Igår hörde jag Amanj Aziz från Troende unga framtida förebilder (TUFF) i Göteborg diskutera (i Studio Ett) deras beslut att bjuda in den kanadensiske imamen Bilal Philips till en konferens. Beslutet har väckt viss debatt eftersom Philips till exempel uttalat sitt stöd för dödsstraff för homosexuella (här är ett klipp på YouTube där han bland annat förklarar att AIDS är Guds straff mot homosexuella. Jag får inga träffar på "Bilal Philips" varken hos DN eller SvD men kan läsa om affären på Per Gudmundsons blogg). När jag hörde Aziz tala slogs jag av att han använde exakt samma typ av argumentation som jag tidigare hört Abdirizak Waberi använda. Jag vet inte om det är en slump, ett kulturellt betingat sätt att argumentera eller en medveten strategi för att klara sig från kritik. Kortfattat består tekniken av två grepp:
1) Det är inte en fråga om åsikter utan objektiva fakta om vad Islam anser.
Både Aziz och Waberi undvek att svara på frågor om vad de (eller andra muslimska företrädare) anser i olika frågor (homosexualitet, abort, kontakter mellan ogifta män och kvinnor) utan diskuterar bara vad man objektivt kan visa att islam står för. I fallet Philips så vill inte Aziz kännas vid att denne menar att man bör ha dödsstraff för homosexualitet. Istället, säger Aziz, så pekar bara Philips på att islam står för dödsstraff för homosexualitet. Och eftersom detta, enligt Aziz, är objektivt sant finns det ingen anledning att kritisera Philips för att han säger det.
Naturligtvis är detta att slingra sig. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan om Bilal Philips eller Jan Hjärpe skulle säga att "islam står för dödsstraff för homosexuella". Philips säger också, underförstått, "alla sanna muslimer tror på det islam säger" och "jag är en sann muslim". Det är den grundläggande predikatlogik som krävs för att sätta samman de tre meningarna ovan till slutsatsen "Bilal Philips står för dödsstraff för homosexuella" som Aziz vill förneka.
2) Svenska muslimer följer svensk lag.
Både Aziz och Waberi betonade också att de som svenska muslimer följer svensk lag. I Aziz fall skall väl detta tolkas som att han personligen inte försöker döda homosexuella och inte heller uppmanar andra att döda homosexuella, och det är väl i alla fall positivt. Men den intressanta frågan är ju om man vill ändra svenska lag? Framförallt i fallet Waberi är detta brännande. Som riksdagsman tillhör han väl de personer i Sverige som har störst möjlighet att påverka vilka lagar som gäller i landet, till exempel rörande abort vilket han är emot?
I intervjun igår sträcker Amanj Aziz ut hand till RFSL och talar om att respektera varandra och om att vara "överens om att inte vara överens". Naturligtvis bör alla respektera personers rätt att avstå från att utföra homosexuella handlingar, vare sig detta har sin grund i religiös övertygelse, personliga preferenser eller något annat. Men jag ser ingen anledning till att RFSL eller någon annan, ska visa respekt för personer som kräver dödsstraff för homosexuella. Denna typ av politiska åsikter bör bekämpas.
fredag 15 april 2011
fredag 8 april 2011
Omars fria ord
Mohamed Omar fortsätter sitt arbete för att skaffa sig en ledande position inom den svenska så kallade "parapolitiken". Nu har hans Studiegrupp Aguéli startat en ny hemsida med titeln "Fria ordet". Ur introduktionen:
Här kan man till exempel under rubriken "De bortglömda judarna" ta del av en debatt mellan, bland andra, Lars Adelskogh, Lasse Wilhelmson och Uno Svensson om Khazarerna.
Jag tycker också det är intressant att se hur Omar tas emot av bland de personer som brukar betecknas som "extremhögern". Efter den identitäre indo-europeiske traditionalistiske bloggaren Oskoreis positiva anmälan av siten fick "han" minst sagt blandad respons i sina kommentarer.
De stora, kontroversiella frågorna skulle genomlysas och granskas. Israel: har inte denna stat sedan länge förlorat sitt existensberättigande? Kriget mot terrorismen: hur mycket är sant och hur mycket är falskt? Attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001: kan man lita på den officiella förklaringen? Kapitalismen med dess skenande ränta: finns det verkligen inte andra lösningar? Miljökrisen: vilka är dess metafysiska orsaker? Freudianismen: vilken plats har egentligen de sexuella drifterna i människans själsliv? Darwinismen: bör vi kanske tala om devolution i stället för evolution?
Här kan man till exempel under rubriken "De bortglömda judarna" ta del av en debatt mellan, bland andra, Lars Adelskogh, Lasse Wilhelmson och Uno Svensson om Khazarerna.
Jag tycker också det är intressant att se hur Omar tas emot av bland de personer som brukar betecknas som "extremhögern". Efter den identitäre indo-europeiske traditionalistiske bloggaren Oskoreis positiva anmälan av siten fick "han" minst sagt blandad respons i sina kommentarer.
Vaken intervju med Witte om Estonia
Marcus Borg från Vaken.se gör en lång intervju med advokat Henning Witte om Estoniakatastrofen. Witte har tidigare företrätt en grupp anhöriga till omkomna på Estonia och har skrivit en bok, "M/S Estonia sänktes", om frågan. Om boken har jag tidigare skrivit:
En bra bok om Estoniakatastrofen och olika konspirationsteorier om denna. Man kan tänka sig två sorters teorier rörande Estonia. Det ena rör huruvida Estonia råkade ut för en olycka av något slag eller om den sänktes. Det andra huruvida den internationella haverikommissionen försökt mörklägga vad som skedde. Witte tror på en konspiration i båda fallen.
