Pappamånader är inte tvång

Nu är jag trött på att höra av och om stackars pappor som måste vara hemma en eller två månader med sina barn. Så här är det: det finns inget tvång att ta ut "pappamånader" i föräldraförsäkringen. Du kan låta bli utan att bli tagen av polisen. Du hamnar inte i domstol om du jobbar hela barnens uppväxttid.

Föräldraförsäkringen är ett erbjudande där staten, skattebetalarna, erbjuder sig att betala föräldrar för att de ska vara hemma med sina barn. Precis som med alla andra bidrag har föräldrarna rätt att tacka nej, eller ännu enklare låta bli att söka. Om du tror att det skulle vara skadligt för pappan eller barnet att vara hemma tillsammans så låt bli, svårare än så är det inte.

I USA finns en "hardcore"-höger som betonar vikten av att inte ta emot bidrag från de socialistiska federala politikerna i Washinton DC. Kanske är det ett mått på hur djupt bidragsberoende svenskarna är att det inte finns någon "vägra pappamånad"-rörelse här?

Förresten förklarar ovanstående resonemang också hur staten kan få för sig att ställa krav i samband med föräldraförsäkringen. "Det är inte dina pengar, dumhuvud!". Om mina inbetalade skattepengar ska gå till att föräldrar ska vara hemma med sina barn tycker jag att det är rimligt att det ställs vissa kvalitetskrav på det staten får för pengarna. Och jag tror att "pappmånader" höjer kvalitén på det jag betalar för.