Igår hörde jag på radio en diskussion om man bör eller förväntas läsa epost när man inte är på jobbet (föranlett av denna debattartikel). Jag läser nästan aldrig epost hemma. Anledningen är inte bara att jag värnar min fritid utan också att i stort sett ingenting viktig för mitt arbete förmedlas via epost. Eftersom vi de senaste dagarna har haft stora problem på jobbet med vår nätverk efter ett omfattande strömavbrott, har jag haft anledning att fundera på vilka verktyg jag behöver för mitt arbete. Epost kommer inte högt upp på listan. Mest saknad är naturligtvis Subversion, för att kunna få tillgång till koden. Där jag sitter just nu, så är min virtuella utvecklingsmaskin lika oumbärlig. Dessa dagar skulle jag huvudsakligen arbetat i Jira med att organisera arbetsuppgifter, vilket alltså inte heller går. Våra kravhanteringsverktyg, som dessutom bara är åtkomliga från virtuella maskiner, är också nere.
När jag vill ha kontakt med arbetskamrater så återfinns epost långt ner på listan över verktyg. I första hand pratar jag med dem. Om de inte är fysiskt närvarande använder vi Skype/Lync. För kunskapsdelning och förmedling asynkront används något samarbetsverktyg, i vårt fall OneNote och Wikis. Epost används nästan bara av mina chefer ovanför produktionsteamet eller för att utannonsera insamlingar till diverse personers pensionsavgångar.
Visar inlägg med etikett arbete. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbete. Visa alla inlägg
fredag 17 juni 2016
tisdag 19 april 2016
Slumpmässiga drogtester
Äntligen ska min arbetsplats bli säkrare genom att företaget inför slumpmässiga drogtester. Som jag har längtat. För det är ju som de säger:
Dessutom är ju slumpmässiga kontroller extra viktigt hos oss eftersom vi ibland, till exempel, reser i tjänsten:
Men det går säkert bra, sköterskan ser ju snäll ut.
Det faktum att man kan få sparken om man vägrar kan ju också hjälpa upp motivationen:
Och som de säger:
Slumpmässiga drogtester är en tydlig markering att droger inte accepteras i arbetslivet och förhoppningen är att det även i övrigt skapar avhållsamhet på gruppnivå, vilket bidrar till en säkrare arbetsmiljö och högre produktivitetHögre produktivitet är ju något som alla vi anställda gynnas av, för att inte tala om oss som också är aktie- eller optionsägare.
Dessutom är ju slumpmässiga kontroller extra viktigt hos oss eftersom vi ibland, till exempel, reser i tjänsten:
Inom XX finns för verksamhetens särskilda säkerhetskrav såsom explosivämneshantering, tjänsteresor, kvalitetskrav mm som motiverar att regelbundna slumpvisa drogtester utförs årligen.Varje år ska 15% av de anställda testas. Förutom alkohol letar de efter:
Men det går säkert bra, sköterskan ser ju snäll ut.
Det faktum att man kan få sparken om man vägrar kan ju också hjälpa upp motivationen:
Och som de säger:
Missbruket bort – medarbetaren kvar
tisdag 24 november 2015
Att älska koden
Förra veckan tillbringade jag några dagar på annan ort för att ta del av vision för vår avdelning de närmaste fem åren. När jag kom hem satte jag mig och uppdaterade min LinkedIn-profil och funderade över hur man kan älska kod.
Lite bakgrund: för fem år sedan bytte jag arbete från konsult till fast anställd. Den uttalade målsättningen, både inom mig och mot presumtiva arbetsgivare, var att få arbeta så länge med samma kod så att jag skulle uppnå en naturlig ”senior”-position. Inte vara ”senior” i termer av ålder, anställningstid eller examen, utan i kraft av min kunskap om den aktuella koden. Att ha en så intim kunskap om kodbasen att jag både har en åsikt i de flesta frågor och att det finns god anledning för andra att lyssna på den åsikten. Idag när jag uppnått den positionen tvingas jag konstatera att koden har svikit mig. Det team vi ägnade ett år åt att bygga upp är idag skingrat för vinden efter de fleråriga förseningar i kontraktsskrivande som är så typiska för min bransch. Och inte blir det bättre.
I den femåriga vision som presenterades fanns det ingen plats för vår kod. Det tolereras att den finns men den anses inte ha något av värde att tillföra den plattform som nu ska byggas. Den kommer aldrig bli föremål för några satsningar utan all eventuell utveckling kommer behöva vara direkt betald av kund. Detta har fått mig att reflektera över den känsla av bitterhet jag känner. I ett försök att formulera känslan konstaterar jag att jag idag om jag fick kännedom om en potentiell affär inte skulle berätta det för min närmaste chef eftersom jag vet att det bara skulle leda till att de stjäl affären och att min kod blir lämnade utanför. Så hur kan man hamna i en situation där man är mer lojal mot två miljoner rader kod än mot sina medarbetare?
Till viss del handlar det naturligtvis om hotet mot den naturliga senioritet som beskrevs ovan. Även om vare sig min anställning eller formella position på något sätt är i fara skulle jag naturligtvis inte ha samma självklara auktoritet i en annan kodbas. Men jag tror att det finns djupare skäl för mina känslor. En stor faktor är tid. Att man ägnat mycket tid åt något föder en lojalitet. Kanske speciellt om det finns ett drag av hatkärlek i relation till detta något. Gudarna ska veta att den kod vi pratar om inte är perfekt. Även om mycket är välfungerande och vackert, så är mycket annat dumt, irriterande eller obegripligt. Delar av arkitekturen har valts för att fungera tillsammans med en tredjepartsprogramvara som slutade användas för sju år sedan. Andra designval har påverkats av krav i ett projekt som avslutade för mer än tio år sedan.
Det är inte heller bara en fråga om min tid. Generationer av tidigare programmerare har investerat så mycket i denna kod. Känslan av att vara den senaste (siste?) i en lång rad är ibland påtaglig, till exempel när man får en personlig relation till personer man aldrig träffat utan bara känner via svn::blame, change sets eller incheckningskommentarer. Den starkaste känslan är dock upprördhet över det orättvisa i hur min kod behandlats. Människor som inte ens försökt sätta sig in i hur den fungerar, och som troligen inte skulle klara av att göra det, har satt sig till doms över koden. Utan att inse vad koden kan och vad den skulle kunna har de istället avfärdat den som gammal och oanvändbar.
Några dagar efter att detta inlägg påbörjats kom nästa oundvikliga steg på fördömelsens väg.
Lite bakgrund: för fem år sedan bytte jag arbete från konsult till fast anställd. Den uttalade målsättningen, både inom mig och mot presumtiva arbetsgivare, var att få arbeta så länge med samma kod så att jag skulle uppnå en naturlig ”senior”-position. Inte vara ”senior” i termer av ålder, anställningstid eller examen, utan i kraft av min kunskap om den aktuella koden. Att ha en så intim kunskap om kodbasen att jag både har en åsikt i de flesta frågor och att det finns god anledning för andra att lyssna på den åsikten. Idag när jag uppnått den positionen tvingas jag konstatera att koden har svikit mig. Det team vi ägnade ett år åt att bygga upp är idag skingrat för vinden efter de fleråriga förseningar i kontraktsskrivande som är så typiska för min bransch. Och inte blir det bättre.
I den femåriga vision som presenterades fanns det ingen plats för vår kod. Det tolereras att den finns men den anses inte ha något av värde att tillföra den plattform som nu ska byggas. Den kommer aldrig bli föremål för några satsningar utan all eventuell utveckling kommer behöva vara direkt betald av kund. Detta har fått mig att reflektera över den känsla av bitterhet jag känner. I ett försök att formulera känslan konstaterar jag att jag idag om jag fick kännedom om en potentiell affär inte skulle berätta det för min närmaste chef eftersom jag vet att det bara skulle leda till att de stjäl affären och att min kod blir lämnade utanför. Så hur kan man hamna i en situation där man är mer lojal mot två miljoner rader kod än mot sina medarbetare?
Till viss del handlar det naturligtvis om hotet mot den naturliga senioritet som beskrevs ovan. Även om vare sig min anställning eller formella position på något sätt är i fara skulle jag naturligtvis inte ha samma självklara auktoritet i en annan kodbas. Men jag tror att det finns djupare skäl för mina känslor. En stor faktor är tid. Att man ägnat mycket tid åt något föder en lojalitet. Kanske speciellt om det finns ett drag av hatkärlek i relation till detta något. Gudarna ska veta att den kod vi pratar om inte är perfekt. Även om mycket är välfungerande och vackert, så är mycket annat dumt, irriterande eller obegripligt. Delar av arkitekturen har valts för att fungera tillsammans med en tredjepartsprogramvara som slutade användas för sju år sedan. Andra designval har påverkats av krav i ett projekt som avslutade för mer än tio år sedan.
Det är inte heller bara en fråga om min tid. Generationer av tidigare programmerare har investerat så mycket i denna kod. Känslan av att vara den senaste (siste?) i en lång rad är ibland påtaglig, till exempel när man får en personlig relation till personer man aldrig träffat utan bara känner via svn::blame, change sets eller incheckningskommentarer. Den starkaste känslan är dock upprördhet över det orättvisa i hur min kod behandlats. Människor som inte ens försökt sätta sig in i hur den fungerar, och som troligen inte skulle klara av att göra det, har satt sig till doms över koden. Utan att inse vad koden kan och vad den skulle kunna har de istället avfärdat den som gammal och oanvändbar.
Några dagar efter att detta inlägg påbörjats kom nästa oundvikliga steg på fördömelsens väg.
PMG har beslutat att placera koden i PD5.Så kan också en dödsdom förmedlas. Min kod är "planerad för utfasning". Trots den vanvettiga optimismen hos vår säljare så verkar detta ändå vara slutet.
tisdag 10 november 2015
Säljare
Jag råkade nämna för en säljare att vi börjat titta på att kunna köra vårt system distribuerat på många datorer. Han återkommer med att han hittat intressant hårdvara och undrar om vårt program kan köra på det:
The cluster consists of:Vi hade skissat på att använda tre arbetsstationer men vi får väl försöka klara oss...
In addition, the center also provides:
- 3 500 computer cores (Intel Xeon 64-bits processors
- Over 7TB of RAM
- 20/40 Gb Infiniband interconnect
- 140TB of configured storage
- 20GB connection to core network
- 250kW power with uninterruptible power supply and generator
- 60 tons of dedicated cooling
fredag 8 maj 2015
Att sprida information om våld
Jag arbetar inom det militärindustriella komplexet. Vi lever på att sälja vapen och kringutrustning till olika länder som förväntas använda dessa för att utöva våld mot andra personer (eller "göra världen säker för demokrati och frihet" som vi säger). Därför blev jag lite förvånade när jag tog del av den senaste versionen av företagets IT-policy:
It is therefore not permitted to:
Våra stackars säljare är alltså förbjudna att använda epost och internet i sitt säljarbete. Det finns tydligen de som menar att de inte heller borde få använda Twitter.
- use e-mail or the Internet [...] for distributing information within the areas of violence,[...]
onsdag 29 april 2015
Jag har också sökt 169 arbeten utan resultat
Integrationsfrågan diskuteras just nu livligt, till exempel i Sveriges Radio satsning 100 röster och programmet Nordegren & Epstein. Ofta står möjligheten för nyanlända att få arbete i fokus, kanske speciellt hur svårt det är för utländska akademiker att hitta ett passande arbete i Sverige. Jag känner att det har fattas ett perspektiv i denna debatt och vill därför bidra med min erfarenhet.
Jag är en svensk man, född och uppvuxen i Sverige, av svensk föräldrar. Min hud är vit och jag har ett vanligt svenskt namn. Jag är dessutom heterosexuell och född biologiskt som man, jag är även så lyckligt lottad så att jag inte har några fysiska eller psykiska handikapp. Jag är utbildad i Sverige, från förskola till universitet. I början av 2000-talet avslutade jag min utbildningsbana med en doktorstitel i matematik vid ett svenskt universitet. Efter att tillbringat ett år utomlands på en så kallad post-dok återvände jag till Sverige fast besluten att lämna universitetsvärlden och hitta ett arbete i "verkligheten".
Under de följande åren sökte jag, bland annat, följande arbeten:
SW-utvecklare på Anoto
Utbildare/projektledare på IT-Gymnasiet Uppsala
grön systemutvecklare på Valtech
systemutvecklare på Pointer
Aktuarie/Försäkringsspecialist till CSC
systemutvecklare på Carmenta
Sr. Applications Engineer SPC, MathWorks
Sales Engineer, Google
Civilingenjör Inbyggda System på Semcon
Software Developer på St. Jude Medical
Systemutvecklare/Programmerare på MindArk
Systemingenjör på Kockums
Technical Communicator, Wayfinder
Technical Communicator, Sony Ericsson
systemutvecklingkonsult på SAAB Combitech.
Inbyggda system, Create
Client Programmer Poker, Ongame
Software Engineer, Haptics, at SenseGraphics
Senior C++ Software Engineer at Reachin Technologies
C++ utvecklare på Computer Futures Solutions
Livebettingoperatör på NordicBet
Sony Ericsson AB Developers, Java VM and Core Java Platform
matematiklärare på Jensen Education
kreditanalytiker hos SJR
Senior C++ Application Developer at Nangate
utvecklare hos Ludesi
utbildare och teknisk skribent hos Polopoly
Syncron Graduate Program
javautvecklare på Avanza
Software Engineer at UIQ Technology
systemutvecklare C++ på Chaos systems
Research Engineer at Coding Technologies
systemutvecklare på Biacore
Core Software Developer at Sony Ericsson
Senior software developer (algorithmic trading) at Actant
Junior Desk Quant at Nordea FX Options Trading
systemutvecklare kriminalteknik på Micro Systemation
analytiker på Green Cargo
statistiker hos Statistiska Konsultgruppen
systemerare/programmerare på Sensys Traffic AB
junior systemutvecklare på Nordic Growth Market
Software Development Engineer at E.S.F. Capital Match
konsult/programmerare med inriktning matte/finans
analytiker/programmerare på SAS
Riskcontroller på KP
dataanalytiker/statistiker på Nordea
Systemingenjör – Taktiska Stödsystem på SAAB Aerosystems
Quantitative financial analyst at Nordea e-Markets
Group Risk Modelling at Nordea
Civilingenjör – Simulering och Modellering på SAAB Aerosystems
C, C++ utvecklare på Tutus Data
A140 Programmer at Sony Ericsson
Software Developer at Beep Science
programvaruutvecklare på Comsol AB
Software Developer at Orc
teknikutbildare på Micronic Laser Systems
Software Engineer - Google
C++ programmerare på Univits
modellutvecklare på Lynx Asset Management AB
utvecklare,Studentpoolen
aktuarie, Folksams livaktuarieavdelning
aktuarie, Folksam avdelningen Aktuarie Sak
statistiker på SCB
statistiker på SCB
analytiker hos Rikspolisstyrelsen i Stockholms län
kryptolog på FRA
Consultants; Trainee, SAS institute
TeliaSonera, Security Research Engineer
vikarierande lektor i matematik på KTH
aktuarie, AFA
Civilingenjör/Matematiker; Försvarsmakten
Insurance Risk Consultant, Royal & Sun Alliance
Middle Office - Kreditrisk på Swedbank Markets
Perl-programmerare på Wayfinder Systems AB
Credit Derivatives Quantitative Analyst at Fitch Ratings
medarbetare i Beräkningsgruppen på KP
developer in the Fractals team at Alaric Systems Ltd
modell- och programutvecklare på Systecon
C++-programmerare på Subdivision
Quant for Model Implementation at Nordea
IT Developer at Novozymes
analytiker på If
konsult på TietoEnator
Programmerare Java eller C++ på Triacon
Software Engineer at Anritsu
Software Engineer till ett välkänt utvecklingsföretag i Lund
Agent programmerare på Pricerunner
utvecklingsingenjör på Tactel
prognosutvecklare på Energy Opticon
Software Engineer at ReadSoft
programvaruutvecklare på Etteplan Technical Systems
programvarukonstruktör på SAAB Avitronics
mjukvaruutvecklare på SAAB Training Systems
systemutvecklare på SAAB Systems
Informationssäkerhetskonsult på Combitech
kvalificerad medarbetare i Datafusionsgruppen på SAAB Systems
kvalificerad systemare/programmerare på Intertex
Business Development Manager på Experian MarknadsAnalys
Credit Policy Manager på Citifinancial
Aktuarie rekryteras till Folksam livförsäkring
Folksam söker två aktuarier, varav en erfaren, till skadeförsäkring
Software Engineer på Lavastorm
Technology Programmer på Massive Entertainment
dataingenjör-elektroingenjör, Poolia
Redaktionsassistent/informatör på Goodgame
datalingvist på Humany
Newly graduated Engineers to Ericsson
junior analytiker på Investor Trading
Core Software Developer, Sony Ericsson
Programmering och utveckling inom C++, Lavasoft
Software Application Developer, Sony Ericsson
Software Developer, Nextlink
IT-medarbetare, Poolia
utvecklare på Apptus
C++ programutvecklare på Algorithmica Research
Software Engineer på Carmen Systems
Junior Developer at Unibet
riskcontroller, tng
Software Engineer i Lund
Spelanalytiker med systemansvar, Casino Cosmopol
Quant programmer at Interactive Brokers
kreativ analytiker på FOI
Riskanalytiker, If
Management Analyst/Acquisitions Analyst, Genesta
Young Engineers Programme på TietoEnator
Statistiker; Försäkringskassan
Junior Consultant Investment analyst Assistant till Mercer Investment Consulting
systemanalytiker på KPA
kvalificerad utredare på Försäkringskassan
systemutvecklare på Xware
Kvalificerad support, Nexus
SAS programmerare på AstraZeneca
programmerare på PocketMobile
riskanalytiker på Kaupthing
Nordic Actuarial Trainee Programme at If
Security Technician - Ongame Network
A212 SW Systems Engineer, Sony Ericsson
Analytiker / programmerare till SAS
riskanalytiker på Länsförsäkringar Kapitalförvaltning
Statistiker; Landstinget i Östergötland
Statistikproduktion och - utveckling; Premiepensionsmyndigheten PPM
modellerare/riskanalytiker på FöreningsSparbanken Riskkontroll
1:e statistiker/programmerare på Enheten för Socialmedicin och Hälsoekonomi
bildbehandlingsingenjör på XCounter
civilingenjör på GSE Power Systems
Teknisk dokumentatör och utbildare inom Telekomsystem, Monday
Kvalificerad utredare för utveckling av mått och produktion av statistik på Socialstyrelsen
utvecklare på Svenska Spel
C/C++ - utvecklare sökes för spännande uppdrag
Systemutvecklare, ISD
försäkringsmatematiker på Länsförsäkringar
Produktaktuarie NLP, Nordea
Systemutvecklare; SAAB AB
Simulation Engineer at Comsol
Graph Theorist and Algorithm Developer, D-Wave
Statistiker till arbets- och miljömedicin, Akademiska Sjukhuset
Specialist på finansiell riskhantering, KPMG
konsult inom marknadsundersökningar och analys, TNS-Gallup
Applications Engineer at MathWorks
plattformsutvecklare på Genicore AB
Dessa ansökningar gav sju intervjuer och inget arbete. Min poäng är enkel: det är inte bara utländska akademiker som har svårt att få arbete i Sverige, även svenska akademiker har problem.
