Trumps misslyckade inreseförbud

Jag kan förstå att man är upprörd över den US-amerikanske presidenten Donald Trumps införda inreseförbud för medborgare i vissa länder men många verkar missa den intressantaste aspekten på förbudet: det är ett stort svek och misslyckande från Trump.

Under valkampanjen lovade Donald Trump att införa ett tillfälligt stopp för alla muslimer att resa in i USA. Många kritiker sa då att ett sådant förbud är omöjligt att genomföra i USA och Trumps exekutiva order verkar ge dessa kritiker rätt. Trump har inte infört ett förbud baserat på religion eller etnicitet utan på medborgarskap.

Det utfärdade inreseförbudet är inte heller ett speciellt effektivt sätt att hindra muslimer från att resa till USA. En klar majoritet av världens muslimer påverkas inte av förbudet. De fem länder i världen med störst muslimsk befolkning (Indonesien, Pakistan, Indien, Bangladesh och Nigeria) omfattas inte av beslutet. Även om man tar det uttalade syftet med inreseförbudet på allvar framstår utformningen som ett misslyckande: de två länder som bidrog med flest medborgare till 11 september-attackerna (Saudiarabien och Förenade Arabemiraten) finns inte heller med på listan över länder vars medborgare nekas inresa.

Slutsatsen är enkel: även Donald Trump viker ner sig när hans löften kolliderar med verkligheten. I detta fall var det han lovade i valrörelsen ogenomförbart och då ändrar han sig och genomför något annat istället.     

Vi är ledsna att Trump vann

Som jag tidigare konstaterat var många alternativa röster i sociala medier glada över att Donald Trump vann det US-amerikanska presidentvalet. Men naturligtvis finns det även intressanta röster i bloggosfären som är ledsna över utgången i valet. Här samlas några av dessa.

Vissa är ledsna för att de tror att Trump personligen är olämplig som president.

Samma deprimerande, håglösa och hopplösa känsla hade jag när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för några år sedan (2010). Det kändes, och känns, som om det går utför med Sverige och nu verkar det som om det går utför med hela världen. Stackars, stackars barn som föds in i den här alltmer absurda, aggressiva, kalla och inhumana mans-världen. Stackars, stackars kvinnor, barn, homosexuella och etniska minoriteter i Trump-land. (NoBoyToy)

Han sexofredar kvinnor, han är vidrig och ful.
Han är rasist och har valt in en nazist och ultrakonservativ idiot också på dom viktigaste poster. Nepotism på högsta nivå och barnen lär väl också få viktiga poster. Han vill bygga upp en amerikansk ”Kungafamilj”. (SquareEye)

Det nya är att vi har fått en hatmånglare och patologisk lögnare som aldrig håller ord. Den sortens psykopat i vita huset. Jisses. Och vi hör i Sverige hur hans agerande och person försvaras i en allt grövre retorik. Varje kritisk röst mot Trump hänvisas till etablissemanget och man har inte kunskap, intelligens eller vilja att inse vilket svart etablissemang som ligger bakom Trump. (NewsVoice)

 Andra är speciellt bedrövade för att de tror att Demokraterna skulle ha vunnit valet om de haft Bernie Sanders som kandidat.

1. Den mest politiska och "rationella" är denna. Om Bernie Sanders hade varit Demokraternas kandidat hade med all säkerhet Trump inte vunnit. Det är endast en vänsterpolitik som kan stoppa reaktionära monster som Trump.
2. Om männen inte hade haft rösträtt hade inte heller Trump vunnit. Det är uppenbarligen så att suffragetterna vid förra sekelskiftet inte gick tillräckligt långt. De nöjde sig med att kräva kvinnlig rösträtt. De borde ha gått vidare och krävt ett avskaffande av den manliga rösträtten. (Erik Rodenborg)

Om Bernie Sanders hade valts som demokraternas presidentkandidat så skulle han antagligen ha vunnit den största amerikanska valsegern sedan Ronald Reagan. Inte för att Sanders är något politiskt geni – för det är han sannerligen inte – utan bara för att han inte är korrupt och tog upp de frågor han tog upp. Donald Trump är inte heller något politiskt geni, men i slutändan så vann han på att tala till en döende (ofta i bokstavlig mening) vit arbetarklass som lämnats vind för våg och som ingen annan ens låtsades bry sig om. Trots allting – trots sig själv! – så kunde denna skojare och kasinomiljardär vinna över ett system som enades i sina försök att förgöra honom. (Malcom Kyeyune)

 Vissa oroar sig över att freden i Sverige nu är i fara.

