Arbete åt alla

Jag åker buss med min femårige son. "Titta pappa", säger han och vinkar ut genom fönstret, "det är han som jobbar på ICA". Jag tittar. "Ja", säger jag, "det är det". Det är vår lokale tiggare på väg till sin plats utanför butiken där han tålmodigt sitter varje dag med en filt omkring sig och en pappersmugg framför sig. "Det är han som jobbar på ICA".

Att det vore bättre om EU-migranterna i Sverige arbetade istället för att tigga är naturligtvis en vitt spridd åsikt. Det vore väl bättre för dem, att slippa förnedringen i att vara utlämnad åt andras godtycke, att göra något med bättre framtidsutsikter, som kan fungera även på längre sikt. Det vore nog också bättre för oss andra, att slippa ställas inför frågan om att ge eller inte ge. Och det görs försök att ge EU-migranter arbete, i vissa kommuner ordnas speciella jobb ("Mariefredsmodellen"), de hjälper till att sortera skräp på avfallsstationer, de säljer tidningar. Men det finns två stora problem med detta.

För det första är det inte "riktiga arbeten" vi pratar om. I Sverige har vi sedan lång tid kommit att förknippa riktiga arbeten med vissa förmåner. Om man har arbetar ska man få pension. Människor som arbetar har rätt till sjukförsäkring och till semester. Arbetstiden ska vara reglerad och helst av allt ska man kunna förutse vilka inkomster arbetet kommer att inbringa i framtiden. Vad som är och inte är riktiga arbeten är inte en liten fråga. Avreglering av arbetsmarknaden, kollektivavtal, ändringar i LAS, introduktionsjobb, praktikplatser, visstidsanställningar, är exempel på heta politiska frågor där det ofta blir konflikter och hårda ord. Att säga att ingen av dessa etablerade rättigheter ska gälla för arbetande EU-migranter är verkligen att skapa ett A-och ett B-lag på arbetsmarknaden. Är det arbete du vill ha utfört för osäkert eller dåligt betalt för att du ska kunna anställa en riktig arbetare, skaffa en EU-migrant.

För det andra är det säkert fler än jag som inte vill ha vissa arbeten utförda. Jag är glad över att jag inte bor i ett land med en stor lågavlönad tjänstesektor som till exempel i USA. Jag är glad att jag behöver tanka bilen själv och packa mina egna matvaror i butiken. Som debatten om "pigjobb" har lärt oss så finns det många svenskar som instinktivt reagerar negativt på vissa typer av personliga tjänster. Jag tror inte att det i första hand beror på att man inte kan acceptera att städning kan vara riktigt arbete utan på den över- och underordning som synliggörs när man betalar någon för att göra något som man lika gärna skulle kunna göra själv. Om tjänsterna dessutom utförs av socialt utsatt grupp blir saken inte bättre.

Att låta EU-migranter utföra de arbeten som inte är tillräckligt värdefulla för att göras av riktiga arbetare är inte en lösning på någonting.