Wikileaks eller öppenhet

Wikileaks har nu offentliggjort 2017 av 251287 av de så kallade Cablegate-dokumenten. 8 promille publicerade på en och en halv månad. I denna takt kommer det alltså att ta 15.5 år att släppa allt. Jag har i princip varit positiv till Wikileaks under den tid jag känt till organisationen men nu undrar jag om det inte vore bättre med öppenhet istället?

Även om jag inte anser att allting alltid måste ske öppet så blir jag spontant glad när hemligheter avslöjas. Jag menar att det är bra att det finns en organisation som Wikileaks som hjälper människor att avslöja hemligheter som förtjänar att belysas. Jag tyckte även inledningsvis att Cablegate verkade vara ett bra projekt. Att Wikileaks samarbetade med några få utvalda tidningar som fick tillgång till materialet i förväg verkade lite konstigt men kanske nödvändigt med tanke på materialets storlek. Men när publiceringen startade i Sverige så började mina varningsklockor att ringa. Det växelvisa publicerandet, det ointressanta innehållet.

Att samarbeta med några utvalda tidningar är en sak. Att godtyckligt välja ut enskilda personer i olika länder och ge dessa oinskränkt makt att dela ut material till pressen är en dålig ide. Oavsett vem man väljer kommer det att ge problem. Den valde personen kommer att få för stor makt över publiceringen och det kommer att bli en fixering vid den utvalde och dennes handlingar och åsikter. Om man dessutom väljer en så kontroversiell person som Israel Shamir i Ryssland så riskerar man att hela publiceringen överskuggas och misstänkliggörs.

Det finns också problem med Cablegate-materialet i sig. Oavsett vem som har läckt det till Wikileaks så är den personen inte det man i Sverige kallar för en "whistleblower". En "whistleblower" är en person som slår larm om något missförhållande personen känner till, även om detta missförhållande, eller omständigheterna kring det, är hemligt. Om man ska publicera material från en sådan behövs ingen journalistisk inblandning (om man inte vill försöka avgöra om materialet är sant eller inte). Uppgiftslämnaren är bekant med materialet och kan förklara vad det betyder, vilket missförhållandet det är som ska avslöjas. Detta gäller inte för Cablegate dokumenten. Personen som läckt det har inte haft någon aning om vad materialet innehåller och har inte haft för avsikt att avslöja något speciellt med läckan. Istället har personen bara tagit allt hemligt material den kommit över och skickat det vidare

Uppenbarligen är det fler, och mer insatta, personer än jag som oroats över sättet som Wikileaks (eller kanske Julian Assange) hanterat Cablegate-materialet. Det har skett flera avhopp från organisationen och den norska tidningen Aftenposten ska ha fått en egen kopia av det fullständiga materialet. Förhoppningsvis sker liknande saker fler gånger. Om Wikileaks sitter på materialet är det inte mer öppet än om amerikanske utrikesdepartementet sitter på det. Jag tycker också att Assanges rapporterade reaktion på att någon annan fått direkt tillgång till materialet är avslöjande: han hotade med att stämma tidningen.

Till sist en kommentar om ett relaterat ämne: jag förstår inte varför Julian Assange skulle tro att det var större risk att utlämnas till USA från Sverige än från Storbritannien? Båda Sverige och Storbritannien är med i Interpol, EU, FN och andra internationella samarbeten. Storbritannien är dessutom med i NATO vilket vi inte är och har också flera andra långtgående bilaterala avtal med USA. Jag är inte säker på att fallet Gary McKinnon, en engelsk "hacker" som USA vill ha utlämnad för att han ska ha brutit sig in i NASAs datorer, talar för att Assange hellre skulle vilja stanna där han är.

Det finns fortfarande hemligheter om NATO

Gårdagens WikiLeaks nyhet handlade om Sveriges relation till NATO. De senaste åren har Sverige haft ett nära samarbete med NATO, till exempel i "Partnerskap för fred" och i olika fredsbevarande insatser runt om på jorden. Av alla experter avfärdades avslöjandena som icke-nyheter, vilket verkar vara en rimlig bedömning. Inget av de olika samarbetena (med undantag för:

significant contribution to our understanding of events
inside the Russian military and in Iran's nuclear ambitions

) har skett i hemlighet, utan har varit allmänt kända och diskuterade.

Detta betyder inte att det inte fortfarande finns fakta rörande Sveriges relation till NATO som förtjänar att lyftas fram och diskuteras. Men detta rör då inte de senaste åren utan under det kalla kriget. Sverige var även under det kalla kriget en mycket nära partner till NATO, en inofficiell medlem. Denna relation odlades inte bara i praktiken mellan svensk militär och underrättelsetjänst utan var ett medvetet val av ledande (socialdemokratiska) politiker. Och om detta förhållande ljög dessa politiker konsekvent för det svenska folket. Även en sådan person som Olof Palme arbetade i hemlighet för att bevara och förstärka Sveriges relation till USA, medan han i debatten odlade en image av USA-kritik. Detta är förhållanden som jag tror fortfarande inte är allmänt kända utan döljs av en myt om den "svenska neutraliteten".

Angående vår nuvarande relation till NATO kan man väl bara säga att den möjligen är lite otydligt presenterad för allmänheten. Jag trodde till exempel att "alliansfri i fred, syftande till neutralitet i krig" fortfarande var den rådande svenska säkerhetspolitiska doktrinen men det är det inte fick jag reda på igår. Istället lyder den tydligen idag "alliansfri i fred, syftande till inget speciellt", vilket inte är så slagkraftigt formulerat.

Nyhetskartell

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin bekräftade i P1-Morgon i morse att Aftonbladet och Svenska Dagbladet gemensamt har delat upp Wikileaks nyheterna mellan sig och bestämt vilka dagar de ska publiceras. Detta för att de olika nyheterna inte ska konkurrera med varandra. Är det inte detta som kallas för en kartell: några dominerande aktörer delar upp marknaden för att minska konkurrensen. Låter lite tveksamt tycker jag.