Trump kommer att försöka genomföra en rad fascistiska åtgärder, var så säkra. Det kommer att kännas en hel del Putin över honom. Han kommer att inskränka mediers frihet, bland annat genom att försöka införa mkt hårdare förtalslagar.Han kommer att godkänna Rysslands olagliga annektering av Krim. Han kommer att ställa omöjliga betalningskrav på många Natoländer. Han kommer att lyfta sanktionerna mot Ryssland. Han kommer att liera sig med Putin i all utrikespolitik. Och Putin kommer inte ens att invänta de lyfta sanktionerna innan han invaderar Baltikum. Hotet mot Sverige har inte varit större i modern tid. Hotet mot Gotland är konkret. Jag har alltid varit pacifist, under större delen av mitt liv praktiskt taget velat lägga ner försvaret – nu är jag nog för en snabb upprustning. (Kjell Häglund)

 Som vi såg tidigare menar en del att Trump var Guds kandidat men denna åsikt delas inte av alla.

JAG SOM HAR DENNA BLOGG MENAR ATT TRUMP INTE ÄR EN KRISTEN UTAN EN NWO-ELITE-PUPPET-LIER.
DET FINNS MASSOR MED BEVIS OCH TECKEN PÅ ATT TRUMP INTE ÄR ATT LITA PÅ - INTE MINST OM MAN SER TILL HANS FÖRHÅLLANDE TILL ISRAEL - VÄRLDSHÄRSKARNA.
OCH - KAN MAN GÖRA SATANSTECKEN (SE OVAN) OCH VARA EN KRISTEN!? (Alert Sweden)

Ingen kan bli president i USA om den inte kallar sig kristen och om den inte är positivt inställd till Israel och till sionismen. Trump påstås ha blivit kristen under sommaren (mycket lägligt!, men gör trots detta satanstecken se länkar nedan) efter att ha varit i kontakt med olika amerikanska pastorer samtidigt som han hyllar Israel och sionismen liksom Israels sionister (sionistregering) hyllar honom.
Egentligen borde det räcka med denna information för att väcka människor i allmänhet och kristna i synnerhet samt de som är nationellt sinnade av vilka många tycks vara bedövade eller totalt vilseledda då de verkar tro att saker och ting kommer att förändras till det bättre med Trump bara för att han vill införa en ny invandrings och klimat politik. (Experimentlandet)

 Låt oss börja med ett passande bibelord:

1 Kor 15:52: ”In a moment , in the twinkling of an eye , at the last TRUMP: for the trumpet shall sound , and the dead shall be raised incorruptible , and we shall be changed.” King James Bible

Skämt åsido, men kanske Donald Trump ändå på sätt och vis är ett tidstecken. Jag har ofta och länge pekat på att Bibeln tydligt visar att det skall ske ett stort avfall i kristenheten före det att Antikrist framträder och att Jesus sedan återkommer. Valet av Trump till president i USA tycker jag är ett led i kristenhetens fortsatta avfall; valet av honom är ett resultat av detta avfall. (Bibelfokus)

Andra kommentatorer har koncentrerat sig på helt andra saker.

Jackie Kennedy, Betty Ford, Rosalyn Carter, Michelle Obama – and now this!! Time to wake up America – this is the First Lady you just voted to represent your country……(Klarvaken)

Vi är glada att Trump vann

Den viktigaste politiska händelsen under 2016 var naturligtvis det US-amerikanska presidentvalet. Som bekant vanns det av Donald Trump, vilket genererat mängder med kommentarer i bloggosfären. Till skillnad från i "main stream"-media har många av dessa kommentarer varit glada, och vissa av dessa samlas här.  

