Svea hovrätt tror på magi

Igår kom domen i barnporrättegången mot en seriesamlare i Uppsala (läs mer här, här eller här). Svea hovrätt förklarar i sitt pressmeddelande domen med att

Skälet till att det straffbara området har utsträckts till att gälla även tecknade bilder är att sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget och inte bara för det barn som kan ha använts som modell.

Innehav av tecknade pornografiska bilder av barn är alltså olagligt eftersom "sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget". För att förtydliga, så tror Svea hovrätt att, till exempel, mina barn påverkas av att en för dem okänd person, utan deras vetskap innehar bilder som de aldrig har sett eller hört talats om. Går det att överhuvudtaget förstå hur en sådan påverkan är tänkt att fungera?

Det finns faktiskt en föreställningsvärld där man pratar om precis en sådan påverkan, nämligen inom magin. I sitt klassisk verk "Den gyllene grenen" definierar James G. Frazer sympatetisk magi som

att föremål påverka varandra på avstånd genom en hemlig sympati, så att en impuls överföres från det ena föremålet till det andra med hjälp av vad vi kunna föreställa oss som ett slags osynlig eter

Möjligen något ovanligt använder här Frazer (eller översättaren) "föremål" för att även beteckna människor. I detta fall pratar vi närmare bestämt om homeopatisk magi, magi som verkar enligt principen lika påverkar lika. Det vill säga eftersom det är barn på de pornografiska bilderna så påverkas alla barn av bilderna. Det är kanske onödigt att lägga till men redan 1925 när "Den gyllene grenen" skrevs så stod magin inte så högt i kurs. Frazer sammanfattar:

Magien är, för att uttrycka det kort, en felaktig uppfattning av naturlagarna likaväl som en bedräglig vägvisare när det gäller praktiskt handlande; den är en falsk vetenskap och en fåfäng konst.

Därför är det förvånande att idag se en svensk domstol (eller svenska lagstiftare) så tydligt åberopa magiska principer som stöd för sitt resonemang.

Mohamed Omar

Eftersom jag bestämt mig för att organisera mitt blogg-läsande med hjälp av ett verktyg så har jag ramlat över en del intressanta inlägg som jag gärna vill tipsa om. På Mohamed Omars blogg finns en lång och mycket läsvärd artikel om den svenske målaren och islamisten Ivan Aguéli. Att Aguéli konverterade till islam kände jag till men jag har aldrig intresserat mig för det. Artikeln är dock späckad med referenser till sådant som intresserar mig: René Guénon, Swedenborg, teosofi och så vidare. En annan artikel inleds med

I mitten av 90-talet hade jag privilegiet att presenteras för en äldre herre vid namn Tage Lindbom. Vi befann oss i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm hos en gemensam bekant – Jonas De Geer.

Både Lindbom och De Geer har funnits på min radar länge.

Från Omars blogg går jag vidare till hans förlag Islamiska förlaget. Här återfinns ännu fler bekanta. Förlaget verkar ha gett ut/sälja fyra böcker. Två av dessa av Ahmed Rami (känd från Radio Islam). Och listat under Författare på hemsidan återfinns också Lars Adelskogh (som jag skrivit om förut), även om han bara verkar ha bidragit med ett efterord till Omars egen bok. Jag kommer säkert få anledning att återkomma till Mohamed Omar i framtiden.

Om Lars Krantz

Bloggen Copyriot har en läsvärd dödsruna över Lars Krantz. I den kan man också konstatera att TT har fel i sin runa: Krantz skrev tre böcker om Palmemordet, inte en.

Nytt från Alan Moore

Jag har för första gången på länge köpt lite nya saker från Alan Moore. Det jag köpte var de två senaste numren av Dodgem Logic (hans icke-serie tidning som ägnar sig åt "colliding ideas to see what happens") och de tre första numren av serietidningen Neonomicon (utgiven av Avatar Press men köpt genom Comics Heaven). Jag har hittills bara läst första numret av Neonomicon, vilket var bra även om en fyradelars miniserie verkar väldigt kort. Ännu inga spår av "bizarre sexual philosophies".

Wikileaks eller öppenhet

Wikileaks har nu offentliggjort 2017 av 251287 av de så kallade Cablegate-dokumenten. 8 promille publicerade på en och en halv månad. I denna takt kommer det alltså att ta 15.5 år att släppa allt. Jag har i princip varit positiv till Wikileaks under den tid jag känt till organisationen men nu undrar jag om det inte vore bättre med öppenhet istället?

Även om jag inte anser att allting alltid måste ske öppet så blir jag spontant glad när hemligheter avslöjas. Jag menar att det är bra att det finns en organisation som Wikileaks som hjälper människor att avslöja hemligheter som förtjänar att belysas. Jag tyckte även inledningsvis att Cablegate verkade vara ett bra projekt. Att Wikileaks samarbetade med några få utvalda tidningar som fick tillgång till materialet i förväg verkade lite konstigt men kanske nödvändigt med tanke på materialets storlek. Men när publiceringen startade i Sverige så började mina varningsklockor att ringa. Det växelvisa publicerandet, det ointressanta innehållet.

Att samarbeta med några utvalda tidningar är en sak. Att godtyckligt välja ut enskilda personer i olika länder och ge dessa oinskränkt makt att dela ut material till pressen är en dålig ide. Oavsett vem man väljer kommer det att ge problem. Den valde personen kommer att få för stor makt över publiceringen och det kommer att bli en fixering vid den utvalde och dennes handlingar och åsikter. Om man dessutom väljer en så kontroversiell person som Israel Shamir i Ryssland så riskerar man att hela publiceringen överskuggas och misstänkliggörs.

Det finns också problem med Cablegate-materialet i sig. Oavsett vem som har läckt det till Wikileaks så är den personen inte det man i Sverige kallar för en "whistleblower". En "whistleblower" är en person som slår larm om något missförhållande personen känner till, även om detta missförhållande, eller omständigheterna kring det, är hemligt. Om man ska publicera material från en sådan behövs ingen journalistisk inblandning (om man inte vill försöka avgöra om materialet är sant eller inte). Uppgiftslämnaren är bekant med materialet och kan förklara vad det betyder, vilket missförhållandet det är som ska avslöjas. Detta gäller inte för Cablegate dokumenten. Personen som läckt det har inte haft någon aning om vad materialet innehåller och har inte haft för avsikt att avslöja något speciellt med läckan. Istället har personen bara tagit allt hemligt material den kommit över och skickat det vidare

Uppenbarligen är det fler, och mer insatta, personer än jag som oroats över sättet som Wikileaks (eller kanske Julian Assange) hanterat Cablegate-materialet. Det har skett flera avhopp från organisationen och den norska tidningen Aftenposten ska ha fått en egen kopia av det fullständiga materialet. Förhoppningsvis sker liknande saker fler gånger. Om Wikileaks sitter på materialet är det inte mer öppet än om amerikanske utrikesdepartementet sitter på det. Jag tycker också att Assanges rapporterade reaktion på att någon annan fått direkt tillgång till materialet är avslöjande: han hotade med att stämma tidningen.

Till sist en kommentar om ett relaterat ämne: jag förstår inte varför Julian Assange skulle tro att det var större risk att utlämnas till USA från Sverige än från Storbritannien? Båda Sverige och Storbritannien är med i Interpol, EU, FN och andra internationella samarbeten. Storbritannien är dessutom med i NATO vilket vi inte är och har också flera andra långtgående bilaterala avtal med USA. Jag är inte säker på att fallet Gary McKinnon, en engelsk "hacker" som USA vill ha utlämnad för att han ska ha brutit sig in i NASAs datorer, talar för att Assange hellre skulle vilja stanna där han är.

Pre-, mid- eller post-trib?

I dessa dagar när apokalypsen är på allas läppar (den har fått ett nytt datum 21 maj och mystisk fågeldöd förbryllar många) kan det vara läge att ge en liten bakgrund till debatten mellan pre-, mid- och post-trib förespråkarna.

Trib är alltså kort för "tribulations" från Bibelns Matteus 24:21 i den gamla engelska översättningen ("King James"). På svenska skulle "tribulations" alltså bli "lidande" enligt den nya svenska översättningen:

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas.

även om "vedermöda" från 1917 års version verkar användas oftare:

Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

Pre, mid och post syftar på när "uppryckandet" (på engelska "rapture") av de kristna till himlen ska äga rum i förhållande till vedermödan: före, under eller efter.

I lite mer detalj: vedermödorna är en period av stort lidande. Den brukar anses vara sju år (3.5 + 3.5 för mid-trib troende) efter profeten Daniel (där han naturligtvis menar "år" när han säger "dag"). I Uppenbarelseboken, med viss hjälp av Daniel, beskrivs hur ett odjur (med talet 666, också känd som Antikrist) styr över jorden, ett rike som slutar med Jesus återkomst till jorden (striden vid Harmagedon). Man brukar kombinera dessa två profetior och säga att verdermödorna inträffar under Antikrists styre, de sista sju åren innan milleniet (de tusen år då Satan är inlåst i avgrunden).

Samtidigt är de kristna lovade att uppryckas till himlen. Detta löfte finns i Första Thessalonikerbrevet 4:16-17:

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom.

Via Herrens återkomst och basunstötarna kopplas detta uppryckande samman med Uppenbarelseboken.

Frågan är alltså nu när sker uppryckandet i förhållande till vedermödorna. Det kan ske innan, då det plötsliga försvinnandet av alla sant kristna är ett varningstecken inför Antikrists ankomst. Det kan ske halvvägs genom de sju åren, innan saker blir riktigt hemska. Eller så sker det efter vedermödorna, i samband med Jesus återkomst. Ett typiskt exempel på pre-trib är den populära "Left Behind"-serien som med viss skadeglädje beskriver vad som händer när en massa människor plötsligt försvinner från jorden och de problem som drabbar dem som lämnas kvar. Extrema exempel på post-tribare kan man hitta i 90-talets amerikanska survivalist-rörelse, där en del människor byggde bunkrar och lagrade vapen och mat för att kunna överleva Antikrists kinesiska FN-arme när den invaderade USA för att tvinga alla att tatuera streckkoder på högerhand eller i pannan.

