Svenskarna och deras konstiga idéer

I vissa kretsar är det populärt att tala om den moderna vetenskapen som en religion; en kyrka eller kanske en sekt. Andemeningen är klar: vetenskapen är inte ett fritt sökande efter kunskap utan en toppstyrd dogmatisk organisation, snabb att kasta ut och brännmärka tvivlare. För mig framstår dessa idéer, i första hand, som bevis för att innehavaren är dåligt insatt i modern vetenskapshistoria. Tvärtom så är vetenskapen, i många fall, anmärkningsvärt tolerant mot personer som ifrågasätter även de mest grundläggande "sanningar". En snabb genomgång av några framstående svenska vetenskapsmän efter andra världskriget illustrerar tydligt detta.

Vad ifrågasattes: "Big Bang"-teorin. Grunden till teorin lades av Aleksandr Fridman 1922, den blev allmänt accepterad i vetenskapliga kretsar från i alla fall 1965.

Vem tvivlade: Hannes Alfvén, nobelpristagare i fysik 1970, professor i elektronik och fysik, ledamot i Kungliga vetenskapsakademien.

Hur argumenterades det: Alfvén förde från 1966 fram sin (och Oskar Kleins) teori om ambiplasma, den så kallade Klein-Alfvéns kosmologi, som är ett alternativ till Big Bang. Teorin bygger på antaganden om att fullständig symmetri råder mellan antimateria och koinomateria (det vill säga vanlig materia) i en ”metagalax”. Universums observerade expansion uppkommer genom en återstuds i ett från början långsamt kollapsande moln av koinomateria och antimateria. Studsen orsakas av det höga strålningstryck som alstrades när materian och antimaterian började annihileras.

Vad: Evolutionsteorin. Lanserad av  Charles Darwin 1858, allmänt accepterad i vetenskapliga kretsar från 1930-talet.

Vem: Nils Heribert-Nilsson, professor i botanik, ledamot i Kungliga vetenskapsakademien.

Hur: Heribert-Nilsson lanserade 1953 teorin om ”emikation” som ett alternativ till evolutionsteorin. Enligt denna förekommer inte någon utveckling av djurarter. Istället sker regelbundet stora katastrofer orsakade av att månen kommer för nära jorden och ger upphov till jättelika tsunamis. Resultatet blir att nästan allt liv på jorden utsläcks, medan de substanser som ingår i arvsmassan rekombineras så att en helt ny fauna och flora bildas. Denna rekombination och tillblivelse av nya arter ska ha skett närmast momentant, eller inom en halvtimme.

Vad: Kontinentaldriften, teorin lanserades av Alfred Wegener 1912 men nådde allmän acceptans i forskarvärlden från 1950-talet.
      
Vem: Nils Odhner, professor vid Naturhistoriska riksmuseet, ledamot av Vetenskapsakademien.
      
Hur: Odhners konstriktionsteori motsäger kontinentaldriften och menar att den enda kraft, som kan ge upphov till rörelser i jordskorpan, är förändringar i temperatur. När kroppar värms upp eller kyls ner, får temperaturkraften kropparna att utvidgas eller sammandragas. På detta sätt flyttas kontinenter och nya berg och hav skapas.



 Det som kan sägas saknas i denna genomgång är moderna exempel. Någon som har tips på nu verksamma svenska professorer med egna avvikande idéer?

Mer om Atlantis

Efter att ha sökt på nätet efter historien bakom de Atlantis-referenser jag hittade i en av Bertil Almqvists "Barna Hedenhös"-böcker (se Barna Hedenhös och Atlantis), kom turen till min bokhylla. Och där hittade jag mer information om René Malaises, och andras, teorier.

