Vissa smällar får man ta

Inom den anglosaxiska juridiken finns något som kallas för "Blackstone's formulation" som på svenska uttrycks som "det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig fälls". Innebörden är att det är ett så grovt övergrepp att döma en oskyldigt att vi accepterar att vi friar skyldiga bara för att slippa begå det. I vår tid tycker jag att man kan tänka sig en parallell formulering om att "det är bättre att vissa brottslingar slipper igenom vår övervakning än att vi övervakar allt". Denna tanke dök upp hos mig i svallvågorna efter sprängningen i Stockholm när det började skämtas om SÄPO inte hade koll på bombarens Facebook-uppdateringar. Jag tror att det började och spreds som ett skämt men jag tror också att vi snart kommer att få höra människor som säger det på allvar: "en person kunde säga hotfulla saker på nätet och besöka suspekta hemsidor och ändå inte bli registrerad av SÄPO. Det bevisar att SÄPO registrerar för få människor".

I "Blackstone's formulation" finns ett erkännande av att ett rättssäkert samhälle har ett pris. Och detta pris kan vara högt i mänskligt lidande. Dessa tio skyldiga kan vara våldsverkare, våldtäktsmän eller mördare och att de går fria kan orsaka smärta eller död för andra helt oskyldiga människor. Ändå vill man inte chansa med att också döma några oskyldiga. På samma sätt menar jag att enskilda våldsdåd av isolerade människor är ett pris som vi bör betala för att slippa ett fullfjädrat övervakningssamhälle där alla potentiellt farliga individer har registrerats, övervakats och satts i fängelse för förberedelse till anstiftan av allmänfarlig handling.

Detta betyder dock inte att jag menar att man inte ska övervaka människor och grupper som kan tänkas ta till våld mot samhället. Bara att jag menar att övervakningen ska vara på en sådan nivå att några kommer att slinka igenom. Det betyder inte heller att jag tror att det är klart att SÄPO inte begått några fel i detta fall. Det kommer kanske visa sig att just denne bombare var en person som SÄPO faktiskt borde kunnat hitta och stoppa. Men då krävs något mer än Facebook-uppdateringar att peka på.

Det finns fortfarande hemligheter om NATO

Gårdagens WikiLeaks nyhet handlade om Sveriges relation till NATO. De senaste åren har Sverige haft ett nära samarbete med NATO, till exempel i "Partnerskap för fred" och i olika fredsbevarande insatser runt om på jorden. Av alla experter avfärdades avslöjandena som icke-nyheter, vilket verkar vara en rimlig bedömning. Inget av de olika samarbetena (med undantag för:

significant contribution to our understanding of events
inside the Russian military and in Iran's nuclear ambitions

) har skett i hemlighet, utan har varit allmänt kända och diskuterade.

Detta betyder inte att det inte fortfarande finns fakta rörande Sveriges relation till NATO som förtjänar att lyftas fram och diskuteras. Men detta rör då inte de senaste åren utan under det kalla kriget. Sverige var även under det kalla kriget en mycket nära partner till NATO, en inofficiell medlem. Denna relation odlades inte bara i praktiken mellan svensk militär och underrättelsetjänst utan var ett medvetet val av ledande (socialdemokratiska) politiker. Och om detta förhållande ljög dessa politiker konsekvent för det svenska folket. Även en sådan person som Olof Palme arbetade i hemlighet för att bevara och förstärka Sveriges relation till USA, medan han i debatten odlade en image av USA-kritik. Detta är förhållanden som jag tror fortfarande inte är allmänt kända utan döljs av en myt om den "svenska neutraliteten".

Angående vår nuvarande relation till NATO kan man väl bara säga att den möjligen är lite otydligt presenterad för allmänheten. Jag trodde till exempel att "alliansfri i fred, syftande till neutralitet i krig" fortfarande var den rådande svenska säkerhetspolitiska doktrinen men det är det inte fick jag reda på igår. Istället lyder den tydligen idag "alliansfri i fred, syftande till inget speciellt", vilket inte är så slagkraftigt formulerat.

