Vem är "regeringen"?

Jag pratade igår med en säljare, en mäklare, som tyckte att det var roligt att skämta om att min fru bestämde i min familj: "du måste så klart fråga regeringen", "vi vet ju båda två vem det är som egentligen bestämmer". När han pratade med min fru så testade han inte några liknande skämt. Inget "din man är så klart herre i ert hus", "mannen är familjens naturliga överhuvud". Tanken att en kvinna skulle bestämma är fortfarande absurt skrattretande, att mannen gör det är ett alldagligt konstaterande. Men när jag pratade med honom kunde jag dock i alla fall följa upp med ett hjärtligt "om hon rymmer från köket sparkar jag henne blodig" och så fick vi båda två ett gott skratt.

Dumt nationalistiskt argument

Sverige har röstat nej till en förlängning av EUs fiskeavtal med Marocko, se här.

I ett inlägg på SVDs Brännpunkt argumenteras så här:

Avtalet gäller nämligen fiske i Marockos fiskezon: de vatten över vilka Konungariket Marocko utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion. Men EU:s förhandlare visste redan då att Marocko betraktade det ockuperade Västsaharas vatten som sina. De naturresurser som finns där får inte utnyttjas utan det västsahariska folkets medgivande och för deras intressen.

Den svenske jordbruksminister Ann-Christin Nykvist upprepade resonemanget när hon skulle förklara sitt handlande.

Detta är väl ett berömvärt principfast agerande av Sverige i EU men resonemanget är ändå i grunden dumt. De magiska orden är nämligen "det västsahariska folket". Eftersom ockupationen av Västsahara inte har erkänts, så är innevånarna i Västsahara ett folk och alltså ska deras intressen beaktas. Det betyder att EU självt skulle kunna göra så att Marocko slutade bryta mot folkrätten. Om EU erkänner ockupationen så slutar människorna i Västsahara att vara ett folk och de förlorar rätten att ha egna intressen. Då blir de marockaner istället, får intressen som marockaner och att marockanernas intressen tas tillvara har ingen ifrågasatt. Det är ju här den egentliga frågan borde finnas: hur påverkas människorna i Marocko av fiskeavtalet med EU? Är det bra för dem eller inte?

Problemet är nationalism. Vissa grupper av människor är "ett folk" och får de vissa speciella rättigheter, andra grupper av människor är inte folk och de får då inte dessa rättigheter.

Ärligt talat SL

Jag kan faktiskt inte förstå vad som är SLs problem. I söndags snöade det i Stockholm och det var kallt. Men på söndagskvällen gick tunnelbanan som vanligt till Fruängen. Måndag morgon var det ännu kallare (-22 grader) men det hade inte kommit någon ny snö under natten. Då var tunnelbanan inställd till Fruängen och det gick ersättningsbuss. Tisdag morgon är det betydligt varmare (-9 grader) och det har inte kommit någon mer snö. Tunnelbanan är fortfarande inställd och DN varnar för värre trafikkaos i Stockholm.

Om det gick att köra på spåren söndag kväll och inte har snöat sen dess kan inte "snö på spåren" göra att det inte går att köra på måndagen. Och om -20 grader eller kallare är ett problem så ska väl -9 grader ändå inte ställa till med något. Så vad är problemet?

Glad International Corporate Philanthropy Day!

Jag arbetar just nu på ett stort amerikanskt företag. Vilket är tur för annars hade jag inte ens vetat att det idag är International Corporate Philanthropy Day. Nyheterna på radion glömde på något sätt att rapportera om detta. Vad innebär då International Corporate Philanthropy Day? Jo,

Today is International Corporate Philanthropy Day. I am joining other CEOs from top corporations around the world at the Committee to Encourage Corporate Philanthropy meeting, Solving Social Problems through Business Strategy. We will discuss building awareness of corporate-community partnerships, inspiring businesses to further engage in philanthropic efforts and designing a vision for an even greater future for corporate social responsibility.

Där får ni alla anti-kapitalistiska gamla kommunister. En massa viktiga chefer samlas för att prata om Corporate Philanthropy, corporate-community partnership, Solving Social Problems through Business Strategy, Operation Desert Storm, och så vidare. Kapitaliter bryr sig visst om små människor.

Viktigt med undervisning OM kristendom

Skolverket har lagt fram ett förslag till nya läroplaner för bland annat religionsämnet. Det har av många tolkats som att kristendomen skulle få mindre plats i ämnet och att alla religioner ska behandlas lika. Läs mer här.

