Som alla säkert kommer ihåg så inriktade sig kritiken mot "Snoppen & snippan" på att den var könsstereotyp, transfobisk, fallocentrisk och heteronormativ. Den nya boken "Snipp och Snopp. Lika eller olika?" av Tony Cronstam klarar av att undvika dessa fällor för en modern barnbok men lyckas ändå inte klara sig utan anmärkning.
Könsstereotyper och fallocentrism gör sig inget besvär:
Till skillnad från Barnkanalens snippa och snopp har dessa karaktärer fått varken fått långa ögonfransar eller rosetter vilket är otroligt skönt. Dessutom hänger äntligen snoppen ner och vi får äntligen en charmig snopp som är i sitt mest vanliga lägeTransfobin undviks elegant:
Sista sidorna berättar om att flickor faktiskt kan ha snopp och pojkar kan ha en snippa. Dessutom att man kan känna att man inte är varken pojke eller flicka och att det också självklart är okey.Men hur är det med heteronormativiteten? Här har Cronstam det jobbigare. Även om det inte rakt ut säga att snippor och snoppar blir kära i varandra så faller författaren för den närbesläktade synden reproduktionsfokus:
Sätter man ihop en vuxen snippa och snopp, så kan det bli en bebis. Det är därför vi föds med snippor och snoppar.Trots denna kränkning så rekommenderar ändå Suzann denna barnbok varmt.
Lite normkritik är såklart bra men man undrar ju om normkritiker av Larsdotters kaliber själva skulle våga sig på att skriva en barnbok med tanke på hur extremt svårnavigerat det verkar vara.
SvaraRaderaSkulle aldrig ens våga försöka skriva en sådan här bok. Mellan manusdeadline och tryckning kan en mängd olika nya bokstäver ha tillkommit efter bokstäverna H, B, T och Q, gärna inom parentes, likt KPML(r). Varje bokstavs hökar kommer att dyka ner på varje formulering som kan tolkas oentydigt och man själv kommer att bli paria i alla sammanhang. Man kommer att kallas bakåtsträvare och omstörtare om vartannat och bli hatad av alla läger i hela världen.
SvaraRadera