Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg

måndag 28 januari 2019

Om Khazarmaffian

Khazarmaffian har lite oväntat seglat upp som ett populärt uttryck i vissa kretsar som oroar sig för Sveriges framtid (Om ondskans toppnoder på planeten och den globala revolutionen, Intervju med Mikael Hagenbo). I detta inlägg tänkte jag ge lite bakgrund till begreppet.
De flesta varmt troende kristna i västvärlden idag har troligen en positiv syn på judendomen (Europa, Sverige) (även om de, naturligtvis, hoppas att judendomen på sikt kommer att försvinna i och med att judarna erkänner Jesus som Messias). Men inte alla. Att vara troende kristen och antisemit är inte oproblematiskt, till exempel för att kristendomen delar religiös skrift med judendomen. I Gamla testamentet/Toran pekas judarna explicit ut som Guds "egendomsfolk" och att stödja dem är påbjudet för alla folk. För att komma runt detta har man historiskt använt två olika strategier.

Det nya förbundet

Den första strategin går ut på att betona att förbundet mellan Gud och judarna gällde i gammaltestamentlig tid men att det nu, i och med Jesus ankomst, inte längre gör det. Historiskt har en sådan supersessionim varit dominerande inom den kristna kyrkan. Idag förs liknande tankar fram under begrepp som ersättningsteologi eller förbundsteologi. Jesus talar mycket riktigt om ett nytt förbund och kristendomen är, som bekant, en missionerande religion som är öppen för nya anhängare. Därigenom skulle judarnas särställning ha upphört och det är fritt fram för kristna att hata dem.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
Möjligen har mormonerna den mest extrema teorin på detta område. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga lär att Jesus redan har återvänt till jorden efter korsfästningen, denna gång till Nordamerika, och överlämnat ett nytt-nytt testamentet (Mormons bok) som pekar ut de vita som Guds utvalda folk.

Idéer om att det speciella förbundet mellan Gud och judarna som beskrivs i Gamla Testamentet har upphört är dock inte så populära i många kristna kretsar eftersom de ligger farligt nära åsikten att det finns fel i Bibeln. Många människor utan egen tro verkar acceptera det som självklart att det finns motsättningar mellan Nya och Gamla Testamentet, att en grym och oresonlig lära i GT ersätts av ett inkluderande kärleksbudskap från Jesus i NT. Detta är dock en åsikt som delas av få troende och som motsägs av Jesus själv:
Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

De förlorade stammarna

Det finns en möjlighet att både erkänna judarna som Guds utvalda folk och att samtidigt hata judar. Om det folk som idag kallas judar inte är det folk som heter judar i Gamla Testamentet. Någon gång sedan profeternas tid har de bibliska judarna försvunnit och istället har deras plats tagits av ett annat folk som utger sig för att vara judarna. Då finns det inga hinder för att hata detta bedragarfolk, det kanske till och med är lämpligt eftersom de försöker genomföra ett sådant djävulskt falskspel. Denna typ av teorier kan ofta blanda in funderingar kring olika judiska stammar, till exempel de försvunna tio stammarna. Inom Anglo-israelism pekas just britterna ut som ättlingar till dessa försvunna stammar, och alltså som Guds utvalda folk (för lite mer tankar kring skillnaden mellan Israeliter och judar med mera rekommenderas Är en god nationalsocialist kristen?).

Det är inom denna tradition som teorin om khazarmaffian hör hemma. Khazarerna var ett folk som levde i Mellan Östern och som konverterade till judendomen. Mycket lite är känt om dem men det spelar ingen roll. Det viktiga är att de konverterade till judendomen efter händelserna i Gamla Testamentet. Om det folk som idag kallas judar i själva verket är konverterade khazarer så är det helt plötsligt fritt fram att hata dem även om man tror på Guds förbund med Israels barn. Det moderna Israel blir nu inte det land som Gud har lovat åt judarna, utan istället ett khazarland som en maffia försöker roffa åt sig. 

torsdag 16 augusti 2018

Jättarna i Sverige och i Bibeln - myt eller sanning?

I Bibeln förekommer det flera berättelser om jättar i olika sammanhang. Och om Bibeln är bokstavligt sann så betyder det att jättar har funnits på riktigt. Det finns ju också gott om tecken på jättars existens utanför Bibeln: gamla vetenskapliga rapporter, legender, jättelika konstruktioner, statyer och så vidare. Det är detta boken "Jättarna i Sverige och i Bibeln - Myt eller sanning?" handlar om. Författarna Kjell Henricsson och Oscar Nilsson driver också Youtube-kanalen "Vittnesbörd Tv" och bloggen vittnesbord.se som utforskat både detta ämne och många andra bibliska teman och deras relevans i modern tid.
Jättarna i Sverige och i Bibeln

För Henricsson och Nilsson är dock jättar inte bara ett exempel på vad Bibeln lär ut, och jättar är inte heller bara ovanligt stora människor. Jättar är avkomman när de fallna änglarna innan syndafloden tog sig mänskliga kvinnor till hustrur. Jättar är resultatet av experiment med genmodifikation och DNA-blandning som syftar till att skapa en arme för Satan som ska strida vid Harmagedon. Därför är det inte förvånande, menar författarna, att den moderna vetenskapen, inspirerad av Djävulen som den är, visar så stort intresse för att flytta gener mellan arter. Detta är bara en fortsättning på de fallna änglarnas arbete. Detta betyder dock inte att alla som arbetar med vetenskap är medvetna satanister, precis som att inte alla som sminkar sig är medvetna om att även smink introducerades av samma fallna änglar, eller att inte alla som äter blodpudding avsiktligt trotsar Guds bud.
Byggandet av Ales stenar

Förutom Bibeln själv förlitar sig Henricsson och Nilsson mycket på den apokryfiska Enoks bok. Författarnas tolkning av dessa källor beskriver en kapprustning mellan Ormens folk, Antikrists styrkor, det vill säga jättarna, och människorna, de troende, som ger en fördjupad förståelse till flera Bibelpassager. Syndafloden var ett försök att utplåna spåren av de jättar som skapats av de fallna änglarna men inte det enda. Varför är den förskrivna sexualmoralen i Gamla Testamentet så strikt samtidigt som människor uppmanas vara fruktsamma och föröka sig? Varför lättas det på reglerna i Nya Testamentet? Anledningen är att reglerna syftar till att skydda det rena mänskliga blodet från inblandning av "förorenat" jätte-DNA. I nytestamentlig tid hade mängden jätteavkomma minskat så mycket att de strikta reglerna inte längre behövs, till exempel förbudet för judar att gifta sig med icke-judar.
En rauk på Gotland, eller en förstenad jätte?

Ett annat exempel är de folkmord som Gud beordrar Israeliterna att utföra efter uttåget ur Egypten. Detta är inte bara för att skapa levnadsutrymme för dem i det Heliga landet utan också för att utrota de folk som även efter syndafloden har stor inblandning av jätte-DNA. Även i vår tid finns det storväxta människor. Många av dessa är dock inte jättar i Henricsson och Nilssons mening. De tar till exempel upp "Jätten Edman" från Burs på Gotland. Eftersom det inte rapporteras om honom att han var speciellt argsint eller människofientlig, och inte heller om några övernaturliga krafter så var han troligen bara en mycket lång människa (över 2.40 m) och inte en jätte.
Jätten Edman

Inför den förestående kampen vid Harmagedon sker dock inte bara en kamp om blodet utan även om  anden. De ogudliga krafterna visar sig idag öppet och hedniska grupper offrar vid gamla kultplatser. I boken pekas både Nordiska Asasamfundet och Samfundet Nordisk Sed ut för att dessa hållit offentliga blot. Det finns även grupper som arbetar med allmänhetens syn på jättar. Författarna pekar på flera tecken att man inom Hollywood försöker att skapa en ny syn på jättar, till exempel genom att på ett förvirrande sätt framställa det som att det kan finnas både goda och onda jättar i filmer som "Stora Vänliga Jätten". Man kan även undra över att många forntida kultplatser idag är välbesökta av spelare av spelet Pokemon Go. Precis som i "Vittnesbörd Tv" imponerar författarnas egna resor och bildmaterialet från dessa. I stort sett varje avsnitt i boken illustreras av egna foton från platser i Sverige och Mellan Östern.
En gammal kultplats fortfarande i bruk?

torsdag 18 maj 2017

Palmes mördare och mycket mer

Det är nog säkrast att börja detta tips med en liten varning: det är möjligt att Conny Larsson som skrivit boken helt enkelt är en mytoman som hittat på det mesta i sin bok med den krångliga titeln "Nu ska jag upp och skjuta den jäveln! Olof Palme" (Bokus) (även om jag inte tror det). För det är sannerligen många underliga saker Conny har att berätta om, båda innan- och utanför Palmemordets domäner.

I boken förekommer glimtar från Connys liv som högt uppsatt i två olika österländska sekter (TM och Sai Baba-rörelsen), och brytningarna med dessa, även om detta  behandlas mer utförligt i två andra av Connys böcker ("Beatles, Maharishi och jag" (Bokus) och "Bakom clownens mask" (Adlibris, Bokus)). Det berättas även om hur, på 80-talet, en sådan sekt för statens pengar kunde driva ett behandlingshem för fångar på väg ut från fängelselivet. Ett behandlingshem där sektmedlemmar verkar arbeta gratis och med gruppmeditation, sexuella relationer mellan intagna och vårdare samt regelbundna resor till ashram i Indien med intagna, som stående inslag i behandlingen.

Det är alltså på detta behandlingshem som Larsson drev som Palmes framtida mördare dyker upp, "Lennart". Som en obalanserad psyko- och sociopat med ett glödande hat mot den socialdemokratiska överheten är väl inte Lennart så olik många andra utpekade mördare. En sak finns det dock som skiljer, Lennart är enarmad, en så vitt jag vet helt ny idé som inte förekommit i spekulationerna tidigare. Att detta helt skulle missats i alla vittnesmål från mordplatsen kan väl kanske förvåna någon. Eftersom "new age"-hippien Conny är en så fanatisk Palmehatare att han är en av Alf Enerströms regelbundna sponsorer etablerar han och Lennart snabbt en nära kontakt. Men Lennart sviker sin vana trogen även Conny, en resa till Indien där Sai Baba förgriper sig på Lennart hjälper väl inte till, och brytningen blir brutal. Mordnatten 1986 är Lennart på permission i Stockholm och ringer upp Conny morgonen efter mordet och berättar vad han gjort.

Författaren slits mellan en vilja att anmäla och att stå utanför, plågad av dåligt samvetet för att möjligen eggat på Lennart via sitt eget Palmehat. Till slut anmäler han faktiskt saken och börjar glida ner i privatspanarträsket. Snart är det möten på bullriga caféer för att inte bli avlyssnade, epostkampanjer riktade mot diverse kända personer för att få dem engagerade i fallet och att man upplever sig ha blivit fotograferad av en civil polisbil i Norrköping blir ett avgörande bevis för att Lennart dödade Palme. Inga-Britt Ahlenius och Göran Lambertz dyker upp. Larsson flyttar till Cypern där han naturligtvis blir tjenis med Bertil Wedin, själv utpekad som Palmes mördare. Även om Conny inte vill uttala sig säkert om något annat än Lennarts erkännande, lanserar han någon sorts konspiration bland militärer och poliser, möjligen med utländska kopplingar, bakom  mordet.

Sammanfattningsvis är boken mycket läsvärd med intressanta inblickar i många saker, inte bara vem som sköt Olof Palme.          

onsdag 11 januari 2017

Vi är glada att Trump vann

Den viktigaste politiska händelsen under 2016 var naturligtvis det US-amerikanska presidentvalet. Som bekant vanns det av Donald Trump, vilket genererat mängder med kommentarer i bloggosfären. Till skillnad från i "main stream"-media har många av dessa kommentarer varit glada, och vissa av dessa samlas här.  

Vissa är positiva för att de är övertygad om att Trump som person kommer att bli en bra president. 
Donald Trump kommer tveklöst att bli en fantastisk president, för han kommer att lyssna på sitt samvete och osjälviskt göra det som är bäst för sitt folk och sitt hemland, till skillnad mot våra as till politiker som ogenerat skor sig själva i alla lägen genom att lyda order från EU vilka har som mål att utplåna all nationell identitet och föra oss in i ekonomisk kulturell och moralisk misär, vilket slutligen leder till att vi begår kollektivt självmord som folk samt på Sverige som nation. (Åskådaren)
Donald J Trump är hjälten från 80-talet som ska rädda västvärlden- jag är fullständigt övertygad nu!  
Jag till och med grät av lycka när jag såg denna film här nedanför!! :D (Agent Nygren)
 Andra vill se större saker, som Guds hand, i valet. Till exempel SD-politikern Tommy Hansson:
Jag menar utifrån mitt kristet-konservativa perspektiv att utgången av USA-valet 2016 visar att Gud, trots allt, inte övergivit Amerikas Förenta stater. Nu åligger det president elect Donald Trump och hans kommande administration att leva upp till sitt ansvar, vilket naturligtvis inte kommer att bli världens lättaste uppgift. God hjälp har han dock av det faktum att kongressens båda kamrar alltfort har republikansk majoritet. Några frågetecken finns, som till exempel Trumps syn på frihandeln och hans inställning till NATO-samarbetet och Ryssland. (Tommy Hansson)
Jag såg profeter och profetissor informera på nätet "Trump är GUDs utvalda, han kommer bli nästa president" Och de hade fått information från ovan om hur GUD såg på Trump.

