Den större bilden om Mr Cool

De sista dagarna har en ny debatt brutit ut om artisten Mr Cool (Anton Magnusson) och dennes provocerande låt "Knulla Barn". Många diskuterar detta som en fråga om yttrandefrihet och var humorns gränser går men vissa ser djupare och finner den större bilden. Det är dem detta inlägg handlar om.

Hur trovärdigt kan ett försvar från Simon Gärdenfors vara när han lägger ut bilder på pizza på Instagram?

 Men Simon kanske själv är ett MK Ultra-offer, det skulle förklara en del?

Eller är han och Mr Cool helt enkelt judar?

Är detta en del i en normaliseringskampanj för pedofili precis som Disney?

Även Simpsons har innehållit referenser till pizza.

Fast det kan vara svenska psyops som försöker splittra folket.

Och naturligtvis är GB med på ett hörn.

Regeringen vill förbjuda texter om barn som har sex

I februari kungjorde regeringen sin intention att göra FNs Barnkonvention till svenska lag. I tillkännagivandet hänvisas till FN:s barnrättskommitté och dess uppmaning till Sverige att stärka konventionens ställning. Vid den granskning FN:s barnrättskommitté genomförde 2011 av hur Sverige lever upp till konventionen riktades kritik mot Sverige på flera områden. Ett av dessa gäller den svenska lagstiftningen mot barnpornografi.

I Barnkonventionen (tillgänglig här) definieras barnpornografi på följande sätt:

 c) barnpornografi: framställning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade oförblommerade sexuella handlingar eller varje framställning av ett barns könsorgan för huvudsakligen sexuella syften

Det speciellt intressanta är framställning, av vilket som helst slag. I  svensk lagstiftning definieras istället barnpornografi som enbart avbildande framställningar (bilder, filmer och så vidare). Barnrättskommittén slår ner på detta och konstaterar i sin slutrapport (tillgänglig här):

8.   The Committee is concerned that the State party's declaration to article 2(c), wherein it states it interprets the words 'any representation' in the article as merely pertaining to 'visual representation' of child pornography, hinders the full implementation of the Operation Protocol for dealing with all forms of child pornography.

9. The Committee recommends that the State party consider withdrawing its declaration on article 2(c) in order to give full effect to the Optional Protocol in addressing all forms of child pornography.

Alltså i korthet: Sverige borde utöka sin lagstiftning till att också gälla andra framställningar, till exempel text, ljud och annat. Att det verkligen är det som avses bekräftar UNICEF Sverige i sin kommentar till slutrapporten:

We recommend the Swedish Government to extend the provision of the crime of child pornography to also cover texts and sounds.  

Och nu ser alltså regeringen ut att vilja gå dem till mötes och kriminalisera texter som beskriver barn som deltar i sexuella handlingar.
Jag har tidigare skrivit om Barnrättskommitténs granskning här. 

UNICEF vill förbjuda barnpornografiska texter

I Sverige har det tidvis förts en högljudd debatt om lagstiftningen angående barnpornografi. Efter det så kallade Mangamålet (wikipedia) har det faktum att även teckningar räknas som olaglig barnpornografi kritiserats av många. Till exempel har riksdagsledamot Maria Abrahamsson för Moderaterna har lagt en motion där hon begär att lagen ska ändras:

Det strider mot sunda förnuftet att teckningar på fiktiva barn i pornografiska sammanhang innebär en kränkning av alla livs levande barn. Men det var faktiskt så som lagstiftaren resonerade när dagens lagstiftning kom till. När det nu har visat sig att Högsta domstolen inte har velat eller vågat underkänna detta absurda resonemang vilar ett tungt ansvar på dagens lagstiftare att göra just detta.

I debatten har flera deltagare (till exempel jag) raljerande frågat sig om varför vi inte också förbjuder barnpornografiska texter och menat att i konsekvensens namn borde även innehav av Vladimir Nabokovs "Lolita" kriminaliseras. Det finns också grupper som menar att det är önskvärt med en sådan utveckling. En av dessa grupper är FN-organet UNICEF.

Sverige har skrivit under FNs Barnkonvention (tillgänglig här) och även det som kallas ett "Fakulativt protokoll till Banrkonventionen angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi". I detta protokolls artikel två finns en definition av barnpornografi:

c) barnpornografi: framställning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade oförblommerade sexuella handlingar eller varje framställning av ett barns könsorgan för huvudsakligen sexuella syften

2011 gjorde FN-kommittén för barnets rättigheter en granskning av hur Sverige klarade att leva upp till Barnkonventionens åtaganden (dokumentation här). I slutrapporten ("Barnrättskommittens concluding observations 2011") sägs angående artikel 2(c) citerad ovan:

8.   The Committee is concerned that the State party's declaration to article 2(c), wherein it states it interprets the words 'any representation' in the article as merely pertaining to 'visual representation' of child pornography, hinders the full implementation of the Operation Protocol for dealing with all forms of child pornography.

9. The Committee recommends that the State party consider withdrawing its declaration on article 2(c) in order to give full effect to the Optional Protocol in addressing all forms of child pornography.

