tisdag 26 april 2016

Augmented inte virtual reality

Det verkar som om virtual reality (VR) står inför (ännu) ett genombrott i det allmänna medvetandet: Obama testar det på en mässa, TV4s Nyhetsmorgon är det första svenska TV-programmet som gör detsamma och IKEA släpper en app.  Alltså är det dags att flytta blicken till en mer avancerad teknik som faktiskt är användbar.

På mitt företag har vi arbetat med VR i många år. Vi offererar och säljer regelbundet HMDs med en rörelsesensor för att låta användare ”kliva in” i vår virtuella värld. Fördelarna mot den traditionella tekniken på vårt område, projektorer och en dom (en krökt projiceringsvägg),  är flera:

  • I princip 360 x 360 graders fri sikt
  • Det låga priset (vi använder flera projektorer som kostar hundratusentals kronor styck och domer som tar dagar att bygga)
  • Den lilla storleken (systemet blir, i princip, flyttbart)

Trots detta så överväger nackdelarna och HMDs har bara blivit ett komplement till den traditionella lösningen. Problemen är två. Det första är den dålig bildkvalité i existerande produkter, båda upplösning och, framförallt, field of view. Detta kommer säkert den tekniska utvecklingen att lösa.

Det andra problemet är att man i VR bara ser den digitala världen. Det är i princip omöjligt att samarbeta på ett effektivt sätt om man antingen inte ser sina kollegor eller bara ser en digital representation av dem.  Samma sak för utrustning man vill använda. Om man inte kan se den så blir möjligheterna begränsade till rena handgrepp.

Därför är augmented reality av mycket stort intresse. Möjligheten att se sin verkliga omgivning mot en digital fond är precis vad som behövs. Och på detta område kommer det nu verkliga produkter, till exempel Google backade Magic Leap. Microsoft lanserar HoloLens där företag som Volvo



och SAAB medverkar som partners. Det är inom augmented reality det intressanta sker idag.

måndag 25 april 2016

Informationsklassificering av Försvarsmaktens utgående e-post


När du får ett e-postmeddelande från Försvarsmakten står det ett [ES] framför rubriken på e-postmeddelandet. Detta ES står för att avsändaren bedömer att meddelandet inte innehåller någon sekretessbelagd information enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Varje medarbetare inom Försvarsmakten klassificerar den information som man skickar via e-post och det sker för att säkerställa att rätt information når behörig person.

torsdag 21 april 2016

Stödet för Mehmet Kaplan

Bostadsminister Mehmet Kaplan har valt att (alternativt tvingats) lämna sin post i regeringen. Naturligtvis är det många som framfört kritik mot Kaplan men det finns också de som stött honom. Att han har stort stöd inom Miljöpartiet har tydligt framgått i debatten men här samlas några andra röster.

Omar Mustafa, en annan muslimsk politiker som tvingades avgå efter en kontrovers, manar sanna demokrater att forsätta kampen efter att Kaplan fallit:

Rashid Musa, ordförande i Sveriges Unga Muslimer, håller med. Omar Mustafa återgälldar gillandet på Sveriges Unga Muslimers uttalande där islamofobi pekas ut som ett av våra största samhällsutmaningar:
I Facebook-gruppen "Vi som ställer oss bakom Mehmet Kaplan", som faktiskt funnits sedan oktober 2014, är många upprörda:

Förutom varningar för islamofobi finns det ett annat tema som går igen i flera kommentarer: muslimer kanske inte borde ägna sig åt politik.
Om politik är djävulens verktyg kanske man som muslim bör avstå från att försöka använda det:

Att arbeta politiskt för en muslim är som att dricka alkohol så kanske är Kaplans avgång ingen förlust:

Kan en muslim verkligen tillämpa kufr-lagar om Allah är den ende lagstiftaren:
Sen finns det ju dem som valt att kommentera sakfrågan, Kaplans liknelse mellan Israel och Tyskland på 30-talet. Även där har vissa uttalat sitt fulla stöd:
Men det är klart att vissa av dem som sympatiserar med hans uttalanden om Israel ändå kan känna sig lite förvirrade. Jobbar Kaplan egentligen för Isaraehell, var han inblandad i mordet på Henning Mankell och ska han bli ambassadör i Israel nu?


tisdag 19 april 2016

Slumpmässiga drogtester

Äntligen ska min arbetsplats bli säkrare genom att företaget inför slumpmässiga drogtester. Som jag har längtat. För det är ju som de säger:
Slumpmässiga drogtester är en tydlig markering att droger inte accepteras i arbetslivet och förhoppningen är att det även i övrigt skapar avhållsamhet på gruppnivå, vilket bidrar till en säkrare arbetsmiljö och högre produktivitet
Högre produktivitet är ju något som alla vi anställda gynnas av, för att inte tala om oss som också är aktie- eller optionsägare.