Enda sedan dess har presidentvalet fått stort fokus i mitt liv, det stod emellan GUDs vilja och satans. (Eagle familjen)
Trump är en av Gud utvald Trumpet för att åter ge de kristna i världen en röst. Be för honom och skaffa dig all sann information om hur och vad som verkligen sker bakom kulisserna. Tro inte svenska vänstermedia, de är liksom de flesta europeiska tv-kanaler en del av globalisternas redskap för att förblinda folket.
Först hade vi Brexit, sen kom Trumpexit och snart kommer fler europeiska länder att följa i detta uppror mot globalister och etablissemanget. Håll ögonen på Holland! (CTVC)
Även de asa-troende tycker sig ha haft skäl att hurra.
Ur ett asatroperspektiv var det bra att Donald Trump vann valet!
De flesta läsare av bloggen ideell kulturkamp skulle förstås inte vara så korkade att de röstade på vare sig Trump eller Clinton. Men faktum är att Trumps framgångar är bra för vår religion. Anledningen är enkel:
Clinton representerade etablissemanget, det vill säga de som förespråkar globalisering och utjämning, ja rent av utplåning av nationer, kulturer, etniska grupper och religioner. Etablissemanget vill ha en global värld där ingenting står i vägen. (Ideell kulturkamp)
Förutom Trumps fantastiska personlighet och Guds vilja är ett tredje starkt skäl att glädjas för många möjligheten att äntligen få fred i världen.
Detta är ett valresultat som av flera skäl gläder mig:
1. Världsfred
Det minskar risken för att USA proklamerar en ”flygförbudszon” för ryskt och syriskt flyg i Syrien. Utbrottet av ett kärnvapenkrig kan därigenom undvikas.
2. Syrienkriget
Det ökar möjligheterna för att USA ska trappa ned sitt stöd åt terroristgrupper i Syrien så att det äntligen kan bli slut på detta grymma krig.
3. Sanktioner
Det öppnar för att USA kan komma att släppa de handelsrestriktioner som ju är innebörden av sanktionspolitiken mot Ryssland.
4. Minskad fientlighet
USA kan överge sina ambitioner att vara världspolis och avsätta regimer i andra länder. Detta skulle ge avspänning och minskad ryssfientlighet. (Jan Milld)
Om den kriminella skräcködlan hade vunnit valet så hade vi haft krig på krig och tredje världskriget hade varit verklighet. Nato på Gotland hade lett oss till angrepp från Ryssland eftersom det hade gått att skjuta missiler från Gotland till Moskva.
Nato hade bombat Sverige till ett månlandskap för att inte Ryssland skulle kunna ockupera Sverige i preventivt syfte. Det hade inneburit svenskarnas förintelse. Det starkaste och mest intelligenta folket i hela världen hade försvunnit för alltid. Men nu är det värsta hotet borta. (Demokratbloggen)
Ett annat genomgående tema i glada kommentarer är en skadeglädje mot etablissemanget som stod bakom Hillary Clinton.
Det som fick mig att verkligen börja hålla på Trump i valet var etablissemangets propagandastorm. (((Gammelmedias))) propagandamaskin har sannerligen gått på högvarv och hetsen mot Donald Trump har varit total. Allt han har sagt har analyserats i minsta detalj, klippts ur sina sammanhang, förvrängts och pumpats ut. Allt bra han säger är bara lögner. Allt dåligt med hans rival Hillary Clinton är överdrivet eller felaktigt. (Nordfront)
Att Hillary fick flest röster i valet är en aspekt som belysts av många, men Brage Norin menar att detta är ett resultat av fusk:
Valresultatet blev en tröst för alla. Trump vann sin jordskredsseger. Han vann ”landslide” i antalet elektorsröster. Både senat och representanthus blev republikanskt. Men Hillarylägret fick plåster på såren. De fick vinna ”The Popular Votes”.
Makten hade motvilligt tvingats acceptera Trump som president. Hans seger kunde inte ifrågasättas. Makten tvingades att acceptera verkligheten – det blev omöjligt att förklara Hillary som president. Obama uppmanades att be henne att acceptera förlusten. Uppmaningen kom helt öppet från flera höjdare inom CIA:s nätverk! Något liknande har aldrig hänt i USA. (Brage Norin)
Bland de som är glada över Trumps vinst finns det ofta ett behov av att försvara honom. Här har vi Sofia Arkestål om Trumps sexism:
Det är ett välkänt faktum att många kvinnor gillar makt, pengar och status, samt att de är sub i sängen. Det är helt enkelt så det går till där ute i den farliga världen. Om ni inte tror mig så fundera en stund över varför alla är så förvirrade över att kvinnor dras till “bad guys” och friendzonar snälla snubbar, att det finns våldtäktsfantasier och -porr, samt ta en titt på vilken typ av brudar som hänger på armen på ovan beskrivna män. Googla sedan Sexual Market Value om ni inte är räddhågsna.
Han skämtar om det. Big deal? Det är inte ett våldtäktsskämt. Varför? “They _let you_ do that.” Om ni tycker detta är obehagligt så kan jag bara beklaga att världen är obehaglig. Det finns dock inget annat rimligt sätt att tolka den här typen av man-to-man banter. Game works. Ett råd till kvinnor som vill komma över det är att lära sig om sin egen psykologi, lämpligen genom att läsa på Red Pill Women-redditen. (Sofia Arkestål)
Vad valet egentligen gällde har också varit föremål för spekulationer, kanske en kamp mellan olika grupper som menar sig vara "judar":
Var det detta det amerikanska presidentvalet 2016 handlade om: ett slag i kriget mellan vår tids ondska, zionismen (såsom representerad av Rothschild-agenten Hillary Clinton) kontra vita Europeer, de äkta ättlingarna till “Israels Hus” – såsom representerad av team Donald Trump? (Blueshift)
Vissa har blicken riktad in i framtiden och koncentrerar sig redan nu på Donald Trumps eftermäle:
Jag ser att Trump själv och hela USA i samband med hans intåg i Vita huset snabbt kommer inse viktiga saker. Det ser ut som om Trump, tillsammans med mycket viktiga kritiker, som nu får mediafokus, kommer klargöra att lösningen ligger i kritiken och förbudet av fascistiska sekteristiska skrifter generellt, inga undantagna, ingen fascistisk skrift mer tillåten än någon annan.
I min meditation ser jag att Trump utvecklas positivt och börjar sikta på ett gott eftermäle. Han utstrålar en annan energi nu, likt en ny slags republikansk Dalai Lama, mer likt Ronald Reagan, mer lugn, mer tolerant, och han har potentialen att gå till historien som en av USA:s absolut bästa presidenter. Utmaningen är inte att avslöja klimatbluffen likt Professor Bob M Carter, eller ens att erkänna NASAs fiffel med temperaturvärdena, vilket naturligtvis är enkelt.
Utmaningen i min meditation är inte heller att rädda USA rent nationellt med flaggan i topp. Nej. Det klarar Trump lätt. Utmaningen är att övertyga Republikanernas kongressledamöter om de förändringar som USA:s folk verkligen vill ha, d.v.s. riktig nationell demokratisk grön socialism. (Vetenskapliga partiet)

tisdag 10 januari 2017

Religionskrig i Sverige

Ett framtida Sverige präglat av religiösa motsättningar mellan nyanlända muslimer och en kristen ursprungsbefolkning är en mardröm som hemsöker många i Sverige idag. Men för vissa är ett sådant religionskrig redan en verklighet sedan tusen år, de asa-troende svenskarnas tappra försvarskamp mot invaderande kristna sörlänningar. Ett av de tydligaste tecknen på denna konflikt i dagens Sverige är naturligtvis halmbocken i Gävle, och dess årliga nerbränning.

Att Gävlebocken verkligen är en symbol för asa-tro i Sverige är de troende helt på det klara med:
Gävlebocken – denna hedniska symbol för vår Asatrogna Jul och Tors Bockar – har kommit tillbaka till sin hemstad igen – för 50:e året i följd. (Hedniska Tankar)
Förra årets bock invigdes med en förhoppning om Gudarnas beskydd:
Må Tor bevara Gävlebocken!
Bockarnas herre, Midgårdsormens fiende, Meiles broder, Sivs make och Odens son Tor må  bevara och bevaka Gävlebocken! (Ideell Kulturkamp)
 Även på den andra sidan förstår man betydelsen:
Julbocken i Gävle har brunnit i år igen - bara timmar efter invigningen. Så är det med den verklige Djävulen - hans tid är kort! Julbocken är en symbol på Djävulen. (Apg29)
Även i Gävle finns moståndet mot bocken:
Jag sörjer inte julbocken. Den är en symbol för ondska och avgudadyrkan. Bocken har alltid symboliserat ondskan. Julen har ingenting med Jesus Kristus att göra. Den är en hednisk tradition med rötter i de romerska saturnalierna (dyrkande av solguden) samt de asatroendes ceremonier innan kristendomen nådde Norden. (Arbetarbladet)
Och efter att ha blivit nedbränd så skall bocken återuppstå:

Gävlebocken ska återuppstå!

Liksom Tors bockar kan återuppstå då de dödats, ska nu Gävlebocken återuppstå! Lokes andliga avkomma får inte segra! (Ideell Kulturkamp)
Men Gävleborna ger inte upp. Trots allt det tråkiga, som hände förra natten – många människor har uttalat sin avsky för bockbrännaren – så lovar Gävle Kommun och Bock-kommittén att Gävlebocken absolut kommer tillbaka – likt Särimner -och kanske redan i år. Redan till Lucia kan han återuppstå, efter en folkomröstning i Sociala Media. (Hedniska Tankar)

Men återigen verkar vite Krist och hans styrkor segra:

Lillbocken som sattes upp efter att Gävlebocken eldades upp i Gävle har nu blivit nermejad av en stadsjeep.

