onsdag 12 februari 2014

Har antisemitism med judar att göra?

För mig har de många diskussionerna om vad antisemitism egentligen är varit ganska ointressanta. Jag har haft en ganska enkel bild av antisemitismen som sammanfaller med vad till exempel Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter säger (enligt Wikipedia):
Antisemitism är en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judar eller icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser.
 eller för den del Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) (från Vad är antisemitism?):
Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp.
Jag har alltså uppfattat antisemitism som ett hat mot judar som grupp just för att de är judar. Eller annorlunda uttryckt, antisemitism är en form av rasism riktad mot judar. Detta synsätt har flera fördelar: det tydliggör varför det är fel med antisemitism (individer döms för den grupp de tillhör) och, kanske, hur man kan motverka den (i princip genom ökad kunskap). Jag kan också inse att antisionism inte är samma sak som antisemitism (om inte andra etniska grupper har rätt till ett eget land behöver inte judarna ha det).

Detta sätt att uppfatta antisemitismen delas dock inte av alla. Jag blev uppriktigt förvånad när jag på Rasmus Fleichers blogg läste inlägget Ryktet verkar genom att spridas: en krönika om antisemitism:
Rasismen är visserligen en närbesläktad fördom, men antisemitism bör inte missförstås som en typ av rasism. Detta just eftersom antisemitismens kärna inte består i ett generellt hat mot judar, utan fantasierna om en oerhörd och osynlig makt.
Detta skulle kanske kunna avfärdas som "person på nätet uttrycker underlig åsikt" men Fleicher är inte riktigt vem som helst. Förutom att jag personligen mycket uppskattar hans tankar inom många vitt spridda områden är han verksam som historiker vid Stockholms universitet. Han har varit en aktiv debattör inom området antisemitism och högerextremism i många år och det ovan länkad inlägget är en introduktion till en krönika Fleicher skrivit åt Svenska kommittén mot antisemitism.

Fleicher menar alltså att antisemitism inte är rasism mot judar, faktiskt handlar antisemitism inte ens huvudsakligen om judar utan om en typ av konspirationstänkande. Även om jag naturligtvis vet att "fantasier om en oerhörd och osynlig makt" historiskt sett är ett ofta återkommande inslag i antisemitismen tycker jag att denna omdefinition är mycket olycklig.

Enligt denna definition är alltså en person som anser att vi bör döda alla judar för deras kollektiva skuld för Jesus död, men som inte tror att judarna besitter någon dold makt, inte antisemit. Medan en annan person som tror att det finns en Eurabia-konspiration bland ledande EU-tjänstemän syftande till att islamisera Europa för att fortsätta Hitlers utrotning av judarna, inte bara är en idiot och islamofob utan dessutom också antisemit.  

2 kommentarer:

  1. Jag håller med om att den enkla definitionen är att föredra.

    Fleicher måste väl dock ändå mena att judarna är underförstått i meningen: ”utan fantasierna om en oerhörd och osynlig makt” (hos judarna). I så fall är ditt första exempel med hämnden för Jesu död fortfarande relevant men det andra exemplet med Eurabia-konspirationen är det inte.

    Relaterat till begreppet antisemitism känns det ibland som om man borde ha en uppdelning av rena antisemiter och multigalningar som tror på hur många märkliga konspirationsteorier som helst, däribland sådana om judar. På Faktoider-bloggen har det skrivits om detta i samband med strykningen av en centerpartistisk riksdagskandidat.

    SvaraRadera
  2. Du har helt rätt. Jag förde en diskussion om inlägget på en annan plats och min slutsats blev precis det du säger: att alla konspirationsteorier är antisemitism från mig. Däremot kvarstår frågan om "rent" hat av judar.

    Om jag ska backa ytterligare kan jag säga att jag letat efter ett exempel på judehat utan konspirationer men det är mycket svårt att hitta. Ett möjligt exempel skulle ha varit svensk-amerikanske predikanten John S. Torell som (verkar) ha ett teologiskt grundat hat mot judar. Men han är också djupt insyltad i konspirationstänkande. Möjligen kan man argumentera att det är en fråga om ordning: om man hatar judar så kan man inte undgå att ta in de många konspirationsteorier som finns om dem.

    SvaraRadera