Vissa är positiva för att de är övertygad om att Trump som person kommer att bli en bra president. 

Donald Trump kommer tveklöst att bli en fantastisk president, för han kommer att lyssna på sitt samvete och osjälviskt göra det som är bäst för sitt folk och sitt hemland, till skillnad mot våra as till politiker som ogenerat skor sig själva i alla lägen genom att lyda order från EU vilka har som mål att utplåna all nationell identitet och föra oss in i ekonomisk kulturell och moralisk misär, vilket slutligen leder till att vi begår kollektivt självmord som folk samt på Sverige som nation. (Åskådaren)

Donald J Trump är hjälten från 80-talet som ska rädda västvärlden- jag är fullständigt övertygad nu!  

Jag till och med grät av lycka när jag såg denna film här nedanför!! :D (Agent Nygren)

 Andra vill se större saker, som Guds hand, i valet. Till exempel SD-politikern Tommy Hansson:

Jag menar utifrån mitt kristet-konservativa perspektiv att utgången av USA-valet 2016 visar att Gud, trots allt, inte övergivit Amerikas Förenta stater. Nu åligger det president elect Donald Trump och hans kommande administration att leva upp till sitt ansvar, vilket naturligtvis inte kommer att bli världens lättaste uppgift. God hjälp har han dock av det faktum att kongressens båda kamrar alltfort har republikansk majoritet. Några frågetecken finns, som till exempel Trumps syn på frihandeln och hans inställning till NATO-samarbetet och Ryssland. (Tommy Hansson)

Jag såg profeter och profetissor informera på nätet "Trump är GUDs utvalda, han kommer bli nästa president" Och de hade fått information från ovan om hur GUD såg på Trump.

Enda sedan dess har presidentvalet fått stort fokus i mitt liv, det stod emellan GUDs vilja och satans. (Eagle familjen)

Trump är en av Gud utvald Trumpet för att åter ge de kristna i världen en röst. Be för honom och skaffa dig all sann information om hur och vad som verkligen sker bakom kulisserna. Tro inte svenska vänstermedia, de är liksom de flesta europeiska tv-kanaler en del av globalisternas redskap för att förblinda folket.
Först hade vi Brexit, sen kom Trumpexit och snart kommer fler europeiska länder att följa i detta uppror mot globalister och etablissemanget. Håll ögonen på Holland! (CTVC)

Även de asa-troende tycker sig ha haft skäl att hurra.

Ur ett asatroperspektiv var det bra att Donald Trump vann valet!
De flesta läsare av bloggen ideell kulturkamp skulle förstås inte vara så korkade att de röstade på vare sig Trump eller Clinton. Men faktum är att Trumps framgångar är bra för vår religion. Anledningen är enkel:
Clinton representerade etablissemanget, det vill säga de som förespråkar globalisering och utjämning, ja rent av utplåning av nationer, kulturer, etniska grupper och religioner. Etablissemanget vill ha en global värld där ingenting står i vägen. (Ideell kulturkamp)

Förutom Trumps fantastiska personlighet och Guds vilja är ett tredje starkt skäl att glädjas för många möjligheten att äntligen få fred i världen.

Detta är ett valresultat som av flera skäl gläder mig:
1. Världsfred
Det minskar risken för att USA proklamerar en ”flygförbudszon” för ryskt och syriskt flyg i Syrien. Utbrottet av ett kärnvapenkrig kan därigenom undvikas.
2. Syrienkriget
Det ökar möjligheterna för att USA ska trappa ned sitt stöd åt terroristgrupper i Syrien så att det äntligen kan bli slut på detta grymma krig.
3. Sanktioner
Det öppnar för att USA kan komma att släppa de handelsrestriktioner som ju är innebörden av sanktionspolitiken mot Ryssland.
4. Minskad fientlighet
USA kan överge sina ambitioner att vara världspolis och avsätta regimer i andra länder. Detta skulle ge avspänning och minskad ryssfientlighet. (Jan Milld)

Om den kriminella skräcködlan hade vunnit valet så hade vi haft krig på krig och tredje världskriget hade varit verklighet. Nato på Gotland hade lett oss till angrepp från Ryssland eftersom det hade gått att skjuta missiler från Gotland till Moskva.

