Lars Ståhl aka Ibn Jaber aka Hamza Yusef

Jag ser att regimmedia försöker hänga ut min gamle bekante Lars Ståhl, också känd som Ibn Jaber eller Hamza Yusef eller Peacetrain Dawah.Vi har haft många givande diskussioner på nätet genom åren.

Oron för spioner och angivare har funnits länge hos Hamza.

Men tron på Kalifatets seger var stark.

Ibland frestades Hamza att vika från den rätta vägen och till exempel rösta på SD i riksdagsvalet.

Men Hamza hittade ändå tillbaka till den rätta vägen.

Att muslimer inte borde bidrag av staten var en av de frågor där Hamza såg att SD stod för den bästa politiken.

Hans övertygelse var alltid stark.

Hamza visste vad som var bäst för Sverige.

 IS skulle segra.

Men kampen har sitt pris.

Vem är rädd för corona-viruset?

Jag har undrat lite över vem det egentligen är som är rädd för corona-viruset. Så jag letade runt lite på Facebook. Och det är klart att om det blir en halv miljard dödsfall på en månad så borde nog alla vara oroliga.

Fast med effektiva motåtgärder så kanske vi klarar oss med bara 100 miljoner döda i Kina.

Att corona-viruset är ett större problem än det påhittade klimathotet är så klart givet.

Kopplingen mellan corona-viruset och 5G-telefoni är tydlig. Å ena sidan blir folk försvagade av 5G-strålning så att de lättare blir sjuka, å andra sidan skapade Ericsson viruset för att få en anledning att bygga ut 5G ytterligare och undvika konkurs.

Dessutom banar viruset vägen för ännu mer vaccinationer i syfta att döda så många människor som möjligt.

Men egentligen är det inte försvagat immunförsvar som är problemet, utan 5G-frekvensen dödar själv människor och man har hittat på ett virus för att dölja detta.

Vid en sån här händelse som ett utbrott av ett smittsamt virus är det viktigt att man litar på experter. Som de experter som redan analyserat corona-viruset och visat att det är konstgjort.

Om viruset är konstgjort kan det naturligtvis vara USA som ligger bakom. Å andra sidan kan det naturligtvis alltid vara kineserna själva.

Syftet är ju precis som med aids och zika-virus tydligt, att döda så många som möjligt, antingen direkt eller i nästa steg via vaccin.

I Sverige, om vi har lite tur, börjar spridningen i Stockholm så att folk i resten av landet kan sätta sig i säkerhet medan stockholmarna dör.

I det här landet finns det ju inte en enda riktig karl som vågar skjuta ner ett flygplan fullt med smitthärdar på väg mot fäderneslandet.

Men faran är redan här. Snörvlande äkta kineser var man ser.

Men kom ihåg: den verkliga faran är de som förstört vårt land, vår sjukvård och våra tåg(?).

Men även i ett svårt läge som detta finns det dem som håller huvudet kallt och uppmanar folk att leva på som vanligt: isolera dig, träffa ingen, ät bara vakuumförpackad mat, bär gasmask.

Efter så mycket oro om corona-viruset så kan det vara värt att påminna om att en del ser det som en bra sak.

Smålands mörker

Med "Smålands mörker" av Henrik Bromander får man många saker på en och samma gång. En uppväxtskildring av en ung homosexuell i en svensk småstad, en kort introduktion till fascismens idéhistoria, en insikt i svenska fängelsemiljöer och en hyllning till fanzine-kulturen. Dessutom liv och död, vänskap och kärlek. Sammantaget ett mästerverk som fått rättvisa hyllningar (SvD, GP, Urhunden, teater-adaption, 10-talets viktigaste och som resemål).

Mer av Bromander: "Shahid/Skärvor", "Riv alla tempel",

Riv alla tempel

Johan Andersson har inte en begåvning som hans föräldrar inte ser eller förmår att uppmuntra. Men annars är han på alla sätt en typisk Henrik Bromander-hjälte. En "loser". En sån som saker inte riktigt fungerar för: utbildning, arbete, familj, vänner, kärlek; ingenting är någonsin lätt för Johan. Och när han hittar något han brinner för, något han är duktigt på; så är inte det heller okomplicerat. Johan är en Stor Man. En som offrar allt för att bygga upp sin kropp, som inte ens tvekar för det som är olagligt eller livsfarligt.

Handlar "Riv alla tempel" om Sverige som klassamhälle? Utan tvivel så. Även om det inte förklarar allt så har klassbakgrunden en del i Johans öde. Att den grymmaste av klasskamraterna är läkarson är nog inte en slump. Johan och Danne är träningspartners men Johan är alltid i underläge, blir talad ner till. Danne är lagom. Satsar lagom hårt men håller huvudet klart; skaffar familj och karriär. Johan satsar 1000% och förstör till slut allt. Att relationen med Omar, som drömmer om att åka till Tahrirtorget och slåss för Brödraskapet, fungerar bättre är inte förvånande.

Som i så många av Bromanders böcker imponerar skildringen av detaljerna i andra människors tillvaro. Man anar ett respektingivande research-arbete.Hur gör man egentligen när man dopar sig? Vad ska man ta, hur mycket och hur ofta? Hur injicerar man preparat utan att ens partner märker det? Jag vet inte svaren på de frågorna man jag är säker på att "Riv alla tempel" går att använda som en manual för den som vill testa själv. Fram till att jag skrev detta inlägg trodde jag att kroppsbyggarbibeln "Mastering Life: How to turn Yourself into Raw Power" av Maximilian Foresti som citeras flitigt i "Riv alla tempel" var en riktig bok, nu har jag lärt mig att den också bara är en produkt av Bromanders flit.

Stures spännande natt

En natt hemma i sovrummet  i villan så upptäcker Sture att hans hustru inte bara är bra på att laga hans mat och stryka hans skjortor utan att hon också har andra talanger. Tillsammans ger de sig ut på ett äventyr i en värld Sture aldrig anat men där hustrun är en van besökare. Det är en värld med många upplevelser och nöjen där även en urskogsvilde kan finna något passande. I denna värld presenterar hustrun Sture för sin mycket gode vän Simeno och tillsammans upplever de tre något som Sture inte trodde fanns. Och när de skiljs åt lovar hustrun att de ska fortsätta arbeta med Simeno och med många, många fler. Dessa upplevelser och mycket mer om fluidum, auror, astralkroppar, reinkarnation, dimensioner, frekvenser och yogis beskriver Sture Johansson i sin bok "Resan till ljuset".  Vad som händer när Sture senare träffade Ambres är en annan historia. 

Shahid/Skärvor

När IS slog igenom på den internationella scenen 2014 var vi många som fascinerades. Den utstuderade, nästan obegripliga, ondskan. Deras dåd och de intrikata, skolastiska, resonemangen bakom. Att en sådan rörelse kunde locka krigare från Sverige och till råga på allt, konvertiter: vanliga svenskar uppvuxna i vanliga svenska familjer som var beredda att offra sina liv för något så obegripligt. Vi tog del av IS propaganda, vi sökte upp sympatisörer i sociala medier, vi lästa blogginlägg om IS och vi skrev några egna inlägg.

En av dem som fascinerades var Henrik Bromander. Och för honom stod det ganska snart klart att han var tvungen att skriva om det. Under lång tid har Bromander gjort det till sin uppgift att skildra förlorarna i Sverige. I böcker och serier har han med stor noggrannhet och medkänslan skildrat dem som står utanför. Just medkänsla är centralt här. För Bromander skildrar inte bara oskyldiga offer som naturligt väcker allas sympati. Hans förlorare dras till fascism och rasism eller är besvärliga människor med inbillade diagnoser som ställer till det för sig själva. En svensk konvertit som reser till Syrien för att slåss med IS passar in perfekt.

Enligt egen uppgift hade Bromander tidigt iden att balansera berättelsen om Håkans resa till Syrien för att bli martyr/"shahid" med en annan men det tog tid innan han hittade den andra delen.  I den färdiga boken "Shahid/Skärvor" (AdLibris, Bokus) från Galago får vi i "Skärvor" följa Lovisas resa från uppväxten i Hässleholm genom konstvärlden i Stockholm fram till mötet med Håkan. Parallellerna som går att se mellan de båda historierna går också igen i nästan allt Bromander skrivit: uppväxten med föräldrar som inte klarar av att stötta sina barn, det ständiga underläget i ett stenhårt klassamhälle där man trots alla sina förtjänster ändå inte passar in, bara får vara med på nåd. I en tid när det självbiografiska, den egna erfarenheten, står i centrum, i sociala medier men även i böcker och serier så använder Bromander det gammaldags greppet grundlig research för att göra sina karaktärer trovärdiga och levande. Rekommenderas.

Nörden och fotbollen

I den amerikanska high school-dramaturgin är "jocken", sportkillen, och nörden kanske det centrala motsatts-paret (tillsammans med den kvinnliga motsvarigheten, "cheerleader" kontra "tjej med glasögon").

Men att sportintresse och nördighet går att kombinera är allmänt accepterat. Att vara fotbollsnörd kanske inte ens är något man skäms över. Ordet "fotbollsnörd" syftar oftast på en person med ett överdrivet intresse för den del av spelet som går att beskriva med siffror. Tabeller och olika scenarion kring hur en serie ska sluta. Statistiska uppgifter om olika spelares insatser. Ett överdrivet intresse för antalet matcher i rad med seger, förlust, hörnor direkt i mål eller liknande.

Men det finns en annan sorts nördighet som också är mycket stark hos fotbollsfansen, nämligen det anala intresset för detaljer. Alla som har insikt i andra subkulturer förstår nog vad jag menar. Vem spelade i bandet på vilken skiva och byttes ut till nästa av vilken orsak? I vilket rum på hotellet bodde faktiskt författaren och kunde han verkligen se människorna i parken i skymningsljuset? Omfattar verkligen de bortklippta scenerna 13 minuter och ger de en helt annan insikt i den historia regissören försöker berätta? Och då har vi inte ens kommit in på den samlande kompletisten med sina feltryckta utgåvor på blå vinyl.

På fotbollsplanen buas vissa spelare i bortalaget ut extra mycket på grund av ett uttalande efter en match för tre år sedan eller för att deras modersklubb är en hemmalagets speciella fiender. I Stockholm ses rivaliteten mellan AIK och Djurgården som extra djup eftersom dessa tvillingklubbar båda grundades 1891. Rivaliteten mot nykomlingen Hammarby, grundad 1897, är inte riktigt lika djup. Bland AIK-fans är det populärt med t-shirts med trycket "Biblioteksgatan 8-2", eftersom klubben grundades just på denna adress.

Vid derbyn mot Hammarby kallas bortalaget och fansen "horungar" eftersom det finns en oklarhet om på vilken adress den klubben grundades. AIK-fansen attackerar nedan motståndarna i IFK Norrköping med en banderoll med fakta hämtade från IFK centralorganisations hemsida.  

Nedan får Djurgården sig en släng av sleven för att de lämnat Stockholm Stadion, komplett med en hänvisning till att AIK hade Stadion som hemmaplan till och med 1936.