Peter Jacksons Braindead

Det är svårt att förstå att det är samme Peter Jackson som gjorde Sagan om Ringen-filmerna. "Braindead - Den officiella spypåsen":

Mitt besök vid Area 51

Här kommer några bilder och en kort beskrivning av mitt besök vid Area 51 2003. För även om Area 51 i första hand idag är popkulturellt känt som ett ställe där USAs regering förvarar störtade ufon så finns det faktiskt en riktig sådan plats som man (nästan) kan besöka.

Jag var i Las Vegas i ett jobb-relaterat ärende och tog en dag ledigt. Efter att ha googlat lite hittade jag en del företag som erbjöd utflykter till Area 51 men väl på plats visade det sig att inget av dessa var aktiva. Därför tag jag själv tag i saken och hyrde en bil.



Från Las Vegas åker jag norrut några timmar på "The Extraterrestrial Highway" (det officiella namnet på vägen).



Sen stannade jag i byn Rachel som ligger på gränsen till flygvapenbasen "Nellis Air Force Range" och Area 51. Där gick jag på "Little A'Le'Inn", en kombinerad restaurang och souvenirshop, och köpte en t-shirt, några broschyrer och en karta. Stället var helt dött och jag tyckte det kändes lite för pinsamt att inleda en djup konversation med mannen bakom baren.














Med hjälp av kartan gav jag mig sen ut i öknen. Det var faktiskt ganska häftigt. Efter ett tag kom man fram till en oasfalterad avtagsväg med en ensam helt övergiven postlåda (som påstås vara dit man kan skicka post till Area 51).





Man kan inte smyga fram på en grusväg i öknen.



När man följde vägen började ganska snart varningsskyltarna dyka upp om att militären har rätt att skjuta skarpt utan varning om du passerar gränsen till området. Sen kom man fram till en bom, eller liknande, och där fick man stanna. Det stod en tom militärjeep på en kulle i närheten och det fanns flera automatiska kameror i marken som riktades mot dig. Efter det vände jag och åkte tillbaka. Även om jag kanske inte trodde att jag skulle bli skjuten så hade jag inte någon större lust att bli upplockad av militärpersonal och förhörd. Tydligen är det så att du kullar jag kom fram till förut låg utanför området så att man kunde köra upp på dem och titta in på området men att området utvidgades för att hindra det.

Några bilder från området med fotoförbud finns inte, helt enkelt för att jag var för rädd för att ta några risker.

Japanska ordbilder

Inom pedagogiken används begreppet "ordbild" för att beskriva hur små barn som inte kan läsa ändå kan veta vad ett ord betyder. Idén är enkel: precis som barnet vet att en bild på en blomma har en relation till ordet "blomma" så kan det lära sig att bilden "PAPPA", sammansatt av raka streck och halvbågar, har en relation till ordet "pappa". Förståelsen av en ordbild kräver inte att man har något begrepp om bokstäver, uttal och så vidare.

När jag besökte Tokyo noterade jag att kvällshimlen täckt med neonskyltar påminde mycket om motsvarande himmel i London eller New York. Efter ett tag kom jag på varför: många stora japanska företag som Sony och Panasonic har västerländska namn, på skyltar stod det just Sony eller Panasonic. Fast egentligen står det ju inte "Sony", snarare är det ju ordbilden "SONY" som är företagets symbol. De flesta japaner vet inte att "Sony" är ett ord bestående av de fyra bokstäverna "S", "O", "N", "Y" och det behövs inte heller, de vet vad bilden betyder.

Denna kanske inte så djupa tanke får tjäna som motivation för att publicera illustrationen nedan från Tokyos gator som visar att ordbilden "UFO" också verkar användas i Japan:

Rare Zombie presenterar

När jag blev en ung vuxen i Örebro i slutet av 1980-talet var gänget kring Rare Zombie några man längtansfullt såg upp till. Därför är det en stor glädje att här, med en av upphovsmännens godkännande, få presentera en av deras skapelser, bevarad för evigt. Jölle Jörälv och Fredrik Nilssons "Myskoxen Klasse och det mystiska tefatet":

För länge, länge sedan...

Eftersom jag nu äntligen förstått hur scannern i min "nya" skrivare fungerar blir det nu plats på bloggen för det som med en fackterm kallas "gammalt mög":



Och det första inlägget handlar om min nya profilbild ovan. Detta smickrande porträtt är som ses både signerat och daterat av den redan då så professionell Mats Jonsson. Jag hoppas naturligtvis att hans karriär fortsätter i raketfart så att bilden blir värd sin vikt i guld snart.

Bilden ritades alltså av Mats 1994. Så vitt jag kommer ihåg så är repliken autentisk. Att jag redan för sjutton år sedan skulle pikats med åldersreferenser är, fortfarande, obegripligt. På den tiden bodde jag i Uppsala. Att jag vet att bilden ritades på Uplands nation en sen fredagskväll (eller tidig lördagsmorgon) behöver inte förklaras för den som var med då. Dessutom vet jag att den är ritad på hösten, troligtvis i oktober, eftersom pappret är en Oktoberfest-dekoration. Det enda jag väl inte vet är om Fraso någonsin kom?

Lady Gaga of Thelema

Jag tror att detta kanske kan vara ett genombrott i min förståelse av de udda existenser som intresserar mig.

För några dagar sedan besökte jag ett köpcentrum (eller kanske en galleria, jag är inte helt säker på distinktionen). Där såg jag flera gånger omslagsbilden (finns det verkligen sådana nu för tiden?) till den inte helt obekanta artisten Lady Gagas inte helt obekanta skiva Fame Monster (se nedan, jag kan erkänna att även om jag kände igen Gaga så visste jag inte vilken bild det var).



Efter besöket (tidsmässigt men ej kausalt) drabbades jag av hög feber och var sängliggande i två dagar. När jag vaknade ur mina yror hade jag insett att Gagas bild är en referens till denna mycket berömda bild på världens ondaste man, Aleister Crowley:



En snabb kontroll visar att detta har hela internet känt till sen Fame Monster släpptes (se till exempel här och här).

Som jag ser det finns det två möjligheter: antingen har jag sett en diskussion om detta men glömt bort det (eftersom jag fokuserade på vilket kön hen har) och febern lyfte fram minnet igen, eller, och det är detta som är spännande, så finns det individer som ofta (alltid?) tänker som jag gör när jag har hög feber. De personerna lever i så fall i en mycket spännande värld.

Att låta en antisemit tala

På tisdag tänkte jag gå och lyssna på Jüri Lina i Stockholm. Detta borde vara en typisk sak för mig att tipsa om i bloggen men det kommer jag inte att göra. Eftersom jag inte sett att information om föreläsningen postats öppet på nätet så tänker jag inte bli den förste att posta den. Anledningen är, som nog många av er gissat, att om information om föreläsningen blir för sprid finns det en stor risk att den inte blir av.

Jag vill mycket tydligt klargöra att jag med rubriken på detta inlägg inte vill peka ut Jüri Lina som antisemit. Jag tänker överhuvudtaget inte ta ställning i den frågan i detta inlägg. Men det är just för att vissa personer uppfattar honom som antisemit som föreläsningen är i fara.

Jag tror att det mest irriterande i det som ofta händer är fegheten. Om man känner att en antisemit inte bör få tala oemotsagd och därför går på en föreläsning och ställer kritiska frågor har man mitt fulla stöd. Om man inte vill eller får gå på föreläsningen men istället står utanför och delar ut kritiska lappar, jättebra. Om man ordnar en motdemonstration som hindrar eller skrämmer bort besökare så har man inte mitt stöd men får i alla fall en vis förståelse. Men det är inte något av detta som oroar mig utan istället telefonsamtalet till hyresvärden: "vet du att ni hyr ut lokaler till nazister?", "vad tror du att Aftonbladet skulle säga om att ni hyr ut lokaler till nazister?" eller "tror du att er andra hyresgäst ICA tycker om att ni också hyr ut till nazister?". Det är helt enkelt fegt.

Jag ska inte komma dragandes med yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en relation mellan staten och medborgarna, inte sinsemellan medborgarna. En inställd föreläsning efter påtryckningar mot hyresvärden är inte ett brott mot yttrandefriheten, lika lite som det faktum att det begås mord i Sverige betyder att den svenska staten bryter mot människors rätt till liv och hälsa. Istället tar jag fram en annan gammal bekant: det sluttande planet. För det är något jag tror på. Ju lättare det blir att stoppa antisemiter från att tala, desto större risk befinner sig alla utanför mittfåran i. För "allmänheten" är inte det viktiga om man ligger långt till höger eller vänster, ovanför eller under, det enda som räknas är hur långt bort man ligger.

Till sist: på tisdag hoppas jag att fördriva lite tid med att höra en man med en intressant bakgrund tala om sina märkvärdiga idéer. Jag förstår inte varför det skulle vara så farligt?

Borgnäs konspirationsteori

För mig är Lars Borgnäs mest känd för de reportage om polisspåret i Palmemordet som han gjorde för "Norra magasinet" på 90-talet. Han har också skrivit en bok om mordet "En iskall vind drog genom Sverige". Han har också skrivit en bok om fallet Catrine da Costa: "Sanningen är en sällsynt gäst". Nu kommer han med en ny bok "Nationens intresse" som ska handla om flera fall där staten ska ha mörklagt vad som verkligen hänt.

Förutom Palmemordet och ubåtskränkningarna behandlar boken Estoniakatastrofen. Detta är en form av konspirationsteori vi har sett förut angående Estonia: staten var inte inblandad i sänkandet av Estonia men vet vad som egentligen hände och konspirerar för att dölja detta. Borgnäs har tidigare kommit med avslöjandet att Estonia hade använts för transporter av militärmateriel (dock inte olycksnatten).