Några tankar om Ukraina

Jag har tidigare på denna blogg varit kritisk mot nyhetsrapportering angående utländska händelser i massmedia (Ukraina, Thailand, Syrien, Egypten,..., En ny bild av Syrien). Men frågan är om inte rapporteringen från Ukraina är den mest vinklade jag upplevt.

Jag tror säkert att det fanns en massa skit i Ukraina under president Janukovytj, att Ryssland agerar utifrån sina egna intressen och att man inte kan lita på Putin men nog finns det några fler relevanta vinklingar på Ukraina-krisen än de som används idag:

En majoritet av de ukrainare som röstade i senaste presidentvalet har sett sin valde president störtas och drivas på flykt av en revolt ledd av inhemska nynazister och understödd av utländska krafter. Är det då underligt om det finns en viss skepsis inför ett framtida val? Vad skulle hända om en ny ryssvänlig president vann valet? Finns det något som talar för att denne skulle respekteras?

Polis och militär som vägrar att skjuta på sitt eget folk eller använda våld mot civila som ockuperar myndighetsbyggnader brukar hyllas för detta i västliga media. I detta fall kan reportrar och inbjudna gäster hummande instämma i att det är synd för regimen i Kiev att den upplöste Berkut, eftersom styrkan hade kunnat kom väl till pass. Alltså den polisstyrka som för några veckor sedan anklagades för att massakrerat demonstranter på Maidan.

Federalister som kämpar för rätten till lokalt självbestämmande brukar oftast få en gynnsam behandling i massmedia eftersom det ses som en ganska defensiv hållning. De flesta aktivistgrupper brukar hänvisa till på det sätt de betecknar sig själva eller med neutrala termer. I annat fall brukar beteckningen motiveras; man säger inte "terroristorganisationen Hamas", utan "Hamas som terroriststämplats av Israel, EU och USA"). Detta gäller dock tydligen inte för "de proryska separatisterna i östra Ukraina" som alltid betecknas just så.  

Man kan ju också tycka att Ukrainakrisen borde vara ett utmärkt tillfälle att lyfta en mer allmän diskussion om nationer och deras gränser. Som jag förstår saken så var argumentet mot att Krim skulle få lämna Ukraina bara att Krim de facto tillhörde Ukraina. Vad befolkningen tyckte verkade inte spela någon roll. Med denna princip som rättesnöre är det ju lätt att ta ställning i många andra konflikter. Nej; kurderna har inte rätt till något eget land eftersom deras områden i dag tillhör Turkiet, Irak, med mera. Nej; Nordirland kan inte lämna Storbritannien och förenas med Irland. Nej; baskerna kan inte få något eget land och så vidare.

När vi ändå funderar på allmänna diskussioner som man kunde lyfta så har jag inte undgått att notera hur oproblematiskt det verkar vara att definiera rysk etnicitet. 97% av invånarna i Narva i Estland är etniska ryssar, lär jag mig i ett radioreportage, och en tredjedel av ryssarna i Estland är estniska medborgare. Hur många etniska ryssar finns det i Sverige? Hur många av dem är svenska medborgare? Är inte alla svenska medborgare svenskar?