Det får symbolisera att Djävulen i bibeln har blivit krossad av Jesus fötter! (Apg29)
Efter detta kan man ju spekulera i vilka som ligger bakom dåden mot julbockarna:
Det är statsmakten som bränner ner vårt kulturarv, som bränner ner bocken i Gävle. Det är samma vidriga helvetes pack nu som då (1975) när man beslutade att Sverige skulle bli multikulturalistiskt. Samma slags slödder, även om personerna har bytt plats med de äldre kräken som idag är för gamla att sitta i riksdagiset och fatta svenskfientliga beslut.
Hur vet jag det?
Elementärt, käre Watson! Det är bara att dra slutsatser efter beteendet.
Hur svårt är det att skydda julbocken från vandalism? Överallt i Sverige har det funnits övervakningskameror i varuhus och på parkeringsplatser, som registrerar allt som sker. Det hade varit en enkel match att omringa bocken med övervakningskameror som filmar från alla håll och riktningar. Dessutom kan man låta väktare bevaka platsen dygnet runt. (Demokratbloggen)


onsdag 10 september 2014

Församlingsliv i Knutby

Dessa beskrivningar av församlingen i Knutby vid tiden för morden är baserad på Helge Fossmos beskrivningar i Eva Lundgrens bok "Knutbykoden". Som nämnts tidigare är denna skildring inte okontroversiell och för en utomstående verkar det vara mycket svårt att avgöra vad som är sant eller inte.

Enligt Fossmo förändrades församlingen i Knutby bort från en vanlig pingstförsamlingen. Organisatoriskt fanns istället för ett äldsteråd den tydligt hierarkiska "plogen" med pastorerna i spetsen som församlingens ledare. Religiöst lämnade man den gamla tanken om att tilltal (från Gud, det vill säga profetior) måste prövas (det vill säga alla personer måste ta ställning till om de tror att profetian verkligen kommer från Gud). I Knutby trodde man att vissa människor hade en direkt kontakt med Gud och att dessa tilltal därför måste accepteras. Speciellt gällde detta naturligtvis Tirsa.

Tirsa-profetian (eller profetiorna) är det mest speciella med Knutbyförsamlingen, det är nämligen där den nya läran om Kristi brud läggs fram. Profetian består av ett antal kärleksbrev författade av Jesus (eller Dodjadid) till sin älskade Tirsa. I den traditionella läsningen av bibelpassager om brud, brudgum och Jesus bröllop ses bruden som kyrkan på jorden eller hela kristenheten. Ett bröllop mellan Jesus och hans brud är då föreningen mellan Gud och de som tror på honom. I Knutbys tolkning blir istället bruden en fysisk person, Åsa Waldau, som ska färdas till himmelen för att gifta sig med sin man Jesus.

Läran om Tirsa och bröllopet ska ha förståtts helt bokstavligt i Knutbyförsamlingen (till exempel undertecknar Åsa Waldau sms till sin syster Alexandra med "Din syster o Drottning") och hade flera genomgående effekter. Eftersom Åsa ska gifta sig med Jesus är hennes dåvarande äktenskap inte giltigt och hennes man Patrik kan börja leva öppet med en ny kvinna. I väntan på Jesus kan Åsa fullborda sitt äktenskap sexuellt i förväg med olika män som agerat som ställföreträdare för Jesus på jorden. Helge Fossmo beskriver i sina samtal med Eva Lundgren det som att han varit en "sexslav" till Åsa Waldau. Genom sin nära kontakt med Jesus fick också Åsa direkt insyn i Guds vilja. Till exempel kunde hon i visioner se sitt liv i himmelen och då notera vilka som finns och, framförallt, inte fanns med och därigenom avgöra vilka som är fulla av synd.

Enligt Eva Lundgren är nyckeln till att förstå Knutby (alltså själva "Knutbykoden") kombinationen av sexualitet och död. Enligt Fossmo var kapitel 1 vers 15 av Paulus brev till Titus centralt i församlingens förkunnelse:
För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent.
Detta ska ha förståtts som att den av Gud utvalde står över de regler och lagar som gäller för andra; i slutändan till och med gällande mord.

I Åsa Waldaus skrift "Vad är manlighet & vad är kvinnlighet" från 2002 beskrivs typiska konservativa könsroller. Typiska positiva manliga karaktärsdrag är "Fast i sitt sinne", "Beslutsfattande" och "Manligt stark". För en kvinna blir motsvarande positiva karaktärsdrag "Ödmjuk", "Lydig" och "Underordnad". Men när skriften ska beskriva typiska kvinnliga karaktärsdrag i äktenskapet blir det lite mindre konservativt. Bland de positiva egenskaperna finns:
Vet att hon är hans lust och ger sig för att älskas. Låter honom njuta av hennes kropp. Njuter av att han njuter av henne. Vågar ge sig hän åt den "kärleken", av ren åtrå och sexuell njutning. Vet att han tillfredsställs och låter sig tillfredsställas.
Motsvarande negativa karaktärsdrag är då:
Gör sig svåråtkomlig, vill inte bli åtrådd. Får lätt "huvudvärk"... Förstår inte det fina och heliga med det sexuella, vill ha det fort överstökat. Lockar inte fram hans lust och längtan. Får skamkänslor av sex.
Alltihop  motiverat med att "i äktenskapet är kvinnan skapad för att vara till för sin man". Fossmo menar också att Waldau haft "tärnkvällor" med kvinnorna i församlingen där man sett på porrfilm för att bättre lära sig att behaga sina män.

Den så kallade Barnflickan (Sara) ska ha tagit denna fixering vid sexualitet och död till sin extrem. När hon och Fossmo inledde ett förhållande förvånades han över hennes gränsöverskridande (senare nästan våldsamma) inställning till sex som var annorlunda än hos andra i kyrkan. Varifrån kom hennes erfarenhet?
Sara sa till mig att hon var oskuld tills hon gifte sig med Jonathan, men att Jesus hade lärt henne allt hon behövde veta. "Jesus har förklarat allt som har med sex att göra för mig och lärt mig hur jag ska vara till glädje för min man"
Enligt Fossmo så försköts Sara av församlingen på order av Åsa Waldau. Kristi Brud kunde inte se Sara i himmelen så hon var tydligen inte ren nog för att komma dit. Detta gav upphov till den desperation som resulterade i hennes handlingar. I sina religiösa grubblerier ska Sara ha fascinerats av historien om Pinehas i 25 kapitlet i 4 Mosebok. Gud är arg på israelerna för att de beblandar sig med Moabs döttrar i Sittim.  Gud befaller att det ska upphöra men en israelitisk man bryter mot detta:
När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
Pinehas handlande sågs av Gud som gott:
Herren talade till Mose. Han sade: "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."
Eva Lundgren spekulerar i boken om inte de skador Sara orsakade på Alexandra var modellerade efter Pinehas handlande. Lundgrens uppfattning om Sara är långt ifrån den offerroll hon fått i media. Enligt henne har Sara:
en religiös, fascistoid självbild i en ohygglig sexualiserad lek och målinriktad underordning inför döden och mord.
Det stora problemet i boken, och kanske i hela intervjuserien, är att den är fokuserade på klimaxen när Helge Fossmo erkänner att det inte är han utan Åsa Waldau som skrivit de sms som fick Sara att döda. Fossmo ska bara ha vidarebefordrat dem från sin telefon. Även om detta för Fossmo säkert kan ha varit ett känslomässigt svårt steg, att vända sig emot en av Guds utvalda på jorden som också, enligt Fossmo, hotat med att ta hans barn ifrån honom, så är det för läsaren ett totalt antiklimax. Den dömde brottslingen säger att han inte är skyldig och skyller på någon annan. Så vitt jag kan förstå finns det inga skäl att tro på hans påståenden. Fossmo säger inte heller att han är helt oskyldig, han vänder sig bara emot att han pekats ut som ensam anstiftare. I efterhand ser Fossmo att det fanns flera tillfällen när han fick kännedom om att Sara planerade att döda någon, till exempel när hon berättade om sina problem med köpa ett skjutvapen, när hon försökte döda hans fru med en hammare eller när han på mordnatten rådde henne hur hon skulle ta sig in i offret Daniels hus. Men menar Fossmo, han försökte att inte veta, att trycka undan insikter med hänvisning till att det blir som Gud vill. Om detta är sant vet, på sin höjd, han själv.
 