Varför fick jag inte jobb? I grunden för att arbetsgivare inte vågade lita på att jag kunde lära mig det jag behövde för att klara arbetet. Med den inriktning min forskning hade finns det inget arbete där det jag forskat om är direkt användbart (detta torde gälla för en mycket stor majoritet av alla matematiker och säkert också för många andra akademiker). Om jag skulle kunna hitta ett arbete utanför universitetet så skulle det med nödvändighet bli något som jag inte var utbildad till.
Att svenska arbetsgivare inte kan eller vågar se utanför en liten box när de rekryterar bekräftas också av det sätt jag till slut hittade ett arbete: jag arbetade (i princip) gratis. Via ett program hos Arbetsförmedlingen (numer nedlagt) fick jag möjlighet att under tre månader göra praktik hos ett företag med bibehållen a-kassa. Efter praktiktidens slut fick jag arbete hos samma företag och är nu i en position att jag aldrig mer kommer att vara arbetslös.
Jag har tidigare skrivit om hur denna rädsla hos arbetsgivare för det annorlunda manifesterar sig själv i de olika tester företag gör när de vill anställa. Jag har också skrivit om att arbeta gratis och om några minnesvärde anställningsintervjuer jag varit på (Möte med Sasha, Den ensamme miljonären, En resa till Malmö).
Jag är en svensk man, född och uppvuxen i Sverige, av svensk föräldrar. Min hud är vit och jag har ett vanligt svenskt namn. Jag är dessutom heterosexuell och född biologiskt som man, jag är även så lyckligt lottad så att jag inte har några fysiska eller psykiska handikapp. Jag är utbildad i Sverige, från förskola till universitet. I början av 2000-talet avslutade jag min utbildningsbana med en doktorstitel i matematik vid ett svenskt universitet. Efter att tillbringat ett år utomlands på en så kallad post-dok återvände jag till Sverige fast besluten att lämna universitetsvärlden och hitta ett arbete i "verkligheten".
Under de följande åren sökte jag, bland annat, följande arbeten:
SW-utvecklare på Anoto
Utbildare/projektledare på IT-Gymnasiet Uppsala
grön systemutvecklare på Valtech
systemutvecklare på Pointer
Aktuarie/Försäkringsspecialist till CSC
systemutvecklare på Carmenta
Sr. Applications Engineer SPC, MathWorks
Sales Engineer, Google
Civilingenjör Inbyggda System på Semcon
Software Developer på St. Jude Medical
Systemutvecklare/Programmerare på MindArk
Systemingenjör på Kockums
Technical Communicator, Wayfinder
Technical Communicator, Sony Ericsson
systemutvecklingkonsult på SAAB Combitech.
Inbyggda system, Create
Client Programmer Poker, Ongame
Software Engineer, Haptics, at SenseGraphics
Senior C++ Software Engineer at Reachin Technologies
C++ utvecklare på Computer Futures Solutions
Livebettingoperatör på NordicBet
Sony Ericsson AB Developers, Java VM and Core Java Platform
matematiklärare på Jensen Education
kreditanalytiker hos SJR
Senior C++ Application Developer at Nangate
utvecklare hos Ludesi
utbildare och teknisk skribent hos Polopoly
Syncron Graduate Program
javautvecklare på Avanza
Software Engineer at UIQ Technology
systemutvecklare C++ på Chaos systems
Research Engineer at Coding Technologies
systemutvecklare på Biacore
Core Software Developer at Sony Ericsson
Senior software developer (algorithmic trading) at Actant
Junior Desk Quant at Nordea FX Options Trading
systemutvecklare kriminalteknik på Micro Systemation
analytiker på Green Cargo
statistiker hos Statistiska Konsultgruppen
systemerare/programmerare på Sensys Traffic AB
junior systemutvecklare på Nordic Growth Market
Software Development Engineer at E.S.F. Capital Match
konsult/programmerare med inriktning matte/finans
analytiker/programmerare på SAS
Riskcontroller på KP
dataanalytiker/statistiker på Nordea
Systemingenjör – Taktiska Stödsystem på SAAB Aerosystems
Quantitative financial analyst at Nordea e-Markets
Group Risk Modelling at Nordea
Civilingenjör – Simulering och Modellering på SAAB Aerosystems
C, C++ utvecklare på Tutus Data
A140 Programmer at Sony Ericsson
Software Developer at Beep Science
programvaruutvecklare på Comsol AB
Software Developer at Orc
teknikutbildare på Micronic Laser Systems
Software Engineer - Google
C++ programmerare på Univits
modellutvecklare på Lynx Asset Management AB
utvecklare,Studentpoolen
aktuarie, Folksams livaktuarieavdelning
aktuarie, Folksam avdelningen Aktuarie Sak
statistiker på SCB
statistiker på SCB
analytiker hos Rikspolisstyrelsen i Stockholms län
kryptolog på FRA
Consultants; Trainee, SAS institute
TeliaSonera, Security Research Engineer
vikarierande lektor i matematik på KTH
aktuarie, AFA
Civilingenjör/Matematiker; Försvarsmakten
Insurance Risk Consultant, Royal & Sun Alliance
Middle Office - Kreditrisk på Swedbank Markets
Perl-programmerare på Wayfinder Systems AB
Credit Derivatives Quantitative Analyst at Fitch Ratings
medarbetare i Beräkningsgruppen på KP
developer in the Fractals team at Alaric Systems Ltd
modell- och programutvecklare på Systecon
C++-programmerare på Subdivision
Quant for Model Implementation at Nordea
IT Developer at Novozymes
analytiker på If
konsult på TietoEnator
Programmerare Java eller C++ på Triacon
Software Engineer at Anritsu
Software Engineer till ett välkänt utvecklingsföretag i Lund
Agent programmerare på Pricerunner
utvecklingsingenjör på Tactel
prognosutvecklare på Energy Opticon
Software Engineer at ReadSoft
programvaruutvecklare på Etteplan Technical Systems
programvarukonstruktör på SAAB Avitronics
mjukvaruutvecklare på SAAB Training Systems
systemutvecklare på SAAB Systems
Informationssäkerhetskonsult på Combitech
kvalificerad medarbetare i Datafusionsgruppen på SAAB Systems
kvalificerad systemare/programmerare på Intertex
Business Development Manager på Experian MarknadsAnalys
Credit Policy Manager på Citifinancial
Aktuarie rekryteras till Folksam livförsäkring
Folksam söker två aktuarier, varav en erfaren, till skadeförsäkring
Software Engineer på Lavastorm
Technology Programmer på Massive Entertainment
dataingenjör-elektroingenjör, Poolia
Redaktionsassistent/informatör på Goodgame
datalingvist på Humany
Newly graduated Engineers to Ericsson
junior analytiker på Investor Trading
Core Software Developer, Sony Ericsson
Programmering och utveckling inom C++, Lavasoft
Software Application Developer, Sony Ericsson
Software Developer, Nextlink
IT-medarbetare, Poolia
utvecklare på Apptus
C++ programutvecklare på Algorithmica Research
Software Engineer på Carmen Systems
Junior Developer at Unibet
riskcontroller, tng
Software Engineer i Lund
Spelanalytiker med systemansvar, Casino Cosmopol
Quant programmer at Interactive Brokers
kreativ analytiker på FOI
Riskanalytiker, If
Management Analyst/Acquisitions Analyst, Genesta
Young Engineers Programme på TietoEnator
Statistiker; Försäkringskassan
Junior Consultant Investment analyst Assistant till Mercer Investment Consulting
systemanalytiker på KPA
kvalificerad utredare på Försäkringskassan
systemutvecklare på Xware
Kvalificerad support, Nexus
SAS programmerare på AstraZeneca
programmerare på PocketMobile
riskanalytiker på Kaupthing
Nordic Actuarial Trainee Programme at If
Security Technician - Ongame Network
A212 SW Systems Engineer, Sony Ericsson
Analytiker / programmerare till SAS
riskanalytiker på Länsförsäkringar Kapitalförvaltning
Statistiker; Landstinget i Östergötland
Statistikproduktion och - utveckling; Premiepensionsmyndigheten PPM
modellerare/riskanalytiker på FöreningsSparbanken Riskkontroll
1:e statistiker/programmerare på Enheten för Socialmedicin och Hälsoekonomi
bildbehandlingsingenjör på XCounter
civilingenjör på GSE Power Systems
Teknisk dokumentatör och utbildare inom Telekomsystem, Monday
Kvalificerad utredare för utveckling av mått och produktion av statistik på Socialstyrelsen
utvecklare på Svenska Spel
C/C++ - utvecklare sökes för spännande uppdrag
Systemutvecklare, ISD
försäkringsmatematiker på Länsförsäkringar
Produktaktuarie NLP, Nordea
Systemutvecklare; SAAB AB
Simulation Engineer at Comsol
Graph Theorist and Algorithm Developer, D-Wave
Statistiker till arbets- och miljömedicin, Akademiska Sjukhuset
Specialist på finansiell riskhantering, KPMG
konsult inom marknadsundersökningar och analys, TNS-Gallup
Applications Engineer at MathWorks
plattformsutvecklare på Genicore AB
Dessa ansökningar gav sju intervjuer och inget arbete. Min poäng är enkel: det är inte bara utländska akademiker som har svårt att få arbete i Sverige, även svenska akademiker har problem.
