Epost som arbetsverktyg

Igår hörde jag på radio en diskussion om man bör eller förväntas läsa epost när man inte är på jobbet (föranlett av denna debattartikel). Jag läser nästan aldrig epost hemma. Anledningen är inte bara att jag värnar min fritid utan också att i stort sett ingenting viktig för mitt arbete förmedlas via epost. Eftersom vi de senaste dagarna har haft stora problem på jobbet med vår nätverk efter ett omfattande strömavbrott, har jag haft anledning att fundera på vilka verktyg jag behöver för mitt arbete. Epost kommer inte högt upp på listan. Mest saknad är naturligtvis Subversion, för att kunna få tillgång till koden. Där jag sitter just nu, så är min virtuella utvecklingsmaskin lika oumbärlig. Dessa dagar skulle jag huvudsakligen arbetat i Jira med att organisera arbetsuppgifter, vilket alltså inte heller går. Våra kravhanteringsverktyg, som dessutom bara är åtkomliga från virtuella maskiner, är också nere.

När jag vill ha kontakt med arbetskamrater så återfinns epost långt ner på listan över verktyg. I första hand pratar jag med dem. Om de inte är fysiskt närvarande använder vi Skype/Lync. För kunskapsdelning och förmedling asynkront används något samarbetsverktyg, i vårt fall OneNote och Wikis. Epost används nästan bara av mina chefer ovanför produktionsteamet eller för att utannonsera insamlingar till diverse personers pensionsavgångar.    

Augmented inte virtual reality

Det verkar som om virtual reality (VR) står inför (ännu) ett genombrott i det allmänna medvetandet: Obama testar det på en mässa, TV4s Nyhetsmorgon är det första svenska TV-programmet som gör detsamma och IKEA släpper en app.  Alltså är det dags att flytta blicken till en mer avancerad teknik som faktiskt är användbar.

På mitt företag har vi arbetat med VR i många år. Vi offererar och säljer regelbundet HMDs med en rörelsesensor för att låta användare ”kliva in” i vår virtuella värld. Fördelarna mot den traditionella tekniken på vårt område, projektorer och en dom (en krökt projiceringsvägg),  är flera:

• I princip 360 x 360 graders fri sikt
• Det låga priset (vi använder flera projektorer som kostar hundratusentals kronor styck och domer som tar dagar att bygga)
• Den lilla storleken (systemet blir, i princip, flyttbart)

Trots detta så överväger nackdelarna och HMDs har bara blivit ett komplement till den traditionella lösningen. Problemen är två. Det första är den dålig bildkvalité i existerande produkter, båda upplösning och, framförallt, field of view. Detta kommer säkert den tekniska utvecklingen att lösa.

Det andra problemet är att man i VR bara ser den digitala världen. Det är i princip omöjligt att samarbeta på ett effektivt sätt om man antingen inte ser sina kollegor eller bara ser en digital representation av dem.  Samma sak för utrustning man vill använda. Om man inte kan se den så blir möjligheterna begränsade till rena handgrepp.

Därför är augmented reality av mycket stort intresse. Möjligheten att se sin verkliga omgivning mot en digital fond är precis vad som behövs. Och på detta område kommer det nu verkliga produkter, till exempel Google backade Magic Leap. Microsoft lanserar HoloLens där företag som Volvo

och SAAB medverkar som partners. Det är inom augmented reality det intressanta sker idag.

Informationsklassificering av Försvarsmaktens utgående e-post

När du får ett e-postmeddelande från Försvarsmakten står det ett [ES] framför rubriken på e-postmeddelandet. Detta ES står för att avsändaren bedömer att meddelandet inte innehåller någon sekretessbelagd information enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Varje medarbetare inom Försvarsmakten klassificerar den information som man skickar via e-post och det sker för att säkerställa att rätt information når behörig person.

Slumpmässiga drogtester

Äntligen ska min arbetsplats bli säkrare genom att företaget inför slumpmässiga drogtester. Som jag har längtat. För det är ju som de säger:

Slumpmässiga drogtester är en tydlig markering att droger inte accepteras i arbetslivet och förhoppningen är att det även i övrigt skapar avhållsamhet på gruppnivå, vilket bidrar till en säkrare arbetsmiljö och högre produktivitet

Högre produktivitet är ju något som alla vi anställda gynnas av, för att inte tala om oss som också är aktie- eller optionsägare.

Dessutom är ju slumpmässiga kontroller extra viktigt hos oss eftersom vi ibland, till exempel, reser i tjänsten:

Inom XX finns för verksamhetens särskilda säkerhetskrav såsom explosivämneshantering, tjänsteresor, kvalitetskrav mm som motiverar att regelbundna slumpvisa drogtester utförs årligen.

Varje år ska 15% av de anställda testas. Förutom alkohol letar de efter:

Men det går säkert bra, sköterskan ser ju snäll ut.

Det faktum att man kan få sparken om man vägrar kan ju också hjälpa upp motivationen:

Och som de säger:

Missbruket bort – medarbetaren kvar

Att älska koden

Förra veckan tillbringade jag några dagar på annan ort för att ta del av vision för vår avdelning de närmaste fem åren. När jag kom hem satte jag mig och uppdaterade min LinkedIn-profil och funderade över hur man kan älska kod.