Nato hade bombat Sverige till ett månlandskap för att inte Ryssland skulle kunna ockupera Sverige i preventivt syfte. Det hade inneburit svenskarnas förintelse. Det starkaste och mest intelligenta folket i hela världen hade försvunnit för alltid. Men nu är det värsta hotet borta. (Demokratbloggen)

Ett annat genomgående tema i glada kommentarer är en skadeglädje mot etablissemanget som stod bakom Hillary Clinton.

Det som fick mig att verkligen börja hålla på Trump i valet var etablissemangets propagandastorm. (((Gammelmedias))) propagandamaskin har sannerligen gått på högvarv och hetsen mot Donald Trump har varit total. Allt han har sagt har analyserats i minsta detalj, klippts ur sina sammanhang, förvrängts och pumpats ut. Allt bra han säger är bara lögner. Allt dåligt med hans rival Hillary Clinton är överdrivet eller felaktigt. (Nordfront)

Att Hillary fick flest röster i valet är en aspekt som belysts av många, men Brage Norin menar att detta är ett resultat av fusk:

Valresultatet blev en tröst för alla. Trump vann sin jordskredsseger. Han vann ”landslide” i antalet elektorsröster. Både senat och representanthus blev republikanskt. Men Hillarylägret fick plåster på såren. De fick vinna ”The Popular Votes”.
Makten hade motvilligt tvingats acceptera Trump som president. Hans seger kunde inte ifrågasättas. Makten tvingades att acceptera verkligheten – det blev omöjligt att förklara Hillary som president. Obama uppmanades att be henne att acceptera förlusten. Uppmaningen kom helt öppet från flera höjdare inom CIA:s nätverk! Något liknande har aldrig hänt i USA. (Brage Norin)

Bland de som är glada över Trumps vinst finns det ofta ett behov av att försvara honom. Här har vi Sofia Arkestål om Trumps sexism:

Det är ett välkänt faktum att många kvinnor gillar makt, pengar och status, samt att de är sub i sängen. Det är helt enkelt så det går till där ute i den farliga världen. Om ni inte tror mig så fundera en stund över varför alla är så förvirrade över att kvinnor dras till “bad guys” och friendzonar snälla snubbar, att det finns våldtäktsfantasier och -porr, samt ta en titt på vilken typ av brudar som hänger på armen på ovan beskrivna män. Googla sedan Sexual Market Value om ni inte är räddhågsna.
Han skämtar om det. Big deal? Det är inte ett våldtäktsskämt. Varför? “They _let you_ do that.” Om ni tycker detta är obehagligt så kan jag bara beklaga att världen är obehaglig. Det finns dock inget annat rimligt sätt att tolka den här typen av man-to-man banter. Game works. Ett råd till kvinnor som vill komma över det är att lära sig om sin egen psykologi, lämpligen genom att läsa på Red Pill Women-redditen. (Sofia Arkestål)

Vad valet egentligen gällde har också varit föremål för spekulationer, kanske en kamp mellan olika grupper som menar sig vara "judar":

Var det detta det amerikanska presidentvalet 2016 handlade om: ett slag i kriget mellan vår tids ondska, zionismen (såsom representerad av Rothschild-agenten Hillary Clinton) kontra vita Europeer, de äkta ättlingarna till “Israels Hus” – såsom representerad av team Donald Trump? (Blueshift)

Vissa har blicken riktad in i framtiden och koncentrerar sig redan nu på Donald Trumps eftermäle:

