Järteckenbakterie

Att det är viktigt att undervisa skolelever om smittspridning är i dagens läge självklart. Men detta är något som har ansetts viktigt under lång tid. I en statlig utredning 1963 om vad det ska undervisas om i fackskolan (ungefär motsvarande nuvarande tvååriga gymnasielinjer) rekommenderas att biologi-undervisningen ska innehålla "[d]emonstration av smittospridning med hjälp av järteckenbakterier". I praktiken kan en sådan demonstration gå till så här: Eleverna tvättar sina händer. En av dem tar i handen en vattendroppe där det finns järteckenbakterie. Sen skakar eleverna hand med varandra. Siste man i raden tar slutligen i en bit rå potatis. Potatisen får ligga ett dygn i ett värmeskåp. När man plockar fram den finns där en hel odling järteckenbakterier. Namnet järteckenbakterie har används både om "Serratia prodiglosa" och Serratia marcescens.

Så vad kan gå fel med att avsiktligt smitta skolelever med bakterier? Jo, de kan visa sig vara farliga. 1970 började detta uppmärksammas i svenska tidningar. Arbetet vill stoppa dödssmittan:

och Aftonbladet hänger på:

Idag vet man att järteckenbakterie är en av de bakterier som kan orsaka så kallad sjukhussjuka och anses till exempel orsakat dödsfall bland spädbarn 2010 och 2014. Det var kanske en bra ide att sluta använda dem i undervisningen.   

Nollbudget Lovecraft

Henrik Möller är nog mest känd som nollbudgetfilmare men även som Lovecraft-fantast. Det är i denna andra roll han har slagit sig ihop med Lars Krantz (tidigare) och producerat de tre utsökta små volymerna "Att bygga en gud" (även med Richard Stanley, film), "Vägen till Necronomicon" (film) och "Skapandet av en myt" (film).  Detta är alltså tecknade serier, med en bild per sida och texten nedanför, i H.P. Lovecrafts anda och även, i fallet "Vägen till Necronomicon", hans universum.

Några bilder från Stockholm H.P. Lovecraft Festival 2018:

  

Mordplatsen

Mordplatsen kan säga mycket om ett mord och ett mordoffer.

Olof Palme valde mordplatsen.

På kvällen den 28 februari 1986 hade Olof (fredsmäklaren) och Lisbet (eller Lisbeth, kärt barn har många namn) Palme besökt biografen Grand för att se en film om den välkände frimuraren Wolfgang Amadeus Mozart.  På väg hem efteråt passerade de förbi Palmes Sanctum Sanctorum: försäkringsbolaget Thules högkvarter.

Änkans son lämnar Sanctum Sanctorum och går söderut längs Sveavägen där en upprorisk person, Jubela, plötsligt spärrar vägen. De utbyter några ord (igenkänningsord eller inte?) när den okände tar fram sin "måttstock" och avlossar två skott. Palme faller till marken. Obduktionsprotokollet visar senare att Olof Palme har skador på halsen

i bröstet

och i ansiktet.

Efter skotten flyr gesällen in på Tunnelgatan.

Året efter mordet låter någon resa fem obelisker på mordplatsen och längs flyktvägen. Noterbart är att dessa inte pekar ut en flyktväg uppför trapporna till David Bagares gata utan istället svänger vänster in på Luntmakargatan, förbi ingången till Skandias underjordiska garage vars dörr öppnades minuterna efter mordet, och fortsätter ut på Tegnérgatan (mer om dessa i ett senare inlägg). Efter mordet beskrevs platsen som en kultplats, som täcktes av rosor och besöktes inom 20 dagar av 44% av stockholmarna

I tidningen Frimuraren nummer 4 2015

finns följande kryptiska kommentar:

Vilka är dessa grisar som hindrar vägen? Syftar de, via ett nedlåtande skällsord, på poliser som hindrade Palmes väg eller är det kanske fläsk och de som inte äter det som man har i tankarna?

Stieg Larsson - Död? eller flydd?

Martin Liss "Stieg Larsson - Död? eller flydd?" är en ovanligt udda bok även för denna blogg. En självutgiven historia om författarens misstro inför att Stieg Larsson helt plötsligt skulle kunna dö just när hans stora genombrott med Millenium-triologin har kommit. Denna misstro leder till en nogrann undersökning av Larssons bakgrund, en jakt på var författaren kan ha gömt sig betald med pengar stulna från kokainmaffian och, till sist, mötet med den gömde Stieg Larsson hos sin andra familj i Etiopien.

Men är detta verkligen Martin Liss historia, eller är det bara en fantasi om vad som skulle ha kunnat hänt? Boken slut är ett besvikelseframkallande antiklimax.

Denna bok är fiktion, det måste man förstå. Den är inte baserad på några verkliga bevis, men på en hel del fakta om personer och tankar kring Stieg Larsson.

88 böcker

Att jag skulle tycka om Kalle Linds "88 böcker du inte behöver läsa" förvånar väl ingen. Och eftersom jag själv sysslar med liknande udda boktips noterade jag speciellt överlappen mellan Linds bok och min blogg och bokhylla.

Bland de 88 böckerna har jag tidigare skrivit om Tommy R Hanssons "Det Gröna Sverige: En satirisk framtidsthriller" och Allan Rubins "Hasch - himmel och helvete". Några andra kommentarer till böckerna som presenteras är att Lind i sin beskrivning av Tommy R Hansson missat den religiösa aspekten på Hanssons livsgärning som en av Enhetskyrkans representanter i Sverige. Författaren Örjan Björkhem förekommer med den rafflande deckaren om regummering ”Diamant-Däcket". Han är son till den framstående parapsykologen John Björkhem och själv en framträdande författare på området.  

Böcker jag äger men inte skrivit om är "De övergivnas armé" av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt, ”Grafologisk handbok för sökare” av Hans Scheike och "Så överlever du .... om / när katastrofen kommer år 2000" av Bo Pettersson. Scheike är idag inte mest känd just för grafologin utan snarare för sin risterapi, "det kärleksfulla riset". Kjell Sjöberg förekommer också i 88 med en bok jag inte har. Min favorit av honom är "Låt varna er!". Tillsammans med "Om/när katastrofen kommer" i bokhyllan står också ”millennieskiftet-klarar du dig förbi år 2000?” från respektabla Bonnier och ”Milleniebomben” med förord av generaldirektören för Post- och Telestyrelsen.

Bland de böcker som speciellt väckte mitt intresse finns "Sverige 1999 – ockuperat land" av Didrik Dacke, "Erotikvisslarna" av Lars Nicklasson och Ragnar Åslunds "Svenska bordeller" och "Ju fler vi är tillsammans".

Bara en kram

Om du är nyfiken på att läsa något av Henrik Bromander men oroar dig för att störas mycket av den politiska korrektheten där alla som gör tveksamma saker är rasister, fascister, missbrukare eller något annat suspekt, så är "Bara en kram" boken för dig. För bokens huvudperson Jens är stabil PK-medie-elit med ett känsligt blött indie-finger i luften och feminismen som huvudfråga. Och det går bra för Jens, redaktörsjobb på ny profilerad tidskrift, pengar, flickvän. Men vissa vill bara missförstå. Ett ord eller ett skämt som hamnar fel, relationer som ska balanseras. Och helt plötsligt är drevet igång, anklagelser, förföljelse. 
Bromander böcker med suspekta individer i fokus: Smålands mörker, Riv alla tempel, Shahid/Skärvor.

Fifty shades of Frej

Jag vet inte hur känd Frej Larsson, en av Blekinges bästa rappare genom tiderna, är i allmänhet men bland dem som känner till honom är det antagligen två händelser som sticker ut: stämningen från den ryska staten efter att ha byggt en bögklubb på rysk mark på Åland, och att han gjorde den officiella svenska låten till fotbolls-EM 2016, "Mitt team".

Dessa händelser dominerar också Frejs självbiografi "Fifty shades of Frej". Ett uppträdande på Camp Sweden under fotbolls-EM beskrivs som den "värsta dagen i hans liv".

Att spela EM-låten här är lika med det värsta giget i min karriär. Camp Sweden, en svensk vikingakoloni i Frankrike.

Jag är mitt i en gul masspsykos. Sommarsvettiga kroppar i för trånga t-shirts. Några har vikingahjälmar. Spot on. För här hetsar folk de sista grammen neandertalare ur varandra. Tack och lov är det inga tjejer här. Gruppvåldtäkten hänger i luften.
Heja Sverige!

Annars handlar boken mest om narkotikabruk. Frej funderar på om det skulle vara en bra idé att introducera crack i Sverige:

Efter ett tag kände jag att det inte var en bra idé. Att ha en del i det ansvaret. Se alla hålögda pundare på centralen och höra talas om uppfuckade crack babys på landets BB:s.
Nej. Där gick gränsen. Nån slags gräns.
Men också sen suddas kanske ut en dag.

I boken lär vi oss också att vi har Per Dunsö från Solstollarna att tacka för Frej Larssons musikaliska karriär.