KD måste inte gå mot mitten

Kristdemokraterna ska välja ny partiledare efter Göran Hägglund (SVT, DN, SvD) och spekulationerna om partiets framtid tar fart. Göran Greider konstaterar (i radio och i tryck) att partiet i princip inte har någon möjlighet att överleva eftersom det helt enkelt inte finns någon marknad för konservativa idéer i Sverige. KD måste bli ett liberalt parti i politikens mittfåra för att överleva. Men är det sant, är alla svenskar till exempel positiva till hbt-personers rättigheter eller är det bara i journalistreservatet Södermalm det ser ut så? Eller skulle KD kunna etablera sig som ett djupt konservativt parti med motstånd mot hbt-personer som symbolfråga? För att få svar går vi till forskningen.

Folkhälsoinstitutet (numer Folkhälsomyndigheten) undersökte regelbundet allmänhetens attityder till homosexualitet på grund av dessa attityders betydelse för hälsan hos gruppen. I den senast publicerade studien "Föreställningar vanföreställningar: Allmänhetens attityder till homosexualitet" från 2001 återfinns följande schablonbild av en person med negativ inställning (därmed inte sagt fientlig eller hatisk) till homosexuella:

•Man
•Bor i glesbygd i Kronobergs län
•Låg skolutbildning
•Läser inte böcker
•Har ej dator
•Medlem i kyrklig förening eller hembygdsorganisation
•Känner inga homosexuella
•Lutar åt sympatier för i första hand kristdemokraterna, men även moderaterna eller centern.

Men hur många är dessa personer med negativ inställning? Tillräckligt många för en plats i riksdag? Ur samma undersökning hämtar vi följande diagram:

Det finns ingen siffra för samtliga svarande men eftersom alla deltagare räknas som Lågutbildade eller Högutbildade kan vi slå fast att minst nitton procent av de svarande är negativa till homosexualitet. Undersökningen inkluderar personer från 16 år så alla får inte rösta men det finns  ändå gott och väl fler negativa än de fyra procent som krävs för att komma in i riksdagen.

Detta var dock bara en undersökning och dessutom är siffrorna gamla. År 2011 genomfördes den senaste World Values Survey i Sverige. WVS är ett

global network of social scientists studying changing values and their impact on social and political life, led by an international team of scholars, with the WVS association and secretariat headquartered in Stockholm, Sweden.

Deras material är sökbart direkt på nätet och där kan vi få följande resultat angående svenskarnas uppfattning om homosexuella:

På frågan om homosexualitet är försvarligt ("justifiable") har 7.5 procent av de svarande i Sverige svarat "Nej, aldrig". Ytterligare några procent lutar mot att homosexualitet snarare är oförsvarligt än motsatsen. Även här långt fler än fyra procent negativa.

Men även dessa data är några år gamla och dessutom framtagna av ett internationellt institut. Finns det inte några helt nya rapporter, framtagna av specialiserade svenska forskare som kan säga något om svenska attityder till homosexuella i synnerhet, eller hbt-personer i allmänhet? Jo, det finns det. SOM-institutet publicerade i slutet av förra året sin senaste rapport i serien "Svenska trender" för åren 1986-2013. SOM-institutet är

en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Sedan 1986 har SOM-institutet arbetat tillsammans med forskare inom en rad olika forskningsfält för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling

I rapporten finns följande diagram:

I diagrammet kan vi utläsa att år 2013 svarade 53 procent av deltagarna att det var ett bra eller mycket bra förslag att stärka homo-, bi- och transsexuellas ställning i samhället. Omvänt, 47 procent svarade att det är ett varken bra eller dåligt, ganska dåligt eller mycket dåligt förslag; eller hade ingen uppfattning.

De ovan redovisade resultaten gäller vuxna personer som idag har rösträtt. Kanske läget ser helt annorlunda ut på längre sikt när de idag unga får börja rösta? Forum för levande historia genomför regelbundet undersökning om skolelevers attityder. Resultatet från den senaste år 2013 presenteras i rapporten Tid för tolerans. I rapporten konstateras att svenska skolungdomar överlag är mycket mer positivt inställda till hbt-personer än till till exempel muslimer eller judar. Dock finns det ändå de med en negativ inställning:

Som exempel är det endast 2 procent av flickorna som inte kan tänka sig att bo granne med en homo-, bi-, eller transperson. Motsvarande andel bland pojkarna uppgår till 10 procent.

De tio procent av pojkarna som inte kan tänka sig att bo granne med en hbt-person kan nog tänka sig att rösta på ett parti som profilerat sig på motstånd mot just hbt-personer. I undersökning finns följande lite svårtolkade diagram:

Det är alltså cirka tio procent av de svarande som är övervägande negativt inställda (indexvärde över 0,5)  till hbt-personer (heldragna linjen).

Sammanfattning: i förhållande till hur många röster som krävs för att komma in i riksdagen är inte svenskarna så toleranta mot hbt-personer som ofta påstås. Flera relevanta undersökningar visas att det är rimligt att tro att tio procent eller fler av svenskarna är mer eller mindre fientligt inställda till hbt-personer.