Man kan undra varför det setts som så viktigt att få uppleva uppryckandet? Trots allt, om man dör som en sann kristen (till exempel under vedermödorna) kommer man ju att återuppväckas av Jesus i Det nya Jerusalem. En stor anledning är milleniet, de tusen åren mellan Jesus återkomst och den nya jorden. Det förefaller som om det bara är de uppryckta som lever med Jesus på jorden under denna tid medan de döda får vänta. En annan poäng kan vara att man får gå in i himlen på jorden i sin egen kropp och inte behöver få en ny som de som dött får.

Filmens infantilisering?

Under 2010 var alla mina biobesök tillsammans med min femåriga dotter (tror jag). Ändå prickar jag in två av de åtta högsta placeringarna på denna lista med årets 51 bästa filmer från seriösa popkultur-siten Bleeding Cool. Slump eller betyder det något?

Barna Hedenhös och Atlantis

Igår kväll läste jag "Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna" (hos Bokus och Adlibris) av Bertil Almqvist för mina barn. Jag slogs av en lustig passage när Kanarieöarnas historia beskrevs:

Många nutida forskare (bla. förf. av denna bok) anser att Kanerieöarnas ljusa och blåögda guancher härstammade från den längesedan sjunkna kontinenten Atlantis, varifrån hela vår europeiska kultur lär ha kommit.

Boken utkom första gången 1953. Ansåg verkligen många forskare då att Atlantis funnits på riktigt? Varifrån kom denna ide? En snabb wikipedia uppslagning av "Bertil Almqvist" ger inget svar (1902 - 1972, "svensk barnboksförfattare, illustratör och tidningstecknare", "ritade den tiger som illustrerade kampanjen 'En svensk tiger'"). En ledtråd finns dock i boken. Bananbåtens resa från Göteborg ("Kålleborg" på stenåldern) till Kanarieöarna illustreras av en karta med havsströmmar vilken enligt bildtexten är lånad från "Atlantis - en geologisk verklighet" av René Malaise.

Här har wikipedia lite mer intressant att säga: René Malaise (1892 - 1978) var en svensk zoolog (etomolog), tydligen med en insektsfälla uppkallad efter sig. Deltog i expeditioner till bland annat Kamtjaka, Burma och södra Kina. I den engelska versionen av artikeln nämns också boken ovan:

His only endeavor into geology, was his book Atlantis, en geologisk verklighet ("Atlantis, a geological reality"), which was widely ridiculed by the scientific community. In this book, he defended the "constriction theory" of paleozoologist Nils Odhner and claimed that Alfred Wegeners theory of plate tectonics was incorrect and that the migration of species has been helped by a sunken continent in the Atlantic, i.e. Atlantis.

Enligt Libris är boken utgiven 1951 så det är väl rimligt att René Malaise var en av de nutida forskare som trodde på Atlantis. Malaise fortsatte för övrigt att ge ut böcker om Atlantis och om alternativ till kontinentaldriften så man får anta att denna åsikt var något som han höll fast vid under en stor del av sitt liv.

Men enligt citat ovan var det alltså inte Malaise själv som kommit på denna alternativ teori till kontinentaldrift utan istället en annan zoolog, Nils Odhner. Här blir wikipediaspåret tunt igen: Odhner (1884 - 1973) var professor vid Naturhistoriska riksmuseet och ledamot av Vetenskapsakademien. Lite googlande visar att paret Malaise/Odhner i alla fall var aktiva i tidskriften "New World Antiquity" där de publicerade artiklar om Atlantis och istider.

Boken "Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna" innehåller ytterligare en ledtråd till varifrån Almqvists idéer om Atlantis kom. Boken är tillägnad Sverre Holmsen med familj på Tenerifa. Denne Sverre är tydligen också en man av visst rykte. Wikipedia säger "Sverre Holmsen var också mycket tidigt en miljömedveten författare. Han varnade enträget sina läsare för följderna av den moderna teknikens inverkan på natur och miljö. I detta avseende får Sverre Holmsen anses som en viktig föregångare." Men förutom detta var Holmsen tydligen också intresserad av frågan om Atlantis.

Tidskriften Populär Historia publicerade 2004 en artikel "Kanarieeöarna - resterna av det sjunkna Atlantis?" (tillgänglig på nätet, beröm till Populär Historia för detta) med följande mening "I boken ”Kanariska solvarv” lutar Sverre Holmsen åt teorin att öarna skulle vara resterna av det sjunkna Atlantis.". Boken utgavs 1964. Sverre Holmsen var också aktiv i Baha'i-rörelsen, men om detta är relevant i sammanhanget orkar jag inte luska i just nu.

Så, Bertil Almqvist var tydligen inspirerad av en krets av relativt framgångsrika svenska vetenskapsmän som på från 50-talet drev tesen att Atlantis funnits och varit ett urhem för den europeiska civilisationen.

-----

Nu finns en uppföljning Mer om Atlantis.