Dessutom är ju slumpmässiga kontroller extra viktigt hos oss eftersom vi ibland, till exempel, reser i tjänsten:
Inom XX finns för verksamhetens särskilda säkerhetskrav såsom explosivämneshantering, tjänsteresor, kvalitetskrav mm som motiverar att regelbundna slumpvisa drogtester utförs årligen.
Varje år ska 15% av de anställda testas. Förutom alkohol letar de efter:


Men det går säkert bra, sköterskan ser ju snäll ut.


Det faktum att man kan få sparken om man vägrar kan ju också hjälpa upp motivationen:


Och som de säger:
Missbruket bort – medarbetaren kvar

torsdag 14 april 2016

Får man länka med fel rubrik?

Demokratbloggen är en kontroversiell blogg (se längst ned) som drivs av en person som kallar sig Percy Rosengren i Jönåker. I bloggen kommenteras ofta artiklar i Sydsvenskan och detta har väckt tidningens ilska. I ett brev till bloggaren anklagar de denne för kränkning av upphovsrätten. Anklagelsen är två-delad: dels ska Rosengren ha publicerat bilder tagna från Sydsvenskan olovligen. För detta kräver tidningen 6.000 kronor i ersättning samt ett skadestånd på 6.000 kronor. Den andra delen av anklagelsen beskriver tidningen på följande sätt:

Att länka till en av våra artiklar är i och för sig tillåtet. Däremot är det inte tillåtet att länka samtidigt som artikeln, som i detta fallet förvanskats genom en felaktig rubrik.
Även för detta krävs ersättning:

För Sydsvenska Dagbladets AB:s räkning emotser jag ett skadestånd för den förvanskning av artikeln som den av er åsatta rubriken medför om 6.000 kronor. 
Frågan är om Sydsvenskan har på fötterna i denna fråga? Är det ett upphovsrättsbrott att länka till en artikel med felaktig rubrik och har den drabbade verkligen rätt till skadestånd?

För att illustrera att det verkligen rör sig om en kontroversiell blogg kommer här några exempel på inlägg:
Fröken Åkesson agerar som om Sverige vore Amerika
Ännu ett svenskt offer
Det brinner, det brinner!
Miljökommunisterna kan åka ur riksdagen

onsdag 13 april 2016

Vet Facebook hur man taggar bilder?

Av säkerhetsskäl blev mitt konto på Facebook tillfälligt låst. För att låsa upp det måste jag visa att jag är den jag utger mig för att vara. Detta skulle bevisas genom att Facebook visar mig några bilder av mina vänner som jag ska identifiera korrekt.

I vissa fall är det väldigt lätt, till exempel när personer är taggade i bilder där deras namn står som i detta exempel:


eller detta


Men ibland är det värre. För även om det är emot Facebooks regler så verkar en del personer tagga bilder som inte föreställer den taggade personen. Jag är till exempel inte vän med Anna Kinberg Batra på Facebook:.

(och jag hade helt missat hennes knarkskandal). Jag är inte heller vän med Mahatma Gandhi:

På det hela taget är det oklart för mig vad Facebook hoppas uppnå med detta test.