Först vill jag konstatera att jag naturligtvis tycker att det inte borde finnas något religionsämne i skolan. Det är bra att skolan bedriver undervisning om religion för att eleverna ska förstå mer av hur Sverige och andra länder fungerar och vilka åsikter och attityder man kan förvänta sig att religiösa personer har. Men denna undervisning passar precis lika bra inom ämnena samhällskunskap och historia.

Förutom denna petitess tycker jag att flera av kritikerna mot Skolverket verkar ha rätt (till och med Jan Björklund). Det land det är viktigast att elever i Sverige lär sig om är Sverige och den religion som har störst påverkan på hur Sverige fungerar är kristendomen. De religiösa personer som eleverna oftast kommer att träffa på är kristna. Därför bör tyngdpunkten ligga på kristendom. De övriga religionerna bör också ordnas efter deras inflytande i Sverige och förekomst i svenskt offentligt liv, i dagsläget säg islam, judendom, hinduism, buddism och resten.

Detta är extra viktigt för elever som inte har en etnisk svensk bakgrund. Det är möjligt att alla etniskt svenska barn vet ungefär varför vissa dagar är röda i Sverige (även om jag inte tror det) men utan kunskap om kristendomen kan man inte ens börja förklara det. Om man inte har någon kunskap om olika grupper av kristna (protestanter och katoliker, statskyrka och frikyrkor) finns det stora delar av svensk, och internationell, historia man inte kan förstå.

Jag kan inte låta bli att fundera lite över varför vissa kristna kyrkor tycker det är viktigt att religionsundervisningen i skolan fokuserar på kristendomen. Att en lärarkår som i deras ögon säkert till stor del består av vänsteraktivister ska lära barn vilken betydelse kristendomen verkligen har haft borde inte vara ett drömscenario. Det finns tillräckligt många skelett i den garderoben för att man inte ska önska sig en öppen och objektiv granskning.

Föräldrar som inte bryr sig?

Regeringen har lagt fram ett förslag om att föräldrar ska bli skadeståndsskyldiga för brott deras barn begår. Läs mera här eller här.

Justitieminister Beatrice Ask kommenterade i radio att syftet var att få föräldrar att ta sitt ansvar för barnen. Måltavla för lagändringen är alltså de föräldrar som inte bryr sig om att deras barn begår brott. I alliansens värld är denna grupp av föräldrar så stor att man bör ändra lagen för att komma åt den.

I min värld finns det tre sorters föräldrar till barn som begår brott. Det finns de föräldrar som är ledsna eller arga över vad deras barn gör och som gärna vill att de ska sluta. Jag tror att detta är den största gruppen. De är inte på något sätt hjälpta av att få betala böter, och vissa av dem kommer att ta skada om förslaget genomförs.

Den andra gruppen är de föräldrar som tror att barnen är oskyldiga. De kommer inte på något sätt att ändra uppfattning bara för att de får betala böter. Jag kan till och med tänka mig att många skulle stärkas i sin övertygelse om den onda staten som redan dömt deras oskyldiga barn dessutom skulle ta deras pengar.

Och så finns det den tredje gruppen: de som vet att barnen begår brott men inte tycker att det gör något. Om nu denna grupp finns i min verklighet? Det enda jag kan komma på är de föräldrar som överhuvudtaget inte bryr sig om något. Personer med svårt missbruk, vissa psykiska sjukdomar, extremt socialt utsatta personer kan nog ha barn som de inte bryr sig om eller tar något ansvar för. Men vilken möjlighet skulle dessa personer ha att påverka sina barn, om de bara gör det för att spara några tusen i bötespengar?

I ett avsnitt av en såpa jag såg på TV4 för många år sedan fanns en "dålig" familj i radhusområdet. Där skällde föräldrarna på sina barn om de gjorde läxorna och berömde dem om de snattade, eftersom föräldrarna var "dåliga" människor. Dessa föräldrar skulle nog via en ekonomisk kalkyl kunna komma fram till att med det nya förslaget så är det bättre för dem om barnen inte begår brott. Är det denna familj som alliansen är ute efter?

Excel är värst

Många människor i databranschen klagar på Microsoft och deras produkter. De klagar på hela Windows eller på enskilda program. Jag instämmer och skulle vilja argumentera för att Excel är värst av Microsofts produkter.