Boken består av två delar. Den första delen behandlar i 20 punkter händelser som ger anledning att misstänka att det finns en konspiration i Estoniaaffären. Här finns sådant som kapten Avo Pihts och sju andra besättningsmäns försvinnanden. Dessa ska ha setts på TV såsom räddade och fanns med på de första listorna över överlevande men är numera dödförklarade. Videoband med bildbevis på att de överlevt ska ha beslagtagits av de estniska och tyska säkerhetstjänsterna.
En annan sak är informationen om att några lastbilar ska ha körts på sist på färjan under bevakning från polis och militär och att det svenska Vägverket ska ha varit berett att ta hand om dem i Sverige. Det finns också konstiga uppgifter rörande dykningarna vid Estonia. Dykarna ska bl.a. fått order om att leta efter en portfölj i en viss bestämd hytt som möjligen tillhört en rysk vapenhandlare som reste med Estonia. Dessutom finns det videobilder på bomber på Estonias skrov och mycket mer.
Witte menar att haverikommissionen och myndigheterna i de berörda länderna samverkat för att mörklägga den egentliga orsaken till att Estonia gick under. Haverikommissionens förklaring med det avslitna bogvisiret förklarar inte händelseförloppet när färjan sjönk. Man ska också ha påverkat den franska regeringen att lägga sig i den rättsprocess som pågår i Paris rörande Estonia, där Witte representerar de anhöriga.
I den andra delen av boken presenterar Witte tre olika teorier om hur och varför Estonia sänktes. Den första kommer från den s.k. FELIX-rapporten och menar att den rysk-estniska maffian ska ha smugglat 40 ton kobolt ombord på färjan. När de fick reda på att den svenska tullen fått ett tips om smugglingen tvingade de kaptenen att öppna bogvisiret under färd för att dumpa lasten och katastrofen var ett faktum. Enligt den andra teorin var det maffian som låg bakom sänkningen med en bomb och syftet var utpressning mot Estline.
Enligt den tredje teorin använde USA Estonia för att smuggla ut hemlig rysk militärteknik. Fartyget sänktes som en sista desperat åtgärd av ryssarna för att hindra henne från att nå Sverige. Svenska myndigheter hjälper sedan amerikanerna att mörklägga händelserna för att USA ska slippa kritiken för att ha riskerat så många människors liv. Detta är den teori Witte själv ser som troligast, möjligen kombinerad med teori två.
En bra bok om Estoniakatastrofen och olika konspirationsteorier om denna. Man kan tänka sig två sorters teorier rörande Estonia. Det ena rör huruvida Estonia råkade ut för en olycka av något slag eller om den sänktes. Det andra huruvida den internationella haverikommissionen försökt mörklägga vad som skedde. Witte tror på en konspiration i båda fallen.
Boken består av två delar. Den första delen behandlar i 20 punkter händelser som ger anledning att misstänka att det finns en konspiration i Estoniaaffären. Här finns sådant som kapten Avo Pihts och sju andra besättningsmäns försvinnanden. Dessa ska ha setts på TV såsom räddade och fanns med på de första listorna över överlevande men är numera dödförklarade. Videoband med bildbevis på att de överlevt ska ha beslagtagits av de estniska och tyska säkerhetstjänsterna.
En annan sak är informationen om att några lastbilar ska ha körts på sist på färjan under bevakning från polis och militär och att det svenska Vägverket ska ha varit berett att ta hand om dem i Sverige. Det finns också konstiga uppgifter rörande dykningarna vid Estonia. Dykarna ska bl.a. fått order om att leta efter en portfölj i en viss bestämd hytt som möjligen tillhört en rysk vapenhandlare som reste med Estonia. Dessutom finns det videobilder på bomber på Estonias skrov och mycket mer.
Witte menar att haverikommissionen och myndigheterna i de berörda länderna samverkat för att mörklägga den egentliga orsaken till att Estonia gick under. Haverikommissionens förklaring med det avslitna bogvisiret förklarar inte händelseförloppet när färjan sjönk. Man ska också ha påverkat den franska regeringen att lägga sig i den rättsprocess som pågår i Paris rörande Estonia, där Witte representerar de anhöriga.
I den andra delen av boken presenterar Witte tre olika teorier om hur och varför Estonia sänktes. Den första kommer från den s.k. FELIX-rapporten och menar att den rysk-estniska maffian ska ha smugglat 40 ton kobolt ombord på färjan. När de fick reda på att den svenska tullen fått ett tips om smugglingen tvingade de kaptenen att öppna bogvisiret under färd för att dumpa lasten och katastrofen var ett faktum. Enligt den andra teorin var det maffian som låg bakom sänkningen med en bomb och syftet var utpressning mot Estline.
Enligt den tredje teorin använde USA Estonia för att smuggla ut hemlig rysk militärteknik. Fartyget sänktes som en sista desperat åtgärd av ryssarna för att hindra henne från att nå Sverige. Svenska myndigheter hjälper sedan amerikanerna att mörklägga händelserna för att USA ska slippa kritiken för att ha riskerat så många människors liv. Detta är den teori Witte själv ser som troligast, möjligen kombinerad med teori två.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)