Lingärdes F-koder

Detta är alltså den nyckel till F-koderna i Ulf Lingärdes PM om Palmemordet som jag har tillgång till. Filen har titeln "Persongalleriet bakom Ulf Lingärdes ursprungliga F-koder".

F1 Per-Gunnar Vinge

I Lingärdes PM står följande om F1:

F1 var chef för byrån (men har idag ett eget företag)

F1 gjorde stora ansträngningar att kompromettera IB03:s register medan tid var, för verksamheten höll på att decentraliseras till partidistrikten.

Den ovannämnde F2 kopierade IB:s agentförteckning med kassaskåpssprängare och allt, och F1 skickade detta minst sagt graverande dokument till DN.

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen. F1 betonade att han stödde beslutet men att hans ämbetsmannaheder hindrade honom att formellt delta.

P-G Vinge fick sparken som SÄPO-chef 1970 efter att ha gett uttryck för Palme-kritiska åsikter. Efter det var han direktör på Industriförbundet där han var chef för F3 Carl Gunnar Holm. Efter mordet startade han eget (VIP AB) och anställde F12 Alf Karlsson.

F2 Acke Hedén

I Lingärdes PM står följande om F2:

F2 var mullvaden borta på IB

Den ovannämnde F2 kopierade IB:s agentförteckning med kassaskåpssprängare och allt, och F1 skickade detta minst sagt graverande dokument till DN.

Enligt Enn Kokks vitbok om IB var Acke Hedén anställd på IB. Ska ha avskedats därifrån av Birger Elmér. Fick senare jobb på SÄPO och placerades som SÄPOs representant på Försvarsstaben för att hålla koll på IB (enligt Carl Perssons bok "Utan omsvep"). Den andre från SÄPO med samma uppgift var Stig Berling.

F3 Carl Gunnar Holm

I Lingärdes PM står följande om F3:

F3 som först satt som operationschef under F1 men sedan fick flytta till Linköping då massmedia började bli efterhängsna. F3 skötte (och sköter fortfarande) dels den svarta propagandan, som man såg som moteld mot "socialdemokrati och annan kommunism", och försökte dessutom organisera en liten operationsavdelning för diverse ändamål. Den svarta propagandan vet jag inte om man ska betrakta som lyckad, men synlig blev den i varje fall, exempelvis med Alf Enerströms stolliga framfart.

C G Holm medverkade under lång tid i olika sammanhang på den politiska högerkanten i Sverige. Var medlem i Demokratisk Allians, medverkade på WACLs konferenser på 70-talet. Grundare av tidsskriften Contra. Arbetat på Industriförbundet under F1 P-G Vinge, senare på SAAB och Trygg Hansa. Har hörts i Palmeutredningen enligt svar till PALME-nytt, som dock inte fått ta del av förhöret.

F4 Bengt J. Schuback

I Lingärdes PM står följande om F4:

Beslutet om avspjälkning togs av F4, och F5 informerade cheferna för UND, SÄK och SSI att organisationen fanns "för särskilt ändamål" och skulle lämnas ifred

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen.

Bengt Schuback var chef för marinen vid tiden för mordet. Hade under sin militära karriär många hemliga kontakter med NATO. Som militärbefälhavare i Milo Syd var Schuback inblandad i hemligt samarbete med NATO-landet Danmark angående minering av Öresund i händelsen av krig. Schuback var ansvarig på den svenska sidan när USA hjälpte till att bygga upp den svenska SOSUS-linjen för att förbättra det skyddet mot ubåtar.

F5 Borg

Troligen Lennart Borg. I Lingärdes PM står följande om F5:

Beslutet om avspjälkning togs av F4, och F5 informerade cheferna för UND, SÄK och SSI att organisationen fanns "för särskilt ändamål" och skulle lämnas ifred

Lennart Borg, överstelöjtnant, var vid mordet chef för försvarsstabens säkerhetsavdelning. Senare ledande säkerhetsman inom SAF.

F6 Eskil A. Block

I Lingärdes PM står följande om F6:

och en i Stockholm som bedrev desinformation tillsammans med psykförsvaret och en fd IB-agent F6 på högerkanten (som synts i TV nyligen).

Eskil Block var avdelningsdirektör på FOA vid mordet. TV-programmet var troligen "Svar Direkt" som sändes den 7 januari 1992. Blocks medverkan beskrivs på följande sätt av Ernst Lindholm i hans bok "Offrets Uppdrag":

Ett mycket intressant inlägg gjordes av framtids-forskaren och civilingenjören Eskil Block. Han sade bl.a.: "...det är en sak som utgör en svårighet och det är detta att Palme är så nyligen död att man fortfarande känner ett behov av att ha en slags personlig integritet kring hans person. Om något år är Palme en historisk person som Gustav Vasa och drottning Kristina, och vi kan diskutera honom fullständigt objektivt, och det skulle göra de här såkallade pennstjärnornas och polisens arbete så mycket lättare - om man slapp ta den sortens hänsyn...
Säj t.ex. att Palme dödades av svartsjuka, då implicerade det att Palme hade några slags `affärer´ vid sidan om sitt äktenskap, och det har ju politiker haft i det förgångna.
- Ni vill väl att er makes mördare skall bli upptäckt, eller hur? Och då får ni stå ut med dom här obehagliga frågorna.
Och jag har en känsla av att vissa poliser har dragit sej för att gå så pass hårt fram som kommissarie Dalgliesh gör. Jag vill gärna ställa den frågan till polisen här: Är ni lika hårda som kommissarie Dalgliesh mot Palmes närmaste omgivning och partiet?"