Kommittén är alltså oroad över att Sverige svarat att vi tolkar barnpornografi som varande visuella representationer eftersom detta innebär att Sverige inte agerar mot alla typer av barnpornografi. Därför rekommenderar Kommittén att Sverige drar tillbaka sin underskrift av protokollet. Att 'any representation' verkligen ska tolkas som inbegripande text förtydligar UNICEF Sverige i sin kommentar till rapporten ("Kommentarer från UNICEF Sverige på regeringens rapport till FNs barnrättskommitté mars 2011"):

We recommend the Swedish Government to extend the provision of the crime of child pornography to also cover texts and sounds.

Enligt denna tolkning innebär alltså stöd för UNICEF Sveriges kampanj för att göra barnkonventionen till svensk lag (länk) också ett stöd till kriminalisering av innehav av barnpornografiska texter.
---
Tipstack: FN:s barnrättskommitté vill förbjuda texter om sexuella övergrepp mot barn

Svea hovrätt tror på magi

Igår kom domen i barnporrättegången mot en seriesamlare i Uppsala (läs mer här, här eller här). Svea hovrätt förklarar i sitt pressmeddelande domen med att

Skälet till att det straffbara området har utsträckts till att gälla även tecknade bilder är att sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget och inte bara för det barn som kan ha använts som modell.

Innehav av tecknade pornografiska bilder av barn är alltså olagligt eftersom "sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget". För att förtydliga, så tror Svea hovrätt att, till exempel, mina barn påverkas av att en för dem okänd person, utan deras vetskap innehar bilder som de aldrig har sett eller hört talats om. Går det att överhuvudtaget förstå hur en sådan påverkan är tänkt att fungera?

Det finns faktiskt en föreställningsvärld där man pratar om precis en sådan påverkan, nämligen inom magin. I sitt klassisk verk "Den gyllene grenen" definierar James G. Frazer sympatetisk magi som

att föremål påverka varandra på avstånd genom en hemlig sympati, så att en impuls överföres från det ena föremålet till det andra med hjälp av vad vi kunna föreställa oss som ett slags osynlig eter

Möjligen något ovanligt använder här Frazer (eller översättaren) "föremål" för att även beteckna människor. I detta fall pratar vi närmare bestämt om homeopatisk magi, magi som verkar enligt principen lika påverkar lika. Det vill säga eftersom det är barn på de pornografiska bilderna så påverkas alla barn av bilderna. Det är kanske onödigt att lägga till men redan 1925 när "Den gyllene grenen" skrevs så stod magin inte så högt i kurs. Frazer sammanfattar:

Magien är, för att uttrycka det kort, en felaktig uppfattning av naturlagarna likaväl som en bedräglig vägvisare när det gäller praktiskt handlande; den är en falsk vetenskap och en fåfäng konst.

Därför är det förvånande att idag se en svensk domstol (eller svenska lagstiftare) så tydligt åberopa magiska principer som stöd för sitt resonemang.

Yttrandefrihet bara en inlärd reflex

En man i Uppsala har blivit fälld i domstol för att ha innehav av 51 stycken tecknade pornografiska bilder av barn. Du kan läsa mer i DN, Aftonbladet, Expressen eller hos mannen själv. Han fälldes enligt barnpornografilagen som gör innehav av pornografiskt material med minderåriga olagligt. Lagen gör dock explicit undantag för bilder med konstnärligt värde och rena texter.
För den som betraktar saken rationellt finns det en tydlig gräns mellan fotografier, filmer och bandupptagningar som dokumenterar ett övergrepp på ett verkligt barn och bilder, filmer och ljud som är fantasier skapade av någon. Handhavande av det första bör vara olagligt på grund av det barn som faktiskt utsatts för ett övergrepp, det andra har ingen direkt relation till faktiska övergrepp och borde inte vara olagligt. Men den svenska lagstiftningen väljer inte att se denna gräns mellan dokumentation och fiktion utan riktar istället in sig på medium, bild eller text.
Kanske lagstiftarna menat att även det fiktiva bör vara olagligt för att det ökar risken för att personer begår övergrepp mot verkliga barn. Men varför skulle detta i så fall bara gälla bilder och inte pornografiska texter som skildrar sexuella övergrepp mot barn. Om, och det är ett stort om, kontakt med pornografi av detta slag skulle öka risken för brott, borde detta rimligen gälla oavsett medium.
Jag tror istället att lagstiftarna helt enkelt reflexmässigt ville undvika att klassa litteratur som kriminell i lagen. I bakhuvudet finns ekon av debatter om Nabokovs "Lolita" där de som vill förbjuda framställs som inskränkta och småsynta. Min analys är enkel: det finns en hel del människor med makt som egentligen fortfarande vill förbjuda allting de inte tycker om. Men de har lärt sig att utrensningrar på bibliotek, censur-listor och bokbål ger dålig associationer hos många

människor så därför undviker de det de helst av allt vill. De såg dock ingen risk för någon sådan dålig publicitet om

några serieläsare skulle råka hamna på andra sidan gränsen till det olagliga.