Lite bakgrund: för fem år sedan bytte jag arbete från konsult till fast anställd. Den uttalade målsättningen, både inom mig och mot presumtiva arbetsgivare, var att få arbeta så länge med samma kod så att jag skulle uppnå en naturlig ”senior”-position. Inte vara ”senior” i termer av ålder, anställningstid eller examen, utan i kraft av min kunskap om den aktuella koden. Att ha en så intim kunskap om kodbasen att jag både har en åsikt i de flesta frågor och att det finns god anledning för andra att lyssna på den åsikten. Idag när jag uppnått den positionen tvingas jag konstatera att koden har svikit mig. Det team vi ägnade ett år åt att bygga upp är idag skingrat för vinden efter de fleråriga förseningar i kontraktsskrivande som är så typiska för min bransch. Och inte blir det bättre.

I den femåriga vision som presenterades fanns det ingen plats för vår kod. Det tolereras att den finns men den anses inte ha något av värde att tillföra den plattform som nu ska byggas. Den kommer aldrig bli föremål för några satsningar utan all eventuell utveckling kommer behöva vara direkt betald av kund. Detta har fått mig att reflektera över den känsla av bitterhet jag känner. I ett försök att formulera känslan konstaterar jag att jag idag om jag fick kännedom om en potentiell affär inte skulle berätta det för min närmaste chef eftersom jag vet att det bara skulle leda till att de stjäl affären och att min kod blir lämnade utanför. Så hur kan man hamna i en situation där man är mer lojal mot två miljoner rader kod än mot sina medarbetare?

Till viss del handlar det naturligtvis om hotet mot den naturliga senioritet som beskrevs ovan. Även om vare sig min anställning eller formella position på något sätt är i fara skulle jag naturligtvis inte ha samma självklara auktoritet i en annan kodbas. Men jag tror att det finns djupare skäl för mina känslor. En stor faktor är tid. Att man ägnat mycket tid åt något föder en lojalitet. Kanske speciellt om det finns ett drag av hatkärlek i relation till detta något. Gudarna ska veta att den kod vi pratar om inte är perfekt. Även om mycket är välfungerande och vackert, så är mycket annat dumt, irriterande eller obegripligt. Delar av arkitekturen har valts för att fungera tillsammans med en tredjepartsprogramvara som slutade användas för sju år sedan. Andra designval har påverkats av krav i ett projekt som avslutade för mer än tio år sedan.

Det är inte heller bara en fråga om min tid. Generationer av tidigare programmerare har investerat så mycket i denna kod. Känslan av att vara den senaste (siste?) i en lång rad är ibland påtaglig, till exempel när man får en personlig relation till personer man aldrig träffat utan bara känner via svn::blame, change sets eller incheckningskommentarer. Den starkaste känslan är dock upprördhet över det orättvisa i hur min kod behandlats. Människor som inte ens försökt sätta sig in i hur den fungerar, och som troligen inte skulle klara av att göra det, har satt sig till doms över koden. Utan att inse vad koden kan och vad den skulle kunna har de istället avfärdat den som gammal och oanvändbar.

Några dagar efter att detta inlägg påbörjats kom nästa oundvikliga steg på fördömelsens väg.

PMG har beslutat att placera koden i PD5.

Så kan också en dödsdom förmedlas. Min kod är "planerad för utfasning". Trots den vanvettiga optimismen hos vår säljare så verkar detta ändå vara slutet.

 

Säljare

Jag råkade nämna för en säljare att vi börjat titta på att kunna köra vårt system distribuerat på många datorer. Han återkommer med att han hittat intressant hårdvara och undrar om vårt program kan köra på det:

The cluster consists of:

• 3 500 computer cores  (Intel Xeon 64-bits processors
• Over 7TB of RAM
• 20/40 Gb Infiniband interconnect 

In addition, the center also provides:

• 140TB of configured storage
• 20GB connection to core network
• 250kW power with uninterruptible power supply and generator
• 60 tons of dedicated cooling

Vi hade skissat på att använda tre arbetsstationer men vi får väl försöka klara oss...

Jag har också sökt 169 arbeten utan resultat

Integrationsfrågan diskuteras just nu livligt, till exempel i Sveriges Radio satsning 100 röster och programmet Nordegren & Epstein. Ofta står möjligheten för nyanlända att få arbete i fokus, kanske speciellt hur svårt det är för utländska akademiker att hitta ett passande arbete i Sverige. Jag känner att det har fattas ett perspektiv i denna debatt och vill därför bidra med min erfarenhet.

Jag är en svensk man, född och uppvuxen i Sverige, av svensk föräldrar. Min hud är vit och jag har ett vanligt svenskt namn. Jag är dessutom heterosexuell och född biologiskt som man, jag är även så lyckligt lottad så att jag inte har några fysiska eller psykiska handikapp. Jag är utbildad i Sverige, från förskola till universitet. I början av 2000-talet avslutade jag min utbildningsbana med en doktorstitel i matematik vid ett svenskt universitet. Efter att tillbringat ett år utomlands på en så kallad post-dok återvände jag till Sverige fast besluten att lämna universitetsvärlden och hitta ett arbete i "verkligheten".