I mitt nuvarande projekt tvingas jag interagera en hel del med Excel. För att fylla en databas sitter jag vid en dator med Microsoft Windows och importerar data från Microsoft Excel in i en databas av typen Microsoft SQL Server. Det fungerar nästan aldrig. Och med "fungerar inte" menar jag inte att SQL Servern vägrar att importera något och ger ett felmeddelande. Jag menar inte heller att den importerar data och sen ger ifrån sig en varning om att det kanske inte gått så bra. Vad jag menar med inte fungera är att den säger att allt gått bra men sen har den låtit bli att ta med godtyckligt mycket av innehållet i Excel-arket.

Vad som händer är detta: Excel bestämmer sig för att på egen hand gissa vilka typ av data en kolumn innehåller (siffror eller text). Gissningen verkar basera sig på typ de första 20 raderna i arket. Därefter håller Excel fast vid denna gissning även om jag manuellt går in och "typar om" kolumnen, till exempel från siffror till text. När jag importerar berättar Excel för SQL Server att det är siffor i en viss kolumn. Men SQL Server märker att det inte är sant, även om de första 20 raderna bara har siffror i kolumnen "Ålder"så har inte alla rader det (en del har texten "Inget att tala om"). SQL Server har redan skapat en kolumn för siffror att lägga datat i och där passar inte text in. Alltså bestämmer sig SQL Server för att strunta i alla fält med text och, utan att berätta det, lämnar kolumnen tom i tabellen. Eftersom detta fel har inträffat för nästan alla de filer jag försökt importera använder jag nu omvägen via text, från Excel till CSV till SQL Server.

Men det är inte detta fel som gör att jag menar att Excel är värst utan de konsekvenser det kan medföra. Om en annan person har problem med Word är det värsta som kan hända mig att jag får ett dokument som är svårt att läsa. Men jag är rädd för att en massa för mig viktig data förvaras och behandlas i Excel. Den lön jag får kan nog ha Excel-behandlats. Om jag har gjort en ansökan om något bidrag (a-kassa eller föräldraförsäkring) som behandlas av en tjänsteman så är Excel säkert inblandat. Överhuvudtaget finns nog en mycket stor andel av all aktiv data i samhället i Excel-ark. Därför har Excel en mycket större makt att förstöra mitt liv än vad till exempel Word har.

(Medan jag skrev detta kommer jag på att med samma argument som ovan så är nog kanske Windows ännu värre. All data i Excel-ark finns ju dessutom i osäkra och instabila Windows-system.)

positivt särbehandlad, inte diskriminerad

Från TT:

Arbetsförmedlingen får böta 60.000 kronor för att ha gjort sig skyldig till diskriminering av en muslimsk man. Arbetsförmedlingen drog in mannens ersättning sedan han enligt AF inte fått praktikplats på ett företag eftersom han inte ville skaka hand med företagets kvinnliga vd.

(läs mer i DN eller SVD).
Detta är naturligtvis helt fel. Mannen har inte diskriminerats men istället har han positivt särbehandlats på grund av sin religion. Diskriminerad blir man om man behandlas dåligt (eller kanske bara annorlunda) utan giltigt skäl beroende på en grupp man tillhör. I detta fall straffade Arbetsförmedlingen mannen inte för att han var muslim utan för något han gjorde. Det finns inget som tyder på att en person som inte är muslim skulle behandlats på annat sätt.

Domstolen fann däremot att Arbetsförmedlingen gjorde fel just för att mannen var muslim. Hade han vägrat att röra vid en kvinna för att han tycker att de är för lågtstående varelser, utan religiösa motiv, verkar det troligt att domstolen skulle ha friat. Alltså behandlades mannen positivt annorlunda för att han var muslim.

Jag kan inte låta bli att fundera på vilken roll det spelade att det var en kvinna han vägrade att skaka hand med. Om en person vägrar att söka ett anvisat arbete för att företaget leds av judar, får Arbetsförmedlingen straffa denne? Om man vägrar skaka hand med en bög eller en svart av religiösa skäl, vad händer då? Om en kvinna i något sammanhang skulle vägra att skaka hand med en muslim så skulle nog en del vilja polisanmäla henne.

Domstolen verkar i första hand tagit fasta på att mannen själv uppfattade det som att hans religion förbjöd honom att röra kvinnor. Detta borde öppna en jättemöjlighet för alla former av undantag i Arbetsförmedlingens (och andra myndigheters) regler. Jag vägrar att söka jobb på onsdagar eftersom min Jedi-tro förbjuder mig. Jag vägrar att flytta till Skåne för att ta ett jobb eftersom min asa-tro förbjuder mig. O.s.v.