Nyhetskartell

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin bekräftade i P1-Morgon i morse att Aftonbladet och Svenska Dagbladet gemensamt har delat upp Wikileaks nyheterna mellan sig och bestämt vilka dagar de ska publiceras. Detta för att de olika nyheterna inte ska konkurrera med varandra. Är det inte detta som kallas för en kartell: några dominerande aktörer delar upp marknaden för att minska konkurrensen. Låter lite tveksamt tycker jag.

Att ljuga för studenter och andra

Jag har insett att det är en dålig ide att skriva om sådant man tänker skriva om i framtiden men nu gör jag det i alla fall. Under en tid har jag tänkt att jag skulle skriva ett inlägg om hur Google fungerar baserat på de föreläsningar jag höll i höstas. Jag har noterat att jag oroar mig mer för att det ska finnas fel i ett sådant inlägg på denna blogg än vad jag oroar mig för att jag ska ha sagt fel till studenterna på föreläsningarna. Efter noggrann introspektion har jag konstaterat att det inte beror på att jag är ond, att jag hyser hämndbegär mot den akademiska världen eller för att jag tror (vet) att alla studenter är idioter. Men de skäl jag hittat tycker jag är lite intressanta.

För det första är det naturligtvis en fråga om permanens. Det som sägs i en föreläsning förpassas väldigt fort in i kategorien hörsägen. Det är lätt att rakt ut förneka att jag någonsin har sagt så, eller att den lågbegåvade studenten i sitt sinne har förvridit mitt kloka uttalande till denna monstrositet. Å andra sidan, det som en gång finns på nätet, kommer alltid att finnas på nätet. Relaterat är frågan om publik. Även om det är högst troligt att fler personer bevittnade mina föreläsningar än läser detta inlägg, är den potentiella publiken mycket större (med ett "long tail"-baserat resonemang kanske till och med godtyckligt stort).

För det andra så tror jag att det är kopplat till en läxa som många med mig har lärt sig av undervisning i praktiken. Det spelar ingen roll hur osäker du är på det du säger så länge som du låter säker. Det bästa sättet att komma förbi en svag punkt i ditt resonemang är att bara tvärsäkert konstatera att "så här ligger det till". Enligt min erfarenhet fungerar det bra på betydligt högre akademisk nivå än grundkurser. Detta fungerar inte alls lika bra i skrift, där dina fiender kan dra sig tillbaka på sin kammare och luskamma dina argument i lugn och ro, för att sedan bedriva fegt krypskytte från sina skyttegravar.

Så, det kommer nog ett inlägg om Google och PageRank men först måste jag täta alla hål som riskerar att sänka min stolta skapelse.

Tacka gud för Anders Borg

Jag röstade inte för vår nuvarande regering i valet. Jag menar också att "de nya moderaterna" är mycket mer av det gamla skattesänkande högerpartiet än vad många människor verkar förstå (jag tror förresten också att det kommer att bli det som sänker alliansen i nästa val: många ledande moderater kommer att tolka de nuvarande exempellösa framgångarna som att deras åsikter äntligen blivit accepterade i de breda folklagren. Därför kommer de gamla "skatt är stöld"-argumenten att dammas av, vilket kommer leda till en kraftig "backlash". Klassiskt: framgång, hybris, fall). Just därför säger jag: Tacka gud för Anders Borg! efter att jag hört honom kommentera den mycket goda svenska tillväxten i radions P1.