Under de följande åren sökte jag, bland annat, följande arbeten:

SW-utvecklare på Anoto
Utbildare/projektledare på IT-Gymnasiet Uppsala
grön systemutvecklare på Valtech
systemutvecklare på Pointer
Aktuarie/Försäkringsspecialist till CSC
systemutvecklare på Carmenta
Sr. Applications Engineer SPC, MathWorks
Sales Engineer, Google
Civilingenjör Inbyggda System på Semcon
Software Developer på St. Jude Medical
Systemutvecklare/Programmerare på MindArk
Systemingenjör på Kockums
Technical Communicator, Wayfinder
Technical Communicator, Sony Ericsson
systemutvecklingkonsult på SAAB Combitech.
Inbyggda  system, Create
Client Programmer Poker, Ongame
Software Engineer, Haptics, at SenseGraphics
Senior C++ Software Engineer at Reachin Technologies
C++ utvecklare på Computer Futures Solutions
Livebettingoperatör på NordicBet
Sony Ericsson AB Developers, Java VM and Core Java Platform
matematiklärare på Jensen Education
kreditanalytiker hos SJR
Senior C++ Application Developer at Nangate
utvecklare hos Ludesi
utbildare och teknisk skribent hos Polopoly
Syncron Graduate Program
javautvecklare på Avanza
Software Engineer at UIQ Technology
systemutvecklare C++ på Chaos systems
Research Engineer at Coding Technologies
systemutvecklare på Biacore
Core Software Developer at Sony Ericsson
Senior software developer (algorithmic trading) at Actant
Junior Desk Quant at Nordea FX Options Trading
systemutvecklare kriminalteknik på Micro Systemation
analytiker på Green Cargo
statistiker hos Statistiska Konsultgruppen
systemerare/programmerare på Sensys Traffic AB
junior systemutvecklare på Nordic Growth Market
Software Development Engineer at E.S.F. Capital Match
konsult/programmerare med inriktning matte/finans
analytiker/programmerare på SAS
Riskcontroller på KP
dataanalytiker/statistiker på Nordea
Systemingenjör – Taktiska Stödsystem på SAAB Aerosystems
Quantitative financial analyst at Nordea e-Markets
Group Risk Modelling at Nordea
Civilingenjör – Simulering och Modellering på SAAB Aerosystems
C, C++ utvecklare på Tutus Data
A140 Programmer at Sony Ericsson
Software Developer at Beep Science
programvaruutvecklare på Comsol AB
Software Developer at Orc
teknikutbildare på Micronic Laser Systems
Software Engineer - Google
C++ programmerare på Univits
modellutvecklare på Lynx Asset Management AB
utvecklare,Studentpoolen
aktuarie, Folksams livaktuarieavdelning
aktuarie, Folksam avdelningen Aktuarie Sak
statistiker på SCB
statistiker på SCB
analytiker hos Rikspolisstyrelsen i Stockholms län
kryptolog på FRA
Consultants; Trainee, SAS institute
TeliaSonera, Security Research Engineer
vikarierande lektor i matematik på KTH
aktuarie, AFA
Civilingenjör/Matematiker; Försvarsmakten
Insurance Risk Consultant, Royal & Sun Alliance
Middle Office - Kreditrisk på Swedbank Markets
Perl-programmerare på Wayfinder Systems AB
Credit Derivatives Quantitative Analyst at Fitch Ratings
medarbetare i Beräkningsgruppen på KP
developer in the Fractals team at Alaric Systems Ltd
modell- och programutvecklare på Systecon
C++-programmerare på Subdivision
Quant for Model Implementation at Nordea
IT Developer at Novozymes
analytiker på If
konsult på TietoEnator
Programmerare Java eller C++ på Triacon
Software Engineer at Anritsu
Software Engineer till ett välkänt utvecklingsföretag i Lund
Agent programmerare på Pricerunner
utvecklingsingenjör på Tactel
prognosutvecklare på Energy Opticon
Software Engineer at ReadSoft
programvaruutvecklare på Etteplan Technical Systems
programvarukonstruktör på SAAB Avitronics
mjukvaruutvecklare på SAAB Training Systems
systemutvecklare på SAAB Systems
Informationssäkerhetskonsult på Combitech
kvalificerad medarbetare i Datafusionsgruppen på SAAB Systems
kvalificerad systemare/programmerare på Intertex
Business Development Manager på Experian MarknadsAnalys
Credit Policy Manager på Citifinancial
Aktuarie rekryteras till Folksam livförsäkring
Folksam söker två aktuarier, varav en erfaren, till skadeförsäkring
Software Engineer på Lavastorm
Technology Programmer på Massive Entertainment
dataingenjör-elektroingenjör, Poolia
Redaktionsassistent/informatör på Goodgame
datalingvist på Humany
Newly graduated Engineers to Ericsson
junior analytiker på Investor Trading
Core Software Developer, Sony Ericsson
Programmering och utveckling inom C++, Lavasoft
Software Application Developer, Sony Ericsson
Software Developer, Nextlink
IT-medarbetare, Poolia
utvecklare på Apptus
C++ programutvecklare på Algorithmica Research
Software Engineer på Carmen Systems
Junior Developer at Unibet
riskcontroller, tng
Software Engineer i Lund
Spelanalytiker med systemansvar, Casino Cosmopol
Quant programmer  at Interactive Brokers
kreativ analytiker på FOI
Riskanalytiker, If
Management Analyst/Acquisitions Analyst, Genesta
Young Engineers Programme på TietoEnator
Statistiker; Försäkringskassan
Junior Consultant Investment analyst Assistant till Mercer Investment Consulting
systemanalytiker på KPA
kvalificerad utredare på Försäkringskassan
systemutvecklare på Xware
Kvalificerad support, Nexus
SAS programmerare på AstraZeneca
programmerare på PocketMobile
riskanalytiker på Kaupthing
Nordic Actuarial Trainee Programme at If
Security Technician - Ongame Network
A212 SW Systems Engineer, Sony Ericsson
Analytiker / programmerare till SAS
riskanalytiker på Länsförsäkringar Kapitalförvaltning
Statistiker; Landstinget i Östergötland
Statistikproduktion och - utveckling; Premiepensionsmyndigheten PPM
modellerare/riskanalytiker på FöreningsSparbanken Riskkontroll
1:e statistiker/programmerare på Enheten för Socialmedicin och Hälsoekonomi
bildbehandlingsingenjör på XCounter
civilingenjör på GSE Power Systems
Teknisk dokumentatör och utbildare inom Telekomsystem, Monday
Kvalificerad utredare för utveckling av mått och produktion av statistik på Socialstyrelsen
utvecklare på Svenska Spel
C/C++ - utvecklare sökes för spännande uppdrag
Systemutvecklare, ISD
försäkringsmatematiker på Länsförsäkringar
Produktaktuarie NLP, Nordea
Systemutvecklare; SAAB AB
Simulation Engineer at Comsol
Graph Theorist and Algorithm Developer, D-Wave
Statistiker till arbets- och miljömedicin, Akademiska Sjukhuset
Specialist på finansiell riskhantering, KPMG
konsult inom marknadsundersökningar och analys, TNS-Gallup
Applications Engineer at MathWorks
plattformsutvecklare på Genicore AB