Jag ser att Trump själv och hela USA i samband med hans intåg i Vita huset snabbt kommer inse viktiga saker. Det ser ut som om Trump, tillsammans med mycket viktiga kritiker, som nu får mediafokus, kommer klargöra att lösningen ligger i kritiken och förbudet av fascistiska sekteristiska skrifter generellt, inga undantagna, ingen fascistisk skrift mer tillåten än någon annan.
I min meditation ser jag att Trump utvecklas positivt och börjar sikta på ett gott eftermäle. Han utstrålar en annan energi nu, likt en ny slags republikansk Dalai Lama, mer likt Ronald Reagan, mer lugn, mer tolerant, och han har potentialen att gå till historien som en av USA:s absolut bästa presidenter. Utmaningen är inte att avslöja klimatbluffen likt Professor Bob M Carter, eller ens att erkänna NASAs fiffel med temperaturvärdena, vilket naturligtvis är enkelt.
Utmaningen i min meditation är inte heller att rädda USA rent nationellt med flaggan i topp. Nej. Det klarar Trump lätt. Utmaningen är att övertyga Republikanernas kongressledamöter om de förändringar som USA:s folk verkligen vill ha, d.v.s. riktig nationell demokratisk grön socialism. (Vetenskapliga partiet)

President Trump är inte ett hot mot världen

Insikten att Donald Trump verkligen kan bli det republikanska partiets kandidat i det USA-amerikanska presidentvalet i höst sprider sig. Därmed finns det också en reell risk att Donald Trump kan bli USAs näste president. Detta väcker, hos vissa, en stor oro för vår gemensamma framtid.

Här presenteras dock tre argument för varför president Trump inte är ett hot mot världen.

Trump är inte så illa som han låter

De som hoppas bli USAs näste president bedriver just nu sina primärvalskampanjer. Det innebär att de måste övertyga respektive partis kärntrupper att de är den bäste kandidaten för dem. Detta innebär att alla kandidater lyfter fram sina mer extrema åsikter eftersom de som röstar i primärvalen är radikalare än befolkningen i övrigt. Efter att man blivit utsedd till sitt partis kandidat blir fokuset dock det motsatta: försök framstå som attraktiv för de väljare som inte bestämt sig för ett parti. I svensk politik kan man studera samma fenomen genom att jämföra de beslut som tas på partikongresser med vad som står valaffischer. Överlappet är litet.

För Trump finns det extra starka skäl att framstå som radikal i primärvalskampanjen eftersom han inte är en typisk konservativ, "höger" kandidat inom republikanerna. Om han blir sitt partis presidentkandidat (och han verkligen vill bli president) kommer han genast dagen efter sin nominering börja trycka på sina mer attraktiva sidor: liberala åsikter i moralfrågor (abort, homosexualitet,...), kritik av USA-amerikanska krigsinsatser utomlands (framförallt presidenterna Bushs insatser) och så vidare.

Trump är populist

Om Donald Trump överhuvudtaget går att inordna i någon USA-amerikansk politisk tradition så torde det vara populismen. Ett huvuddrag i denna som han i alla fall verkar dela är isolationismen. Även om det i Trumps yviga retorik går att hitta belägg för de flesta åsikter så är, i alla fall enligt mitt intryck, kritik mot militära insatser utomlands vanligare än löften om vidlyftiga nya kampanjer. En president av USA som förordar "skit i resten, vi klarar oss själva" är betydligt att föredra för världen än motsatsen.

Presidenten har inte så stor makt

Ett krav för att ha en väl fungerande demokratisk stat är en betydande tröghet i systemen. Att regelbundet riva grunden för statsbygget och börja om från början skulle aldrig fungera i dagens värld. Jag pratar här inte bara om den formella maktbalansen som finns i USA med kongressen och domstolsväsen. Inte heller bara om alla de federala tjänstemän inom alla områden som fortsätter sitt arbete oavsett president eller alla de områden där det är delstaterna som bestämmer och inte det federala styret. Men bortom alla dessa formellt inflytelserika sfärer finns ju enormt stor informell makt i de stora bolagens styrelser och på Wall Street. Även om man inte måste tro att dessa skulle hota Trump med mord så kan man vara säker på att de kan hitta lämpliga metoder för att övertala president Trump att inte till exempel förbjuda inresa i USA för muslimer. Om man ska kunna besvara frågan om vem som är USAs mäktigaste person krävs en noggrann specifikation av hur man mäter makt.  