Leif Krantz skrev följande om Block på sin hemsida Nationalmordet:

Den frispråkige forskaren vid FOA Eskil Block har uppgivit för mig att en av hans kolleger med bostad mitt emot Palmes på Västerlånggatan lånat ut barnkammaren till SÄPO för spaning på statsministern. Den lösmynte spanaren hade läckt att Lisbet Palme sannerligen inte var främmande för herrbesök när maken var bortrest. Om detta är sant så kanske man kan gissa på Sven Aspling. Allt detta är naturligtvis sådant som en mordutredning skulle ha undersökt. Om det hade existerat någon sådan.

I PALME-nytt 1/97 finns en insändare undertecknad Eskil Block som menar att mordet utfördes antingen av en professionell liga förankrad i fransk försvarsindustri eller sydafrikanskt polisväsende, eller av en en förbipasserande person som bodde i närheten med tillgång till vapen.

F7 Lars R. H. Ljunggren

I Lingärdes PM står följande om F7:

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen.

Lars Ljunggren var fram till 1985 generaldirektör FRA, därefter pensionerad.

F8 Bengt J. Wallroth

I Lingärdes PM står följande om F8:

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen.

Bengt Wallroth har en lång karriär inom svensk underrättelsetjänst. Utbildades 1968 under ett år på "Intelligence Center" i Ashford, England. Chef för Op 5 fram till 1982, därefter chef för hemliga särskilda inhämtningsenheten (Gemensamma byrån för underrättelser GBU, som 1982 bytte namn till Sektionen för särskild inhämtning SSI, från 1989 Kontoret för särskild inhämtning KSI) fram till 1984. Mellan 1984 och 1989 chef för internationella avdelningen vid försvarsdepartementet. Generaldirektör FRA 1989-1994.

F9 Tore Utriainen

I Lingärdes PM står följande om F9:

I all hemlighet började man nu rekrytera ett lämpligt hit-team i nätverket, och AktionsGrupp Arla Gryning (AGAG) formades. De utvalda huserade i södra norrlands militärområde och kom huvudsakligen från Jämtland, bland dem F9. Ölvebro har jag under resans gång informerat personligen om alla detaljer av polisiärt intresse, senast om F9:s plötsliga anställning vid Säpo som dataexpert med speciell behörighet.

Har hörts i Palmeutredningen enligt svar till PALME-nytt, som dock inte fått ta del av förhöret.

F10 Peter Wallenberg

I Lingärdes PM står följande om F10:

Via en hög svensk affärsman F1O med rötterna i Afrika fick man kontakt med Frihetsrörelsen och ett hit–team organiserades snabbt, bestående av legoknektar och några svenska poliser som brukade resa till Sydafrika på betald semester.

Peter Wallenberg arbetade i Rhodesia och Kongo under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal. Även i boken "Kontraktet" av John W. Grow ska Peter Wallenberg, under namnet Lennart Holmström, pekas ut som inblandad i mordet.

F11 Sture Höglund, Säpo

I Lingärdes PM står följande om F11:

Ursprungligen hade man tänkt att bara glutta på den avlyssning som ändå skedde hos F11 vid Säpo. Men F12, F1:s specielle förtrogne, sade med sitt speciella språkbruk:
— Vem som helst kan räkna ut att avlyssning skett. Och sen sitter vi här allihop i piss upp till halsen!
Avlyssningen sköttes istället via televerkets säkerhetsavdelning.

Sture Höglund ansvarade på SÄPO för Palmes livvakter vid tiden för mordet.

F12 Alf Karlsson, Säpo

I Lingärdes PM står följande om F12:

Men F12, F1:s specielle förtrogne, sade med sitt speciella språkbruk:
— Vem som helst kan räkna ut att avlyssning skett. Och sen sitter vi här allihop i piss upp till halsen!
Avlyssningen sköttes istället via televerkets säkerhetsavdelning.

Innan historien avslutas måste något nämnas om Holmérs palmerum. Ovannämnde F12 satt med i palmerummet, trots att han inte är nämnd i Holmérs bok, och förankrade kurdspåret. F12 och jag känner varandra ganska väl och jag pikade honom en gång för att han inte nämndes i boken.

Ernst Lindholm skriver om Alf Karlsson i boken "Offrets Uppdrag":

Som en parentes i detta sammanhang vill jag här nämna att ovan omtalade Per Gunnar Vinge efter att ha avgått som Säpochef trädde i näringslivets tjänst och fick rum intill Alf Karlsson på Industriförbundet. Alf Karlsson var som bekant på Säpo chef för Palmes livvakter vid tiden för mordet. Det var också samme Alf Karlsson som var sektionschef vid Säpo 1985 och redan då hittade på och planterade det s.k. PKKspåret i tidningen Expressen den 6 augusti 1985. Samme Alf Karlsson på Säpo var det också som tre veckor innan mordet på Palme fick telefonsamtal från jugoslaviske legosoldaten von Birchan med varning för att Palme skulle mördas. Men denne Karlsson ansåg ju att Birchan inte var "trovärdig" och tog ingen notis om varningen. Samme Alf Karlsson slutade på Säpo den 31 december 1986. Den 13 februari 1987 startade samme Alf Karlsson - nu tillsammans med ovan nämnde Per Gunnar Vinge samt Anders Waldman en säkerhets- och avlyssningsfirma VINGE INTEGRATED PROTECTION (VIP) AB.

Har hörts i Palmeutredningen enligt svar till PALME-nytt, som dock inte fått ta del av förhöret.

F13 Stefan Svensson, polis

I Lingärdes PM står följande om F13:

Det blev verkligen av och attentatet kunde varit banalt att slutföra. En för allmänheten okänd polisman F13 var operationschef

Stefan Svensson var polis och ska ha varit en medlem i den så kallade "Baseballigan" tillsammans med F14 Leif Tell. Enligt Frank Baude i "Mordet på Palme och polisspåret" ska hans vapen provskjutits i Palmeutredningen.

F14 Leif Tell, polis

I Lingärdes PM står följande om F14:

När tillslaget skulle ske på Sveavägen stod skytten, en legosoldat, fryst till is medan paret Palme ovetande promenerade förbi. En lång tystlåten polisman F14 gick då på eget initiativ med raska steg ner till Tunnelgatan och sköt Olof Palme i ryggen när han passerade.

Leif Tell var polis och ska ha varit en medlem i den så kallade "Baseballigan" tillsammans med F13 Stefan Svensson. Lars Krantz ska strax efter mordet ha sett Leif Tell och Thomas Piltz bete sig underligt vid en buss nära mordplatsen.
F15 Tommy Lindström

I Lingärdes PM står följande om F15:

I dagens palmegrupp finns fortfarande en mullvad F15. Jag har talat om för Ölvebro vem det är, men han kan inte göra så mycket åt det. Däremot har Ölvebro mycket väl begripit att något är sjukt på polissidan, och har
tillsatt en mycket diskret grupp som utreder "desinformation om polisens inblandning".

Tommy Lindström var chef för rikskriminalen vid tiden för mordet.

Det Gröna Sverige

Jag har börjat läsa "Det Gröna Sverige: En satirisk framtidsthriller" av Tommy R Hansson, utgiven av Contra 1998 (hos Bokus). Beskrivning på baksidan:

Sverige år 2018. Ett gäng gröna fundamentalister innehar regeringsmakten sedan slutet av 1990-talet, då en internationell terroristgrupp sprängde ett aggregat i Forsmarks kärnkraftverk i luften. Landet heter numera officiellt Det Gröna Sverige och styrs med järnhand av den fanatiska trygghetsministern Gudrun Bjurvall. Statschef är en åldrad Per Gahrton vilken tituleras ålderman, medan kungafamiljen befinner sig i landsflykt. Den helgonförklarade Ted Gärdestads "Sol, vind och vatten" är nationalsång. I USA är Dan Quayle president. Det Gröna Sverige är ett olidligt, centralstyrt regleringssamhälle med expressfart på väg mot medeltiden. Men det räcker inte för Bjurvall, som vill gå ett steg längre. En grupp demokratiska idealister med den äldre Vilhelm Stormcrantz i spetsen får reda på de dolska planerna och inleder en desperat kamp för att stoppa Storasyster Gudrun. Skall de lyckas, eller kommer de gröna galningarna att segra?

Författarpresentation på baksidan:

Författaren Tommy R Hansson, född 1951, är statsvetare och har tidigare givit ut ett antal politiska debattböcker. Han är verksam som journalist och debattör och har eller har haft en rad förtroendeuppdrag för Täljepartiet i Södertälje kommun - bland annat i kommunfullmäktige, bildningsnämnden, miljö- och stadsbyggnadsnämnden samt ledningsgruppen för Agenda 21. Författaren är ansvarig utgivare för tidskriften Contra.

Politiskt kan man lägga till att Hansson innan Täljepartiet representerade Ny Demokrati i Södertälje och att han efter Täljepartiet tillhör Sverigedemokraterna, där han nu är gruppledare i Södertälje. Publicistiskt har han medverkat i en lång rad publikationer på högerkanten som "Fritt Militärt Forum" och "Operation Sverige". Idag är han chefredaktör på Sverigedemokraternas tidning "SD-Kuriren". Religiöst beskrevs Hansson på 1980-talet som ordförande för Moon-rörelsen (Enighetskyrkan) i Sverige. Sin relation till pastor Moon beskrev han i denna dödsruna.

Antikommunism har alltid varit en av Hansson grundpelare. Han har varit engagerade i organisationer som Demokratisk Allians (till stöd för USAs krig i Vietnam) och World Anti-Communist League (som kämpar mot kommunister globalt). Han har också uttalat stöd för många som kämpat mot kommunismen, till exempel "militärkuppen räddade Chile från en renodlad kommunistisk diktatur"och "nästan säkert att Spanien genom Francos seger undgick en kommunistisk diktatur". Dock kunde man redan 1993 i Contra ana att han börjat se ett annat hot: "Efter kommuismens fall: blir islam nästa globala hot?"

Mer om Det Gröna Sverige här.

Bokrea 2013

I år har jag varit lite ambitiös och förbeställt en del billiga böcker (under 30 kronor) på Bokrean. Dessa är:
"2012 i fickformat" av Geoff Stray till min samling med litteratur om jordens undergång.
"Världslärare eller falsk profet? : en kärleksfull granskning av Martinus kosmologi" av Pia Hellertz till religionshyllan.
"Knutbykoden" av Eva Lundgren även den till religionshyllan, sektion Sverige, underavdelningen Knutby.
"Skott" av Liselotte Divelli, deckare som behandlar Palmemordet
"Kreugermorden" av Hans-Olov Öberg, deckare som behandlar Kreugers dödsfall.
"Värstingkristna i drevet" av Kerstin Elworth (med flera), om relationen mellan massmedia och kristna.
"Skärpt bevakning" av Jean Genet och "Romträsket" av Hunter S. Thompson, klassisk skönlitteratur i svensk översättning.

Stövlarna står putsade i garderoben

Jag läste just "Stövlarna står putsade i garderoben" av Hans Andersson som är en översikt över "nazistiska och fascistiska" rörelse i Sverige utgiven 1988, det år Sverigedemokraterna bildades. I boken tas dock SD upp under namnet Sverigepartiet (bildat 1986) och det redogörs för striderna inom detta parti mellan dem som kom från Framstegspartiet respektive Bevara Sverige Svenskt. Namnbytet till SD skedde när BSS-falangen slutligen tar makten i partiet.

Förutom de invandringskritiska åsikterna innehåller partiprogrammet en del andra radikala punkter:

6. Utländska banker och försäkringsbolag ska inte få etablera sig i Sverige.

7. Undvik import. I nödfall ska vi köpa från de nordiska länderna.

10. Stoppa centrala löneförhandlingar och låt staten ha större inflytande över lönesättningen.

Vid denna tid (riksdagsvalet 1988) är dock Skånepartiet det största partiet på den högerextrema kanten och mycket aktiva i Skåne med närradiosändningar. Andra partier/organisationer som behandlas kortfattat är Nordiska Rikspartiet, Svenska Folkets Väl, Nysvenska Rörelsen, Carlbergska Stiftelsen, Europeiska Arbetarpartiet, Antikommunistiska Världsförbundet och Moon-kyrkan. Som kuriosa kan nämnas att också Livets Ord avhandlas, samt Margareta Falkudds Svenska Patriotpartiet och att Sverige vid denna tid hade en Stordrake av Ku Klux Klan.

Sverigedemokraternas "kampsång"
Melodin Gärdebylåten, sjungen av BSS-duon i början av varje närradiosändning:

Sida vid sida,
unga och gamla,
för vårt land
alla vi kan strida.
Kämpa gör vårt folk
i högan nord
för vårt fria ord.
Aldrig mera sitta stilla och tiga
för de värsta lögner
alltid bocka och niga
efter tecken krypa undan
och inte våga stå.

Refr.
Som en nordanvind vi vasar
med oss höga asar
sången går till storm
som hämtar kraft,
stiger till orkan.
Mitt på gatan fram nu vänner
ingen rädsla känner.
Vi skall upp till torget
sopa rent städa hela stan.

Trötta på att hunsas kring
av flumbyrokrater
fifflande politiker
och knarkadvokater
etablissemangets ljuva pack
gärna går i frack!
Om så sakta fåglar himlen förmörkar
aldrig ger vi upp vårt hem av solljusa björkar
fjällets snö och sommarfjärdens solvarma strand
Kära gamla land.

Som en nordanvind etc.

Ulf Lingärdes PM om Palmemordet

Detta inlägg handlar om ett av de mer mystiska dokumenten rörande Palmemordet, Ulf Lingärdes PM som presenterar en teori om mordet med bakgrund, anstiftare och mördare. Här presenteras ett facit för de F-koder som promemorian använder.

Den kopia av PM:et som jag har (en pdf hittade på nätet) har följande överskrift:

Texten i detta dokument är konverterad från faksimilbildkopior av ett från rikskriminalpolisen utlämnat PM, som har författats av Ulf Lingärde, som sände det till Olle Alsén vilken i sin tur skickade det vidare till rikskrim där det diariefördes Ai 318-93 den 30 mars 1993.

Alla är dock inte eniga om denna beskrivning. Ernst Lindholm beskriver i sin bok "OFFRETS uppdrag" hur han fick tillgång till PM.et:

"Men det kom ett brev en dag - närmare bestämt den 13 juni 1996. Det innehöll en kopia av en promemoria till Palme-kommissionen. Inkommen till kommissionen 1995-05-02 med diarienummer 95—103 Den 6-sidiga promemorian som lämnats till Palmekommissionen under Marjasins tid som ordförande tillkännagav inte för den "obehörige" vem avsändaren var. Men då kommissionens uppgift skulle ha varit att utreda ölvebroutredningen för utredningens trovärdighets skull så kan ju antagas att Ölvebro själv var avsändaren - eller kanske rent av Säpo.

Promemorian var daterad 1993-04-04 och rubricerad STRÄNGT KONFIDENTIELLT – FÅR EJ KOPIERAS och hade följande ingress:

Nedan följer avskrift av ett brev som Ulf Lingärde skickade till journalisten Olle Stenholm på Sveriges Television. Brevet är odaterat. Av brevets innehåll att döma är det skrivet i slutet av februari 1992. Avskriften är ordagrann. Endast några mindre faktafel och språkliga skönhetsfläckar har korrigerats. Originaltexten innehöll kodbeteckningarna F1-F15 för femton personer som figurerar i handlingen. En handskriven nyckel, som Ulf Lingärde skrev vid ett annat tillfälle, har använts vid identifieringen av dessa femton personer. I nedanstående avskrift anges både namnen och originaltextens kodbeteckningar."

Enligt Lindholm har Lingärde lämnat ett annat PM (med ett förhör med vittnet Anders Synnelius) till Olle Alsén som lämnat det vidare till Rikskrimminalen (diarienummer Ai. 60-92).
----
UPPDATERAT:
Jag läser i PALME-nytt nr. 10 1997 om hur det går till när Sven Anér får tillgång till promemorian. Han har fått den av Ernst Lindholm (kallad A av Anér). Lingärde får beteckningen B medan C betecknar den person som skrivit inledningen ovan. Värt att notera att Anér vid detta tillfälle inte känner till att Stenholm ska ha lämnat dokumentet vidare till polisen. PALME-nytt publicerar inte hela promemorian, bara några anonymiserade utdrag . Dock är dessa utdrag inte identiska med min kopia. I min version anges att makarna Palme mordkvällen besökte biografen Grand tillsammans med sonen Joakim (se nedan). Det är dock fel. I PALME-nytts version anges istället det korrekta att det var Mårten Palme som var med på biobesöket. Det verkar alltså som om det finns två versioner av PM:et i omlopp.
------
I PM:et skriver författaren själv om bakgrunden så här:

Jag var då i full färd med att rota i ny och gammal sk-t inom underrättelseväsendet, stödd av ett särskilt bemyndigande.

när jag nu skriver en sammanfattning är det med stöd av enbart minnet. Fel kan alltså ha insmugit sig i detaljer, men helhetsbilden står sej nog.

Enligt Lindholm så var Ulf Lingärde "tidigare expert åt försvarets hemliga underrättelsetjänst SSI". Han ska som "expert i militär underrättelsetjänst" intervjuats i Expressen och då sagt: "Jag är övertygad om att mördaren fick sin information genom avlyssning mordkvällen av telefonsamtalet mellan Olof Palme och Emma Rotschild, vari Olof Palme omtalade att han och familjen skulle gå på bio den kvällen". 

Lars Krantz skriver följande om Ulf Lingärdes förhör i Granskningskommissionen:

ULF LINGÄRDE IGEN. Allt han råkade ut för säger han berodde på en enda sak i hans DN-artikel. Den att han skrivit att det fanns en mullvad i Palmerummet. Till slut berättar han vem det var. Han hette Bo Andrin och drog sig efter pensionen tillbaka till Skanör. Via den läskige IB-chefen Birger Elmén fick han till och med intervjua honom en dag. Han fick då inblick i den hemliga säkerhetstjänstens innersta skrymslen. Han hade erbjudande att efterträda honom men kom i onåd hos en hög officer, som vägrade att tala med honom och ens ta honom i hand. Han är märkligt naiv. Han talar till Granskningskommissionen och tycks tro att de är angelägna om att lösa MORDET PÅ OLOF PALME. Han upplyser om att han fått reda på att de sista som Olof Palme talade med innan han gick på bio var partisekreteraren Bo Toresson och ekonomiprofessorn Emma Rotschild i USA. Hon var den sista nyktra personen som visste att Palme gick på bio. Men den förre partisekreteraren Sven Aspling då? Han talade i telefon med Palme klockan 6. Han var alltså inte nykter? Lingärde tyckte inte att det var så konstigt att han drack sprit en fredagskväll.

Nu till själva innehållet i promemorian. Bakgrunden till mordet beskrivs på följande sätt av Lingärde:

Den reella vändpunkten sker utan att några egentliga operationer inleds. I Sverige finns tre subversiva huvudgrupperingar. Låt oss i detta dokument kalla dem P3a i näringslivet, P3b inom militären och FRA, samt P3c inom FOA och psykförsvaret. (P3 var i början mitt interna arbetsnamn.) I P3c:s närhet fanns olika forskningsgrupper för öststudier och från en av dessa kom nu det  alarmerande påståendet att Olof Palme var rysk spion. Påståendet grundade sej på en noggrann analys av Palmes aktiviteter inom sexnationsinitiativet och palmekommissionen, parad med en kompletterande analys av diverse ryska fältaktiviteter på svensk jord. Slutsatsen väckte ett enormt uppseende och den trots allt ganska lösliga grupperingen i smått populistiska organ svetsades ihop till en enhet. De antog namnet Frihetsrörelsen.

De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att Palme måste bort, röjas ur vägen. F1 betonade att han stödde beslutet men att hans ämbetsmannaheder hindrade honom att formellt delta. Alla var eniga om att hålla "tyst och hemligt intill evärdlig tid" om beslutet, men hittills är det åtminstone två som skvallrat ur skolan.

F1 var alltså chef för "SAF:s hemliga byrå", en hemlig del av Timbro, som väl borde motsvara P3a. F4 var ansvarig för den Hemliga byrån, som stod för en hemlig "kuppberedskap mot ett socialistiskt maktövertagande", motsvarande P3b. F7 och F8 omnämns ingen annanstans i dokumentet.

När väl mordet beslutats började förberedelserna:

I all hemlighet började man nu rekrytera ett lämpligt hit-team i nätverket, och AktionsGrupp Arla Gryning (AGAG) formades. De utvalda huserade i södra norrlands militärområde och kom huvudsakligen från Jämtland, bland dem F9. Det tränades och övades och det gick ganska lång tid innan man blev klar över att något fattades - skytten. Ingen som man litade till ville vara skytt, men väl bistå på alla andra sätt vid dådet och de som kunde tänka sig hålla i vapnet litade man inte ett dugg på.

Man gjorde en del försök att hitta en yrkesmördare utomlands utan framgång. Dock sker ett genombrott när Palme förhandlar fram den stora Boforsordern till Indien genom att i hemlighet erbjuda indierna det kärnvapenuran som blivit över från det svenska atombombsprogrammet. De hemliga mutorna i affären ska Palme slussa vidare till ANC i Sydafrika. 

Indienordern blev av. Men i ANC:s ledning satt nu en mullvad som registrerade vad som skedde. Och det väckte närmast panik i Sydafrika. [...] Raseriet vändes mot socialistinternationalen och mot Olof Palme i synnerhet. Och det var bråttom. Någonting måste göras, och fort. Via en hög svensk affärsman F1O med rötterna i Afrika fick man kontakt med Frihetsrörelsen och ett hit–team organiserades snabbt, bestående av legoknektar och några svenska poliser som brukade resa till Sydafrika på betald semester. Dessa semestrar hade tidigare organiserats för att svenska legosoldater skulle kunna resa hem ett slag i annans namn. Förutom fri resa, kost och uppehälle ingick en tortyrafton som lockbete. Äntligen hade man tillgång till kompetent folk för ett attentat.

Nu återstår bara genomförandet:

I slutet av februari 1986 visste man att OP planerade ett biobesök med Joakim. Det blev verkligen av och attentatet kunde varit banalt att slutföra. En för allmänheten okänd polisman F13 var operationschef. Men det höll på att gå alldeles galet. När tillslaget skulle ske på Sveavägen stod skytten, en legosoldat, fryst till is medan paret Palme ovetande promenerade förbi. En lång tystlåten polisman F14 gick då på eget initiativ med raska steg ner till Tunnelgatan och sköt Olof Palme i ryggen när han passerade. Sedan sprang uppför trappan och norrut på Kungsgatan och förenade sej med gruppen. Och alla som var med eller sett på fick brått att komma undan.

Promemorian avslutas:

Och till slut den avgörande frågan: är detta skrivet av en knäppgök eller inte? Det får du själv avgöra. 

Facit för F-koderna finns här.

Avslutat ACCESS DENIED

Jag har nu avslutat "ACCESS DENIED For Reasons of National Security" av Cathy O'Brien och Mark Phillips (hos Bokus). Precis som jag förutspådde så var den mycket mindre spektakulär än deras första bok "TRANCEformation of America". Boken beskriver deras gemensamma liv från att Mark räddar Cathy från CIA-sexslaveriet fram till att "TRANCEformation" kommer ut. Boken ger en ganska intressant bild av hur livet i den amerikanska konspirationsmiljön såg ut på 90-talet. O'Brien och Phillips hänger med militia-ledare, träffar Waco-överlevare, diskuterar med David Icke om huruvida George Bush verkligen kan förvandla sig till en ödla, eller om han bara vill att det ska verka så.  Deras relation till Brice Taylor (Sue Ford) gås också igenom.

Egentligen påverkar denna bok Cathys historia väldigt lite. Om inte allt i boken är uppdiktat (vilket jag inte tror eftersom fler borde ha påpekat det) så finns det en väldigt besvärlig vårdnadsstrid i grunden. Om det verkligen är så att man i olika domstolar argumenterat att vissa dokument inte kan användas "for reasons of national security" är jag inte i en position att avgöra. Men även om så är fallet så är det ju naturligtvis på intet sätt bevis för att resten av O'Briens historia är sann. För den som tycker att ordleken tranceformation/transformation är fyndig bjuds det på många fler i denna bok: soulutions/solutions, perpetraitor/perpetrator, therapist/therapist.

Hotet från den nya fascismen

I invandringskritiska kretsar säger man ofta att Sverige är som en övervintrad sovjetstat, att det finns en obarmhärtig åsiktspolis som kväver varje ansats till öppen debatt om invandringen. I våra nordiska grannländer ska takhöjden vara en helt annan för denna debatt. Att tonläget är ett helt annat i till exempel danska kvällstidningar är enkelt att konstatera, men ligger det mer i påståendet än så? Efter att ha bevistat ett "Samtal om hotet från den nya fascismen" på Kulturhuset mellan norrmannen Øyvind Strømmen och hans svenske kollega Henrik Arnstad undrar jag om det kanske inte gör det.

Strømme, vars bok "Det mörka nätet: Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa" (hos Bokus och Adlibris) just utkommit på svenska, förväntas naturligtvis, i egenskap av expert på högerextremism, själv befinna sig till vänster på den politiska skalan. Han bekräftar att så är fallet; hans klassificeringar och analyser syftar till att hitta effektiva vägar att motarbeta högerextremismen. Ändå säger han saker som jag sällan hör någon säga i den svenska debatten: Sverigedemokraterna är inte fascister, de är inte ens högerextrema, bara högerradikala. Anledningen till att många röstar på SD är kanske att det i Sverige inte finns något annat parti som vill minska invandringen. I Norge finns Fremskrittspartiet, som är högerpopulister, inte ens högerradikala (att kalla dem fascister betecknar Strømmen som "löjligt"), vilka genom sitt invandringsmotstånd hindrat framväxten av ett högerradikalt parti. Strømmen menar att ett utmärkt sätt att bekämpa SD inför nästa val är om Moderaterna börjar diskutera volymen av invandring till Sverige (något som Reinfeldt motsatt sig).

En allmänt accepterad teori inom forskningen kring fascismen säger (tydligen) att fascistiska partier inte kan nå mer än 15-10 procent av rösterna i allmänna val. Därefter vidtar en "normaliseringsprocess" där ledningen för partiet blir alltmer rumsren, vilket i sin tur radikaliserar delar av anhängarna i besvikelse över toppens svek. Detta refererades av båda deltagarna i samtalet men med lite olika tolkningar: för Arnstad är detta en stor risk där de två delarna av rörelsen i växelverkan kan öka sitt inflytande och påverkan. Men, konstaterar Strømmen, normaliseringen normaliserar också. Efter en genomgången process har vi förvisso ett större parti, men också ett part som inte längre är högerextremt, kanske inte ens högerradikalt, och därmed har problemet försvunnit.

Strømmens åsikter föll inte i god jord hos publiken på Kulturhuset, han får många frågor, en del nästan uppgivna över hans motvilja att använda stora ord. En anklagelse om att Strømmen ägnar sig åt akademiska hårklyverier bemöter han med att denna analys är nödvändig för att kunna argumentera på ett effektivt sätt: man kan inte använda samma argument mot högerextrema som mot högerradikala eller högerpopulister. En annan fråga om inte könsrollerna på den norska landsbygden är som på 1800-talet har han lite svårt att ta på allvar. Även Arnstad verkar vilja nyansera den gängse debatten om fascismen (även om han inte tvekar över att kalla SD för fascister). Han konstaterar att ordet fascism ofta används som ett skällsord helt utan någon politiska analys, att fascister inte ser sig själva som hatare utan tvärtom som människor som älskar sitt folk och att kvinnans ställning inom fascismen är mer framträdande än inom konservativa rörelser.

Samtalet handlar i överraskande hög grad om den "gamla" fascismen. När deltagarna uppmanas att se i sina spåkulor vad som kommer att ske de närmaste åren om den ekonomiska krisen fortsätter, svarar Arnstad med att dra slutsatser från det mycket begränsade historiska underlaget rörande fascistiska maktövertaganden (alltså två fall; slutsatsen är att fascister brukar ta makten först efter att konjunkturen vänt uppåt igen). Även den ovan nämnda normaliseringsprocessen för fascistiska partier förefaller vara modellerad på utvecklingen i Tyskland och Italien på 30-talet.

Det i dagarna så aktuella näthatet lyser med sin frånvaro under samtalets första halva. Detta väcker förvåning hos delar av publiken och frustration hos andra. En äldre man som kommit till samtalet för att få påpeka att man inte diskuterar varför, varför, varför en del män näthatar (precis som med antisemitism finns det alltid en förklaring), är så ivrig att framföra sitt budskap att en av de tre närvarande ordningsvakterna nästan behöver ingripa. Intressant nog höjer detta inlägg temperaturen på scenen och för enda gången under kvällen griper även moderatorn Mattias Gardell in i samtalet. Även här är det nyansering som är kvällens melodi: även om det finns ett samband mellan högerextremism och näthat så är det i första hand exempel på den utsatthet och hjälplöshet vissa män känner i dagens samhälle.

IT-branschen - detta är ett problem

Jag arbetar som systemutvecklare. Det har jag gjort i snart tio år, hälften av tiden som konsult. Jag har arbetat med skarpa system inom bland annat finans- och försvarssektorn med mycket höga kvalitetskrav. Jag har en mycket kvalificerad universitetsutbildning med matematik som huvudämne. Om jag idag skulle söka en utlyst tjänst inom IT-branschen skulle jag säkert vara en intressant kandidat. Men, jag klarar i alla fall inte de programmeringstester som görs i första sållningen på många företag.

Mitt huvudämne på universitetet var matematisk logik, jag förstår hur pekare fungerar. Det betyder inte att jag inte kan bli lurad av krånglig pekararitmetik. Jag har aldrig arbetat med C och förstår inte poängen med att kompaktifiera kod tills den blir krånglig. I mitt arbete skapar jag nya klasser i C++ högst en gång i månaden och håller inte reda protected, virtual och abstract till vardags.

Den grundläggande orsaken till detta är att jag aldrig lärt mig programmera. De få programmeringskurser jag läst gavs tidigt 90-tal med Pascal som huvudspråk. Jag trodde nog att jag efter snart tio års arbete som programmerare skulle ha lärt mig dessa saker, i alla fall tillräckligt bra för att klara ett grundläggande programmeringstest, men det har jag inte. Under mitt arbetsliv har jag arbetat i Linux- och Windows-miljö. Jag har programmerat i C++, C#, Delphi, Python och PostScript, plus lite annat gott och blandat. Jag har tvingats fuska lite i webbprogrammering, hanterat databaser i MSSQL och MySQL, beblandat mig med Word och Excel. Både jag och mina arbetsgivare anser att jag utan problem klarat av att utföra mitt arbete.

Det har aldrig funnits några begränsningar av typen "det där är för komplicerad/viktig kod för dig att arbeta med". Slutsatsen blir: dessa tester speglar inte förmågan att göra ett bra jobb som systemutvecklare. För att tydliggöra problemet: jag är en etniskt svensk man, med svensk universitetsutbildning i matematik och stor arbetslivserfarenhet av programmering. Ändå passar jag inte in i mallen för hur en programmerare ska vara. Hur olik mallen jag varit om jag istället hade haft biologi som huvudämne, vill jag inte tänka på. Eller haft en universitetsutbildning i datavetenskap men från ett land där man gör saker på ett lite annorlunda sätt.

För att försöka sluta lite konstruktivt kommer här några förslag på vad vi kan göra åt detta:

• Inse att klassiska programmeringstester mäter hur lik en stereotyp datavetare någon är, inte hur bra de kan utföra arbetet.
• Dessa tester är oftast bara till för att sålla ut de omöjliga. Fråga något annat: matematiska problem, NOG-delen från ett högskoleprov eller algoritmer beskrivna med naturligt språk.
• Ge människor chansen. Om det finns en möjlighet ta in ovanliga med intressanta kandidater som prov- eller projektanställda och ge dem en möjlighet att bevisa sin förmåga eller potential.

Johannes Nilsson "Recension"

"Recension" är en livsstilsguide för (unga) personer som inte vill starta en karriär eller göra något med sitt liv. Istället för karriären kan de tjäna sina pengar på okvalificerade lågbetalda jobb och koncentrera sin energi på att testa så många droger som möjligt, precis som Johannes Nilsson gjort.

Boken är uppbyggd av korta stycken (från tio rader till tjugo sidor) om olika teman ordnade i bokstavsordning. Några återkommande teman är droger Nilsson använt (alkohol, amfetamin, cannabis, ecstasy, efedrin, heroin, kodein, kokain, LSD, morfin, opium, psilocybin, rohypnol och television), platser han bott på (fem st.), frisyrer han haft (sex st.) och fester han gått på (13 st.).

Personligen tycker jag att de längre styckena i boken är bäst (t.ex. "Epilog", en dagbok från en Indienresa) . Nilsson får mer tid på sig och måste inte hitta en lustig formulering eller klatschig poäng för att motivera stycket. Nilsson skriver på ett mycket läsvärt sätt och är ibland väldigt rolig (t.ex. i "Pundare", om en droghallucination).
 
Johannes Nilsson: Utgivare av fanzinet Shipperke. "Recension": Lystring 2002, 236 sid. Relaterade länkar: Lystring

Spelar det roll att alla journalister bor på söder?

Att journalister är en homogen grupp som ser likadana ut, röstar likadant och bor på samma ställe är ett så välkänt faktum att det studeras akademiskt. Men spelar det någon roll?

Vid JMG ("Journalistik, Medier och Kommunikation") på Göteborgs universitet studerar man svenska journalister, deras åsikter och relationer till världen. I den senaste upplagan av "Svenska journalister 1989–2011" redovisas följande angående journalisters partisympatier:

Som synes ligger journalisters politiska sympatier långt ifrån övriga befolkningens. Påverkar detta våra media? En omständighet som kan tyda på detta är rapporteringen kring den senaste tidens opinionsundersökningar. I Demoskops mätning för december/januari 2012-2013 fick Miljöpartiet 7,3 procent av de tillfrågades röster. Ett år tidigare fick MP 14,6 procent av rösterna i motsvarande mätning. På ett år, under de nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson, har alltså sympatierna för Miljöpartiet halverats. Detta har dock inte rapporterats flitigt i media, i stor kontrast till hur Centerpartiets sjunkande stöd har lyfts fram.

Att den personliga politiska övertygelsen kan påverka ens arbete är naturligtvis något som varje journalist bör vara medveten om och på lämpligt sätt motverka. Men hur är det med var man bor? Var journalisterna bor har studerats av Kerstin Ekberg som 2007 gav ut en rapport på Stiftelsen Institutet för Mediestudier (Sim(o)) som heter ”Här bor journalisterna – en rapport om var journalister bor och vad det kan betyda för rapporteringen från olika områden” (pdf).

I denna konstaterar hon för det första att det verkligen är så att journalister bor på Söder:

Av drygt 13 000 journalister i min undersökning bor alltså 1 259 på Södermalm. Det är nio procent av alla. Av svenska folket bor 1,1 procent på Södermalm. 2 522 journalister bor i Stockholms innerstad. Det är 19 procent av alla. 3,1 procent av svenska folket bor i Stockholms innerstad. I hela Stockholms län bor 21 procent av svenska folket och 42 procent av journalisterna. Den svenska journalistkåren är alltså starkt koncentrerad och centrum ligger på Södermalm i Stockholm.

Fördelningen inom Stockholms innerstad ser ut som följer:

Hon ger också ett konkret exempel på vad detta kan medföra:

Än i dag är Södermalm en av de mest brottsbelastade stadsdelarna i Stockholm. Slagsmål, fylla och ungdomsrån förekommer oftare än i de flesta förorter. Mediebilden av Södermalm är dock annorlunda. Ingen talar i dag om Högalid som ett miljonprogramsområde, trots att här alltså finns rätt så många hus byggda under miljonprogrammets år. Men journalistkåren vet att det vanliga vardagslivet på Södermalm inte domineras av misshandel, inbrott, rån eller fula loftgångshus. Journalisterna vet det, för de bor här. Därför präglas inte heller mediebilden av Södermalm av de många brott och det fylleri som faktiskt förekommer. De förtigs inte heller, utan rapporteras regelbundet i notisspalterna, där de anses höra hemma.