Dessa ansökningar gav sju intervjuer och inget arbete. Min poäng är enkel: det är inte bara utländska akademiker som har svårt att få arbete i Sverige, även svenska akademiker har problem.

Varför fick jag inte jobb? I grunden för att arbetsgivare inte vågade lita på att jag kunde lära mig det jag behövde för att klara arbetet. Med den inriktning min forskning hade finns det inget arbete där det jag forskat om är direkt användbart (detta torde gälla för en mycket stor majoritet av alla matematiker och säkert också för många andra akademiker). Om jag skulle kunna hitta ett arbete utanför universitetet så skulle det med nödvändighet bli något som jag inte var utbildad till.

Att svenska arbetsgivare inte kan eller vågar se utanför en liten box när de rekryterar bekräftas också av det sätt jag till slut hittade ett arbete: jag arbetade (i princip) gratis. Via ett program hos Arbetsförmedlingen (numer nedlagt) fick jag möjlighet att under tre månader göra praktik hos ett företag med bibehållen a-kassa. Efter praktiktidens slut fick jag arbete hos samma företag och är nu i en position att jag aldrig mer kommer att vara arbetslös.

Jag har tidigare skrivit om hur denna rädsla hos arbetsgivare för det annorlunda manifesterar sig själv i de olika tester företag gör när de vill anställa. Jag har också skrivit om att arbeta gratis och om några minnesvärde anställningsintervjuer jag varit på (Möte med Sasha, Den ensamme miljonären, En resa till Malmö).     

Historien om lilla ö

På mitt arbete har vi två nätverk. Ett allmänt för hela företaget och ett separat för min arbetsgrupp. Dessa är helt skilda, två domäner, där jag har två olika användar-id. Vi har internet i båda. Eftersom min käre arbetsgivare bekymrar sig för sina anställdas säkerhet har hen nu trappat upp projekt "Säker surf". Denna upptrappning innebär, bland annat, att om man nu besöker Google möts man av en varningsruta som förklarar att man besöker "internet" och att det kan vara farligt. För att försäkra sig om att ingen råkar illa ut har den käre arbetsgivare också beslutat att registrera all aktivitet på internet på alla olika nätverk. Dock stötte arbetet på problem: registreringen sker efter användar-id på det allmänna nätet så övervakningen av vårt särnät fungerade inte. Lösningen blev att tvinga oss att också logga in med vårt allmänna användare-id på särnätet. Detta fungerade bra för alla utom mig. Den tekniska lösning arbetsgivaren valt klarade nämligen bara användarnamn/lösenord  (borde säga lösenmening) som enbart innehåller ASCII-tecken. Alltså, i detta nådens år 2014 tvingades jag byta lösenord på jobbet för att kunna använda internet eftersom mitt lösenord innehöll "ö". WTF?! 

Erfarenheter från ett stort företag

Några erfarenheter från att arbeta (som konsult) på den svenska delen av ett stort multinationellt bolag. Jag säger inte att det måste vara så här på alla stora företag, men jag tror att det är så.

Av historiska skäl tillhörde jag och mina kollegor Marknad. På denna avdelning använde man huvuddelen av sin energi till att bekämpa fienden: IT. Från de två år jag tillbringade på företaget kan jag inte påminna mig att man någon gång diskuterade en fiende eller konkurrent utanför företaget, möjligen hade Marknad inga sådana. Att vinna ett nytt kontrakt var bara att skaffa sig ytterligare ett vapen i kampen mot huvudfienden. Förutom de två huvudfienderna fanns det några andra avdelningar som var mer eller mindre permanent allierade med Marknad eller IT. Dessutom några konsultgrupper, oftast rekryterade som legosoldater för någon av sidorna.

Som i alla krig var informationsinhämtning av central betydelse. Huvudfienden hölls under noga uppsikt. På företaget satt man i öppna landskap med en glashiss i mitten. Alltså var varje rörelse mellan våningarna i huset en möjlighet att spana. Sedan kunde vi ägna lunchen åt att diskutera att chefen för konsulterna X setts prata med Y vid dennes skrivbord. Var det månne en ny allians under uppsegling? När man hämtade en utskrift vid den gemensamma skrivaren kunde man passade på att slänga en blick på de andra utskrifter som låg där för att kanske snappa upp något intressant.

