Sven Anér "Staten tog Olofs liv"

Under oräkneliga år har Sven Anér producerat oräkneliga böcker och andra texter om mordet på Olof Palme men nu är det slut. Eftersom Anér dog tidigare i år vid den anmärkningsvärda åldern av 96 år så är "Staten tog Olofs liv" från 2016 troligen hans sista bok. Efter att ha fokuserat på en mängd olika, mer eller mindre, underliga omständigheter kring Palmemordet; Hans Holmers besök i Borlänge, hemtransporten av sonen Mattias Palme från Alperna, så landade Anér för några år sedan i tryggheten att peka ut en mördare: den moderate riksdagsmannen Anti Avsan.

Man skulle kunna tro att när en utredare kommer fram till en lösning på den gåta man undersöker så leder det till ett ökat fokus, en större koncentration, hos utredaren på denna lösning. Men riktigt så fungerar det ofta inte. I början av boken räknar Anér upp 44 punkter i Palmeutredningen där Palmeutredarna fördolt viktiga händelser eller förträngt sanningar. Varje punkt förses med en, två eller tre stjärnor beroende på hur stor påverkan punkten har för förståelsen av utredningen. Punkt nummer 17 får tre stjärnor, den "välter ensam hela korthuset", men man kan ändå tycka att de övriga 43 punkterna är lite överflödiga:

Nr 17 ***: Olof Palme sköts till döds av dåvarande piketpolisen i City, Anti Avsan. Utredande polis har aldrig medgivit misstankar mot Avsan, man har å andra sidan inte ens på min direkta förfrågan dementerat mina mycket allvarliga påståenden.

Som kan observeras i punkten ovan arbetar Anér ofta med det vi kan kalla en omvänd Streisand-princip: att hans anklagelser inte bemöts eller dementerats är argument för att de är sanna. Det faktum att Avsan inte stämt Anér verkar vara ett av de starkaste indicierna på hans skuld, tillsammans med något Avsan sa i ett lunchsamtal på NK och två kvinnliga vittnen från mordplatsen som polisen avfärdar.

Redogörelsen ovan till trots handlar dock inte "Staten tog Olofs liv" om Avsans skuld som Palmes mördare. Istället är fokuset Lisbeth Palmes roll som medbrottsling. Som så ofta hos Anér är upphovet en enkel omständighet, i detta fall ett foto föreställande Lisbeth Palme utanför Sabbatsbergs sjukhus mordnatten som publicerades av G-P några dagar efter mordet. Sedan dess är fotot försvunnet. Poängen med fotot är att det verkar visa hur Lisbeth Palme anländer till sjukhuset i en polisbil, ej i ambulans, iklädd en tygkappa, ej en mockajacka. Med denna tolkning av detta mystiska fotografi som grund bygger Anér en historia om hur Lisbeth lämnar ambulansen med den skjutne Olof Palme för att hämtas upp av en SÄPO-bil och köras runt i Stockholm en stund för att sedan skjutsas till akuten dit hon alltså anländer i fel ytterkläder. Vad syftet skulle vara med en sådan övning har Anér inget förslag på.

Stefan Torssell "M/S Estonia - Svenska statens haveri"

Stefan Torssells bok "M/S Estonia - Svenska statens haveri" griper över många områden med en startpunkt i Estoniakatastrofen. Naturligtvis behandlar den frågan om hur och varför Estonia sjönk via redovisandet av en mängd rykten och konspirationsteorier. Den skildrar också de många turerna efter Estonias förlisning, frågan om en bärgning eller inte, de olika kommissionerna och behandlingen av överlevande och anhöriga. Men den ger också en övergripande bild av Sveriges utveckling från folkhem till avreglering och kaos under 1980-talet, exemplifierad av utvecklingen på Sjöfartsverket.

