Demokratisk idealist och apartheid-vän

Jag har nu kommit en bit in i läsningen av "Det Gröna Sverige" av Tommy Hansson. Det har inte varit så mycket att förvåna sig över: ett framtida grått Sverige där allt roligt; bensinbilar, kött, rökning, sexism, är förbjudet. UNA-bombaren Ted Kaczynskis manifest är obligatorisk läsning i skolan.

Men när hjälten Wilhelm Stormcrantz träder in i handlingen blir det konstigt. Från baksidan vet vi att Stormcrantz är en "demokratiska idealist" som kommer att leda en "desperat kamp för att stoppa Storasyster Gudrun". Men när vi kommer in i handlingen så arbetar Stormcrantz för den gröna regimen. Han håller på och berättar historier för en fånge från ett indoktrineringsläger:

Stormkrantz grovkorniga berättelser om jakter med Storbritanniens prinsgemål Philip och andra dignitärer i den internationella miljörörelsens jet-set på åttio- och nittiotalen.

- Den mannen var verkligen framsynt, försäkrade Stormcrantz och syftade på prins Philip. En förtjusande människa. Vid ett tillfälle jagade jag tillsammans med Philip, prins Aga Khan och kung Juan Carlos av Spanien i Krugerparken i Sydafrika. I största hemlighet, naturligtvis, det var ju på apartheidtiden, fast jag måste bekänna att jag aldrig såg till något rasförtryck...

-Å andra sidan hade jag förstås inte tid att sätta mig in i situationen. Fast jag tror den så kallade allmänna opinionen överdrev; glöm inte att det var boerättlingarna som byggde Sydafrika till det materiellt mest välmående landet på den afrikanska kontinenten. I alla händelser var jag vid den här tiden hedersledamot i Världsnaturfondens styrelse. En ytterst angenäm uppgift, på min ära. Ytterst angenäm. Och jag ska säga herrarna att prinsen hade mycket avancerade tankar om befolkningskontroll. Han insåg att världens befolkning måste trimmas väsentligt om den mänskliga rasen ska kunna överleva. Bara de vitalaste folkelementen kan tillåtas leva vidare, det var vad han sa. Precis som inom viltvården. Djurart som djurart.

Att Världsnaturfonden bara är ett verktyg för det brittiska kungahuset i deras kamp för att befria jorden från värdelösa ätare (minska jordens befolkning) känns igen från LaRouche-rörelsens propaganda där det är ett stående inslag. Likaså att denna kamp i första hand riktas mot svarta människor.

Vilken roll detta och försvaret av apartheid spelar i boken är dock oklart. Eftersom Stormcrantz är vår hjälte, tycker Hansson att detta är berömvärda åsikter? Eller speglar de dåliga åsikter Stormcrantz har i början av boken medan han arbetar för de gröna? Eller kanske Stormcrantz är en riktig antihjälte, både demokratisk idealist och apartheid-vän?  

Det Gröna Sverige

Jag har börjat läsa "Det Gröna Sverige: En satirisk framtidsthriller" av Tommy R Hansson, utgiven av Contra 1998 (hos Bokus). Beskrivning på baksidan:

Sverige år 2018. Ett gäng gröna fundamentalister innehar regeringsmakten sedan slutet av 1990-talet, då en internationell terroristgrupp sprängde ett aggregat i Forsmarks kärnkraftverk i luften. Landet heter numera officiellt Det Gröna Sverige och styrs med järnhand av den fanatiska trygghetsministern Gudrun Bjurvall. Statschef är en åldrad Per Gahrton vilken tituleras ålderman, medan kungafamiljen befinner sig i landsflykt. Den helgonförklarade Ted Gärdestads "Sol, vind och vatten" är nationalsång. I USA är Dan Quayle president. Det Gröna Sverige är ett olidligt, centralstyrt regleringssamhälle med expressfart på väg mot medeltiden. Men det räcker inte för Bjurvall, som vill gå ett steg längre. En grupp demokratiska idealister med den äldre Vilhelm Stormcrantz i spetsen får reda på de dolska planerna och inleder en desperat kamp för att stoppa Storasyster Gudrun. Skall de lyckas, eller kommer de gröna galningarna att segra?

Författarpresentation på baksidan:

Författaren Tommy R Hansson, född 1951, är statsvetare och har tidigare givit ut ett antal politiska debattböcker. Han är verksam som journalist och debattör och har eller har haft en rad förtroendeuppdrag för Täljepartiet i Södertälje kommun - bland annat i kommunfullmäktige, bildningsnämnden, miljö- och stadsbyggnadsnämnden samt ledningsgruppen för Agenda 21. Författaren är ansvarig utgivare för tidskriften Contra.

Politiskt kan man lägga till att Hansson innan Täljepartiet representerade Ny Demokrati i Södertälje och att han efter Täljepartiet tillhör Sverigedemokraterna, där han nu är gruppledare i Södertälje. Publicistiskt har han medverkat i en lång rad publikationer på högerkanten som "Fritt Militärt Forum" och "Operation Sverige". Idag är han chefredaktör på Sverigedemokraternas tidning "SD-Kuriren". Religiöst beskrevs Hansson på 1980-talet som ordförande för Moon-rörelsen (Enighetskyrkan) i Sverige. Sin relation till pastor Moon beskrev han i denna dödsruna.

Antikommunism har alltid varit en av Hansson grundpelare. Han har varit engagerade i organisationer som Demokratisk Allians (till stöd för USAs krig i Vietnam) och World Anti-Communist League (som kämpar mot kommunister globalt). Han har också uttalat stöd för många som kämpat mot kommunismen, till exempel "militärkuppen räddade Chile från en renodlad kommunistisk diktatur"och "nästan säkert att Spanien genom Francos seger undgick en kommunistisk diktatur". Dock kunde man redan 1993 i Contra ana att han börjat se ett annat hot: "Efter kommuismens fall: blir islam nästa globala hot?"

Mer om Det Gröna Sverige här.