Konsult-inhyrning var ett av huvudslagfälten i denna eviga strid. Inte bara frågan om vilka och hur många konsulter som anställdes bråkades det om, utan även mycket mindre frågor. Vid en tidpunkt flyttades mina kollegor från de dedikerade konsultplatserna på plan fyra till platser i det öppna kontorslandskapet på plan fem. Dessutom fick de namnskyltar till sina skrivbord. På båda dessa punkter tvingades Marknad till reträtt efter åtta månaders hårda strider. En annan gång upptäcktes det att våra skrivbord var större än motsvarande hos ITs legotrupper. Här återställdes ordningen betydligt snabbare.

En gång hade jag blivit utsedd att implementera ett nytt verktyg. Projektgruppen såg ut som vanligt: jag ensam skulle arbeta, en projektledare skulle leda mig och tolv andra personer skulle sitta i olika styrgrupper och titta på. Projektet hade startats och drevs av Marknad. IT var förtvivlade men fann i sista stund på råd. De hittade en formell svaghet i min bakgrund (ingen dokumenterad erfarenhet av ?) och tog upp fallet i Arkitektur-rådet där de själva hade en stark ställning. Rådet grep in och avstyrde projektet samma dag som det började, vilket fick som följd att jag efter några timmar i byggnaden hämtades vid mitt skrivbord, eskorterades ut ur huset och fick från parkeringen ringa till min chef (som då var utomlands) och berätta att jag blivit sparkad. IT tog över projektet, producerade under två års arbete en A3-skiss över hur datastrukturen borde se ut och la sedan ner projektet.

Big Business och konspirationsteorier

Under en affärsresa nyligen råkade jag äta middag med några affärsmän som arbetar med affärer i storleksordningen hundratals miljoner och uppåt. Jag blev uppriktigt förvånad över hur väl min bakgrund inom konspirationsområdet kom till pass. Huvudämne för diskussionen var den nya sprickan mellan USA och Saudiarabien, något som Det Opåverkade Sinnet skrev om redan i augusti. Uppfattningen var att detta var en realitet och att huvudorsaken var kriget i Syrien. Orsaken till Saudis betonande av Syrien är naturligtvis inte omsorg om det syriska folket utan att Syrien är ett ombudskrig mellan Saudi och Iran (som jag skrev om redan i mars förra året). Eftersom denna konflikt ses som helt avgörande av Saudi så är USAs tvekan att tydligt välja sida oförlåtlig.

Betoningen av konflikten i Syrien gör också att Ryssland måste strykas från listan av potentiella partners till Saudiarabien. Då återstår bara Kina. En deltagare i diskussionen pekade också på Turkiets inköp nyligen av kinesiska luftvärnsrobotar (jag kan inte se att detta rapporterats i svenska media, men Rysslands röst gjorde det). Turkiet delar ju Saudis missnöje över USAs Syrien-politik. Sagesmannen hade känningar på Turkiska FMV och menade att det turkiska valet från deras sidan baserades på de lagda anbuden men att i normala fall hade den turkiska politiska ledningen gått in och beslutat att man skulle köpa amerikanska system i alla fall. Denna gång har man dock avstått från detta. Man ska komma ihåg att en av de viktigaste uppgifterna för en amerikansk administration är att föda det militärindustriella komplexet och att man därför inte tvekat att ta dyrt betalt av allierade runt om i världen.

En skillnad mellan konspirations- och marknadssfären var att det var betydligt mer skvaller i den senare. Vem är alkoholist, vem är homosexuell, vem har en andra familj utomlands och känner i så fall den första frun till det? Allt detta var frågor som avhandlades under middagen. Anledningen är att handel på hög nivå i många länder måste ske genom ombud och mellanhänder. Att välja dessa blir då avgörande strategiskt val och alltså blir personliga och familjeförhållanden mycket viktiga. På de flesta konspirationssiter slipper man tack och lov sådant.       

Svenskt NATO-medlemskap och det militärindustriella komplexet

I helgen beslutade Kristdemokraternas riksting att partiet vill att frågan om svenskt NATO-medlemskap ska utredas (SR, DN, SvD). Därmed är inget av allianspartierna längre emot ett medlemskap och det är inte omöjligt att detta kommer bli en fråga som diskuteras i nästa års valrörelse, speciellt som allmänheten fortfarande är övervägande negativa till ett svenskt medlemskap.

Jag är en liten kugge i det militärindustriella komplexet i Sverige och tänkte ge en inblick i frågan från min horisont. I mitt arbete har jag aldrig hindrats av att Sverige inte är med i NATO. Inte för att frågan varit ointressant utan för att jag i varje sådan situation kunnat kontra med att Sverige är en "coalition partner" till exempel i Afghanistan och Libyen. Därigenom kan jag få tillgång till icke-offentligt tekniskt material och mitt företag kan medverka i sammanhang där bara NATO-medlemmar inbjuds. Så länge Sverige ställer upp med trupp och slåss på USA:s sida i dess krig så är medlemskap i NATO bara en formalitet.

Gissningsvis återfinns samma känsla på många ställen inom den svenska försvarsmakten. Nu i höst har två stora internationella militärövningar genomförts i Sverige: Northern Coasts och Arctic Challenge Exercise. I båda fallen var inslagen av NATO-länder påtagligt. Eftersom vi slåss tillsammans med NATO så måste vi också öva strid med dem. Det är tveksamt om denna verksamhet (övningar och i fält)  skulle påverkas av ett medlemskap.      

Av detta kan man dra två skilda slutsatser: om man tycker att det är bra att Sverige medverkar i internationella militära insatser typ Afghanistan, borde inte Sverige då också gå med i NATO? Om man anser att medlemskap är uteslutet, borde Sverige då medverkar i alla USA:s krig?  

