Ulf Lingärdes PM om Palmemordet

Detta inlägg handlar om ett av de mer mystiska dokumenten rörande Palmemordet, Ulf Lingärdes PM som presenterar en teori om mordet med bakgrund, anstiftare och mördare. Här presenteras ett facit för de F-koder som promemorian använder.

Den kopia av PM:et som jag har (en pdf hittade på nätet) har följande överskrift:

Texten i detta dokument är konverterad från faksimilbildkopior av ett från rikskriminalpolisen utlämnat PM, som har författats av Ulf Lingärde, som sände det till Olle Alsén vilken i sin tur skickade det vidare till rikskrim där det diariefördes Ai 318-93 den 30 mars 1993.

Alla är dock inte eniga om denna beskrivning. Ernst Lindholm beskriver i sin bok "OFFRETS uppdrag" hur han fick tillgång till PM.et:

"Men det kom ett brev en dag - närmare bestämt den 13 juni 1996. Det innehöll en kopia av en promemoria till Palme-kommissionen. Inkommen till kommissionen 1995-05-02 med diarienummer 95—103 Den 6-sidiga promemorian som lämnats till Palmekommissionen under Marjasins tid som ordförande tillkännagav inte för den "obehörige" vem avsändaren var. Men då kommissionens uppgift skulle ha varit att utreda ölvebroutredningen för utredningens trovärdighets skull så kan ju antagas att Ölvebro själv var avsändaren - eller kanske rent av Säpo.

Promemorian var daterad 1993-04-04 och rubricerad STRÄNGT KONFIDENTIELLT – FÅR EJ KOPIERAS och hade följande ingress:

Nedan följer avskrift av ett brev som Ulf Lingärde skickade till journalisten Olle Stenholm på Sveriges Television. Brevet är odaterat. Av brevets innehåll att döma är det skrivet i slutet av februari 1992. Avskriften är ordagrann. Endast några mindre faktafel och språkliga skönhetsfläckar har korrigerats. Originaltexten innehöll kodbeteckningarna F1-F15 för femton personer som figurerar i handlingen. En handskriven nyckel, som Ulf Lingärde skrev vid ett annat tillfälle, har använts vid identifieringen av dessa femton personer. I nedanstående avskrift anges både namnen och originaltextens kodbeteckningar."

Enligt Lindholm har Lingärde lämnat ett annat PM (med ett förhör med vittnet Anders Synnelius) till Olle Alsén som lämnat det vidare till Rikskrimminalen (diarienummer Ai. 60-92).
----
UPPDATERAT:
Jag läser i PALME-nytt nr. 10 1997 om hur det går till när Sven Anér får tillgång till promemorian. Han har fått den av Ernst Lindholm (kallad A av Anér). Lingärde får beteckningen B medan C betecknar den person som skrivit inledningen ovan. Värt att notera att Anér vid detta tillfälle inte känner till att Stenholm ska ha lämnat dokumentet vidare till polisen. PALME-nytt publicerar inte hela promemorian, bara några anonymiserade utdrag . Dock är dessa utdrag inte identiska med min kopia. I min version anges att makarna Palme mordkvällen besökte biografen Grand tillsammans med sonen Joakim (se nedan). Det är dock fel. I PALME-nytts version anges istället det korrekta att det var Mårten Palme som var med på biobesöket. Det verkar alltså som om det finns två versioner av PM:et i omlopp.
------
I PM:et skriver författaren själv om bakgrunden så här:

Jag var då i full färd med att rota i ny och gammal sk-t inom underrättelseväsendet, stödd av ett särskilt bemyndigande.

när jag nu skriver en sammanfattning är det med stöd av enbart minnet. Fel kan alltså ha insmugit sig i detaljer, men helhetsbilden står sej nog.

Enligt Lindholm så var Ulf Lingärde "tidigare expert åt försvarets hemliga underrättelsetjänst SSI". Han ska som "expert i militär underrättelsetjänst" intervjuats i Expressen och då sagt: "Jag är övertygad om att mördaren fick sin information genom avlyssning mordkvällen av telefonsamtalet mellan Olof Palme och Emma Rotschild, vari Olof Palme omtalade att han och familjen skulle gå på bio den kvällen". 

Lars Krantz skriver följande om Ulf Lingärdes förhör i Granskningskommissionen:

ULF LINGÄRDE IGEN. Allt han råkade ut för säger han berodde på en enda sak i hans DN-artikel. Den att han skrivit att det fanns en mullvad i Palmerummet. Till slut berättar han vem det var. Han hette Bo Andrin och drog sig efter pensionen tillbaka till Skanör. Via den läskige IB-chefen Birger Elmén fick han till och med intervjua honom en dag. Han fick då inblick i den hemliga säkerhetstjänstens innersta skrymslen. Han hade erbjudande att efterträda honom men kom i onåd hos en hög officer, som vägrade att tala med honom och ens ta honom i hand. Han är märkligt naiv. Han talar till Granskningskommissionen och tycks tro att de är angelägna om att lösa MORDET PÅ OLOF PALME. Han upplyser om att han fått reda på att de sista som Olof Palme talade med innan han gick på bio var partisekreteraren Bo Toresson och ekonomiprofessorn Emma Rotschild i USA. Hon var den sista nyktra personen som visste att Palme gick på bio. Men den förre partisekreteraren Sven Aspling då? Han talade i telefon med Palme klockan 6. Han var alltså inte nykter? Lingärde tyckte inte att det var så konstigt att han drack sprit en fredagskväll.