Att torska på sin egen myt

Nyligen fick jag viss insikt i hur den amerikanska krigsmakten fungerar i praktiken. Därigenom fick jag också en idé om varför det ibland går så fullständigt åt helvete när den försöker utföra saker. Jag mötte en amerikansk (pensionerad) stridspilot som berättade lite om sina erfarenheter från Afghanistan, speciellt Operation Anaconda. Han bidrog där med flygunderstöd (CAS, "Close Air Support") till trupperna på marken från ett hangarfartyg utanför Pakistan.

Hans berättelse om sina insatser under Anaconda var ungefär så här: han utförde flyguppdrag tills han nästan hade slut på bränsle.  Då genomförde han en omtankning i luften för att kunna fortsätta att utföra uppdrag. När han återigen fick slut på bränsle var det, enligt reglementet, dags för honom att återvända till fartyget. Han gjorde inte det utan tankade om ytterligare en gång för att kunna fortsätta med uppdrag. Vid nästa tankning beordrades han av sina befäl att återvända men vägrade återigen och fortsatte att utföra uppdrag. Först nästa gång återvände han till sin bas. Efter att han landat var det var med viss oro han träffade sitt befäl. Befälet konstaterade att det var dåligt gjort att bryta mot order men att om han inte gjort det så hade befälet slagit honom på käften när han kom tillbaka.

Om historien är sann så ger den en skrämmande bild av hur långt Hollywood-iseringen av den amerikanske krigsmakten har gått. En enskild pilot förväntades av sitt befäl att bryta mot order för att själva spela hjälte. När man utför ett arbete där, bokstavligen, liv står på spel så är att uppmuntra alla individer att när som helst göra en egen bedömning av läget och handla utifrån det, ett säkert recept för katastrof.

Svenskt NATO-medlemskap och det militärindustriella komplexet

I helgen beslutade Kristdemokraternas riksting att partiet vill att frågan om svenskt NATO-medlemskap ska utredas (SR, DN, SvD). Därmed är inget av allianspartierna längre emot ett medlemskap och det är inte omöjligt att detta kommer bli en fråga som diskuteras i nästa års valrörelse, speciellt som allmänheten fortfarande är övervägande negativa till ett svenskt medlemskap.

Jag är en liten kugge i det militärindustriella komplexet i Sverige och tänkte ge en inblick i frågan från min horisont. I mitt arbete har jag aldrig hindrats av att Sverige inte är med i NATO. Inte för att frågan varit ointressant utan för att jag i varje sådan situation kunnat kontra med att Sverige är en "coalition partner" till exempel i Afghanistan och Libyen. Därigenom kan jag få tillgång till icke-offentligt tekniskt material och mitt företag kan medverka i sammanhang där bara NATO-medlemmar inbjuds. Så länge Sverige ställer upp med trupp och slåss på USA:s sida i dess krig så är medlemskap i NATO bara en formalitet.

Gissningsvis återfinns samma känsla på många ställen inom den svenska försvarsmakten. Nu i höst har två stora internationella militärövningar genomförts i Sverige: Northern Coasts och Arctic Challenge Exercise. I båda fallen var inslagen av NATO-länder påtagligt. Eftersom vi slåss tillsammans med NATO så måste vi också öva strid med dem. Det är tveksamt om denna verksamhet (övningar och i fält)  skulle påverkas av ett medlemskap.      

Av detta kan man dra två skilda slutsatser: om man tycker att det är bra att Sverige medverkar i internationella militära insatser typ Afghanistan, borde inte Sverige då också gå med i NATO? Om man anser att medlemskap är uteslutet, borde Sverige då medverkar i alla USA:s krig?  

Mattias Gardell "Rasrisk"

Tidigare postat på annan plats.
Detta är i mitt tycke den bästa bok som skrivits om amerikansk rasism, och den är skriven av en svensk. Gardell är religionshistoriker som ägnat många år åt att studera, och umgås med, svarta och vita rasister i USA.

Det finns två saker som är speciellt bra med boken. Det första: den handlar i lika stora delar om svart som vit rasism. Gardell skriver om Nation of Islam och andra svarta muslimska kyrkor (t.ex. Nation of Gods and Earths), om andra svarta rasistiska rörelser (t.ex. Pan-African International) och om deras inflytande bland amerikanska svarta (som t.ex. märks på artister som Queen Latifah, Public Enemy och Wu Tang Clan). Han skriver också om den vita rasistiska kulturen. Gardell beskriver olika identitetskristna (t.ex. Aryan Nations), nyhedniska (t.ex. Odinist fellowship) och rasbaserade kyrkor (t.ex. Church of the Creator). Han skriver om den amerikanska populismen och de konspirationsteorier som frodas bland vita rasister.

Den andra speciellt bra saken med boken är att Gardell har en personlig erfarenhet av det han talar om. Han har varit där, träffat människorna och levt med dem. När han studerade Nation of Islam hade han Louis Farrakhans (ledaren) stöd. Han togs om hand av Robert O.X, en gammal veteran, som "adopterade mig som sin lilla vita maskot". "Detta öppnade för besök på platser man som utomstående vit mår väl av att ha en lokal guide på, då Nationen betraktar vita som djävlar". Studiet av vita rasister gick till på samma sätt. "Jag bodde också tidvis hemma hos ariska revolutionärer, vilket ytterligare fördjupade kunskapen om de världsuppfattningar som ger bakgrund till aktivisternas tänkande och handlande".

Mattias Gardell: Har också skrivit, bland annat, "Countdown to Armageddon : Louis Farrakhan and the Nation of Islam". "Rasrisk": Federativs 1998, 374 sid., ill., index, bibliografi. 

USA och vapen

Varför är frågor om vapen så laddade i USA? Nate Silver försöker förklara:

Whether someone owns a gun is a more powerful predictor of a person’s political party than her gender, whether she identifies as gay or lesbian, whether she is Hispanic, whether she lives in the South or a number of other demographic characteristics.

 Party Identity in a Gun Cabinet

Så har ska en konspirationsteori se ut

Bara en detalj ur detta inlägg om hur tyrannen Obama påminner om tyrannen Lincoln. Om mordet på Lincoln:

Mannen som skjöt honom var frimuraren John Wilkes Booth. Må jag påminna er här och nu att Booth tillhörande Boothsläkten, är släkt med Knight of Malta Tony Blairs fru (detta är ingen slump).

Obama vinner

De senaste dagarna har det i de amerikanska bloggar jag läser förts en diskussion om huruvida det verkligen är så att det är mycket jämnt mellan presidentkandidaterna Obama och Romney eller om det egentligen är så att Obama har en ganska betryggande ledning (sammanfattning hos Gawker). En som i alla fall menar det är Nate Silver som till vardags skriver om och analyserar baseballresultat med statistiska metoder. Nu har han en  blogg hos New York Times där han använder samma metoder för att analysera det amerikanska valet. Enligt honom har siffrorna sedan i somras pekat på att det är 70% chans att Obama vinner valet. För detta har naturligtvis Silver angripits hårt.

Jag tycker att denna diskussion väcker många intressanta frågor. För det första: hur påverkar opinionsundersökningar ett val? Vem vinner på att ett val framställs som jämnt och ovisst? Hur många vill helst rösta på en vinnare, hur många struntar i att rösta om de tror att deras kandidat redan har vunnit eller förlorat? För det andra: tvingar medielogiken fram en rapportering där alla val framställs som jämna? Vill någon läsa om ett på förhand klart val? Det intressantaste för mig i hela historien är dock den kritik som Nate Silver mottagit. Han har angripits för att "tycka fel" när han försökt redogöra för de statistiska resultat han har kommit fram till. Mest fascinerande är den konservativa valanalysbloggen Unskewed Polls som angripit Silver med orden: "Nate Silver is a man of very small stature, a thin and effeminate man with a soft-sounding voice". Det vill säga: Silver är homosexuell, alltså stödjer han Obama, alltså fuskar han med siffrorna i sin blogg.