Dokumentation i verkligheten

Jag säger "Som utvecklare är det viktigt att man dokumenterar det man gör. Speciellt på en arbetsplats med stor kodbas och gott om konsulter som kommer in och petar i den."

Snorvalpen: "Äh, bra kod dokumenterar sig själv."

Jag: "Sätt dig ner unge man, så ska jag berätta för dig om dokumentation i verkligheten"

Det som ska dokumenteras är inte i första hand koden själv. Istället dokumenterar man till exempel arkitekturen:

En kund använder version 4.2 av plattformen. De vill nu ha funktionaliteten APA. Att lyfta kunden till version 5.X är uteslutet av kostnadsskäl. Versioner 4.5 och 4.7-9 har bra stöd för APA men av dessa går 4.7-9 inte att kombinera med kundens databaslösning. Alltså måste vi lyfta kunden till 4.5 och inget annat. Hur vi håller reda på detta? Genom dokumentation. 

Man vill också dokumentera funktionalitet:

Den senaste releasen till kund var en katastrof och fick rullas tillbaka. För att upprätthålla förtroendet hos kunden satsas hårt på att den nya versionen ska vara klockren. Dock uppstår ett problem: ingen vet exakt hur systemet fungerar hos kund. I vissa tveksamma fall får utvecklingsgruppen rösta för att avgöra om något ska betecknas som "bug or feature". Därför dokumenterar vi funktionalitet.

Vi dokumenterar interaktioner med kunden:

En upprörd kund hör av sig och klagar på att funktionalitet BEPA, som de betalat dyra pengar för, slutat fungera. Efter en kort kodgranskning visar det sig bero på att någon för ett och ett halvt år sedan gjorde BEPA konfigurerbar och därefter stängde av den. Den upprörde kunden undrar varför. Eftersom någon inte längre finns kvar på företaget blir svaret "Förhoppningsvis för att någon från er bad om det". Därför dokumenteras kund-kontakter.

Ibland dokumenterar vi också den kod vi skriver:

Det är lätt att förstå vad värdet av konstanten m_dDelayStartupSec används till. Det är svårare att förstå varför den har värdet 4.0. Det är helt omöjligt att veta att om vi ändrar värdet på m_dDelayStartupSec här i applikation X, så måste vi också ändra motsvarande konstant i applikation Y annars kommer systemet att krascha vid start. Därför dokumenterar vi ibland även kod.

IT-branschen - detta är ett problem

Jag arbetar som systemutvecklare. Det har jag gjort i snart tio år, hälften av tiden som konsult. Jag har arbetat med skarpa system inom bland annat finans- och försvarssektorn med mycket höga kvalitetskrav. Jag har en mycket kvalificerad universitetsutbildning med matematik som huvudämne. Om jag idag skulle söka en utlyst tjänst inom IT-branschen skulle jag säkert vara en intressant kandidat. Men, jag klarar i alla fall inte de programmeringstester som görs i första sållningen på många företag.

Mitt huvudämne på universitetet var matematisk logik, jag förstår hur pekare fungerar. Det betyder inte att jag inte kan bli lurad av krånglig pekararitmetik. Jag har aldrig arbetat med C och förstår inte poängen med att kompaktifiera kod tills den blir krånglig. I mitt arbete skapar jag nya klasser i C++ högst en gång i månaden och håller inte reda protected, virtual och abstract till vardags.

Den grundläggande orsaken till detta är att jag aldrig lärt mig programmera. De få programmeringskurser jag läst gavs tidigt 90-tal med Pascal som huvudspråk. Jag trodde nog att jag efter snart tio års arbete som programmerare skulle ha lärt mig dessa saker, i alla fall tillräckligt bra för att klara ett grundläggande programmeringstest, men det har jag inte. Under mitt arbetsliv har jag arbetat i Linux- och Windows-miljö. Jag har programmerat i C++, C#, Delphi, Python och PostScript, plus lite annat gott och blandat. Jag har tvingats fuska lite i webbprogrammering, hanterat databaser i MSSQL och MySQL, beblandat mig med Word och Excel. Både jag och mina arbetsgivare anser att jag utan problem klarat av att utföra mitt arbete.

Det har aldrig funnits några begränsningar av typen "det där är för komplicerad/viktig kod för dig att arbeta med". Slutsatsen blir: dessa tester speglar inte förmågan att göra ett bra jobb som systemutvecklare. För att tydliggöra problemet: jag är en etniskt svensk man, med svensk universitetsutbildning i matematik och stor arbetslivserfarenhet av programmering. Ändå passar jag inte in i mallen för hur en programmerare ska vara. Hur olik mallen jag varit om jag istället hade haft biologi som huvudämne, vill jag inte tänka på. Eller haft en universitetsutbildning i datavetenskap men från ett land där man gör saker på ett lite annorlunda sätt.

För att försöka sluta lite konstruktivt kommer här några förslag på vad vi kan göra åt detta:

• Inse att klassiska programmeringstester mäter hur lik en stereotyp datavetare någon är, inte hur bra de kan utföra arbetet.
• Dessa tester är oftast bara till för att sålla ut de omöjliga. Fråga något annat: matematiska problem, NOG-delen från ett högskoleprov eller algoritmer beskrivna med naturligt språk.
• Ge människor chansen. Om det finns en möjlighet ta in ovanliga med intressanta kandidater som prov- eller projektanställda och ge dem en möjlighet att bevisa sin förmåga eller potential.