måndag 4 augusti 2014

Knutbykoden

Som övertygad anhängare av subkultur har jag svårt för sådant som är alltför populärt. Denna inställning gäller även inom de ämnen jag skriver om på denna blogg. Palmemordet och konspirationsteorier om detta är inte en speciellt obskyra men även där letar jag efter den udda vinkeln. Jag har aldrig köpt en kvällstidning för att läsa om några nya teorier utan väntat tills de sipprat ned till PALME-nytt eller Leopold Report.

Ett offer för denna inställning är nog Knutbydramat. Detta bisarra rättsfall har ju flera intressanta aspekter, framförallt den religiösa, men saken slogs helt enkelt upp för stort i massmedia för att jag skulle orka engagera mig. Naturligtvis har jag dock köpt de böcker jag trillat över. Nyligen stötte jag på några referenser på nätet till något kallat Tirsaprofetian och mitt intresse väcktes. Därför har jag nu börjat läsa "Knutbykoden" av Eva Lundgren (Adlibris, Bokus). Detta är så vitt man kan förstå en mycket kontroversiell bok, ur flera synvinklar.

Författaren Lundgren själv är kontroversiell efter den debatt som uppstod efter dokumentären "Könskriget" 2005 (kanske mest ihågkommen för yttrandet "Alla män är djur" av dåvarande Roks ordföranden). I denna refererades uttalanden av Lundgren angående bland annat förekomsten av rituella barnmord i Sverige. Debatten ledde till en granskning av hennes forskning utförd av hennes arbetsgivare Uppsala universitet. Resultatet av granskning blev att Lundgren friades från misstankar om vetenskaplig ohederlighet.

Metoden som boken använder är också kontroversiell. Den bygger på en lång rad djupintervjuer med Helge Fossmo utförda av Eva Lundgren under tre års tid på anstalten i Kumla. Detta ger intrycket av att boken i själva verket är en partsinlaga från en dömd brottsling (se till exempel Svd: Försåtlig metod skapar partsinlaga, Arena: Feminist eller Fossmoist?). Lundgren som författare är också mycket närvarande i texten vilket måhända ger ett oseriöst intryck.

Även de slutsatser boken presenterar är kontroversiella. I den massmediala bilden som målades upp av händelserna var Helge Fossmo en ensam ond man som manipulerade den oskyldiga barnflicka till att utföra de hemska handlingarna. Lundgren presenterar en annan bild där den religiösa miljön i Knutbyförsamlingen lyfts fram betydligt. Det som skedde var en konsekvens av den teologiska lära som lärdes ut där. Församlingens centralfigur, "Kristi brud", antyds ha haft en mycket mer direkt inblandning i morden och barnflickan framställs inte som ett svagt offer utan som en medveten och bestämd aktör med en egen agenda. Den bild kritiserades mycket kraftigt av framförallt de kvarvarande medlemmarna i församlingen (Expressen: Helge Fossmo i huvudroll igen).

Jag är ännu inte beredd att uttala mig om Eva Lundgrens och Helge Fossmos bild av händelserna och församlingen är trovärdig men boken ger i alla fall en helt fascinerande bild av en urspårad kyrka. Ingenting verkar saknas i denna blandning av religion och sexualitet. Fortsättning följer här.

P.S. Jag måste också peka ut det faktum att en av dem som stod på Eva Lundgrens sida i den debatt som uppstod var Rigmor Robèrt (se till exempel "Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby"). Även hon har en bakgrund inom radikal feminism och nu senast var det hon som höll i Sture Bergvalls frigivningskalas. Undrar om inte hon förtjänar ett eget inlägg snart. D.S.


torsdag 31 juli 2014

Antisionism är inte antisemitism

För de flesta personer är rubriken på detta inlägg inte kontroversiell och ni behöver egentligen inte läsa vidare. Inlägget är riktat till personer som anser att antisionism med nödvändighet är ett utslag av antisemitism (till exempel ). För att vara tydlig förklaras hur jag kommer att använda några ord i detta inlägg:

Sionism = åsikten att judarna har rätt till ett eget land.
Antisionism = åsikten att judarna inte har rätt till ett eget land.
Antisemitism = rasistiskt grundad motvilja mot judar.
Jag har inget större hopp om att de personer som inlägget är riktat till kommer att läsa det eller påverkas men nu börjar jag.

Jag anser inte att svenskarna har rätt till ett eget land.

Jag anser inte heller att danskar, norrmän eller finnar har rätt till ett eget land. För att vara övertydlig vill jag tillägga att jag inte anser att tyskar, fransmän, ryssar, italienare eller spanjorer har rätt till ett eget land.

För att göra det hela lite mer intressant anser jag inte att kurder, basker eller irländare har rätt till ett get land. Jag anser inte heller att palestinier har rätt till ett eget land. Om någon skulle tro det så anser jag inte att kristna, muslimer, buddister eller hinduer har rätt till egna länder.

Jag anser inte att judar har rätt till eget land.

Jag motsätter mig alltså sionism, därför är jag antisionist. Men jag är inte antisemit och tror inte att något jag skrivit ovan ger någon anledning att tro det.

Tack för uppmärksamheten.

onsdag 27 mars 2013

Ambres berättar

Ambres är en högre inkarnerad varelse som valt Sture Johansson till sitt instrument för att förmedla kunskap till mänskligheten. En del av denna kunskap finns i boken "möte med Ambres" av Sture Johansson (Sturid, tredje upplagan 1996).

Ambres insikter befinner sig i nyandlighetens mittfåra: inkarnationer, karma, vibrationsnivåer och frekvenser. Genom evigheten väljer en Ryttare sina inkarnationer för att successivt frilägga sitt sanna jag. Modellen för en inkarnerade människa är komplex. Den består av ett dagmedvetande, ett undermedvetande, det omedvetet medvetna, ett mellanmedvetande, flera drömtillstånd och ett övermedvetande som i sin tur står i kontakt med planetmedvetandet.

Varje inkarnation har en grundpersonlighet som dock hindras att uttrycka sig på grund av de många rollgestalter som står i vägen. Rollgestalter skapas av emotionella kriser i livet (eller föregående liv) och tar över personen vid liknande situationer senare. Ett exempel med en person som inför en arg manlig chef reagerar som inför sin far vid en bestraffning i brandomen används genomgående. Det förefaller finns en tydlig släktskap till scientologins dianetik med utrotandet av enneagram som högsta mål.

Som alltid i nyandlig inkarnationslära finns det något otrevligt i att alla händelser som drabbar en person är valda av personen själv. Således är personer som till exempel utsätts för brott eller svälter inte oskyldiga offer utan personer som behövt denna negativa erfarenhet för att komma vidare i sin karmiska utveckling. Detta innebär inte att nyandliga läror direkt lär ut att det är fel att hjälpa andra men det kan ju ändå föra fel. Den antroposofiska idén om barnsjukdomar som hjälpmedel i själens utveckling är ett exempel.