tisdag 12 april 2016

Så arbetar Gud

Lånar detta exempel på Guds gärning från Ben:
En härlig upplevelse: Följer SHL-slutspelet och såg matchen mellan skellefte och Växjö i lördags, den 9/4. Håller såklart på Växjö i mötet mellan dessa lag och blev mycket bedrövad när skellefte vände och vann. I slutet på matchen, INNAN det var avgjort hörde jag Herren tala till mig: "Växjö hinner ifatt." Den rösten som är Herrens röst känner jag igen,  jag har hört den många gånger förut, pris ske Gud och Lammet! (I matchens slutskede förstod jag att Herren menade i serien bäst av sju och inte slutresultatet i just den matchen.)
Idag spelade skellefte och Växjö igen, den 11/4 2016. Skellefte leder med 3-1 inpå sista perioden och allt tyder på ännu en vinst för västerbottningarna och jag börjar undra om inte Gud har lurat mig med sitt löfte om att "Växjö hinner ifatt." Så kommer reduceringen 3-2 till Växjö, Växjö tar ut målvakten som oftast gör det enklare för motståndarlaget att punktera matchen. 19:50 i tredje perioden är det tekning i skelleftezonen och jag tänker  uppgivet "Nu går inte Herrens Ord i uppfyllelse". Under tiden ber jag att Jesus ska hjälpa. Så slänger en växjöspelare iväg pucken mot målet, lite löst, pucken kommer i retur och en annan spelare slår på volley in pucken i mål, 19:59!
19.59!!! 3-3!! I SISTA SEKUNDEN GICK PROFETIAN, HERRENS ORD I UPPFYLLELSE!!!! Käre Gud! Förlåt mig, Herre för att jag tvivlade!
Så kommer förlängningen, skulle skellefte vinna så var hoppet ute för Växjö i slutspelet om en ev SM-final. Och efter ca en kvarts spelande, när spelet har växlat mellan båda lagen, så gör Växjö mål 4-3 och "hinner ifatt! Pris ske Gud och Lammet för uppfyllelsen av sitt Ord till mig! Halleluja!
2 Petrus Brev 3:9 "Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring. " Denna sak skedde tror jag, för att Guds Ord som kom till mig, skulle gå i uppfyllelse och inte bara för Växjös vinst.

måndag 11 april 2016

Not a bug, a feature

I mjukvaruutveckling finns ett gammalt uttryck som lyder:
It is not a bug, it is a (undocumented) feature
(Wikipedia)
Uttrycket används för att (skämtsamt) bortförklara brister i ett program med att de egentligen är fördelar. Att försöka bemöta kritik mot en svaghet genom att framställa den som en styrka är naturligtvis något som går att tillämpa på många andra områden än programmering. På sista tiden har jag slagits av några reklamkampanjer som försöker använda precis denna strategi.

På Preem har man säkert länge skämts över att man serverar dålig korv med lite kött i. Men detta försöker man nu vända genom att framställa det som en fördel: Preem först med korv med lägre kötthalt. Äntligen kan du köpa något som kallas korv men som bara innehåller 50% kött. Det magiska ligger i ordet "klimatsmart" och DN hakar på (Nu ska korven bli klimatsmart). Preem har dock naturligtvis fel: korv med mindre än hälften kött har sålts under lång tid. I ett test av Råd och Rön från 2008 innehöll vissa korvar så lite som 32% kött. Men snart når nog Preem ända fram.

För ett företag som McDonalds är lönekostnaden en helt avgörande faktor för lönesamheten med tanke på hur lite de lägger på råvaror. Och om man vill hitta billig arbetskraft till okvalificerat arbete är naturligtvis ungdomar en lämplig målgrupp. Att anställa outbildade som andra arbetsgivare inte vill ha kan ju framstå som ett problem men även detta går att vända till något positivt: Kalla oss galna, men vi tror på Sveriges ungdomar. Även detta trick verkar fått bra respons: dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt ska ha läst högt ur McDonalds annons i Almedalen. I nästa steg är det lätt att tänka sig att McDonalds tror så mycket på grupper ännu längre från arbetsmarknaden att man till och med kan låta dem arbeta gratis.

måndag 4 april 2016

"Finna dolda ting" Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis

Till listan över tecken på att jag blivit gammal kan nu läggas att det säljs nostalgiprodukter över företeelser från min egen barndom. Sälja nostalgiprodukter har man väl troligen gjort ända sedan de första tonåringarna födda på 40-talet blev medelålders och skaffade sig en stabil position i samhället. För det krävs ju två saker för att kunna etablera en kommersiellt framgångsrik nostalgimarknad: att folk är nostalgiska (d.v.s. ser tillbaka på sin barn- och ungdomstid som något speciellt och positivt) och att folk har pengar. Att denna marknad varit mycket omfattande för hobbyprodukter är uppenbart (tänk farbröder med Märklingtågbanor i källaren för 100 000-tals kr), likaså musik (med skivsamlande, återutgivningar och återföreningsturnéer).