Wet dream

Från intranätet:

Olycklig rubriksättning
I det senaste numret av tidningen [...] har rubriken på omslaget fått en tvetydig och inte avsedd innebörd på engelska. Våra kollegor i USA har varit vänliga och gjort oss uppmärksamma på detta. I samband med en artikel om [...] har orden "wet dream" använts. Det är ett idiomatiskt uttryck som på svenska kan tolkas som 'högsta önskan' eller 'önskedröm'. I översättningen till engelska fick dock orden dock annan innebörd. Även om det inte var avsikten kan rubriken missförstås på ett sätt som inte är acceptabelt.

Vår interna process med att korrekturläsa texter utifrån en kulturell och språklig kontext har i detta fall misslyckats. Självklart kommer vi att vidta noggranna åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden. Med denna lärdom gjord är jag verkligen ledsen för vad som inträffat och de missuppfattningar som därmed kan ha uppstått. Det här visar verkligen hur viktigt det är med interkulturell förståelse och kunskaper i vår globala kommunikation.

Thente har fel, fel, fel

När jag lästa rubriken på Jonas Thentes krönika i Dagens Nyheter i morse ("Matematik som huvudämne tillhör dåtiden - politikerna bör satsa framåt") var det nära att jag bokstavligen satte kaffet i vrångstrupen. När jag sedan läste krönikan bekräftades min förskräckelse. Thente har nämligen fel i nästan alla delar av sitt resonemang:
Thente berör Wireds kolumn "Japaness scholgirl watch" och menar att man också i ett land som Sverige skulle kunna se på ungdomen för att lära känna framtiden. Men Thente missar att de japanska skolflickor studerades i egenskap av avantgarde konsumenter. Visserligen bör skolan utbilda unga till att bli medvetna och kritiska konsumenter men skolpolitiken bör i första hand tillgodose Sveriges behov av framtida producenter. Det är ju på producentsidan som jobben finns.

Thente säger att om man behärskar språk så har man ett redskap för att lära sig saker men om man behärskar matematik så kan man (bara) matematik. Thente missar att det är just för att det också är ett redskap som matematik så tydligt lyfts fram av pedagoger. Om man behärskar matematik så behärskar man ett sätt att resonera och angripa problem som man har nytta av på alla områden, till exempel för att förstå samhället eller inom kulturen. Ens förmåga till kritiskt granskande stärks av att kunna analysera sammanhang stringent.

Thente säger att de unga i framtiden kommer att jobba på internet, nåt med media. Thente missar att internet, även sociala media, inte i första hand är en skapalse av språk utan av matematik (läs programmering). Även om det inte är så att den eventuella framgången hos ett internetfenomen är avhängigt av den tekniska kvalitén, så är god programmering den grund framgångsrika aktörer står på. Google, Faceboook och Twitter är ingenjörsprojekt, inte skapade av folk som vill jobba inom nåt med media.

Thente påstår också att det hittills varit så att svaret på skolans "vad vill du bli?"-enkäter väl har speglat den framtida arbetsmarknaden. Är det verkligen sant?

Det finns bara en punkt där jag vill ge Thente rätt: syftet med matematikundervisningen (och alla annan undervisning) bör inte vara att klara sig bra i internationella mätningar. I skolan har man under lång tid kämpat med att få eleverna att förstå att de ska lära sig för framtiden och inte för prov, att ledande skolpolitiker i dag inte kan förstå skillnaden är ett oerhört bakslag.

Den ensamme miljonären

Min serie med tidigare jobbintervjuer fortsätter med "Den ensamme miljonären":

Jag svarar på en intressant annons. Företag ligger bra till, sysslar med spännande saker som jag dessutom har viss erfarenhet av, avknoppningsföretag från universitetet och så vidare.

Blir uppringd av en äldre man som ger ett lätt förvirrat intryck, grundaren och ägare. Han berättar att intervjun kommer att vara nästa torsdag kl.16 på en adress i Djursholm. Verkar förvirrad av koncept som pappaledighet, barnvakt, och så vidare. Medan vi pratar upptäcker han att det finns en bloggare med mitt namn. Frågar om det är jag. Blir lite orolig när jag bekräftar, tar det mycket tid, mitt bloggande? Jag försäkrar att det aldrig tidigare hindrat mig från att heltidsarbeta.

Nästa torsdag: är naturligtvis sen. Har inte full koll på var intervjun ska äga rum. Det visar sig i alla fall vara ganska lätt att hitta: åk igenom Djursholms centrum, sväng vänster längs med stranden och leta bland de stora husen med sjöutsikt. Huset ligger på en udde, ägaren har valt sidan med utsikt över småbåtshamnen istället för badstranden. Kanske lugnare?

När jag ringer på ekar steg inifrån. Jag väntar mig en husa men det är värden själv som öppnar. Han erbjuder mig tofflor, intervjun sker i det nedre biblioteket där golvet är kallt. Vi börjar enligt standardmallen: jag säger något kort om mig själv och kommenterar något kring mitt CV vilket han har läst. Han berättar lite om företaget och sig själv. Det blir snart tydligt att huvudanledningen till att jag valts ut för intervju är min doktorstitel. Tankar kring skillnaden mellan oss i framkant, de naturliga ledarna, vi som strävar efter excellence och resten, skocken, massmänniskorna duggar tätt. Han funderar på att dela företaget i två: ett framåtsträvande som ska leda utvecklingen och ett med vanliga människor som ska utföra mekaniska tråkiga arbetsuppgifter. Vi diskuterar affärsmöjligheter, olika affärsområden, Turkiet, Brasilien, Afrika. Min värd visar sig vara ett patenttroll. Sitter på en massa gamla patent om olika sätt att använda automatiska bildanalys och kameror i mobiltelefoner tillsammans. Hoppas att stämma Google.