Den kedja av inkarnationer som Ambres beskriver sträcker sig tillbaka i alla fall till växtriket. Men kan man verkligen lära sig något som växt?
Växtriket har ett minne, det har också ett sinne och en viss form av medvetande, men det har inget undermedvetande. Växtriket har syn, hörsel, känsel, lukt och smak sammansatta till ett enda sinne. Kan växter förmedla sig till varandra? Javisst kan de det!
För att vara ett uråldrigt vist väsen har Ambres en väldigt konservativ syn på till exempel manligt och kvinnligt:
Mannen utvecklas naturligtvis ur fadern som regel, men inte alltid. Kvinnan ur modern, men inte alltid. Om fadern är starkt feminin, ologisk och stark känslomänniska och modern mycket logisk och intellektuell, då kan också mansgestalten utvecklas ur modern och kvinnogestalten ur fadern och det kan uppstå starka konflikter däremellan
och homosexualitet: 
I cellminnet finns då en kropp, som är kraftig och muskulös och det är naturligt att den nya kroppen som kvinna får dessa typiskt manliga drag. Och i den första manliga inkarnationen finns cellminnen från alla de tidigare inkarnationerna som kvinna och den nya gestalten får då typiska kvinnliga drag. I detta övergångsskede kan också ske att människor får dragning till sitt eget kön. Ni kallar det för homosexualitet och reagerar många gånger starkt mot det. Men se det som övergående. Ni bör inte fördöma det, men inte heller uppmuntra det, ty det är en avskalningsprocess, som kan ta flera inkarnationer. Men denna process kan bli fördröjd, om man bejakar den alltför mycket.


onsdag 20 mars 2013

Drottning Kristina om jesuiterna

I dessa dagar med en ny jesuitpåve frodas fördomarna om den katolska kyrkan, mycket på grund av de pedofilskandaler som drabbat den. Men sådana fördomar är inget nytt. Följande historia kommer från en nidskrift mot Drottning Kristina utgiven 1667, troligen av Jacques Carpentier de Marigny. Hämtad ur "Kung Kristina" av Kjell Lekeby, Vertigo 2000:

En annan gång när hon promenerade med styresmannen för ett jesuitkloster fick hon se en mycket välgjord Mariabild. Samtidigt sa hon till den beskedlige prästen: "Fader, när ni ser denna vackra målning, grips ni inte av begär att förlusta er?" Denna skamliga fråga fick den gode munken att rodna. Han svarade: "Madame, en sådan bild inspirerar till gudfruktighet och stärker oss mot Satan". Drottningen genmälte: "Jag känner orsaken, min gode man, till varför kvinnorna icke alls har någon makt över dem som tillhör er orden. Det är därför att ni arbetar flitigt på de unga skolgossarnas bakdel."

tisdag 26 februari 2013

Det Gröna Sverige

Jag har börjat läsa "Det Gröna Sverige: En satirisk framtidsthriller" av Tommy R Hansson, utgiven av Contra 1998 (hos Bokus). Beskrivning på baksidan:

Sverige år 2018. Ett gäng gröna fundamentalister innehar regeringsmakten sedan slutet av 1990-talet, då en internationell terroristgrupp sprängde ett aggregat i Forsmarks kärnkraftverk i luften. Landet heter numera officiellt Det Gröna Sverige och styrs med järnhand av den fanatiska trygghetsministern Gudrun Bjurvall. Statschef är en åldrad Per Gahrton vilken tituleras ålderman, medan kungafamiljen befinner sig i landsflykt. Den helgonförklarade Ted Gärdestads "Sol, vind och vatten" är nationalsång. I USA är Dan Quayle president. Det Gröna Sverige är ett olidligt, centralstyrt regleringssamhälle med expressfart på väg mot medeltiden. Men det räcker inte för Bjurvall, som vill gå ett steg längre. En grupp demokratiska idealister med den äldre Vilhelm Stormcrantz i spetsen får reda på de dolska planerna och inleder en desperat kamp för att stoppa Storasyster Gudrun. Skall de lyckas, eller kommer de gröna galningarna att segra?
Författarpresentation på baksidan:

Författaren Tommy R Hansson, född 1951, är statsvetare och har tidigare givit ut ett antal politiska debattböcker. Han är verksam som journalist och debattör och har eller har haft en rad förtroendeuppdrag för Täljepartiet i Södertälje kommun - bland annat i kommunfullmäktige, bildningsnämnden, miljö- och stadsbyggnadsnämnden samt ledningsgruppen för Agenda 21. Författaren är ansvarig utgivare för tidskriften Contra.
Politiskt kan man lägga till att Hansson innan Täljepartiet representerade Ny Demokrati i Södertälje och att han efter Täljepartiet tillhör Sverigedemokraterna, där han nu är gruppledare i Södertälje. Publicistiskt har han medverkat i en lång rad publikationer på högerkanten som "Fritt Militärt Forum" och "Operation Sverige". Idag är han chefredaktör på Sverigedemokraternas tidning "SD-Kuriren". Religiöst beskrevs Hansson på 1980-talet som ordförande för Moon-rörelsen (Enighetskyrkan) i Sverige. Sin relation till pastor Moon beskrev han i denna dödsruna.

Antikommunism har alltid varit en av Hansson grundpelare. Han har varit engagerade i organisationer som Demokratisk Allians (till stöd för USAs krig i Vietnam) och World Anti-Communist League (som kämpar mot kommunister globalt). Han har också uttalat stöd för många som kämpat mot kommunismen, till exempel "militärkuppen räddade Chile från en renodlad kommunistisk diktatur"och "nästan säkert att Spanien genom Francos seger undgick en kommunistisk diktatur". Dock kunde man redan 1993 i Contra ana att han börjat se ett annat hot: "Efter kommuismens fall: blir islam nästa globala hot?"

Mer om Det Gröna Sverige här.

torsdag 31 januari 2013

En liten berättelse om tolerans

En sann historia: när jag växte upp hade jag en grannflicka som var född samma år som jag. Vi kan kalla henne för Anna (för alla avpixlare: ja, hon hade ett vanligt, svenskt namn). När jag började på lågstadiet gjorde hon inte det eftersom hon hemskolades (undervisades hemma av sina föräldrar) precis som sina äldre syskon. På mellanstadiet började hon ha slöjd och gymnastik tillsammans med min klass, som jag förstod det för att hennes föräldrar inte var behöriga att undervisa i dessa ämnen. På högstadiet började hon i min klass på riktigt, men var befriad från undervisning i ämnet religion, istället gjorde hon egna projekt på dessa lektioner.

Idag kan man undra över att detta var möjligt i 70-talets Sverige. På en tid när det inte var tillåtet att välja grundskola och det nästan inte fanns några friskolor var det alltså möjligt att välja att inte skicka sitt barn till någon skola alls. Det är också häpnadsväckande att man kunde befria en elev från religions-ämnet, troligen med hänvisning till elevens egen religiositet. Om detta verkligen var korrekt då eller om det skulle vara möjligt idag kan jag inte svara på.

Nu till frågan om tolerans. Att vi hade en klasskamrat som inte hade vissa lektioner tillsammans med oss, ökade det vår tolerans för människor med en religiositet lite utanför mittfåran. Svaret är nej. Att vissa elever särbehandlas tenderar nog alltid att väcka diskussion i en högstadieklass. Vid något tillfälle per termin hade Anna en redovisning för resten av klassen av de projekt hon genomfört på egen hand. Så vitt jag kan minnas handlade dessa alltid om olika mirakel Gud utfört; i hennes familj, i hennes församling eller sådana hon läst om. Under intensiv bön hade hudsjukdomar försvunnit, låghalta ben växt ut, och så vidare. Jag vet att det i alla fall vid ett tillfälle uppstod en hätsk diskussion mellan Anna och en flicka vars mormor nyss dött som menade att Annas Gud väl kunde ha räddat mormodern också.