I Jan Brobergs "Ruinstäder och sagofolk" (1968) finns ett kapitel om Atlantis. Där presenteras René Malaises bok "Atlantis. En geologisk verklighet" på följande sätt:

I sitt verk [...] har Rene Malaise utgått från Odhners s.k. konstriktionsteori och därigenom åstadkommit nya tydningar av geologiska observationer. Om jag förstått Malaise rätt, menar han, att den enda kraft, som kan ge upphov till rörelser i jordskorpan, är temperaturkraften.När kroppar uppvärmes eller avkyles, får temperaturkraften kropparna att utvidgas eller sammandragas. Emedan en uppvärmning av jordskorpans utbuktningar med bara några få grader kan förorsaka en icke ringa höjning, om de valv, som bildats av utbuktningarna, är buktade uppåt, och en sänkning, om valven är buktade nedåt, kommer därmed hela frågan om Atlantis' undergång i ett annat läge, menar Malaise, som tror att Atlantis existerat långt in i förhistorisk tid.

Ivan Troëng skriver en hel del om Atlantis i sina böcker "Kulturer före istiden", "Hur månen föddes" och "Sfinxens hemlighet". Dock är för Troëng Atlantis förstörelse bara en del av ett mycket större skeende: samtidigt som Atlantis förstördes också kontinenten Mu, människans urhem. En stor del av jordskorpan slets loss efter en kollision med en stor meteor, flera världshav bildades och den försvunna delen bildade månen.

Troëng inkluderar René Malaises bok i litteraturförteckningarna till sina böcker men den enda referens till den som jag kan hitta är kommentaren: "Ett intressant inlägg i Atlantisfrågan". Troëngs huvudsakliga källor i böckerna är istället engelsmannen James Churchward, som menade att han i Indien fått tillgång till uråldriga stentavlor och andra urkunder där hela historien om Mu berättade, Immanuel Velikovsky, som skrivit flera böcker om globala katastrofer med tillhörande myter och Lobsang Rampa, en "tibetansk" "munk" som avslöjat fördolda hemligheter från Tibetanska kloster. Bland många andra källor märks också Hörbigers "Glazialkosmogonie"(världsislära). Denna teori hade annars sin höjdpunkt under det tredje riket i Tyskland.

Men detaljerna om hur månen skapades hämtar Troëng från svenske N. O. Bergqvists bok "The Moon Puzzle" som beskriver hur planetoiden "John" kolliderade med jorden och skapade månen. Bergqvist förlägger dock händelsen till för 60 millioner år sedan vilket Troëng förkastar till förmån för tidpunkten 12 000 år sedan. Bergqvist ska också ha skrvit boken "Ymdogat - Atlantis":

Förf. diskuterar möjligheten att Atlantis var Teneriffa. Tyngdpunkten i boken ligger kring våra nordiska förfäder på Doggerbank-området som påvisas haft kompasser och sjökort för ca. 5000 år sedan.

Andra svenskar som förekommer i Troëngs böcker är oceanografen Hans Pettersson som i sin "Atlantis och Atlanten" presenterar oceanografiska fakta som talar för att Atlantis har funnits. En viss R. W. Kolbe vid Riksmuseet i Stockholm ska ha tagit del av prov gjorda av den svenska Albatross-expeditionen och då upptäckt vissa sötvattensalger som han ansåg, precis som Malaise, härstammade från en insjö på Atlantis. Heribert Nilsson, botaniker och professor i Lund, ska vara övertygad om att koncentrationen av fossil till vissa platser tyder på att en enorm flodvåg svept över jorden. Dessutom nämns av Troëng och på andra ställen flera av Henry Kjellsons böcker.

På förlaget Lindqvist har Bertil Falk gett ut "Atlantis och svenskarna", en bok som verkar passa perfekt för denna artikel:

En både rolig och fantasieggande genomgång av olika teorier om det sjunkna Atlantis. Författaren, som gjort ett jättelikt forskningsarbete, tror på existensen av någon form av Atlantis och koncentrerar sig på de svenska eventuella kontakterna med det folk som bebott Atlantis.