Varför fick jag inte jobb? I grunden för att arbetsgivare inte vågade lita på att jag kunde lära mig det jag behövde för att klara arbetet. Med den inriktning min forskning hade finns det inget arbete där det jag forskat om är direkt användbart (detta torde gälla för en mycket stor majoritet av alla matematiker och säkert också för många andra akademiker). Om jag skulle kunna hitta ett arbete utanför universitetet så skulle det med nödvändighet bli något som jag inte var utbildad till.
Att svenska arbetsgivare inte kan eller vågar se utanför en liten box när de rekryterar bekräftas också av det sätt jag till slut hittade ett arbete: jag arbetade (i princip) gratis. Via ett program hos Arbetsförmedlingen (numer nedlagt) fick jag möjlighet att under tre månader göra praktik hos ett företag med bibehållen a-kassa. Efter praktiktidens slut fick jag arbete hos samma företag och är nu i en position att jag aldrig mer kommer att vara arbetslös.
Jag har tidigare skrivit om hur denna rädsla hos arbetsgivare för det annorlunda manifesterar sig själv i de olika tester företag gör när de vill anställa. Jag har också skrivit om att arbeta gratis och om några minnesvärde anställningsintervjuer jag varit på (Möte med Sasha, Den ensamme miljonären, En resa till Malmö).
Etiketter:
arbete,
det privata är politiskt,
jag,
jobb,
Sverige
torsdag 6 februari 2014
Rapport från en militärkonferens
Jag vill dela med mig av några observationer och citat från min första militära konferens som jag besökte förra hösten.
Det är ungefär lika många kvinnor på denna militära konferens som på en genomsnittlig akademisk matematikkonferens. En skillnad är att jag för första gången ser någon åberopa "Chatham House Rule": informationen som förmedlas är fri att sprida men bara utan att man anger källa. Även på en konferens med mest officerare känner man igen fransmännen på de elegant knutna halsdukarna. Fransmännen som talar på konferensen väljer att betona att de bara följer NATO standarder och inte några amerikanska. Naturligtvis har de också egna beteckningar och förkortningar som bara används i Frankrike (inte ens i fransktalande Belgien). Med detta och halsdukarna är de nästan en parodi på sig själva. Även detta från fransmännen:

En diskussion om framtida krigföring ("efter Afghanistan" som man säger) väljer man att illustrera med bilder på en datormodell av Kismayo i Somalia. Ett tips att lägga på minnet kanske. Ett amerikanskt företag väljer följande bild för att illustrera "Hotet i framtiden":

(Irans Ahmadinejad, Syriens Assad, Hizbollahs Nasrallah). Ett företag visar teknik för att skapa kartor från satellitfoton, lämpligt till exempel för fientligt territorium. De visar några slumpmässiga exempel på kartor de genererat: ett övningsområde i USA, Assads palats i Damaskus och en upparbetningsanläggning för uran i Iran (möjligen Natanz?).
Amerikanska US Marine Corps har ett "Center for Lessons Learned" och ett "Warfighting Laboratory". Säga vad man vill men de har i alla fall känsla för namngivning. Tydligen har till och med norrmännen ett "battle lab". Dessutom har de försökt döpa det efter den svenska dynamit-kungen men på typiskt norskt vis stavat fel, NOBLE. Språkbruket för att beskriva att man använder bomber för att bekämpa mål (det vill säga döda människor) varierar mellan föreläsare från "kill" till "kinetic event". Att döda människor med drönare (eller UAS som den korrekta termen är) heter med en fackterm "targeting". En amerikansk ANGLICO som arbetat på "targeting" i Afghanistan delar med sig av sina erfarenheter:

Amerikanska DARPA driver nu programmet PCAS. Målet är "3-click-kill". Du ser ett mål i dina Google glasses, klickar OK tre gånger, bomb landar på målet.
Spelad(?) fientlighet mellan de olika försvarsgrenarna är precis lika uttalad som på film. Luft mot mark, SOF mot armen, alla mot flottan. Exempel "Jag hamnade inte i armén, jag hade bra betyg" och "Arméofficerare är lika flexibla som en tegelmur och lite mindre artiga". Oavsett hur mycket arbete en militär institution har att göra finns det alltid tid att ta fram ett metallmärke som deras medlemmar ska bära.
Det är ungefär lika många kvinnor på denna militära konferens som på en genomsnittlig akademisk matematikkonferens. En skillnad är att jag för första gången ser någon åberopa "Chatham House Rule": informationen som förmedlas är fri att sprida men bara utan att man anger källa. Även på en konferens med mest officerare känner man igen fransmännen på de elegant knutna halsdukarna. Fransmännen som talar på konferensen väljer att betona att de bara följer NATO standarder och inte några amerikanska. Naturligtvis har de också egna beteckningar och förkortningar som bara används i Frankrike (inte ens i fransktalande Belgien). Med detta och halsdukarna är de nästan en parodi på sig själva. Även detta från fransmännen:
En diskussion om framtida krigföring ("efter Afghanistan" som man säger) väljer man att illustrera med bilder på en datormodell av Kismayo i Somalia. Ett tips att lägga på minnet kanske. Ett amerikanskt företag väljer följande bild för att illustrera "Hotet i framtiden":
(Irans Ahmadinejad, Syriens Assad, Hizbollahs Nasrallah). Ett företag visar teknik för att skapa kartor från satellitfoton, lämpligt till exempel för fientligt territorium. De visar några slumpmässiga exempel på kartor de genererat: ett övningsområde i USA, Assads palats i Damaskus och en upparbetningsanläggning för uran i Iran (möjligen Natanz?).
Amerikanska US Marine Corps har ett "Center for Lessons Learned" och ett "Warfighting Laboratory". Säga vad man vill men de har i alla fall känsla för namngivning. Tydligen har till och med norrmännen ett "battle lab". Dessutom har de försökt döpa det efter den svenska dynamit-kungen men på typiskt norskt vis stavat fel, NOBLE. Språkbruket för att beskriva att man använder bomber för att bekämpa mål (det vill säga döda människor) varierar mellan föreläsare från "kill" till "kinetic event". Att döda människor med drönare (eller UAS som den korrekta termen är) heter med en fackterm "targeting". En amerikansk ANGLICO som arbetat på "targeting" i Afghanistan delar med sig av sina erfarenheter:
UAS using for hunting and killing, 100% for, can't be a bigger fan.Hetast på vapenfronten just nu verkar LMAMS ("Lethal Miniature Aerial Munition System") vara. I princip små radiostyrda bomber. Så nytt att det inte ens finns på Wikipedia. Ett exempel på LMAMS: AeroVironment Switchblad.