Den stora frågan gällande tolerans är väl dock hur Annas syn på omvärlden påverkades av detta. Hennes församling var troligen av den mer intensiva sorten. Jag vet inte vilka eller hur omfattande kontakter hon hade med personer utanför kyrkan, att hon inte fick börja i skolan tillsammans med sina jämnåriga bidrog i alla fall inte till några sådana. Att då dessutom inte ges någon undervisning (av en utomstående) om andra religioner, vad de tror och tycker, ökar bara risken för intolerans. Hur det gick för Anna vet jag inte, jag har ingen kontakt med henne och vet ingen som har det.

fredag 2 november 2012

Mitt Romney är inte kristen

Jag har länge funderat över om jag behöver göra detta inlägg eller inte. Men efter att igår hört ytterligare en reporter på radio som verkat tveka över Mitt Romneys religiösa hemmahörighet bestämde jag mig för att göra det.

Den amerikanske presidentkandidaten Mitt Romney är mormon och mormoner är inte kristna. Detta är inte något som bara konservativa kristna i USA menar, utan är den enda rimliga tolkningen. Mormoner är inte kristna i exakt samma mening som kristna inte är judar. Det vill säga: mormonerna accepterar och använder den kristna bibeln, precis som kristna accepterar gamla testamentet i bibeln. Mormonerna menar att de tillber samma gud som de kristna, precis som de kristna menar att de tillber samma gud som judarna. Men precis som kristendomen i förhållande till judendomen, så finns det så många nya delar i mormonismen som inte finns i kristendomen så att det blivit en ny religion. För kristendomen är det sådant som tron på Jesus som guds son och vår frälsare, det nya testamentet och så vidare som skiljer den från judendomen. För mormonismen är det bland annat tron att Jesus efter återuppståndelsen begav sig till Nordamerika, att Joseph Smith fick i uppdrag av gud att skapa den enda sanna kyrkan, ett tredje testamente (Mormons bok) och så vidare, som gör att det inte är en del av kristendomen.   

måndag 10 september 2012

Svensk dödsruna över Pastor Moon

Reverend Sun Myung Moon, grundaren av Unification Church, mer känd som Moon-rörelsen, har dött. Här finns en dödsruna över honom skriven av Tommy Hansson, anhängare till Moon, aktiv i Sverigedemokraterna, medarbetare i Contra med mera. 
Hansson sammanfattar kyrkans lära med följande beskrivning:
För 2000 år sedan kom Jesus som Guds son/Messias till det utvalda landet för att befria mänskligheten från det sataniska inflytandet. Jesus accepterades emellertid inte som Messias utan kortfästes. Mänskligheten kunde, tack vare Jesu offerdöd, mottaga andlig frälsning. Den fysiska frälsningen återstod att fullborda.
Det är den uppgiften Moon och hans anhängare – naturligtvis inklusive mig själv – anser Moon hade fått på sin lott. 1960 inträffade vad som enligt rörelsens lära kan jämföras med “lammets bröllop” vilket omskrivs i Bibelns uppenbarelsebok: Sun Myung Moon ingick äktenskap med Hak Ja Han och de två blev mänsklighetens “sanna föräldrar”.
Hansson berör även det märkliga närmandet mellan Moon-rörelsen och Nordkorea, vilket jag själv blev medveten om efter att ha läst "Alla monster måste dö".
Hansson avslutar med en förhoppning som inte jag heller tror kommer att slå in:
Slutligen kan jag inte anse det vara annat än en skandal att Moon aldrig fick Nobels fredspris för sitt uppoffrande arbete för världsfred. Ett posthumt pris är väl sannolikt för mycket att hoppas på.

torsdag 2 augusti 2012

Rituella övergrepp

Första gången jag blev medveten om Erik Rodenborg var någon gång under första halvan av 1990-talet då han var på TV och pratade om att det existerade hemliga sammanslutningar av ondskefulla satanister. Jag kommer ihåg det som att han presenterades som någon sorts forskare inom religionshistoria, vilket nog kan vara sant. Senare följde jag flera av hans inlägg i debatten om rituella övergrepp där han var en av dem som menade att det faktiskt fanns stora nätverk av pedofiler bland samhällets toppar som utförde och mörklade organiserade övergrepp på barn. Och detta är ämnen som Rodenborg fortfarande aktivt skriver om på sina olika bloggar: en recension av boken "Ritual abuse in the twenty-first century" och ett inlägg om Betty May och Aleister Crowley. Han skriver också om mycket mer: teosofi, astronomi, politik och arkeologi.

fredag 21 oktober 2011

Japanska ordbilder

Inom pedagogiken används begreppet "ordbild" för att beskriva hur små barn som inte kan läsa ändå kan veta vad ett ord betyder. Idén är enkel: precis som barnet vet att en bild på en blomma har en relation till ordet "blomma" så kan det lära sig att bilden "PAPPA", sammansatt av raka streck och halvbågar, har en relation till ordet "pappa". Förståelsen av en ordbild kräver inte att man har något begrepp om bokstäver, uttal och så vidare.

När jag besökte Tokyo noterade jag att kvällshimlen täckt med neonskyltar påminde mycket om motsvarande himmel i London eller New York. Efter ett tag kom jag på varför: många stora japanska företag som Sony och Panasonic har västerländska namn, på skyltar stod det just Sony eller Panasonic. Fast egentligen står det ju inte "Sony", snarare är det ju ordbilden "SONY" som är företagets symbol. De flesta japaner vet inte att "Sony" är ett ord bestående av de fyra bokstäverna "S", "O", "N", "Y" och det behövs inte heller, de vet vad bilden betyder.

Denna kanske inte så djupa tanke får tjäna som motivation för att publicera illustrationen nedan från Tokyos gator som visar att ordbilden "UFO" också verkar användas i Japan:

torsdag 31 mars 2011

who is me? me or the psycosis????

En läsare har varit vänlig nog att skicka mig ett mail med några tankar om religiös tro och psykisk sjukdom:

no one can proof him self to be jesus, becose that is knowledge no one can create, but bye the knowledge i have created this life time, bye standing against belifed to bee god experience and satanic experience,it will bye the fact of logic bee prooft who i am, this knowledge is the development councessness that is development of freedom from suffery, for reason of truth I hade to relive and wait to do it until this time in reality of time becose of truth as development of councessess must bee in the time of cemical knowledge,
emotional cemical knowledge is like a fingerprint in time for the logical reader of cemical knowledge as mind,

I ALSO PROOF LOGICLY THE FAlSE GOD SPIRIT TO BE A PSYCOTIC EXPERIENSE THAT HAS CREATED THE SUFFERY TRUE MANIPULATION OF HUMAN DEVELOPMENT BYE FALSE TEACHINGS,
THAT IS INFACT THE NEGATIVE DEVELOPMENT,

Your choise as eternal children off Father, not the prooft psychotic one, is for me to do this locical Understanding of manipulation for you,
Nothing of this calibre can be done whit out your deciding of this to happen, becose nothing of this calibre can bee done whit out the free will of father, the free vill of his creation his children as the deciding part in this reality,
The choise to understand has been a will of the children of god in the non fysical eternal part of life,

if you don’t understand Swedish, please get this translated, and please when you understand, tell others souls off eternal life the good news, knowledge is development from all our blindness,

fredag 21 januari 2011

Mohamed Omar

Eftersom jag bestämt mig för att organisera mitt blogg-läsande med hjälp av ett verktyg så har jag ramlat över en del intressanta inlägg som jag gärna vill tipsa om. På Mohamed Omars blogg finns en lång och mycket läsvärd artikel om den svenske målaren och islamisten Ivan Aguéli. Att Aguéli konverterade till islam kände jag till men jag har aldrig intresserat mig för det. Artikeln är dock späckad med referenser till sådant som intresserar mig: René Guénon, Swedenborg, teosofi och så vidare. En annan artikel inleds med
I mitten av 90-talet hade jag privilegiet att presenteras för en äldre herre vid namn Tage Lindbom. Vi befann oss i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm hos en gemensam bekant – Jonas De Geer.

