Rapport från den ryska sidan

Som alla kanske vet har sociala media i Sverige fått en ny internationell spelare: VK.  Denna ryska nätverkssida är blivit väldigt populär i vissa kretsar i Sverige ("nazister", Katerina Janouch) som ett alternativ till Facebook. Men vad är det då som lockar människor till VK? Här kommer en rapport från vår utsände.

VK:s största attraktion för svenskar verkar vara möjligheten att få skriva "negerboll" utan att bli avstängd:

Dock ska man inte tro att man kan posta vad som helst på VK. För att skydda sina användare är man beredda att stoppa postandet av länkar till allehanda sidor (till exempel denna blogg).

 

Efter en sökning på grupper med ordet "Sverige" i namnet kan man fundera på vilken bild ryssarna får av vårt land (jämför "svensk familj").

Som ny användare kan man fundera över säkerheten på VK. Antingen utsetts siten för betydligt fler försök att bryta sig in i andras konton, eller så har man en helt annan öppenhet kring dessa försök. 

Ryssarna tänker på den svenska familjen

Nyligen presenterades nyheten att ryssar fortfarande tänker på den svenska familjen. Den svenska ambassaden i Moskva genomför regelbundet opionionsundersökningar om den ryska attityden till Sverige. Bland annat tillfrågas de svarande om vad de först tänker på när de hör ordet "Sverige". Bland de förväntade svaren IKEA och Karlsson på taket återfinns också "svensk familj", Шведская семья (Shvedskaya sem'ya), vilket i artikeln ovan förklaras som

en friare familjebildning än den traditionella mamma-pappa-barn.

Vad betyder då "friare familjebildning"? En ledtråd ges kanske av att den ryska wikipedia-sidan för Шведская семья på svenska länkas till Ménage à trois, en sexuell eller romantisk relation  med tre personer.Om man bildgooglar Шведская семья så får man klart för sig att det inte är viktigt att man är tre i relationen 

Inte heller könsfördelningen verkar vara central

Ryska vänner förklarar "Svensk familj" som ett gammaldags kollektiv där barnen uppfostras gemensamt utan att veta vilka deras föräldrar är, och alla vuxna har fria sexuella relationer med varandra. Och det är det ryssar tänker på när de tänker på Sverige.

Några tankar om Ukraina

Jag har tidigare på denna blogg varit kritisk mot nyhetsrapportering angående utländska händelser i massmedia (Ukraina, Thailand, Syrien, Egypten,..., En ny bild av Syrien). Men frågan är om inte rapporteringen från Ukraina är den mest vinklade jag upplevt.

Jag tror säkert att det fanns en massa skit i Ukraina under president Janukovytj, att Ryssland agerar utifrån sina egna intressen och att man inte kan lita på Putin men nog finns det några fler relevanta vinklingar på Ukraina-krisen än de som används idag:

En majoritet av de ukrainare som röstade i senaste presidentvalet har sett sin valde president störtas och drivas på flykt av en revolt ledd av inhemska nynazister och understödd av utländska krafter. Är det då underligt om det finns en viss skepsis inför ett framtida val? Vad skulle hända om en ny ryssvänlig president vann valet? Finns det något som talar för att denne skulle respekteras?

Polis och militär som vägrar att skjuta på sitt eget folk eller använda våld mot civila som ockuperar myndighetsbyggnader brukar hyllas för detta i västliga media. I detta fall kan reportrar och inbjudna gäster hummande instämma i att det är synd för regimen i Kiev att den upplöste Berkut, eftersom styrkan hade kunnat kom väl till pass. Alltså den polisstyrka som för några veckor sedan anklagades för att massakrerat demonstranter på Maidan.

Federalister som kämpar för rätten till lokalt självbestämmande brukar oftast få en gynnsam behandling i massmedia eftersom det ses som en ganska defensiv hållning. De flesta aktivistgrupper brukar hänvisa till på det sätt de betecknar sig själva eller med neutrala termer. I annat fall brukar beteckningen motiveras; man säger inte "terroristorganisationen Hamas", utan "Hamas som terroriststämplats av Israel, EU och USA"). Detta gäller dock tydligen inte för "de proryska separatisterna i östra Ukraina" som alltid betecknas just så.  

Man kan ju också tycka att Ukrainakrisen borde vara ett utmärkt tillfälle att lyfta en mer allmän diskussion om nationer och deras gränser. Som jag förstår saken så var argumentet mot att Krim skulle få lämna Ukraina bara att Krim de facto tillhörde Ukraina. Vad befolkningen tyckte verkade inte spela någon roll. Med denna princip som rättesnöre är det ju lätt att ta ställning i många andra konflikter. Nej; kurderna har inte rätt till något eget land eftersom deras områden i dag tillhör Turkiet, Irak, med mera. Nej; Nordirland kan inte lämna Storbritannien och förenas med Irland. Nej; baskerna kan inte få något eget land och så vidare.

När vi ändå funderar på allmänna diskussioner som man kunde lyfta så har jag inte undgått att notera hur oproblematiskt det verkar vara att definiera rysk etnicitet. 97% av invånarna i Narva i Estland är etniska ryssar, lär jag mig i ett radioreportage, och en tredjedel av ryssarna i Estland är estniska medborgare. Hur många etniska ryssar finns det i Sverige? Hur många av dem är svenska medborgare? Är inte alla svenska medborgare svenskar?

En ryss besöker Stockholm

En bekant berättade om ett besök av ryska vänner i Stockholm. Den sedvanliga rundturen innehöll ett besök på Vasamuseet. Vännen var imponerad. Efter att ha fått hela historien kring Vasaskeppet förklarad för sig kommenterad dock vännen:

I Sverige har ni alltså museum över era misslyckanden och militära förluster. I Ryssland har vi bara museer över militära segrar.