The only significant revolution in military affairs to this day is the shift from manned to unmanned air asset.I den brittiska framtidsplanen för stridsflyg fram till 2022 ingår dumma (ostyrda) bomber inte alls. Dessa kommer att avskaffas. Ett amerikanskt företag väljer att inkludera denna bild i sitt säljmaterial för ett Battle Managment System:
Amerikanska DARPA driver nu programmet PCAS. Målet är "3-click-kill". Du ser ett mål i dina Google glasses, klickar OK tre gånger, bomb landar på målet.
Spelad(?) fientlighet mellan de olika försvarsgrenarna är precis lika uttalad som på film. Luft mot mark, SOF mot armen, alla mot flottan. Exempel "Jag hamnade inte i armén, jag hade bra betyg" och "Arméofficerare är lika flexibla som en tegelmur och lite mindre artiga". Oavsett hur mycket arbete en militär institution har att göra finns det alltid tid att ta fram ett metallmärke som deras medlemmar ska bära.
onsdag 22 januari 2014
Erfarenheter från ett stort företag
Några erfarenheter från att arbeta (som konsult) på den svenska delen av ett stort multinationellt bolag. Jag säger inte att det måste vara så här på alla stora företag, men jag tror att det är så.
Av historiska skäl tillhörde jag och mina kollegor Marknad. På denna avdelning använde man huvuddelen av sin energi till att bekämpa fienden: IT. Från de två år jag tillbringade på företaget kan jag inte påminna mig att man någon gång diskuterade en fiende eller konkurrent utanför företaget, möjligen hade Marknad inga sådana. Att vinna ett nytt kontrakt var bara att skaffa sig ytterligare ett vapen i kampen mot huvudfienden. Förutom de två huvudfienderna fanns det några andra avdelningar som var mer eller mindre permanent allierade med Marknad eller IT. Dessutom några konsultgrupper, oftast rekryterade som legosoldater för någon av sidorna.
Som i alla krig var informationsinhämtning av central betydelse. Huvudfienden hölls under noga uppsikt. På företaget satt man i öppna landskap med en glashiss i mitten. Alltså var varje rörelse mellan våningarna i huset en möjlighet att spana. Sedan kunde vi ägna lunchen åt att diskutera att chefen för konsulterna X setts prata med Y vid dennes skrivbord. Var det månne en ny allians under uppsegling? När man hämtade en utskrift vid den gemensamma skrivaren kunde man passade på att slänga en blick på de andra utskrifter som låg där för att kanske snappa upp något intressant.
Konsult-inhyrning var ett av huvudslagfälten i denna eviga strid. Inte bara frågan om vilka och hur många konsulter som anställdes bråkades det om, utan även mycket mindre frågor. Vid en tidpunkt flyttades mina kollegor från de dedikerade konsultplatserna på plan fyra till platser i det öppna kontorslandskapet på plan fem. Dessutom fick de namnskyltar till sina skrivbord. På båda dessa punkter tvingades Marknad till reträtt efter åtta månaders hårda strider. En annan gång upptäcktes det att våra skrivbord var större än motsvarande hos ITs legotrupper. Här återställdes ordningen betydligt snabbare.
En gång hade jag blivit utsedd att implementera ett nytt verktyg. Projektgruppen såg ut som vanligt: jag ensam skulle arbeta, en projektledare skulle leda mig och tolv andra personer skulle sitta i olika styrgrupper och titta på. Projektet hade startats och drevs av Marknad. IT var förtvivlade men fann i sista stund på råd. De hittade en formell svaghet i min bakgrund (ingen dokumenterad erfarenhet av ?) och tog upp fallet i Arkitektur-rådet där de själva hade en stark ställning. Rådet grep in och avstyrde projektet samma dag som det började, vilket fick som följd att jag efter några timmar i byggnaden hämtades vid mitt skrivbord, eskorterades ut ur huset och fick från parkeringen ringa till min chef (som då var utomlands) och berätta att jag blivit sparkad. IT tog över projektet, producerade under två års arbete en A3-skiss över hur datastrukturen borde se ut och la sedan ner projektet.
Av historiska skäl tillhörde jag och mina kollegor Marknad. På denna avdelning använde man huvuddelen av sin energi till att bekämpa fienden: IT. Från de två år jag tillbringade på företaget kan jag inte påminna mig att man någon gång diskuterade en fiende eller konkurrent utanför företaget, möjligen hade Marknad inga sådana. Att vinna ett nytt kontrakt var bara att skaffa sig ytterligare ett vapen i kampen mot huvudfienden. Förutom de två huvudfienderna fanns det några andra avdelningar som var mer eller mindre permanent allierade med Marknad eller IT. Dessutom några konsultgrupper, oftast rekryterade som legosoldater för någon av sidorna.
Som i alla krig var informationsinhämtning av central betydelse. Huvudfienden hölls under noga uppsikt. På företaget satt man i öppna landskap med en glashiss i mitten. Alltså var varje rörelse mellan våningarna i huset en möjlighet att spana. Sedan kunde vi ägna lunchen åt att diskutera att chefen för konsulterna X setts prata med Y vid dennes skrivbord. Var det månne en ny allians under uppsegling? När man hämtade en utskrift vid den gemensamma skrivaren kunde man passade på att slänga en blick på de andra utskrifter som låg där för att kanske snappa upp något intressant.
Konsult-inhyrning var ett av huvudslagfälten i denna eviga strid. Inte bara frågan om vilka och hur många konsulter som anställdes bråkades det om, utan även mycket mindre frågor. Vid en tidpunkt flyttades mina kollegor från de dedikerade konsultplatserna på plan fyra till platser i det öppna kontorslandskapet på plan fem. Dessutom fick de namnskyltar till sina skrivbord. På båda dessa punkter tvingades Marknad till reträtt efter åtta månaders hårda strider. En annan gång upptäcktes det att våra skrivbord var större än motsvarande hos ITs legotrupper. Här återställdes ordningen betydligt snabbare.
En gång hade jag blivit utsedd att implementera ett nytt verktyg. Projektgruppen såg ut som vanligt: jag ensam skulle arbeta, en projektledare skulle leda mig och tolv andra personer skulle sitta i olika styrgrupper och titta på. Projektet hade startats och drevs av Marknad. IT var förtvivlade men fann i sista stund på råd. De hittade en formell svaghet i min bakgrund (ingen dokumenterad erfarenhet av ?) och tog upp fallet i Arkitektur-rådet där de själva hade en stark ställning. Rådet grep in och avstyrde projektet samma dag som det började, vilket fick som följd att jag efter några timmar i byggnaden hämtades vid mitt skrivbord, eskorterades ut ur huset och fick från parkeringen ringa till min chef (som då var utomlands) och berätta att jag blivit sparkad. IT tog över projektet, producerade under två års arbete en A3-skiss över hur datastrukturen borde se ut och la sedan ner projektet.
onsdag 2 oktober 2013
Hur man inte bör specificera en standard, exemplet Link 16
Link 16 är en militär
kommunikationsstandard som används av USA, NATO och andra.
Specifikationen finns publicerad som STANAG (NATO STANDARDIZATION
AGREEMENT) 5516 inom NATO (i flera olika utgåvor) och i USA som
MIL-STD-6016. Standarden är inte hemlig men den är, som man säger, inte
offentlig. Det innebär att man kan be USA eller NATO om att få tillgång
till den och om man anses vara betrodd får man det. Som svensk är det
naturligtvis inget problem, vi är ju en "coalition partner" (se mer här).
När man får tillgång till standarden så är det första man reagerar på att den är 4848 sidor. Detta trots att dokumentet bara innehåller beskrivningar av de meddelanden som skickas och i stort sett ingenting om den omkringliggande infrastrukturen (tekniska detaljer finns i bilagor som publicerats separat). Det andra man reagerar på (om man inte sett det tidigare) är den mycket noggranna hanteringen av blanka sidor i dokumentet (motsvarande "This Page Intentionally Left Blank").
Link 16 beskriver ett sextiotal olika meddelanden, där de flesta finns i några olika varianter. Sammanlagt är det alltså ungefär tvåhundra meddelanden som ska beskrivas. De flesta meddelanden kan beskrivas på några få sidor, så hur hamnar dokumentet då på sammanlagt nästan 5000 sidor? Jo, genom införandet av en egenskap som kallas"Specific Type". Som exempel tittar vi på meddelande J3.3 "Surface Track". Ett enkelt meddelande för att förmedla positionen hos ett fartyg (farkost på vatten) man har observerat. Man skickar ett id och en position, kurs och fart. Man kan ange vilken typ av fartyg det är (det finns 34 fyra typer att välja på) och vad det eventuellt håller på med (det finns också 34 aktiviteter att välja på). Sedan går man in i den 45-sidiga listan (mer än 3000 typer) över "Specific Types" för detta meddelande, utdrag nedan (sidan 15):
Vad betyder listan? Jo, om fartyget du observerat var det svenska minfartyget "Älvsborg" anger du 899 i fältet för "specific type" men om det istället var stabs- och ledningsfartyget "Carlkrona" anger du 901. Men det kanske var tyska "Sachsenwald"? Då ska du ange 910. Motsvarande listor finns för flygplan, markfordon, ubåtar, kryssningsmissiler med mera. I slutet av 1990-talet när man arbetade fram standarden valde man alltså att i standarden hårdkoda värden för alla då existerande militära fartyg, flygplansmodeller med mera. Naturligtvis blev standarden på detta sätt nästan ögonblickligen inaktuell. Till exempel såldes "Älvsborg" 1997 till Chile där hon nu mer går under namnet "Almirante José Toribio Merino Castro". Av svenska flygplan så finns till exempel J-35 Draken (typnummer 21, 28, 277, 564 eller 801 beroende på modell) och J-37 Viggen (31, 281, 800 eller 802) representerade men ingen JAS Gripen. Om man ska skapa en applikation för att skicka Link 16-meddelanden bör man alltså, enligt standardförfarandet, implementera drop-down menyer (eller motsvarande) med fler än 3000 namn på fartyg att välja på för att skicka ett J3.3. Detta är inte det sätt man bör specifiera en standard på.
När man får tillgång till standarden så är det första man reagerar på att den är 4848 sidor. Detta trots att dokumentet bara innehåller beskrivningar av de meddelanden som skickas och i stort sett ingenting om den omkringliggande infrastrukturen (tekniska detaljer finns i bilagor som publicerats separat). Det andra man reagerar på (om man inte sett det tidigare) är den mycket noggranna hanteringen av blanka sidor i dokumentet (motsvarande "This Page Intentionally Left Blank").
Link 16 beskriver ett sextiotal olika meddelanden, där de flesta finns i några olika varianter. Sammanlagt är det alltså ungefär tvåhundra meddelanden som ska beskrivas. De flesta meddelanden kan beskrivas på några få sidor, så hur hamnar dokumentet då på sammanlagt nästan 5000 sidor? Jo, genom införandet av en egenskap som kallas"Specific Type". Som exempel tittar vi på meddelande J3.3 "Surface Track". Ett enkelt meddelande för att förmedla positionen hos ett fartyg (farkost på vatten) man har observerat. Man skickar ett id och en position, kurs och fart. Man kan ange vilken typ av fartyg det är (det finns 34 fyra typer att välja på) och vad det eventuellt håller på med (det finns också 34 aktiviteter att välja på). Sedan går man in i den 45-sidiga listan (mer än 3000 typer) över "Specific Types" för detta meddelande, utdrag nedan (sidan 15):
Vad betyder listan? Jo, om fartyget du observerat var det svenska minfartyget "Älvsborg" anger du 899 i fältet för "specific type" men om det istället var stabs- och ledningsfartyget "Carlkrona" anger du 901. Men det kanske var tyska "Sachsenwald"? Då ska du ange 910. Motsvarande listor finns för flygplan, markfordon, ubåtar, kryssningsmissiler med mera. I slutet av 1990-talet när man arbetade fram standarden valde man alltså att i standarden hårdkoda värden för alla då existerande militära fartyg, flygplansmodeller med mera. Naturligtvis blev standarden på detta sätt nästan ögonblickligen inaktuell. Till exempel såldes "Älvsborg" 1997 till Chile där hon nu mer går under namnet "Almirante José Toribio Merino Castro". Av svenska flygplan så finns till exempel J-35 Draken (typnummer 21, 28, 277, 564 eller 801 beroende på modell) och J-37 Viggen (31, 281, 800 eller 802) representerade men ingen JAS Gripen. Om man ska skapa en applikation för att skicka Link 16-meddelanden bör man alltså, enligt standardförfarandet, implementera drop-down menyer (eller motsvarande) med fler än 3000 namn på fartyg att välja på för att skicka ett J3.3. Detta är inte det sätt man bör specifiera en standard på.
måndag 30 september 2013
Svenskt NATO-medlemskap och det militärindustriella komplexet
I helgen beslutade Kristdemokraternas riksting att partiet vill att frågan om svenskt NATO-medlemskap ska utredas (SR, DN, SvD). Därmed är inget av allianspartierna längre emot ett medlemskap och det är inte omöjligt att detta kommer bli en fråga som diskuteras i nästa års valrörelse, speciellt som allmänheten fortfarande är övervägande negativa till ett svenskt medlemskap.
Jag är en liten kugge i det militärindustriella komplexet i Sverige och tänkte ge en inblick i frågan från min horisont. I mitt arbete har jag aldrig hindrats av att Sverige inte är med i NATO. Inte för att frågan varit ointressant utan för att jag i varje sådan situation kunnat kontra med att Sverige är en "coalition partner" till exempel i Afghanistan och Libyen. Därigenom kan jag få tillgång till icke-offentligt tekniskt material och mitt företag kan medverka i sammanhang där bara NATO-medlemmar inbjuds. Så länge Sverige ställer upp med trupp och slåss på USA:s sida i dess krig så är medlemskap i NATO bara en formalitet.
Gissningsvis återfinns samma känsla på många ställen inom den svenska försvarsmakten. Nu i höst har två stora internationella militärövningar genomförts i Sverige: Northern Coasts och Arctic Challenge Exercise. I båda fallen var inslagen av NATO-länder påtagligt. Eftersom vi slåss tillsammans med NATO så måste vi också öva strid med dem. Det är tveksamt om denna verksamhet (övningar och i fält) skulle påverkas av ett medlemskap.
Av detta kan man dra två skilda slutsatser: om man tycker att det är bra att Sverige medverkar i internationella militära insatser typ Afghanistan, borde inte Sverige då också gå med i NATO? Om man anser att medlemskap är uteslutet, borde Sverige då medverkar i alla USA:s krig?
Jag är en liten kugge i det militärindustriella komplexet i Sverige och tänkte ge en inblick i frågan från min horisont. I mitt arbete har jag aldrig hindrats av att Sverige inte är med i NATO. Inte för att frågan varit ointressant utan för att jag i varje sådan situation kunnat kontra med att Sverige är en "coalition partner" till exempel i Afghanistan och Libyen. Därigenom kan jag få tillgång till icke-offentligt tekniskt material och mitt företag kan medverka i sammanhang där bara NATO-medlemmar inbjuds. Så länge Sverige ställer upp med trupp och slåss på USA:s sida i dess krig så är medlemskap i NATO bara en formalitet.
Gissningsvis återfinns samma känsla på många ställen inom den svenska försvarsmakten. Nu i höst har två stora internationella militärövningar genomförts i Sverige: Northern Coasts och Arctic Challenge Exercise. I båda fallen var inslagen av NATO-länder påtagligt. Eftersom vi slåss tillsammans med NATO så måste vi också öva strid med dem. Det är tveksamt om denna verksamhet (övningar och i fält) skulle påverkas av ett medlemskap.
Av detta kan man dra två skilda slutsatser: om man tycker att det är bra att Sverige medverkar i internationella militära insatser typ Afghanistan, borde inte Sverige då också gå med i NATO? Om man anser att medlemskap är uteslutet, borde Sverige då medverkar i alla USA:s krig?
måndag 28 november 2011
En resa till Malmö
Detta inlägg ingår i en serie om misslyckade jobbintervjuer. Tidigare inlägg är Möte med Sascha och Den ensamme miljonären.
Jag svarade på en jobbannons för en Technology Programmer hos ett datorspelsföretag i Malmö. För att sålla bland de sökande skickade bolaget en "quiz": ett frågeformulär med sammanlagt 44 frågor inom elva kategorier. Några delar var obligatoriska och andra frivilliga beroende på om de var relevanta för den aktuella tjänsten eller inte. Några exempel:
Name the 3 biggest problems you want to avoid when making an OO design and how you try to work around them. (C++/OO-metodik)
You need a sorting algorithm to sort large numbers (about 10000000) unsigned short(0-65536 on Win32 platforms) What sorting algorithms would you use and what is your reason for using it. The numbers will be input completely randomized every time the sort is called s no frame to frame coherency can be used. And why would you use this algorithm speed is of the essence. (Algoritmer)
For a 2D surface described with a beizier curve how would you calculate the reflection angle of a vector that is reflected from it. The incoming vector is defined V1. (Matematik och optimering)
Explain what a first and second rank tensor is in the application of rigid body dynamics in 3d. (Fysik)
What is the usual constraint for how many bones a mesh can use if we want to do the skinning on the GPU? (3D-grafik)
How would you implement emotions into the characters of a game. Detailed description is required. (AI)
Eftersom jag var arbetslös gick jag seriöst till väga. Med hjälp av vänner och ett universitetsbibliotek löste jag rimligt många uppgifter och skickade in. Mitt svar omfattade elva A4-sidor. Ganska snart fick jag ett positivt svar från företaget. De gillade mina svar och ville träffas. Arbetsförmedlingen betalade min resa till Malmö och vänner ställde upp med logi.
Lagom sjösjuk efter en lång X2000-resa dök jag upp i Malmö på förmiddagen. Intervjun skulle äga rum efter lunch i deras lokaler vid en gågata mitt i stan. Kontoret såg precis ut som mina fördomar hade sagt mig: alla persienner var fördragna för att hålla sommarsolen ute. Mitt i kontoret stod några slitna soffor framför en jätte-TV med inkopplad spelkonsol. Alla skrivbord var täckta med leksaker och väggarna med SF-affischer.
Först träffade jag den rekryterare jag haft kontakt med tidigare. Hon (sic!) ställde lite allmänna frågor om bakgrund, utbildning, personlighet och så vidare. Sen kom intervjun med min möjligen blivande chef samt möjlig kollega. De började med att säga att de inte hade något behov av en "teknisk programmerare". De hade tillräckligt många och dessutom utvecklade företaget inte längre någon egen fysikmotor utan köpte in en utifrån. Vad de behövde var en "scrip-apa" som kunde hålla den kreativa personalen på gott humör. Att mina script skillz var långtifrån tillräckliga var uppenbart från mitt CV. Efter detta följde en stund med utbyte av lite plattityder innan jag fick gå därifrån.
Om denne chef jag träffade överhuvudtaget varit inblandad i beslutet att kalla mig på intervju vet jag ej. Om jag blev en liten bricka i någon sorts intern maktkamp vet jag inte heller. Jag var i alla fall lite glad över att jag inte behövde ta ställning till om jag verkligen ville att mina barn skulle bli skåningar.
Jag svarade på en jobbannons för en Technology Programmer hos ett datorspelsföretag i Malmö. För att sålla bland de sökande skickade bolaget en "quiz": ett frågeformulär med sammanlagt 44 frågor inom elva kategorier. Några delar var obligatoriska och andra frivilliga beroende på om de var relevanta för den aktuella tjänsten eller inte. Några exempel:
Name the 3 biggest problems you want to avoid when making an OO design and how you try to work around them. (C++/OO-metodik)
You need a sorting algorithm to sort large numbers (about 10000000) unsigned short(0-65536 on Win32 platforms) What sorting algorithms would you use and what is your reason for using it. The numbers will be input completely randomized every time the sort is called s no frame to frame coherency can be used. And why would you use this algorithm speed is of the essence. (Algoritmer)
For a 2D surface described with a beizier curve how would you calculate the reflection angle of a vector that is reflected from it. The incoming vector is defined V1. (Matematik och optimering)
Explain what a first and second rank tensor is in the application of rigid body dynamics in 3d. (Fysik)
What is the usual constraint for how many bones a mesh can use if we want to do the skinning on the GPU? (3D-grafik)
How would you implement emotions into the characters of a game. Detailed description is required. (AI)
Eftersom jag var arbetslös gick jag seriöst till väga. Med hjälp av vänner och ett universitetsbibliotek löste jag rimligt många uppgifter och skickade in. Mitt svar omfattade elva A4-sidor. Ganska snart fick jag ett positivt svar från företaget. De gillade mina svar och ville träffas. Arbetsförmedlingen betalade min resa till Malmö och vänner ställde upp med logi.
Lagom sjösjuk efter en lång X2000-resa dök jag upp i Malmö på förmiddagen. Intervjun skulle äga rum efter lunch i deras lokaler vid en gågata mitt i stan. Kontoret såg precis ut som mina fördomar hade sagt mig: alla persienner var fördragna för att hålla sommarsolen ute. Mitt i kontoret stod några slitna soffor framför en jätte-TV med inkopplad spelkonsol. Alla skrivbord var täckta med leksaker och väggarna med SF-affischer.
Först träffade jag den rekryterare jag haft kontakt med tidigare. Hon (sic!) ställde lite allmänna frågor om bakgrund, utbildning, personlighet och så vidare. Sen kom intervjun med min möjligen blivande chef samt möjlig kollega. De började med att säga att de inte hade något behov av en "teknisk programmerare". De hade tillräckligt många och dessutom utvecklade företaget inte längre någon egen fysikmotor utan köpte in en utifrån. Vad de behövde var en "scrip-apa" som kunde hålla den kreativa personalen på gott humör. Att mina script skillz var långtifrån tillräckliga var uppenbart från mitt CV. Efter detta följde en stund med utbyte av lite plattityder innan jag fick gå därifrån.
Om denne chef jag träffade överhuvudtaget varit inblandad i beslutet att kalla mig på intervju vet jag ej. Om jag blev en liten bricka i någon sorts intern maktkamp vet jag inte heller. Jag var i alla fall lite glad över att jag inte behövde ta ställning till om jag verkligen ville att mina barn skulle bli skåningar.
torsdag 17 november 2011
Möte med Sascha
Jag har just bytt arbete och därför gått på en massa intervjuer. Jag har då blivit påmind om en del andra minnesvärda jobbintervjuer jag gjort och tänkte dela med mig av några av dem. Vi börjar med "Möte med Sascha":
Jag hade just lämnat universitetet och sökte en mängd olika arbeten. En annons var från en "hedge fund" som sökte en "outstanding programmer" för ett "exciting job". Jag fick ett positivt svar även om den svarande oroade sig för min bristande programmeringserfarenhet (vilket alla potentiella arbetsgivare gjorde då). För att visa min duglighet fick jag lösa en del uppgifter (Perl-programmering rörande reguljära uttryck) och skicka in. Min lösningar föll i god jord och jag blev kallad på intervju. Den skulle äga rum på Berns kl. 13 en vardag i mellandagarna det året. Med min erfarenhet begränsad till det spartanska universitetslivet begrep jag inte att en intervju på en restaurang kl. 13 skulle innebära att jag blir bjuden på lunch. Så jag hade redan ätit när jag kom. Mina värdar skulle inte heller äta eftersom detta varken var deras första eller sista lunchintervju denna dag. Men maten var ju gratis så jag beställde i alla fall något litet.
Min värd var alltså Sascha. Han var i min ålder ungefär, kanske något yngre. Han hade arbetat som aktiemäklare på en schweizisk bank och påbörjat en doktorandutbildning i ekonomi på Stockholms universitet. En dag hade han fått "den stora idén". Han gjorde vad varje vettig person skulle göra: hoppade av doktorandstudierna och startade eget. Företaget bar hans adliga namn och skulle alltså utveckla en teknologi för att stödja idén och sen tjäna pengar på den. De hade gjort tester mot gamla börsdata och haft mycket stora framgångar. Enligt Saschas åsikt skulle det dröja ett och ett halvt till två år innan någon annan i världen skulle komma på samma sak och under den tiden gällde det att dra in så mycket pengar som möjligt. Blixtsnabb, automatiserad handel med stora volymer på ett tjugotal börser runt om i världen. Pappa och hans kompisar hade lagt in de första miljonerna i startkapital. Sedan skulle alla intäkter gå in i fonden för att maximera utfallet. De anställda skulle få låg lön men med optioner som skulle ge mycket god avkastning om man stannade i minst tre år.
Enligt Sascha hade de redan intervjuat några mycket dugliga utländska kandidater som skulle vara beredda att flytta till Stockholm för jobbets skull. Hur han lyckats övertyga någon att ge upp ett arbete för att satsa allt på en idé, utan att berätta vilken idén var, förstod jag inte. För naturligtvis var "den stora idén" hemlig, annars skulle ju någon annan kunna stjäla den och komma först till skatten. Sascha hade också en del andra djärva idéer, till exempel för hur projektledningen i företaget skulle se ut: man skulle ha en intern "projektbörs" där alla aktuella projekt lades upp och där de anställda sedan skulle bjuda på projekten med de timmar de skulle behöva för att färdigställa dem. Lägst antal timmar fick uppdraget. Vi avslutade lunchen på utsatt tid och skiljdes åt. När Sascha senare fortfarande inte var övertygad om min duglighet utan vill ha flera lösta uppgifter beslöt jag mig för att släppa företaget och gå vidare.