Positiv särbehandling på grund av religion är en mycket dålig ide. Det finns många människor i Sverige som av religiösa skäl vill göra saker som är förbjudna. Vissa vill slå sina barn, vissa sina fruar. En del vill döda judar, andra homosexuella. För att deras religion säger det. Jag menar inte att denna dom öppnar upp för detta men bara den grundläggande idéen att vissa på grund av sin religion ska få göra saker andra inte får är en dålig signal.

Hur mår Sveriges judar?

Funderar du ibland på hur judarna i Sverige mår? I så fall blir du kanske glad av att veta att du inte är ensam: Folkhälsoinstitutet har just genomfört sin kartläggning av hälsan hos de nationella minoriteterna. Man verkar dock haft vissa problem, de representanter för minoriteter som undersökts hade andra gemensamma faktorer (till exempel boendeort) så det var svårt att veta vad av resultaten som beror på deras minoritetsstatus, och vad som berodde på att de är Stockholmare eller Norrbottningar.

När det gäller judarna så hade man hittat dem genom deras medlemskap i de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta är så klart ett problem. Alla judar bor inte i storstäder och alla judar är inte medlemmar i judiska församlingar. Hos denna grupp hade man dessutom haft en mycket låg svarsprocent (vilket kanske kan bero på att judar i genomsnitt är känsligare än andra när de får brev hem med innehåll av typen "Hej Jude. Vi vill att du som jude ska svara på några frågor om hur du lever ditt liv. Mvh Staten").

Men ur skulle man kunna göra Folkhälsoinstitutets undersökning bättre? Det skulle hjälpa om det var lättare att hitta dessa minoritetsindivider. Kanske ett register? En myndighet för minoritetsfrågor med listor över alla minoritetsmedborgare. Kanske dessa individer skulle kunna använda någon sorts markering på sina kläder...

Innan detta blir osmakligt ska jag göra min poäng. Man kan arbeta mot diskriminering på två huvudsakliga sätt: reaktivt eller proaktivt. Reaktivt så väntar man på att en person (möjligen) blir diskriminerad, sen utreder man vad som hänt och straffar de skyldiga, om det finns några. Mot detta finns väl inget att invända förutom att det kan vara ett ganska långsamt och ineffektivt system. Proaktivt söker man upp den potentiellt diskriminerade gruppen för att aktivt försöka ta reda på om de diskrimineras emot.

Den proaktiva attityden finns det stora problem med. Man måste hitta de potentiellt diskriminerade. Man (tjänstemän någonstans) måste tänka ut vilka grupper som kan tänkas diskrimineras emot. I nästa steg, mycket svårare, man måste hitta individerna som tillhör dessa grupper. Hur ska man kunna hitta Sveriges judar? Eller Sveriges homosexuella? Vem bestämmer vilka som ingår? Om en person själv menar sig tillhöra en minoritet, räcker det? Och de personer som öppet säger att de tillhör en minoritet kanske inte är representativa för den grupp de tillhör?

Även om det finns ett gott uppsåt i att ta reda på hur Sveriges judar mår så tycker jag att Folkhälsoinstitutet (och andra myndigheter) ska avstå från det verktyget för att försöka bekämpa diskriminering.

Pappamånader är inte tvång

Nu är jag trött på att höra av och om stackars pappor som måste vara hemma en eller två månader med sina barn. Så här är det: det finns inget tvång att ta ut "pappamånader" i föräldraförsäkringen. Du kan låta bli utan att bli tagen av polisen. Du hamnar inte i domstol om du jobbar hela barnens uppväxttid.

Föräldraförsäkringen är ett erbjudande där staten, skattebetalarna, erbjuder sig att betala föräldrar för att de ska vara hemma med sina barn. Precis som med alla andra bidrag har föräldrarna rätt att tacka nej, eller ännu enklare låta bli att söka. Om du tror att det skulle vara skadligt för pappan eller barnet att vara hemma tillsammans så låt bli, svårare än så är det inte.

I USA finns en "hardcore"-höger som betonar vikten av att inte ta emot bidrag från de socialistiska federala politikerna i Washinton DC. Kanske är det ett mått på hur djupt bidragsberoende svenskarna är att det inte finns någon "vägra pappamånad"-rörelse här?

Förresten förklarar ovanstående resonemang också hur staten kan få för sig att ställa krav i samband med föräldraförsäkringen. "Det är inte dina pengar, dumhuvud!". Om mina inbetalade skattepengar ska gå till att föräldrar ska vara hemma med sina barn tycker jag att det är rimligt att det ställs vissa kvalitetskrav på det staten får för pengarna. Och jag tror att "pappmånader" höjer kvalitén på det jag betalar för.