Om vi börjar med den bild Torssell ger av utvecklingen på Sjöfartsverket så passar den bra in i funderingar jag själv haft om vad som hänt med Sverige. Läget i landet skulle kunna förklaras med en övergång mellan två kulturer: från en plikttrogen ämbetsmannakultur till en vinstmaximerande entreprenörkultur. Det gamla Sverige styrdes av tjänstemän, stelbenta och fantasilösa, som gjorde det som var rätt oavsett om det var nödvändigt eller ej ("Det är klart att vi måste avsätta pengar för underhåll av järnvägsspåren", "om man ska undervisa i kemi behöver man naturligtvis en labbsal").  Under 1980- och 90-talet gavs utrymme i tjänstemännens domäner för entreprenörer som struntade i vad som faktiskt behövdes och bara höll sig till vad som var formellt kravställt ("Det finns inga krav på årligt underhåll", "Skollagen säger inte att man behöver en egen labbsal"). Så länge det offentliga området domineras av de tråkiga tjänstemännen så är de driftiga entreprenörerna mycket framgångsrika med sin förmåga att gena i hörnen. Och tjänstemännen tvingas av plikttrogenhet att täcka upp bristerna i de senares smarta planer. Men när samhället helt och hållet domineras av vinstmaximerande kvartals-kapitalister uppstår problem som är svåra att reparera. Det är nästan omöjligt att skapa heltäckande regler för varje eventualitet och om reglerna sedan tolkas av aktörer som inte har något intresse av att ta ansvar för en fungerande helhet blir resultat pannkaka.

Gällande varför Estonia sjönk verkar Torssell tillämpa den klassiska approachen att tro på allting. Estonia var inte byggd för och därför olämplig för trafik på Östersjön. Estonia var i mycket dåligt skick på grund av bristande underhåll och inte sjöduglig när hon lämnade Tallinn. Ombord på Estonia smugglades narkotika och ryskt krigsmaterial vilket gav utomstående anledning att vilja sänka fartyget. I området där Estonia sjönk pågick en militärövning och det fanns möjligen både svenska, amerikanska och ryska ubåtar i vattnet. Estonia sjönk för att hon fick ett hål i skrovet under vattenlinjen och inte på grund av ett tappat bogvisir. Hålet kan ha orsakats av en explosion ombord eller, vilket Torssell lutar mot, en kollision med ett militärt föremål i vattnet, till exempel en ubåt eller kanske ett flytmål för torpedskjutning.

Under läsningen funderade jag på varför boken ges ut på det lilla, alternativa, förlaget AlternaMedia (som också ligger bakom tidningen Nya Tider). Det är klart att en del av konspirationsteorierna kan verka avskräckande för en del stora förlag men samtidigt så behandlas de seriöst i boken och har lyfts i andra böcker eller tv-program. Jag tror inte heller att det är bilden av ett myndighets-Sverige i förfall som är problemet. Istället är problemet, tror jag, att det finns en entydigt utpekad skurk i boken, Johan Fransson på Sjöfartsverket. En grå eminens som orkestrerar den jättelika mörkläggningen och krossar såväl de anhörigas hopp som det svenska rättssamhället. En skurk som Torssell dessutom tillskriver suspekta psykologiska motiv genom att ingående redogöra för hans skilsmässa och dramat kring denna. Den del av boken är nog svår att publicera för ett stort förlag.

Ett besök på Skansen

Friluftsmuseet Skansen Stockholm har följande slogan

På Skansen möts det förflutna och nuet, djur och kultur, traditioner och trender. 

och har många besökare, framförallt barnfamiljer. Men efter ett besök i somras kan man verkligen undra vilken sorts traditioner det är man möter och hur lämpligt det är för barn.

Man behöver nog inte vara speciellt insatt i symbolism för att reagera över en rutschkana där barnet ska klättra in i Ormens mun.

Naturligtvis har man också en labyrint där man kan vandra runt i trance.

Och, så klart, midsommar firas under ett pentagram.

Jättarna i Sverige och i Bibeln - myt eller sanning?

I Bibeln förekommer det flera berättelser om jättar i olika sammanhang. Och om Bibeln är bokstavligt sann så betyder det att jättar har funnits på riktigt. Det finns ju också gott om tecken på jättars existens utanför Bibeln: gamla vetenskapliga rapporter, legender, jättelika konstruktioner, statyer och så vidare. Det är detta boken "Jättarna i Sverige och i Bibeln - Myt eller sanning?" handlar om. Författarna Kjell Henricsson och Oscar Nilsson driver också Youtube-kanalen "Vittnesbörd Tv" och bloggen vittnesbord.se som utforskat både detta ämne och många andra bibliska teman och deras relevans i modern tid.

Jättarna i Sverige och i Bibeln

För Henricsson och Nilsson är dock jättar inte bara ett exempel på vad Bibeln lär ut, och jättar är inte heller bara ovanligt stora människor. Jättar är avkomman när de fallna änglarna innan syndafloden tog sig mänskliga kvinnor till hustrur. Jättar är resultatet av experiment med genmodifikation och DNA-blandning som syftar till att skapa en arme för Satan som ska strida vid Harmagedon. Därför är det inte förvånande, menar författarna, att den moderna vetenskapen, inspirerad av Djävulen som den är, visar så stort intresse för att flytta gener mellan arter. Detta är bara en fortsättning på de fallna änglarnas arbete. Detta betyder dock inte att alla som arbetar med vetenskap är medvetna satanister, precis som att inte alla som sminkar sig är medvetna om att även smink introducerades av samma fallna änglar, eller att inte alla som äter blodpudding avsiktligt trotsar Guds bud.

Byggandet av Ales stenar

Förutom Bibeln själv förlitar sig Henricsson och Nilsson mycket på den apokryfiska Enoks bok. Författarnas tolkning av dessa källor beskriver en kapprustning mellan Ormens folk, Antikrists styrkor, det vill säga jättarna, och människorna, de troende, som ger en fördjupad förståelse till flera Bibelpassager. Syndafloden var ett försök att utplåna spåren av de jättar som skapats av de fallna änglarna men inte det enda. Varför är den förskrivna sexualmoralen i Gamla Testamentet så strikt samtidigt som människor uppmanas vara fruktsamma och föröka sig? Varför lättas det på reglerna i Nya Testamentet? Anledningen är att reglerna syftar till att skydda det rena mänskliga blodet från inblandning av "förorenat" jätte-DNA. I nytestamentlig tid hade mängden jätteavkomma minskat så mycket att de strikta reglerna inte längre behövs, till exempel förbudet för judar att gifta sig med icke-judar.

En rauk på Gotland, eller en förstenad jätte?

Ett annat exempel är de folkmord som Gud beordrar Israeliterna att utföra efter uttåget ur Egypten. Detta är inte bara för att skapa levnadsutrymme för dem i det Heliga landet utan också för att utrota de folk som även efter syndafloden har stor inblandning av jätte-DNA. Även i vår tid finns det storväxta människor. Många av dessa är dock inte jättar i Henricsson och Nilssons mening. De tar till exempel upp "Jätten Edman" från Burs på Gotland. Eftersom det inte rapporteras om honom att han var speciellt argsint eller människofientlig, och inte heller om några övernaturliga krafter så var han troligen bara en mycket lång människa (över 2.40 m) och inte en jätte.

Jätten Edman

Inför den förestående kampen vid Harmagedon sker dock inte bara en kamp om blodet utan även om  anden. De ogudliga krafterna visar sig idag öppet och hedniska grupper offrar vid gamla kultplatser. I boken pekas både Nordiska Asasamfundet och Samfundet Nordisk Sed ut för att dessa hållit offentliga blot. Det finns även grupper som arbetar med allmänhetens syn på jättar. Författarna pekar på flera tecken att man inom Hollywood försöker att skapa en ny syn på jättar, till exempel genom att på ett förvirrande sätt framställa det som att det kan finnas både goda och onda jättar i filmer som "Stora Vänliga Jätten". Man kan även undra över att många forntida kultplatser idag är välbesökta av spelare av spelet Pokemon Go. Precis som i "Vittnesbörd Tv" imponerar författarnas egna resor och bildmaterialet från dessa. I stort sett varje avsnitt i boken illustreras av egna foton från platser i Sverige och Mellan Östern.

En gammal kultplats fortfarande i bruk?

Reaktioner på bilbränderna i Västsverige

En stor mängd välorganiserade bilbränder mindre än en månad innan valet. Är det bara normal brottslighet eller något annat?

Den frågan ställde sig inte bara diverse ytterlighetspersoner på internet utan också Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, som undrar om syftet kan vara att påverka valet:

Andra som Kristofer Lundberg, journalist på tidningen Offensiv, är inte så vaga. Sverigedemokraternas svans är det som härjat runt:

Eller är det kanske till och med NMR:

Debattören Fredrik Segerfeldt tänker att om det inte är nassarna så är det kanske AFA som är ansvariga:

Och det finns ju ett ord för när en part låtsas vara någon annan och sedan utför handlingar som i slutändan gynnar en själv, Falseflag:

På svenska blir termen falsk flagg och det verkar vara det som Gustav varit inblandad i enligt sidan Panikfakta:

Historiska referenser till berömda falsk flagg-händelser förekom, som brännandet av riksdagshuset i Berlin 1933:

Men kanske är det inte högern som ligger bakom, det kan vara IS-krigare från Syrien

Men vissa begränsar sig inte till snäva svenska sammanhang utan ser den stora bilden. Till exempel fick FBI:s chef för kontraspionaget sparken samma dag:

Och George Soros är ju ofta inblandad:

Vissa ser själva debatten på sociala medier som en del av en eventuell påverkansoperation som journalisten Marcus Oscarsson: