Denna text har tidigare publicerats i Subaltern #2 2005 från H:ström. Tredje delen. Till andra delen.
O´Briens bok kom vid en tidpunkt när marken var beredd för hennes avslöjanden. USA hade svepts av en hysteri kring "satanistiska rituella övergrepp" (på engelska "satanic ritual abuse", SRA), som också nått resten av världen (till och med Sverige). Kopplingen mellan SRA och sexslavarna visas exempelvis av att Fritz Springmeier ska ha fungerat som en "expert"-föreläsare vid flera konferenser för juridiska och sociala myndigheter om rituella övergrepp mot barn. Likheterna mellan SRA och TRANCEformation är många: de detaljrika berättelserna om sexuella övergrepp, de många, och osannolika, förövarna (TV-kändisar, fantasifigurer), svårigheterna att lägga fram bevis som håller i domstol, med mera. Det är till och med lätt att föreställa sig att Cathys berättelse utvecklats på samma sätt som hos många av de barn som berättat om sina övergrepp. Först en tveksam berättelse om ett trovärdigt övergrepp. Senare, stärkt av omgivningens intresse och uppmuntran, allt fler och allt fantastiskare detaljer.
I kölvattnet efter berättelserna om övergrepp kom också begrepp som "förträngt minne" och "multipla personligheter" fram i den offentliga diskussionen. Den debatt om minnets funktion och pålitlighet, nyttan av hypnos, med mera, som uppstod pågår än idag (i Sverige har sådana frågor till exempel diskuterats i samband med fallen "Obducenten och Allmänläkaren" och Palmemordet). O´Brien, och andra som tror på sexslavarnas historier, är medvetna om den kritik som kan riktas mot dem i SRA-hysterins efterföljd. I sin bok betonar till exempel Cathy att hon inte utsatts för hypnos. Många artiklar av "troende" innehåller också hårda angrepp på "False Memory Syndrome Foundation" och liknande organisationer startade av föräldrar som anklagats av sina barn för övergrepp.
Den programmering som slavarna utsatts för är konstruerad för att bidra till att deras trovärdighet sänks. Med hjälp av de teman som används sker en sammanblandning av verklighet och dikt. Ett barn kan uppleva det som att det är en karaktär från ett barnprogram som utför övergreppet (som exempel brukade George Bush Sr. när han förgrep sig på Cathys dotter Kelly klä sig och prata som Mr. Rogers från det populära amerikanska barnprogrammet "Mr. Rogers´ Neighbourhood"). Flera av de ansvariga för övergreppen mot Cathy berättade för henne att de var utomjordingar och hon såg flera av dem (till exempel George Bush Sr.) förvandla sig till ödlor för att bevisa detta. Idag tror Cathy att det bara var skådespeleri och effekter. Ingen kommentator verkar dock gå så långt som att föreslå att den väldiga mängden kändisar som förgripit sig på slavar kanske också är planterade minnen för att dölja de verkliga förövarna.
Bakgrunden till O´Briens och de andra sexslavarnas berättelser är dock djupare än 1980-talets rituella övergrepp. Det karakteristiska i sexslavsgenren, detaljrikedomen och intensiteten i skildringarna av de sexuella övergreppen i böcker som egentligen handlar om något annat (den dolda sanningen om världen vi lever i), kan man också hitta i viss 1800-tals litteratur.
Som Richard Hofstadter visar i "The Paranoid Style in American Politics" är tron på en allomfattande konspiration som syftar till att störta USA i fördärvet inte ny. Men även den så markerade sexuella besattheten i sexslavslitteraturen har historiska föregångare. Med början under första halvan av 1800-talet gick en våg av anti-katolicism genom USA. Ett mycket viktigt inslag i den anti-katolska propagandan var de "bekännelseböcker" skrivna av avhoppade katolska nunnor som såldes i massupplagor. Hoftadter menar att en sådan bok, "Awful Disclosures" av "Maria Monk", antagligen var den mest lästa samtida boken i USA åren efter sin publicering 1836. "Bekännelseböckerna" beskrev mycket detaljrikt alla de synder som begicks i de katolska klostren. Dessa inbegrep sex mellan präster och nunnor, och nunnor och nunnor, rituella barnamord, aborter och så vidare.
Alla de tre exempel vi diskuterat i artikeln (sexslavsgenren, SRA och bekännelseböcker) är specifikt amerikanska genrer. Det har visserligen i många protestantiska länder funnits en marknad för anti-katolsk litteratur men genren uppstod och blomstrade i USA. Fenomenet "satanistiska rituella övergrepp" uppstod i USA men har idag (genom den amerikanska kulturimperialismen) exporterats till resten av världen. Sexslavsgenren har än så länge bara visat sig i USA. Såsom nordeuropé kan man ofta reagera på att den nordamerikanska inställningen till sex verkar vara mer komplicerad än vad som är fallet hos oss. Det är frestande att spekulera i om det är detta, eller något annat i det amerikanska samhället, som är grunden för uppkomsten av, och populariteten hos, dessa böcker.
Litteratur.
Colin Bennet, "Manchurian Candy Date", Fortean Times #148, juli 2001.
Richard Hofstadter, "The Paranoid Style in American Politics and Other Essays", Alfred A Knopf 1965.
David Icke, "The Biggest Secret", Bridge of Love Publications 1999.
Cathy O´Brien med Mark Philips, "TRANCEformation of America", Reality Marketing 1995.
Ron Patton "Project Monarch: Nazi Mind Control" i Al Hidell och Joan D`Arc (red.) "The Conspiracy Reader", Citadel Press 1998.
Brian Regal, "Nuns on the Run", Fortean Times #87, juni 1996.
Fritz Springmeier, "Project Monarch: How the U.S. Creates Slaves of Satan" i Adam Parfrey (red.) "Cult Rapture", Feral House 1995
.
Robert Sterling, "Uncle Ronnie’s Sex Slaves" i Adam Parfrey (red.) "Apocalypse Culture II", Feral House 2000.
Cisco Wheeler och Fritz Springmeier, "The Illuminati Formula Used to Create an Undetectable Total Mind Controlled Slave", tillgänglig på nätet, t.ex. http://digilander.libero.it/davidenrico/Illuminati.htm
tisdag 8 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar