Quick om sina brott

(Återpostat från en gammal sida)
Thomas Quick "Kvarblivelse"
Boken består av fyra delar. Den första delen, 'Alter Ego', finns med för att, som Quick säger, 'visa den goda sidan hos mig som fanns parallellt och samtidigt med min destruktiva'. 'Alter Ego' är en samling kåserier, utan speciellt intresse, som handlar om sådant som höstpromenader i skogen med hunden.

Sen följer 'Ego' som 'vill [...] beskriva min terapeutiska process, hur mina tidiga och sena trauman tagits fram'. Den består bl.a. av dagboksanteckningar, nedtecknade drömmar, brev till olika personer och polisutredningar. Materialet ger verkligen en bild av en process, hur Quick har kunnat reda ut minnen och tydligare skilja olika händelser från varandra men också från fantasier och associationer.

 Quick betraktar sina mord som ett återgestaltande av de övergrepp han utsattes för i sin barndom, det 'språk' han tvingats använda för att tala om det som hänt honom. Varje mord har ökat mängden av det som måste berättas så att varje nytt mord också innehåller återgestaltningar av de föregående. Detta gör att Quick har svårt att skilja detaljer åt mellan morden.

Den tredje delen i boken, 'Kvarblivelse', innehåller Quicks beskrivning av sin barndom. Den är i form av en prosadikt. Här beskrivs lite tydligare de viktigaste händelserna under hans uppväxt. De sexuella övergreppen. Hur hans far förvandlas till den onde 'Ellington'. Att hans mor hatar honom och försöker dränka honom i en isvak. Hur han får skulden för sin dödfödde lillebror Simon.

Den sista delen i boken, 'Tillblivelse', består återigen av dagboksanteckningar. Dessa är från 1997 och senare. Här beskrivs hur Quick gjort ytterligare framsteg i sin terapi. Det finns också en mycket utförlig redogörelse för hur Quick uppfattat rättegången i Norge rörande det mord på en ung flicka i Drammen han erkänt. Quick ger också många detaljer om mordet, om hur kroppen styckats o.s.v.

'Kvarblivelse.' är som en helhet intressant läsning. Den är bitvis ganska tråkig, Quick har en dragning till det sentimentala (som väl är förståelig i hans situation), men är i andra partier mycket fängslande.

Thomas Quick: Hette tidigare Sture Bergwall. "Kvarblivelse": Kaos Press 1998, 286 sid.

Mytomanen Thomas Quick

(Återpostat från en gammal sida)
Dan Larsson "Mytomanen Thomas Quick"
Den här boken hör kanske egentligen inte hemma i den här sektionen. För om Dan Larsson har rätt är Thomas Quick inte en seriemördare utan bara en störd person som hittat ett perfekt sätt att få uppmärksamhet.
Larsson saknar inte argument för sin åsikt. Vid de rättegångar där Quick har fällts för mord har hans erkännanden spelat en stor roll, vid vissa varit den enda bevisningen. Vid flera av morden har Quick pekat ut medhjälpare men ändå har ingen av dessa åtalats för mord. Quicks bekännelser räcker alltså för att fälla honom för mord men inte för att väcka åtal mot namngivna personer som Quick säger varit med om morden.
Quick har också hävdat att han mördat försvunna personer som senare kommit till rätta. Quicks motivbild har ändrats med tiden. Vid en tidig rättegång vittnade Lars Lidberg, professor i rättspsykiatri, om att Quicks barndom och hans hat mot fadern gjorde honom till pojkmördare. När Quick senare började erkänna mord på vuxna och kvinnor föll det motivet i glömska.
Anledningen till att Quick blir fälld är, enligt Larsson, att ingen är intresserad av att ifrågasätta honom. Polis, åklagare, försvarsadvokat, journalister och Quick själv tror att han är skyldig. Det negativa med om han fälls oskyldig är naturligtvis att den verklige mördaren då går fri. Larsson anser att precis detta har skett i de s.k 'Appojauremorden' och ägnar en hel del tid åt att föra fram den han anser är mördaren (som dock inte namnges).
Dan Larsson: Prisbelönt undersökande journalist. "Mytomanen Thomas Quick": Dan Larsson 1998, 150 sid., ill., index 

Troligen med anledning av den nuvarande uppståndelsen kring Thomas Quick orsakad av Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick" ska "Mytomanen Thomas Quick" bli återutgiven.