Både Lindbom och De Geer har funnits på min radar länge.

Från Omars blogg går jag vidare till hans förlag Islamiska förlaget. Här återfinns ännu fler bekanta. Förlaget verkar ha gett ut/sälja fyra böcker. Två av dessa av Ahmed Rami (känd från Radio Islam). Och listat under Författare på hemsidan återfinns också Lars Adelskogh (som jag skrivit om förut), även om han bara verkar ha bidragit med ett efterord till Omars egen bok. Jag kommer säkert få anledning att återkomma till Mohamed Omar i framtiden.

fredag 7 januari 2011

Pre-, mid- eller post-trib?

I dessa dagar när apokalypsen är på allas läppar (den har fått ett nytt datum 21 maj och mystisk fågeldöd förbryllar många) kan det vara läge att ge en liten bakgrund till debatten mellan pre-, mid- och post-trib förespråkarna.

Trib är alltså kort för "tribulations" från Bibelns Matteus 24:21 i den gamla engelska översättningen ("King James"). På svenska skulle "tribulations" alltså bli "lidande" enligt den nya svenska översättningen:
Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas.
även om "vedermöda" från 1917 års version verkar användas oftare:
Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
Pre, mid och post syftar på när "uppryckandet" (på engelska "rapture") av de kristna till himlen ska äga rum i förhållande till vedermödan: före, under eller efter.

I lite mer detalj: vedermödorna är en period av stort lidande. Den brukar anses vara sju år (3.5 + 3.5 för mid-trib troende) efter profeten Daniel (där han naturligtvis menar "år" när han säger "dag"). I Uppenbarelseboken, med viss hjälp av Daniel, beskrivs hur ett odjur (med talet 666, också känd som Antikrist) styr över jorden, ett rike som slutar med Jesus återkomst till jorden (striden vid Harmagedon). Man brukar kombinera dessa två profetior och säga att verdermödorna inträffar under Antikrists styre, de sista sju åren innan milleniet (de tusen år då Satan är inlåst i avgrunden).

Samtidigt är de kristna lovade att uppryckas till himlen. Detta löfte finns i Första Thessalonikerbrevet 4:16-17:
Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom.
Via Herrens återkomst och basunstötarna kopplas detta uppryckande samman med Uppenbarelseboken.

Frågan är alltså nu när sker uppryckandet i förhållande till vedermödorna. Det kan ske innan, då det plötsliga försvinnandet av alla sant kristna är ett varningstecken inför Antikrists ankomst. Det kan ske halvvägs genom de sju åren, innan saker blir riktigt hemska. Eller så sker det efter vedermödorna, i samband med Jesus återkomst. Ett typiskt exempel på pre-trib är den populära "Left Behind"-serien som med viss skadeglädje beskriver vad som händer när en massa människor plötsligt försvinner från jorden och de problem som drabbar dem som lämnas kvar. Extrema exempel på post-tribare kan man hitta i 90-talets amerikanska survivalist-rörelse, där en del människor byggde bunkrar och lagrade vapen och mat för att kunna överleva Antikrists kinesiska FN-arme när den invaderade USA för att tvinga alla att tatuera streckkoder på högerhand eller i pannan.

Man kan undra varför det setts som så viktigt att få uppleva uppryckandet? Trots allt, om man dör som en sann kristen (till exempel under vedermödorna) kommer man ju att återuppväckas av Jesus i Det nya Jerusalem. En stor anledning är milleniet, de tusen åren mellan Jesus återkomst och den nya jorden. Det förefaller som om det bara är de uppryckta som lever med Jesus på jorden under denna tid medan de döda får vänta. En annan poäng kan vara att man får gå in i himlen på jorden i sin egen kropp och inte behöver få en ny som de som dött får.

tisdag 5 oktober 2010

Religiösa fundamentalister i riksdagen

Förra veckan skrev jag om det religiösa förtrycket i Sverige och om den kamp mot det som jag menar förts under lång tid. Frågan nu är om det jag skrev inte är självklarheter? Är det inte så att alla (vettiga) människor i Sverige tycker illa om religiöst förtryck och självklart vill fortsätta att bekämpa religiöst grundade synsätt som trycker ner människor? Jag menar att det inte verkar så.

På det politiska området har det inte skett några stora återställare i syfte att öka religionens makt i samhället. Det har vid några tillfällen framförts tankar på att vi i Sverige skulle införa särlagstiftning för religiösa grupper men dessa förslag har mötts med ett kompakt motstånd. Däremot slog Tingsrätten i Stockholm tidigare i år fast att Arbetsförmedlingen var skyldig att positivt särbehandla en muslimsk man som vägrade att skaka hand med en kvinna (mer om det här) vilket kan vara ett farligt prejudikat.

I den offentliga debatten är det mycket tydligare att åsikter behandlas olika beroende på om de har sitt ursprung i en kristen "svensk" övertygelse eller i någon annan religiös tro. I det följande kommer jag att använda kristendom och islam som exempel eftersom det är de två religioner som förekommer i det offentliga samtalet. Man skulle, i varierande grad, kunna byta ut "islam" nedan mot "judendom", "hinduism", "katolicism" och så vidare.

Kort sagt: religiöst konservativa muslimer kommer lättare undan i den offentliga debatten än konservativa kristna. Exempel på detta är lätta att hitta: jämför debatten kring "kvinnoprästmotståndare" med debatten kring "kvinnoimammotståndare". Jämför debatten kring synen på homosexuella präster med debatten kring synen på homosexuella imamer. Olika kristna samfunds ställningstaganden kring samkönade äktenskap uppmärksammas vitt och brett men var står de muslimska samfunden i de frågan? Om äktenskap mellan mycket unga skulle vara vanligt eller förespråkas i en kristen kyrka skulle detta kunna bli en skandal. Hur är det med synen på detta i muslimska samfund? Pastor Greens uttalande om homosexuella väckte en enorm uppmärksamhet, har ingenting liknande verkligen aldrig sagts i en moske i Sverige? Abortfrågan är mycket känslig i Sverige och de kristna samfunden aktar sig mycket noga för att ha en åsikt i frågan. Behöver ett muslimskt samfund vara lika försiktigt?

Ett annat exempel som är aktuellt nu är Abdirizak Waberi, nybliven riksdagsman för Moderaterna. 2006 blev Lennart Sacrédeus invald i riksdagen för KD. Det var då en skandal med kvällstidningslöpsedlar på grund av hans konservativa åsikter och bakgrund som ordförande i "Ja till livet". I dettta val kom alltså Abdirizak Waberi, ordförande i Islamiska förbundet i Sverige, in i riksdagen. Waberi är konservativ med grunden i sin muslimska tro. I en intervju i P1 förra veckan tillfrågas han varför han anser att dansmusik är skadlig och varför ogifta män och kvinnor inte bör träffas ensamma. Waderi förklarar då att dessa frågor inte bör ställas till honom utan till en imam eftersom det är dessa som har till uppgift att uttolka koranen. Han förnekar alltså inte dessa åsikter utan säger istället: jag tycker som imamen säger, ni får fråga honom om varför det är fel. Vilka åsikter imamen menar att Waderi bör ha om homosexuella eller kvinnors rättigheter finns det anledning att vara orolig för. Om en kristen riksdagsman på ett parallellt sätt skulle säga "jag tycker så eftersom det står i bibeln" skulle det ringa varningsklockor hos de flesta lyssnare men dessa klockor verkar inte fungera lika prickfritt när det religiösa tillhörigheten är en annan.