Hos mig finns det dock en hel del problem. Han oroar sig för att jag har en familj: sånt kan stjäla tid från arbetet. Bloggen finns också kvar som tagg: jag verkar ha humanistiska intressen. Det är väl i och för sig ett utmärkande drag för män av vår sort men tiden, var finns tiden? Innehållet i bloggen kommer också upp. Tydligen har adressen skickats runt bland de anställda som bidragit med utdrag som kan säga något om min karaktär. Har jag någon gång skrivit att det är bra att klaga på sin arbetsgivare? Jag är en rebell slår han fast. Skägget. Klädseln. En människa vill signalera något när han väljer att avvika från normen. Själv är han också excentrisk, visst, han tycker om att ha träskor. Men jag, jag är en revolutionär.

Samtalet pågår i två och en halv timme. Medan jag tar på mig skorna kommer frågor som vilken uppsägningstid jag har och vilka min löneanspråk är upp. Han vill att jag ska träffa en god vän till honom, professor i Linköping, sitter i styrelsen, på nästa intervju. Han föreslår att vi kan ta den på kvällen för att underlätta för mig att komma ifrån.

Denna andra intervju blev aldrig av och jag är inte säker på att jag är så ledsen över det.

Som man kan förstå av det jag skriver ovan finns det en viss risk att någon person som vet vad jag pratar om läser detta. Därför vill jag betona att detta är min högst subjektiva bild av det inträffade och att jag inte menar att vara respektlös.

Att jobba gratis

Det förs en livlig debatt om den arbetsmarknadsåtgärd som kallas "Fas 3" (se till exempel SR, DN och SvD). En del av kritiken riktas mot att arbetslösa utför riktiga arbeten utan att vara anställda, de arbetslösa "utnyttjas och arbetar utan ersättning" (Juholt och Johansson i DN).

Jag har aldrig deltagit i "Fas 3" men jag har som ett resultat av min långtidsarbetslöshet deltagit i äldre åtgärder där jag har "jobbat gratis" . Därför tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter. Bakgrunden var denna: jag hade tagit en doktorsexamen i matematik och sedan bott utomlands i ett år. När jag kom tillbaka till Sverige fann jag att jag, som doktor, var i princip oanställningsbar utanför den akademiska arbetsmarknaden. Inte bara så att jag inte automatiskt fick ett attraktivt högavlönat arbete utan jag fick ofta inte ens komma på intervju och erbjöds inget arbete alls. Jag sökte under några år flera hundra arbeten och nekades till exempel att arbeta som kringresande miniräknarförsäljare. Jag sökte också på allvar arbeten i hela landet. En minnesvärd höjdpunkt var en resa till Malmö där jag på intervjun fick reda på att jag kallats dit av personalavdelningen och att intervjuaren inte tyckte att jag borde blivit kallad. Min doktorsexamen betraktades med stor misstänksamhet; på en kvalificerad arbetsplats fick jag vet att det kanske vore bra om jag arbetade som lärarvikarie på gymnasiet några år för att få en arbetslivserfarenhet att åberopa.

Därför tog jag chansen att göra praktik "utan ersättning" på ett företag när möjligheten erbjöds mig. Precis som nu är frasen "utan ersättning" lite missvisande, jag behöll under praktiktiden den ersättning jag haft innan (till skillnad om jag skulle ordnat en praktikplats utan Arbetsförmedlingens godkännande, då skulle jag helt ha förlorat min ersättning eftersom jag inte längre skulle stå till arbetsmarknadens förfogande). De tre månaderna av gratis arbete ledde till att jag kunde visa att jag klarade av arbetet och innan praktiken tog slut erbjöds jag fast arbete hos arbetsgivaren. När jag sedan väl hade haft ett arbete inom den privata sektorn var mina problem som bortblåsta. Jag har inte varit arbetslös sedan dess och kommer heller aldrig att bli arbetslös igen.

Jag förstår att min bakgrund skiljer sig ganska mycket från de flesta inom "Fas 3" och att min erfarenhet därför inte är ett facit till frågan om "Fas 3" är bra eller inte. Jag jobbar också inom en bransch där ingen arbetsgivare är intresserad av att ersätta långsiktigt arbetande personal med kortsiktiga praktikanter. Det är också så att kritiken mot "Fas 3" inte bara gäller att de arbetslösa gör riktiga arbeten gratis utan också det omvända att sysselsättningen är ett meningslöst "vuxendagis". Men ändå, att arbeta "utan ersättning" var det som gjorde det möjligt för mig att komma in på arbetsmarknaden och utan den möjligheten är det tveksamt om jag hade klarat det.

Glad International Corporate Philanthropy Day!

Jag arbetar just nu på ett stort amerikanskt företag. Vilket är tur för annars hade jag inte ens vetat att det idag är International Corporate Philanthropy Day. Nyheterna på radion glömde på något sätt att rapportera om detta. Vad innebär då International Corporate Philanthropy Day? Jo,

Today is International Corporate Philanthropy Day. I am joining other CEOs from top corporations around the world at the Committee to Encourage Corporate Philanthropy meeting, Solving Social Problems through Business Strategy. We will discuss building awareness of corporate-community partnerships, inspiring businesses to further engage in philanthropic efforts and designing a vision for an even greater future for corporate social responsibility.

Där får ni alla anti-kapitalistiska gamla kommunister. En massa viktiga chefer samlas för att prata om Corporate Philanthropy, corporate-community partnership, Solving Social Problems through Business Strategy, Operation Desert Storm, och så vidare. Kapitaliter bryr sig visst om små människor.