Nu till själva innehållet i promemorian. Bakgrunden till mordet beskrivs på följande sätt av Lingärde:

Den reella vändpunkten sker utan att några egentliga operationer inleds. I Sverige finns tre subversiva huvudgrupperingar. Låt oss i detta dokument kalla dem P3a i näringslivet, P3b inom militären och FRA, samt P3c inom FOA och psykförsvaret. (P3 var i början mitt interna arbetsnamn.) I P3c:s närhet fanns olika forskningsgrupper för öststudier och från en av dessa kom nu det  alarmerande påståendet att Olof Palme var rysk spion. Påståendet grundade sej på en noggrann analys av Palmes aktiviteter inom sexnationsinitiativet och palmekommissionen, parad med en kompletterande analys av diverse ryska fältaktiviteter på svensk jord. Slutsatsen väckte ett enormt uppseende och den trots allt ganska lösliga grupperingen i smått populistiska organ svetsades ihop till en enhet. De antog namnet Frihetsrörelsen.

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen. F1 betonade att han stödde beslutet men att hans ämbetsmannaheder hindrade honom att formellt delta. Alla var eniga om att hålla "tyst och hemligt intill evärdlig tid" om beslutet, men hittills är det åtminstone två som skvallrat ur skolan.

F1 var alltså chef för "SAF:s hemliga byrå", en hemlig del av Timbro, som väl borde motsvara P3a. F4 var ansvarig för den Hemliga byrån, som stod för en hemlig "kuppberedskap mot ett socialistiskt maktövertagande", motsvarande P3b. F7 och F8 omnämns ingen annanstans i dokumentet.

När väl mordet beslutats började förberedelserna:

I all hemlighet började man nu rekrytera ett lämpligt hit-team i nätverket, och AktionsGrupp Arla Gryning (AGAG) formades. De utvalda huserade i södra norrlands militärområde och kom huvudsakligen från Jämtland, bland dem F9. Det tränades och övades och det gick ganska lång tid innan man blev klar över att något fattades - skytten. Ingen som man litade till ville vara skytt, men väl bistå på alla andra sätt vid dådet och de som kunde tänka sig hålla i vapnet litade man inte ett dugg på.

Man gjorde en del försök att hitta en yrkesmördare utomlands utan framgång. Dock sker ett genombrott när Palme förhandlar fram den stora Boforsordern till Indien genom att i hemlighet erbjuda indierna det kärnvapenuran som blivit över från det svenska atombombsprogrammet. De hemliga mutorna i affären ska Palme slussa vidare till ANC i Sydafrika. 

Indienordern blev av. Men i ANC:s ledning satt nu en mullvad som registrerade vad som skedde. Och det väckte närmast panik i Sydafrika. [...] Raseriet vändes mot socialistinternationalen och mot Olof Palme i synnerhet. Och det var bråttom. Någonting måste göras, och fort. Via en hög svensk affärsman F1O med rötterna i Afrika fick man kontakt med Frihetsrörelsen och ett hit–team organiserades snabbt, bestående av legoknektar och några svenska poliser som brukade resa till Sydafrika på betald semester. Dessa semestrar hade tidigare organiserats för att svenska legosoldater skulle kunna resa hem ett slag i annans namn. Förutom fri resa, kost och uppehälle ingick en tortyrafton som lockbete. Äntligen hade man tillgång till kompetent folk för ett attentat.

Nu återstår bara genomförandet:

I slutet av februari 1986 visste man att OP planerade ett biobesök med Joakim. Det blev verkligen av och attentatet kunde varit banalt att slutföra. En för allmänheten okänd polisman F13 var operationschef. Men det höll på att gå alldeles galet. När tillslaget skulle ske på Sveavägen stod skytten, en legosoldat, fryst till is medan paret Palme ovetande promenerade förbi. En lång tystlåten polisman F14 gick då på eget initiativ med raska steg ner till Tunnelgatan och sköt Olof Palme i ryggen när han passerade. Sedan sprang uppför trappan och norrut på Kungsgatan och förenade sej med gruppen. Och alla som var med eller sett på fick brått att komma undan.

Promemorian avslutas:

Och till slut den avgörande frågan: är detta skrivet av en knäppgök eller inte? Det får du själv avgöra. 

Facit för F-koderna finns här.