Den svenska tillväxten tredje kvartalet var alltså 6.9%. En oerhört bra siffra ("kinesisk" som någon kommentator sa). Hur kommenterar då finansministern detta? Jo, genom att i tio minuter varna för vilken risk de svenska bankerna utgör. Hur deras kortsiktiga vinstmaximering kommer att leda till en ny stor kris och att bankernas expansion och vinster måste bekämpas med alla medel: regelskärpningar, nya regleringar, höjda avgifter. Men säger reportern Finansinspektionen har ju detaljgranskat utlåningen til bostäder och kommit fram till att den är sund? Javisst, kontrar Borg, och på Irland stresstestade de sina banker för sex månader sedan och kom fram till att det inte fanns några problem. Hela den finansiella sektorn (bankerna, FI, ekonomer som uttalar sig i debatten) har eller riskerar att drabbas av hybris och glömma alla problem. Men detta tänker Anders Borg sätta stopp för.

Det är möjligt att det ligger någon sorts ondsint högerideologi bakom Anders Borgs resonerande men jag har svårt att se att en röd-grön finansminister skulle säga något bättre i detta läge.

Fildelning bryter inte mot upphovsrätten

Jag vet att många självklart förstår det som står i rubriken men eftersom det ändå verkar finnas stor förvirring kring frågan så tror jag att det förtjänar att upprepas ofta: att fildela är inte, automatiskt, ett upphovsrättsbrott.

Fildelning är en teknik (eller kanske mer exakt en familj av tekniker) för att sprida filer. Dessa filer kan vara skyddade av upphovsrätt och upphovsrättsinnehavaren kan motsätta sig delning och då kan man, med hjälp av fildelning, begå ett upphovsrättsbrott. Men material som sprids med fildelning behöver inte skyddas av upphovsrätten eller har kanske en upphovsrättsinnehavare som godkänt delning, då begås inget upphovsrättsbrott.

En analogi från en annan distributionsform kanske hjälper: att säga att fildelning är ett upphovsrättsbrott är som att säga att det är ett narkotikabrott att skicka vanliga brev eftersom mycket narkotika skickas med brev.

Finns en svensk kultur?

Jag har nu hört två debatter på radio om kulturpolitik mellan representanter för Sverigedemokraterna och kulturlivet. Vid båda tillfällena har SD-förespråkaren vid någon tidpunkt frågat "Finns det en svensk kultur?". Motdebattören har båda gånger svarat "Nej, man kan inte tala om en svensk kultur". SD:aren har då kontrat med "Finns det en kurdisk kultur eller en samisk kultur, men inte en svensk? Hur kan staten annars ge bidrag till kurdisk kultur om den inte finns?". Kulturlivsrepresentanten har då slingrat sig, bytt ämne och inte svarat på frågan.

Man kan argumentera för att det inte finns en "svensk kultur" (allt är uppblandat, influenser från alla håll, kultur skapas av individer och inte av nationer och så vidare). Men då argumenterar man också, vilket SD insett, för att det inte finns en "kurdisk kultur" eller en "samisk kultur". Om man har gott om tid skulle man kunna argumentera för att det är en fråga om grad och inte art, att kulturen som utövas av personer i Sverige har blivit mindre "svensk" i takt med ökad kontakt med omvärlden och att kulturen i Nordkorea och Myanmar är ovanligt inhemsk eller särpräglad på grund av den isolering dessa länder befinner sig i.

Men detta är inte en speciellt smart debattaktik. Det vore mycket bättre att i debatt med Sverigedemokraterna säga "Ja, det finns en svensk kultur. Det är den kultur som utövas av medborgarna i Sverige, av de personer som präglats av att de lever i vårt land". Med denna definition av svensk kultur så uppfyller den nuvarande kulturpolitiken SDs krav på "svenskhet". I debatten tvingar man då SD att säga "Nej, all kultur i Sverige är inte svensk. Vi vill bara stödja äkta svensk kultur som är...". Och där har SD ett tydligt problem: deras svenska kultur verkar bara finnas i historien. Det måste gå 50 år eller mer innan man kan svara på frågan om en viss kulturutövare utövar svensk kultur eller inte. Möjligen vill SD helt enkelt inte ge några bidrag till några nu aktiva kulturproducenter.