Nu några år senare så kan Google svara på hur det gick sen: företaget finns kvar idag men verkar mest ägna sig åt systemutveckling på konsultbasis. Det verkar finns i alla fall en "hedge fund" som använder Saschas strategier idag. Av allt att döma så var den stora idén automatiserad handel baserad på nyhetstelegram och andra nyhetskällor, där alltså systemets förmåga att snabbare än en människa avgöra om en kvartalsrapport tas emot positivt eller negativt är avgörande. Hur revolutionerande detta var för några år sedan vet jag ej, men utförandet spelar säkert också en stor roll för framgången. På det hela taget så känner jag ingen ånger idag över att detta blev en av de vägar jag ej valde.
Om någon av någon anledning skulle känna igen Sascha eller företaget i denna text så vill jag klargöra att detta är min minnesbild av det inträffade (möjligtvis lite vinklad för ökat underhållningsvärde). Jag vet inget om vad Sascha eller hans verksamhet och vill inte vara elak mot en främmande människa.
Jag hade just lämnat universitetet och sökte en mängd olika arbeten. En annons var från en "hedge fund" som sökte en "outstanding programmer" för ett "exciting job". Jag fick ett positivt svar även om den svarande oroade sig för min bristande programmeringserfarenhet (vilket alla potentiella arbetsgivare gjorde då). För att visa min duglighet fick jag lösa en del uppgifter (Perl-programmering rörande reguljära uttryck) och skicka in. Min lösningar föll i god jord och jag blev kallad på intervju. Den skulle äga rum på Berns kl. 13 en vardag i mellandagarna det året. Med min erfarenhet begränsad till det spartanska universitetslivet begrep jag inte att en intervju på en restaurang kl. 13 skulle innebära att jag blir bjuden på lunch. Så jag hade redan ätit när jag kom. Mina värdar skulle inte heller äta eftersom detta varken var deras första eller sista lunchintervju denna dag. Men maten var ju gratis så jag beställde i alla fall något litet.
Min värd var alltså Sascha. Han var i min ålder ungefär, kanske något yngre. Han hade arbetat som aktiemäklare på en schweizisk bank och påbörjat en doktorandutbildning i ekonomi på Stockholms universitet. En dag hade han fått "den stora idén". Han gjorde vad varje vettig person skulle göra: hoppade av doktorandstudierna och startade eget. Företaget bar hans adliga namn och skulle alltså utveckla en teknologi för att stödja idén och sen tjäna pengar på den. De hade gjort tester mot gamla börsdata och haft mycket stora framgångar. Enligt Saschas åsikt skulle det dröja ett och ett halvt till två år innan någon annan i världen skulle komma på samma sak och under den tiden gällde det att dra in så mycket pengar som möjligt. Blixtsnabb, automatiserad handel med stora volymer på ett tjugotal börser runt om i världen. Pappa och hans kompisar hade lagt in de första miljonerna i startkapital. Sedan skulle alla intäkter gå in i fonden för att maximera utfallet. De anställda skulle få låg lön men med optioner som skulle ge mycket god avkastning om man stannade i minst tre år.
Enligt Sascha hade de redan intervjuat några mycket dugliga utländska kandidater som skulle vara beredda att flytta till Stockholm för jobbets skull. Hur han lyckats övertyga någon att ge upp ett arbete för att satsa allt på en idé, utan att berätta vilken idén var, förstod jag inte. För naturligtvis var "den stora idén" hemlig, annars skulle ju någon annan kunna stjäla den och komma först till skatten. Sascha hade också en del andra djärva idéer, till exempel för hur projektledningen i företaget skulle se ut: man skulle ha en intern "projektbörs" där alla aktuella projekt lades upp och där de anställda sedan skulle bjuda på projekten med de timmar de skulle behöva för att färdigställa dem. Lägst antal timmar fick uppdraget. Vi avslutade lunchen på utsatt tid och skiljdes åt. När Sascha senare fortfarande inte var övertygad om min duglighet utan vill ha flera lösta uppgifter beslöt jag mig för att släppa företaget och gå vidare.
Nu några år senare så kan Google svara på hur det gick sen: företaget finns kvar idag men verkar mest ägna sig åt systemutveckling på konsultbasis. Det verkar finns i alla fall en "hedge fund" som använder Saschas strategier idag. Av allt att döma så var den stora idén automatiserad handel baserad på nyhetstelegram och andra nyhetskällor, där alltså systemets förmåga att snabbare än en människa avgöra om en kvartalsrapport tas emot positivt eller negativt är avgörande. Hur revolutionerande detta var för några år sedan vet jag ej, men utförandet spelar säkert också en stor roll för framgången. På det hela taget så känner jag ingen ånger idag över att detta blev en av de vägar jag ej valde.
Om någon av någon anledning skulle känna igen Sascha eller företaget i denna text så vill jag klargöra att detta är min minnesbild av det inträffade (möjligtvis lite vinklad för ökat underhållningsvärde). Jag vet inget om vad Sascha eller hans verksamhet och vill inte vara elak mot en främmande människa.
tisdag 16 november 2010
Att vara "vän" med sin chef
Jag tycker att social nätverksplatser som Facebook fungerar alldeles utmärkt. Ett enkelt sätt att hålla mig själv, och andra, lagom uppdaterade om vad som händer bland vänner, bekanta och andra. Men just blandningen av "vänner" på Facebook kan också krångla till saker. Att gnälla på mitt arbete och min arbetsplats är för mig en naturlig del av min aktivitet på nätet. Eftersom mina arbetskamrater finns i publiken får man dock vara lite försiktigt. Allmän frustration är naturligtvis inget problem men om mitt arbetet försvåras av att någon är en idiot eller om trivseln minskas av någons dåliga personliga hygien blir det värre. Eller tänk om jag bestämmer mig för att jag vill byta arbete. Att berätta detta för min bekantskapskrets har inte bara ett informationsvärde utan kan dessutom vara nyttigt för mig. Jag kan få tips på intressanta tjänster som jag annars missat. Men om jag är "vän" med min chef så får jag naturligtvis tänka efter lite vad jag postar.
I grunden är problemet att Facebook har en helt platt vän-struktur. Relationen mellan två vänner är binär, antingen är ni vänner, och delar allt, eller så är ni inte vänner. Detta är inte någon speciellt bra modell av en människas sociala liv och ger upphov till problem som ovan. Lösningen är lika lätt att se: mer hierarkisk struktur över dina relationer. Vi kommer nog snart att få se en situation liknande allmänna epost-listor på många företag: konsult-tillfällig@företag.se, personal-ekonomi-stockholm@företag.se eller professor-matstat-kvinnlig@inst.se. Du får själv organisera och kategorisera dina relationer. En gymnasiekamrat grupp, en vänner-gamla-uppsala och en arbetskamrater-fd. För vissa kommer kanske flickvänner-fd eller släkt-övrig att vara hjälpsamma verktyg. Några kommer nog till och med vilja ha en kvinnor-känsliga-ejskämt grupp för att kunna dela med sig av sin personlighet på ett lämpligt sätt.
Detta kommer dock naturligtvis inte att ta bort alla problem. Istället kommer vi att få en massa historier om personer som lyckats posta uppdateringar till precis fel grupp. Han som delades med sig av sin innersta tankar om sin svärmors senaste besök till sin frus släkt och hon som lyckades ge sin man en saftig beskrivning av sin otrohet på den senaste konferensen. Det är nog helt enkelt så att mänskliga relationer kan vara känsliga och komplicerade saker och detta kan inte något tekniskt verktyg göra något åt.
I grunden är problemet att Facebook har en helt platt vän-struktur. Relationen mellan två vänner är binär, antingen är ni vänner, och delar allt, eller så är ni inte vänner. Detta är inte någon speciellt bra modell av en människas sociala liv och ger upphov till problem som ovan. Lösningen är lika lätt att se: mer hierarkisk struktur över dina relationer. Vi kommer nog snart att få se en situation liknande allmänna epost-listor på många företag: konsult-tillfällig@företag.se, personal-ekonomi-stockholm@företag.se eller professor-matstat-kvinnlig@inst.se. Du får själv organisera och kategorisera dina relationer. En gymnasiekamrat grupp, en vänner-gamla-uppsala och en arbetskamrater-fd. För vissa kommer kanske flickvänner-fd eller släkt-övrig att vara hjälpsamma verktyg. Några kommer nog till och med vilja ha en kvinnor-känsliga-ejskämt grupp för att kunna dela med sig av sin personlighet på ett lämpligt sätt.
Detta kommer dock naturligtvis inte att ta bort alla problem. Istället kommer vi att få en massa historier om personer som lyckats posta uppdateringar till precis fel grupp. Han som delades med sig av sin innersta tankar om sin svärmors senaste besök till sin frus släkt och hon som lyckades ge sin man en saftig beskrivning av sin otrohet på den senaste konferensen. Det är nog helt enkelt så att mänskliga relationer kan vara känsliga och komplicerade saker och detta kan inte något tekniskt verktyg göra något åt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)