Att ge sitt liv

Efter helgens självmordsbombare i Stockholm spekuleras det naturligtvis vilt i vilka processer som kan ligga bakom dådet. Hur kan en, till synes, väletablerad 28-åring med utbildning och familj bestämma sig för att ta sitt liv och samtidigt försöka döda så många andra oskyldiga civila som möjligt?

Jag tror att, i princip, den andra frågan är svårare att besvara än den första. Nyckeln till att kunna förstå den första är att se bortom ordet "självmord" och istället tänka i termer av "att ge sitt liv". En person som begår självmord är, närmast definitionsmässigt, en mycket utsatt person, i alla fall i vår kultur. Det är en handling som betraktas som sjuklig och utföraren blir då en sjuk person. Å andra sidan, att ge sitt liv för något (sitt familj, sitt land eller sin tro) betraktas i många länder och kulturer (kanske i de flesta) som något ärofullt. Fråga till exempel en genomsnittlig 28-årig amerikan med fru och tre barn om han skulle vara villig att dö för sitt land och chansen är stor att han skulle svara ja. Detta har också varit normen i Sverige. I Krigsmans erinran från 1942 svär man till exempel att "med liv och blod Konung och Fädernesland försvara".

Därför menar jag att den centrala frågan inte blir hur en person kan bestämma sig för att ge sitt liv för att försvara sin religion eller sitt folk utan hur man kan bygga upp en världsbild där detta försvar hjälps av att man dödar julshoppare i Stockholm i december 2010.