Skandalerna med övergrepp mot barn av präster inom den katolska kyrkan fortsätter att komma fram i jämn takt. Jag tycker dock att många debattörer (till exempel här, här och här) missar den viktigaste faktorn i affärerna. Katolska kyrkans inställning till homosexualitet är värd att diskutera liksom celibatet och den effekt det har på prästerna. Men det mest upprörande tycker jag är att kyrkan i många fall låtit bli att anmäla misstankar mot präster och också uppmanat föräldrar att inte göra det.
En handbollsföreningen kan råka ut för att en av deras anställda begår övergrepp mot några barn i klubben. Om styrelsen skulle få reda på det skulle de naturligtvis föra misstankarna vidare till polisen (om det inte redan var gjort) och sedan ta ställning till personens framtid i föreningen. Men den katolska kyrkan har sett sig själv som utanför, och ovanför, samhället. Prästernas beteende har setts som en moralfråga där kyrkan kan vara sin egen auktoritet och man inte behöver blanda in någon utomstående. Denna syn har säkert också delat av många föräldrar som kanske till och med litat mer på kyrkan än på polisen i en sådan här fråga. Därför har kyrkan kunnat omplacera präster utan att de brott de begått utretts eller lett till konsekvenser. Detta är precis ett sådant "sekt"-agerande som små nya religiösa grupper ofta misstänks för. Tydligen finns det fog att vara misstänksam mot stora och gamla "sekter" också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar