Den stora besvikelsen

Vad som händer i en grupp som väntar på infriandet av en profetia när det förutspådda inte inträffar är väl känt. En del misströstar och lämnar besvikna gruppen men många stannar kvar, nästan stärkta av misslyckandet, prövade i sin tro. Det är nog många med mig som ser fram emot den 22 december i år, när världen fortfarande kommer att finnas kvar, komplett med de människor som fanns kvällen den 21. För det är ju den 21 december som världen kommer att gå under, eller tvärtom lyftas upp. Det är då Maya-kalendern tar slut, alla tidslinjer konvergerar, uppryckandet sker, den fjärde dimensionen tar plats ibland oss. Fast inte.

Nu vill jag dock varna för att nytt knep hos en del av dem som tror på den nya tidsåldern. Eftersom så många är fast i sin förtvivlade materialism, säger de, kommer de goda utomjordingarna inte att tvinga dessa själar in i den underbara nya världen. Istället kommer de att skapa speciella holografiska tredimensionella virtuella världar där dessa förtappad själar kan leva klart sina dagar (för att kanske i nästa inkarnation komma vidare). Det vill säga, tvivlarna kommer inte att märka att något har hänt. Kommer inte att se att vissa saknas, kommer inte att förstå att behovet av egendom, arbete eller mat har försvunnit. Så när någon triumferande för en troende påpekar "där ser du, världen finns kvar, inget hände" kommer denne med ett överlägset småleende kunna säga "nej, inte för dig".