Barnboksnytt

Via Augustpriset fick jag tips om Jakob Wegelius. Lånade och läste hans tidigare Augustpris-belönade "Legenden om Sally Jones" (adlibris, bokus) med barnen. Boken är en fullträff som hittat precis rätt ton av spänning och exotiska miljöer. Så här måste de tidiga 1900-talets pojkar upplevt de romaner om upptäckare och äventyrare de läste. Wegelius får extra plus för de okommenterade referenser till främmande platser och folk som boken är fylld med. Om jag skulle ha ett förbättringsförslag på boken är det att den skulle innehålla fler kartor med prickade linjer. Boken är rikt illustrerad, vissa skulle kanske kalla det en tecknad serie, där varje uppslag har en bild med tio meningar text. Detta gör boken lätt att uppskatta för yngre syskon som kan titta på spännande bilderna men också idealisk för äldre barn som inte kommit igång tillräckligt bra med sin läsning för att plöja tegelstenar. Korta texter men inte förenklad eller fördummad, vare sig i språk eller handling. Att det finns en fristående fortsättning i "Mördarens apa" (adlibris, bokus), och att den ska vara längre, gör oss alla glada.

Jo Salmson, som varit en favorit sedan länge, har återupptagit fantasy-skrivandet med serien "Maros resa" ("Kungen kommer!" (adlibris, bokus), "Skuggan och draken" (adlibris, bokus), "Ett hjärta av is" (adlibris, bokus), "I drottningens namn" (adlibris, bokus)). Som vanligt underhållande och spännande. I denna serien porträtteras en klassisk bildningsresa, där huvudpersonen Maro går från ett inskränkt adelsperspektiv till ett vidsynt inkännande i andra. Författaren lägger extra fokus på att beskriva ett annorlunda sätt att tänka, där pliktkänsla och klassperspektiv spelar en viktig roll, vilket gör karaktärerna mer komplexa än en enkel goda/onda uppdelningar.    

Vi har läst första delen av "Krönikan om Underjord" av Suzanne Collins (som tidigare skrivit den mycket framgångsrika serien "Hungerspelen"): "Gregor från Ovanjord" (adlibris, bokus). Efter en lite trög början, både socialrealistiskt ovan jord och fantastiskt under jord, tog sig berättelsen rejält efter ett tag. En uråldrig profetia, en mystisk koppling till den försvunne fadern och ett uppflammande krig med svårförutsedda allianser och svek tillför de episka kvalitéer som historien behöver. Nu har vi lånat andra delen "Dödens labyrint" (adlibris, bokus) på biblioteket och alla, framförallt sexåringen, är entusiastiska.

Lite piratkänsla fick vi från Robert Louis Stevensons klassiker "Skattkammarön" (adlibris, bokus). En spännande bok, bitvis lite tråkig, bitvis våldsam. "Long John" Silver är en mycket karismatiskt skurk som man inte glömmer i första taget. Nioåringen anmärkte att hon aldrig läst en bok där man svär så mycket.

Just nu läser vi Maria Gripes "..och de vita skuggorna i skogen" (adlibris, bokus). Av något skäl (av genustyp?) läste jag aldrig Maria Gripe när jag var liten. Därför var det en mycket glad upptäckt för min del när vi läste "Tordyveln flyger i skymningen" (adlibris, bokus) och "Agnes Cecilia: en sällsam berättelse" (adlibris, bokus). Isande spännande böcker med dramatiskt känsla utan att för den skull vara våldsamma eller överdrivna. "Skuggan över stenbänken" (adlibris, bokus) och den nu aktuella uppföljaren är förvisso också dramatiska och mystiska men känns lite väl långsamma för min del. Måhända att de upptornande textmassorna bidrar till en gotisk känsla men som högläsningslitteratur går det långsamt. 

ALMA-pristagaren Shaun Tan uppskattas mycket av mig, i alla fall. Möjligen är barnen inte lika entusiastiska. "Bortappad" (adlibris, bokus) är ett mästerverk, med en mycket fin ton mellan upptäckarlust och nostalgi. Illustrationerna är fantastiska. "Ankomsten" (adlibris, bokus) är istället en konventionell historia, förvisso berättad helt utan ord. En familj flyr till ett annat land och behöver finna sig tillrätta i tillvaron. Å andra sidan innehåller "Det röda trädet" (adlibris, bokus) nästan ingen historia alls, utan bara känsla och stämning. Nu har jag lånat "berättelser från yttre förorten" (adlibris, bokus) på biblioteket. Verkar vara ovanligt mycket text för att vara Tan.

En bok som inte bara är trevlig att läsa utan också äga är "Nordiska väsen" (adlibris, bokus) Johan Egerkrans. En bok som rakt igenom signalerar kvalité och omsorg. Texter, illustrationer, papper, omslag, allt utan anmärkningar. Faktum är att texterna kanske är den del av boken som står ut minst. Det är alls inget fel på dessa introduktioner till olika väsen i svensk folktro, men de övriga aspekterna på boken är helt enkelt överlägsna.