Till listan över tecken på att jag blivit gammal kan nu läggas att det säljs nostalgiprodukter över företeelser från min egen barndom. Sälja nostalgiprodukter har man väl troligen gjort ända sedan de första
tonåringarna födda på 40-talet blev medelålders och skaffade sig en stabil
position i samhället. För det krävs ju två saker för att kunna etablera en kommersiellt framgångsrik nostalgimarknad: att folk är
nostalgiska (d.v.s. ser tillbaka på sin barn- och ungdomstid som något
speciellt och positivt) och att folk har pengar. Att denna marknad varit
mycket omfattande för hobbyprodukter är uppenbart (tänk farbröder med
Märklingtågbanor i källaren för 100 000-tals kr), likaså musik (med skivsamlande, återutgivningar och återföreningsturnéer).
Hur omfattande nostalgimarknaden varit kring böcker och tidningar vet jag inte men idag finns
det i alla fall en sådan marknad.
Bland rena återutgivningar vill jag lyfta fram Cobolt med sin
välproducerade seriealbum-samlingar av bland annat "Linda & Valentin" (
Adlibris,
Bokus) och mycket annat. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det
nostalgiska i Simon Stålenhags bilder och om att
det sker
återutgivningar av jag-vill-vara-farlig material.
Bland böcker om barndomens hobbies vill jag speciellt peka ut Jimmy
Wilhelmsson (
Spelpappan) som med sina böcker om Generation C64 (
Adlibris,
Bokus) och Äventyrsspel
(
Adlibris,
Bokus) etablerat sig som en expert på de obegripligheter barn och ungdomar på sent
70-tal och tidigt 80-tal ägnade sig åt. Ungefär samtidigt som ovan nämnda bok om Äventyrsspel kom ytterligare en
bok om rollspelandet i Sverige ut, föremålet för detta boktips: "Finna
dolda ting" Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis (
Adlibris,
Bokus)."Finna dolda ting" handlar
om svensk rollspelshistoria och innesluter därmed ämnet för boken om
Äventyrsspel fullständigt men eftersom jag inte läst den senare kommer jag
inte att behandla den mer.
Att det svenska rollspelandet under 1980-talet förärats två böcker är kanske inte så
underligt för det var verkligen något speciellt. Enligt en uppgift i boken
ska Äventyrsspels "Drakar och Demoner" sålts i 100 000 exemplar, vilket
skulle göra det till världens näst mest sålda rollspel efter amerikanska
"Dungeons and Dragons". Att rollspelare, via Sverok och Framfab hade ett rikspolitiskt genomslag är nog också ganska unikt. Att ett nytt ungdomsfenomen med explosiv spridning
också väcker debatt är inte förvånande och även detta speglas utförligt i
boken, med både kvällstidningsrubriker och artiklar i kristna
veckotidningar, Örnstedt och Sjöstedts "De övergivnas arme" och Allan
Rubin. En hel del material återges in extenso för den som verkligen vill
återuppleva tidens anda. Den speciella svenska touchen i form av ett
riksförbund, Sverok, för att tillvarata spelarnas möjligheter mot den
svenska byråkratin skildras också.
Eftersom "Finna dolda ting" är en bok som, i alla fall för mig, handlar om nostalgi är det
svårt att inte skriva något om min egen rollspelshistoria. Jag började
spela andra utgåvan av "Drakar och Demoner" (svarta lådan) och spelade även
Expert, Svavelvinter och Mutant. Eftersom jag inte visste att det getts ut
ett "Stjärnornas Krig"-rollspel på svenska, så hade jag tydligen helt
lämnat rollspelsvärlden 1988. Gällande rollspelsbutiker har jag varma
minnen av att ett besök i Stockholm innebar ett obligatoriskt besök på
Tradition där man bunkrade upp med saker för allt vad plånboken höll. Jag
var själv aldrig en organiserade spelare och har aldrig besökt något
konvent. Som långvarig beundrare av troll uppskattar jag dock mycket beskrivningarna av grupper som "Sexuella neuroser på avdelning 4" och "Pekings Apjävlar" och det kaos de släppt lös i många sammanhang.
I boken konstateras att det förutom alla de som tyckte om att spela
rollspel fanns många i hobbyn som faktiskt inte spelade speciellt mycket,
men i alla fall köpte och läste rollspelsböcker. En motivation som lyfts
fram är intresset för regler och personer som konstruerar egna
regelsystem. En annan motivation som inte pekas ut är att rollspelsmaterial
ofta berättar en historia. Att äventyr är berättelser är en självklarhet
(och jag kan inte låta bli att påpeka att Drakar och Demoner-kampanjen
Svavelvinter också getts ut som självständiga romaner av skaparen Erik
Granström) men även en litterär värld som Tolkiens går att skildra genom ett Bestarium på ett sätt som är väldigt likt en Monsterbok. Bland litterära exempel på denna typ av
indirekt berättande kan nämnas
Milorad Pavić "Kazarisk uppslagsbok".