Knutbykoden

Som övertygad anhängare av subkultur har jag svårt för sådant som är alltför populärt. Denna inställning gäller även inom de ämnen jag skriver om på denna blogg. Palmemordet och konspirationsteorier om detta är inte en speciellt obskyra men även där letar jag efter den udda vinkeln. Jag har aldrig köpt en kvällstidning för att läsa om några nya teorier utan väntat tills de sipprat ned till PALME-nytt eller Leopold Report.

Ett offer för denna inställning är nog Knutbydramat. Detta bisarra rättsfall har ju flera intressanta aspekter, framförallt den religiösa, men saken slogs helt enkelt upp för stort i massmedia för att jag skulle orka engagera mig. Naturligtvis har jag dock köpt de böcker jag trillat över. Nyligen stötte jag på några referenser på nätet till något kallat Tirsaprofetian och mitt intresse väcktes. Därför har jag nu börjat läsa "Knutbykoden" av Eva Lundgren (Adlibris, Bokus). Detta är så vitt man kan förstå en mycket kontroversiell bok, ur flera synvinklar.

Författaren Lundgren själv är kontroversiell efter den debatt som uppstod efter dokumentären "Könskriget" 2005 (kanske mest ihågkommen för yttrandet "Alla män är djur" av dåvarande Roks ordföranden). I denna refererades uttalanden av Lundgren angående bland annat förekomsten av rituella barnmord i Sverige. Debatten ledde till en granskning av hennes forskning utförd av hennes arbetsgivare Uppsala universitet. Resultatet av granskning blev att Lundgren friades från misstankar om vetenskaplig ohederlighet.

Metoden som boken använder är också kontroversiell. Den bygger på en lång rad djupintervjuer med Helge Fossmo utförda av Eva Lundgren under tre års tid på anstalten i Kumla. Detta ger intrycket av att boken i själva verket är en partsinlaga från en dömd brottsling (se till exempel Svd: Försåtlig metod skapar partsinlaga, Arena: Feminist eller Fossmoist?). Lundgren som författare är också mycket närvarande i texten vilket måhända ger ett oseriöst intryck.

Även de slutsatser boken presenterar är kontroversiella. I den massmediala bilden som målades upp av händelserna var Helge Fossmo en ensam ond man som manipulerade den oskyldiga barnflicka till att utföra de hemska handlingarna. Lundgren presenterar en annan bild där den religiösa miljön i Knutbyförsamlingen lyfts fram betydligt. Det som skedde var en konsekvens av den teologiska lära som lärdes ut där. Församlingens centralfigur, "Kristi brud", antyds ha haft en mycket mer direkt inblandning i morden och barnflickan framställs inte som ett svagt offer utan som en medveten och bestämd aktör med en egen agenda. Den bild kritiserades mycket kraftigt av framförallt de kvarvarande medlemmarna i församlingen (Expressen: Helge Fossmo i huvudroll igen).

Jag är ännu inte beredd att uttala mig om Eva Lundgrens och Helge Fossmos bild av händelserna och församlingen är trovärdig men boken ger i alla fall en helt fascinerande bild av en urspårad kyrka. Ingenting verkar saknas i denna blandning av religion och sexualitet. Fortsättning följer här.

P.S. Jag måste också peka ut det faktum att en av dem som stod på Eva Lundgrens sida i den debatt som uppstod var Rigmor Robèrt (se till exempel "Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby"). Även hon har en bakgrund inom radikal feminism och nu senast var det hon som höll i Sture Bergvalls frigivningskalas. Undrar om inte hon förtjänar ett eget inlägg snart. D.S.