Hur omfattande nostalgimarknaden varit kring böcker och tidningar vet jag inte men idag finns det i alla fall en sådan marknad. Bland rena återutgivningar vill jag lyfta fram Cobolt med sin välproducerade seriealbum-samlingar av bland annat "Linda & Valentin" (Adlibris, Bokus) och mycket annat. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det nostalgiska i Simon Stålenhags bilder och om att det sker återutgivningar av jag-vill-vara-farlig material. Bland böcker om barndomens hobbies vill jag speciellt peka ut Jimmy Wilhelmsson (Spelpappan) som med sina böcker om Generation C64 (Adlibris, Bokus) och Äventyrsspel (Adlibris, Bokus) etablerat sig som en expert på de obegripligheter barn och ungdomar på sent 70-tal och tidigt 80-tal ägnade sig åt. Ungefär samtidigt som ovan nämnda bok om Äventyrsspel kom ytterligare en bok om rollspelandet i Sverige ut, föremålet för detta boktips: "Finna dolda ting" Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis (Adlibris, Bokus)."Finna dolda ting" handlar om svensk rollspelshistoria och innesluter därmed ämnet för boken om Äventyrsspel fullständigt men eftersom jag inte läst den senare kommer jag inte att behandla den mer.

Att det svenska rollspelandet under 1980-talet förärats två böcker är kanske inte så underligt för det var verkligen något speciellt. Enligt en uppgift i boken ska Äventyrsspels "Drakar och Demoner" sålts i 100 000 exemplar, vilket skulle göra det till världens näst mest sålda rollspel efter amerikanska "Dungeons and Dragons". Att rollspelare, via Sverok och Framfab hade ett rikspolitiskt genomslag är nog också ganska unikt. Att ett nytt ungdomsfenomen med explosiv spridning också väcker debatt är inte förvånande och även detta speglas utförligt i boken, med både kvällstidningsrubriker och artiklar i kristna veckotidningar, Örnstedt och Sjöstedts "De övergivnas arme" och Allan Rubin. En hel del material återges in extenso för den som verkligen vill återuppleva tidens anda. Den speciella svenska touchen i form av ett riksförbund, Sverok, för att tillvarata spelarnas möjligheter mot den svenska byråkratin skildras också.

Eftersom "Finna dolda ting" är en bok som, i alla fall för mig, handlar om nostalgi är det svårt att inte skriva något om min egen rollspelshistoria. Jag började spela andra utgåvan av "Drakar och Demoner" (svarta lådan) och spelade även Expert, Svavelvinter och Mutant. Eftersom jag inte visste att det getts ut ett "Stjärnornas Krig"-rollspel på svenska, så hade jag tydligen helt lämnat rollspelsvärlden 1988. Gällande rollspelsbutiker har jag varma minnen av att ett besök i Stockholm innebar ett obligatoriskt besök på Tradition där man bunkrade upp med saker för allt vad plånboken höll. Jag var själv aldrig en organiserade spelare och har aldrig besökt något konvent. Som långvarig beundrare av troll uppskattar jag dock mycket beskrivningarna av grupper som "Sexuella neuroser på avdelning 4" och "Pekings Apjävlar" och det kaos de släppt lös i många sammanhang.

I boken konstateras att det förutom alla de som tyckte om att spela rollspel fanns många i hobbyn som faktiskt inte spelade speciellt mycket, men i alla fall köpte och läste rollspelsböcker. En motivation som lyfts fram är intresset för regler och personer som konstruerar egna regelsystem. En annan motivation som inte pekas ut är att rollspelsmaterial ofta berättar en historia. Att äventyr är berättelser är en självklarhet (och jag kan inte låta bli att påpeka att Drakar och Demoner-kampanjen Svavelvinter också getts ut som självständiga romaner av skaparen Erik Granström) men även en litterär värld som Tolkiens går att skildra genom ett Bestarium på ett sätt som är väldigt likt en Monsterbok. Bland litterära exempel på denna typ av indirekt berättande kan nämnas Milorad Pavić "Kazarisk uppslagsbok".