Svearnas härkomst

Lokalt verksamma amatörhistoriker med revolutionerande insikter i sitt eget landskaps plats i den svenska historien men som motarbetas av den akademiska eliten i Uppsala och Lund, är säkert ett välkänt släkte för läsare av denna blogg (jämför Västgötaskolan, Ale stenar). Att man på en plats så impregnerad med historia som Gotland kan hitta representanter för detta illustra släkte förvånar inte. Den för stunden mest framgångsrike av dessa historieförmedlare verkar vara Tore Gannholm. Hans många egenutgivna skrifter är lätta att komma över båda i traditionella boklådor och hantverksbodar på ön. Den enda plats där de helt lyser med sin frånvaro är på Fornsalen, maktens historiska museum i Visby.

Som vanligt har Gannholm läst källorna på ett nytt och särskilt insiktsfullt sätt och därigenom sett kopplingar som gått alla andra förbi i hundratals år. I det lilla särtrycket "Svearnas härkomst samt invandringen till Skandinavien" behandlas frågan om svearnas historia. Elithistorikerna kallar Gutasagan för en episk dikt med sagolika inslag, Beowulf för ett anglosaxiskt heroiskt epos som utspelar sig i Danmark och södra Sverige och Heimskringla för en kungasaga om svenska och norska kungar med omstridd trovärdighet. Men Gannholm vet bättre: Gutasagan är en i princip korrekt beskrivning av Gotlands historia. Beowulf handlar i själva verket om Gotland och gutarna, inte om Sverige, och Ynglingaätten, som beskrivs i Heimskringla, grundas av söderifrån inträngande heruler som gav upphov till svearna. För det är detta som är budskapet i denna korta skrift: svearna har inte bott i Sverige i långa tider utan anlände söderifrån på 500-talet och tog upp konkurrensen med de då dominerande gutarna. Att Gannholms beskrivning av Gotland för tusen år sedan förefaller något romantiserad (ett "fritt bondesamhälle" och en "demokratisk bonderepublik") förefaller typiskt.