Fattiga amerikaner elaka, inte dumma?

En central skillnad i det politiska klimatet mellan USA och Sverige (och resten av Europa) är synen på skatter. Denna skillnad illustreras nog tydligast av att många amerikaner med låga inkomster är övertygade motståndare mot skattehöjningar för de rika. Den traditionella förklaringen för denna förvånande åsikt är att det beror på "den amerikanska drömmen": fattiga amerikaner är övertygade om att de också en dag kommer att vara rika och drabbas av de skattehöjningar som de nu därför motsätter sig (en realistisk bedömning av sannolikheten att detta kommer att inträffa förklarar varför denna hypotes kan sammanfattas "fattiga amerikaner är dumma").

The Economist (via Boing Boing) rapporterar nu om en ny studie som föreslår en annan förklaring till "paradoxen": "fattiga amerikaner är elaka". Enligt studien oroar sig inte människor för hur mycket fattigare de är än rika människor, utan istället för att någon som idag är fattigare än dem ska få hjälp att bli rikare. Enligt forskarna så är motståndet mot omfördelning av rikedom grundat på rädslan att de som idag är fattigare än dig själv ska bli hjälpta och att du därmed ska bli den fattigaste. Rädslan för att de under dig ska komma närmare är större än ilskan över att de ovanför dig drar ifrån. En inte alltför vacker blid av mänskligheten.