Ett inslag i Kulturnytt

Jag tänkte försöka göra ett kort satiriskt inlägg om hur det kan låta i Kulturnytt på P1. Det ska handla om något aktuellt, till exempel Vårsalongen på Liljevalchs.

Får se nu, hur ska jag börja en kort rapport från Vårsalongen där jag berättar om två konstverk som medverkar? Det första måste ju naturligtvis handla om rasism och Sverigedemokraterna. Eller, SD kanske är lite övertydligt? Ett konstverk om flyktingar och asylmottagning. Det är ju många asylsökande i landet nu men man vill ju gärna inte bli påkommen med ord som invasion eller våg. Något som gör flyktingar till människor, till individer. En serie porträtt av asylsökande som kommit till landet det senaste året, precis, ett sådant konstverk tar jag. Och kombinerat med något symboliskt, det är ju, trots allt, konst vi pratar om. Nycklar! En serie porträtt av flyktingar tillsammans med nycklar som symboliserar deras vilja att låsa upp dörren till Sverige? Perfekt! Det tar jag.

Det andra konstverket måste ju vara gjort av en kvinna och handla om något kvinnligt. Få se nu, vad är kvinnligt? Städa, diska, sticka, föda barn? Den kvinnliga kroppen, bröst, slida, livmoder,… . Att föda barn. Det behövs lite mer kamp, lite mer svärta. Att inte kunna föda barn? Ja, det här börjar lika något. Kvinnor som inte kan få barn för att de blivit för gamla, perfekt. Talar direkt till publikens egna erfarenheter. Ett konstverk med stickade livmödrar som symboliserar klimakteriet, där har vi det, inslaget är färdigt.

Att Kulturnytt sedan skulle låta Karsten Thurfjell läsa in min text och sända den som en del av Kulturnytt (börjar efter 3.10) var en oväntad bonus.