Barna Hedenhös och Atlantis

Igår kväll läste jag "Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna" (hos Bokus och Adlibris) av Bertil Almqvist för mina barn. Jag slogs av en lustig passage när Kanarieöarnas historia beskrevs:

Många nutida forskare (bla. förf. av denna bok) anser att Kanerieöarnas ljusa och blåögda guancher härstammade från den längesedan sjunkna kontinenten Atlantis, varifrån hela vår europeiska kultur lär ha kommit.

Boken utkom första gången 1953. Ansåg verkligen många forskare då att Atlantis funnits på riktigt? Varifrån kom denna ide? En snabb wikipedia uppslagning av "Bertil Almqvist" ger inget svar (1902 - 1972, "svensk barnboksförfattare, illustratör och tidningstecknare", "ritade den tiger som illustrerade kampanjen 'En svensk tiger'"). En ledtråd finns dock i boken. Bananbåtens resa från Göteborg ("Kålleborg" på stenåldern) till Kanarieöarna illustreras av en karta med havsströmmar vilken enligt bildtexten är lånad från "Atlantis - en geologisk verklighet" av René Malaise.

Här har wikipedia lite mer intressant att säga: René Malaise (1892 - 1978) var en svensk zoolog (etomolog), tydligen med en insektsfälla uppkallad efter sig. Deltog i expeditioner till bland annat Kamtjaka, Burma och södra Kina. I den engelska versionen av artikeln nämns också boken ovan:

His only endeavor into geology, was his book Atlantis, en geologisk verklighet ("Atlantis, a geological reality"), which was widely ridiculed by the scientific community. In this book, he defended the "constriction theory" of paleozoologist Nils Odhner and claimed that Alfred Wegeners theory of plate tectonics was incorrect and that the migration of species has been helped by a sunken continent in the Atlantic, i.e. Atlantis.

Enligt Libris är boken utgiven 1951 så det är väl rimligt att René Malaise var en av de nutida forskare som trodde på Atlantis. Malaise fortsatte för övrigt att ge ut böcker om Atlantis och om alternativ till kontinentaldriften så man får anta att denna åsikt var något som han höll fast vid under en stor del av sitt liv.

Men enligt citat ovan var det alltså inte Malaise själv som kommit på denna alternativ teori till kontinentaldrift utan istället en annan zoolog, Nils Odhner. Här blir wikipediaspåret tunt igen: Odhner (1884 - 1973) var professor vid Naturhistoriska riksmuseet och ledamot av Vetenskapsakademien. Lite googlande visar att paret Malaise/Odhner i alla fall var aktiva i tidskriften "New World Antiquity" där de publicerade artiklar om Atlantis och istider.

Boken "Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna" innehåller ytterligare en ledtråd till varifrån Almqvists idéer om Atlantis kom. Boken är tillägnad Sverre Holmsen med familj på Tenerifa. Denne Sverre är tydligen också en man av visst rykte. Wikipedia säger "Sverre Holmsen var också mycket tidigt en miljömedveten författare. Han varnade enträget sina läsare för följderna av den moderna teknikens inverkan på natur och miljö. I detta avseende får Sverre Holmsen anses som en viktig föregångare." Men förutom detta var Holmsen tydligen också intresserad av frågan om Atlantis.

Tidskriften Populär Historia publicerade 2004 en artikel "Kanarieeöarna - resterna av det sjunkna Atlantis?" (tillgänglig på nätet, beröm till Populär Historia för detta) med följande mening "I boken ”Kanariska solvarv” lutar Sverre Holmsen åt teorin att öarna skulle vara resterna av det sjunkna Atlantis.". Boken utgavs 1964. Sverre Holmsen var också aktiv i Baha'i-rörelsen, men om detta är relevant i sammanhanget orkar jag inte luska i just nu.

Så, Bertil Almqvist var tydligen inspirerad av en krets av relativt framgångsrika svenska vetenskapsmän som på från 50-talet drev tesen att Atlantis funnits och varit ett urhem för den europeiska civilisationen.

-----

Nu finns en uppföljning Mer om Atlantis.