I ett inlägg på SVDs Brännpunkt argumenteras så här:
Avtalet gäller nämligen fiske i Marockos fiskezon: de vatten över vilka Konungariket Marocko utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion. Men EU:s förhandlare visste redan då att Marocko betraktade det ockuperade Västsaharas vatten som sina. De naturresurser som finns där får inte utnyttjas utan det västsahariska folkets medgivande och för deras intressen.
Den svenske jordbruksminister Ann-Christin Nykvist upprepade resonemanget när hon skulle förklara sitt handlande.
Detta är väl ett berömvärt principfast agerande av Sverige i EU men resonemanget är ändå i grunden dumt. De magiska orden är nämligen "det västsahariska folket". Eftersom ockupationen av Västsahara inte har erkänts, så är innevånarna i Västsahara ett folk och alltså ska deras intressen beaktas. Det betyder att EU självt skulle kunna göra så att Marocko slutade bryta mot folkrätten. Om EU erkänner ockupationen så slutar människorna i Västsahara att vara ett folk och de förlorar rätten att ha egna intressen. Då blir de marockaner istället, får intressen som marockaner och att marockanernas intressen tas tillvara har ingen ifrågasatt. Det är ju här den egentliga frågan borde finnas: hur påverkas människorna i Marocko av fiskeavtalet med EU? Är det bra för dem eller inte?
Problemet är nationalism. Vissa grupper av människor är "ett folk" och får de vissa speciella rättigheter, andra grupper av människor är inte folk och de får då inte dessa rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar