"Finna dolda ting" Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis

Till listan över tecken på att jag blivit gammal kan nu läggas att det säljs nostalgiprodukter över företeelser från min egen barndom. Sälja nostalgiprodukter har man väl troligen gjort ända sedan de första tonåringarna födda på 40-talet blev medelålders och skaffade sig en stabil position i samhället. För det krävs ju två saker för att kunna etablera en kommersiellt framgångsrik nostalgimarknad: att folk är nostalgiska (d.v.s. ser tillbaka på sin barn- och ungdomstid som något speciellt och positivt) och att folk har pengar. Att denna marknad varit mycket omfattande för hobbyprodukter är uppenbart (tänk farbröder med Märklingtågbanor i källaren för 100 000-tals kr), likaså musik (med skivsamlande, återutgivningar och återföreningsturnéer).

Hur omfattande nostalgimarknaden varit kring böcker och tidningar vet jag inte men idag finns det i alla fall en sådan marknad. Bland rena återutgivningar vill jag lyfta fram Cobolt med sin välproducerade seriealbum-samlingar av bland annat "Linda & Valentin" (Adlibris, Bokus) och mycket annat. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det nostalgiska i Simon Stålenhags bilder och om att det sker återutgivningar av jag-vill-vara-farlig material. Bland böcker om barndomens hobbies vill jag speciellt peka ut Jimmy Wilhelmsson (Spelpappan) som med sina böcker om Generation C64 (Adlibris, Bokus) och Äventyrsspel (Adlibris, Bokus) etablerat sig som en expert på de obegripligheter barn och ungdomar på sent 70-tal och tidigt 80-tal ägnade sig åt. Ungefär samtidigt som ovan nämnda bok om Äventyrsspel kom ytterligare en bok om rollspelandet i Sverige ut, föremålet för detta boktips: "Finna dolda ting" Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis (Adlibris, Bokus)."Finna dolda ting" handlar om svensk rollspelshistoria och innesluter därmed ämnet för boken om Äventyrsspel fullständigt men eftersom jag inte läst den senare kommer jag inte att behandla den mer.

Att det svenska rollspelandet under 1980-talet förärats två böcker är kanske inte så underligt för det var verkligen något speciellt. Enligt en uppgift i boken ska Äventyrsspels "Drakar och Demoner" sålts i 100 000 exemplar, vilket skulle göra det till världens näst mest sålda rollspel efter amerikanska "Dungeons and Dragons". Att rollspelare, via Sverok och Framfab hade ett rikspolitiskt genomslag är nog också ganska unikt. Att ett nytt ungdomsfenomen med explosiv spridning också väcker debatt är inte förvånande och även detta speglas utförligt i boken, med både kvällstidningsrubriker och artiklar i kristna veckotidningar, Örnstedt och Sjöstedts "De övergivnas arme" och Allan Rubin. En hel del material återges in extenso för den som verkligen vill återuppleva tidens anda. Den speciella svenska touchen i form av ett riksförbund, Sverok, för att tillvarata spelarnas möjligheter mot den svenska byråkratin skildras också.

Eftersom "Finna dolda ting" är en bok som, i alla fall för mig, handlar om nostalgi är det svårt att inte skriva något om min egen rollspelshistoria. Jag började spela andra utgåvan av "Drakar och Demoner" (svarta lådan) och spelade även Expert, Svavelvinter och Mutant. Eftersom jag inte visste att det getts ut ett "Stjärnornas Krig"-rollspel på svenska, så hade jag tydligen helt lämnat rollspelsvärlden 1988. Gällande rollspelsbutiker har jag varma minnen av att ett besök i Stockholm innebar ett obligatoriskt besök på Tradition där man bunkrade upp med saker för allt vad plånboken höll. Jag var själv aldrig en organiserade spelare och har aldrig besökt något konvent. Som långvarig beundrare av troll uppskattar jag dock mycket beskrivningarna av grupper som "Sexuella neuroser på avdelning 4" och "Pekings Apjävlar" och det kaos de släppt lös i många sammanhang.

I boken konstateras att det förutom alla de som tyckte om att spela rollspel fanns många i hobbyn som faktiskt inte spelade speciellt mycket, men i alla fall köpte och läste rollspelsböcker. En motivation som lyfts fram är intresset för regler och personer som konstruerar egna regelsystem. En annan motivation som inte pekas ut är att rollspelsmaterial ofta berättar en historia. Att äventyr är berättelser är en självklarhet (och jag kan inte låta bli att påpeka att Drakar och Demoner-kampanjen Svavelvinter också getts ut som självständiga romaner av skaparen Erik Granström) men även en litterär värld som Tolkiens går att skildra genom ett Bestarium på ett sätt som är väldigt likt en Monsterbok. Bland litterära exempel på denna typ av indirekt berättande kan nämnas Milorad Pavić "Kazarisk uppslagsbok".