Mitt besök vid Area 51

Här kommer några bilder och en kort beskrivning av mitt besök vid Area 51 2003. För även om Area 51 i första hand idag är popkulturellt känt som ett ställe där USAs regering förvarar störtade ufon så finns det faktiskt en riktig sådan plats som man (nästan) kan besöka.

Jag var i Las Vegas i ett jobb-relaterat ärende och tog en dag ledigt. Efter att ha googlat lite hittade jag en del företag som erbjöd utflykter till Area 51 men väl på plats visade det sig att inget av dessa var aktiva. Därför tag jag själv tag i saken och hyrde en bil.



Från Las Vegas åker jag norrut några timmar på "The Extraterrestrial Highway" (det officiella namnet på vägen).



Sen stannade jag i byn Rachel som ligger på gränsen till flygvapenbasen "Nellis Air Force Range" och Area 51. Där gick jag på "Little A'Le'Inn", en kombinerad restaurang och souvenirshop, och köpte en t-shirt, några broschyrer och en karta. Stället var helt dött och jag tyckte det kändes lite för pinsamt att inleda en djup konversation med mannen bakom baren.














Med hjälp av kartan gav jag mig sen ut i öknen. Det var faktiskt ganska häftigt. Efter ett tag kom man fram till en oasfalterad avtagsväg med en ensam helt övergiven postlåda (som påstås vara dit man kan skicka post till Area 51).





Man kan inte smyga fram på en grusväg i öknen.



När man följde vägen började ganska snart varningsskyltarna dyka upp om att militären har rätt att skjuta skarpt utan varning om du passerar gränsen till området. Sen kom man fram till en bom, eller liknande, och där fick man stanna. Det stod en tom militärjeep på en kulle i närheten och det fanns flera automatiska kameror i marken som riktades mot dig. Efter det vände jag och åkte tillbaka. Även om jag kanske inte trodde att jag skulle bli skjuten så hade jag inte någon större lust att bli upplockad av militärpersonal och förhörd. Tydligen är det så att du kullar jag kom fram till förut låg utanför området så att man kunde köra upp på dem och titta in på området men att området utvidgades för att hindra det.

Några bilder från området med fotoförbud finns inte, helt enkelt för att jag var för rädd för att ta några risker.

Fattiga amerikaner elaka, inte dumma?

En central skillnad i det politiska klimatet mellan USA och Sverige (och resten av Europa) är synen på skatter. Denna skillnad illustreras nog tydligast av att många amerikaner med låga inkomster är övertygade motståndare mot skattehöjningar för de rika. Den traditionella förklaringen för denna förvånande åsikt är att det beror på "den amerikanska drömmen": fattiga amerikaner är övertygade om att de också en dag kommer att vara rika och drabbas av de skattehöjningar som de nu därför motsätter sig (en realistisk bedömning av sannolikheten att detta kommer att inträffa förklarar varför denna hypotes kan sammanfattas "fattiga amerikaner är dumma").

The Economist (via Boing Boing) rapporterar nu om en ny studie som föreslår en annan förklaring till "paradoxen": "fattiga amerikaner är elaka". Enligt studien oroar sig inte människor för hur mycket fattigare de är än rika människor, utan istället för att någon som idag är fattigare än dem ska få hjälp att bli rikare. Enligt forskarna så är motståndet mot omfördelning av rikedom grundat på rädslan att de som idag är fattigare än dig själv ska bli hjälpta och att du därmed ska bli den fattigaste. Rädslan för att de under dig ska komma närmare är större än ilskan över att de ovanför dig drar ifrån. En inte alltför vacker blid av mänskligheten.