Islamister överallt

I samband med manifestationer till minne av de döda i Trollhättan observerade några på sociala medier att deltagarna pekade mot himlen med pekfingret i en gest som blivit känd som en IS terrorhälsning. Nyheterna idag rapporterar:

Avpixlat följde upp med att samma sorts IS propaganda även kan ses på SVTs Barnkanalen:

Denna nyhet väckte stor uppmärksamhet och spreds bland annat till danska

och amerikanska nätsidor:

Nu kan denna blogg avslöja att problemet är ännu större än så. På Wikipedia kunde bloggaren hitta följande bild

av islamisten Leonardo da Vinci föreställande profeten Johannes Döparen med en tydlig terrorhälsning. På Wikipedia kan man även lära sig att fingertecknet att peka med pekfingret upp mot himlen är en symbol för "Jesus lever". Att den inom Islam hyllade Jesus firas på detta sätt kan man också se nedan:

Till och med i det svenska landslaget har denna typ av islamistiska Jesus-tecken smugit sig in, kombinerade med det för Jesus-troende typiska korstecknet:

Islamisterna finns överallt.

Attacken på sjukhuset i Kunduz

Den amerikanska attacken mot ett sjukhus i Kunduz i Afghanistan drivet av Läkare Utan Gränser kallas i media för en bombning (DN, SvD, SVT, SR). Förvisso var det en attack från luften av ett flygplan men bombning är ändå inte rätt ord.

Attacken utfördes av ett så kallat "gun ship" AC-130U, smeknamn "Spooky" (enligt New York Times). I grunden är detta samma flygplan som C-130 Hercules, det välkända transportflygplan som i Sverige har benämningen TP84 och har använts av Försvarsmakten sedan 60-talet. En Hercules kan lastats med 20 ton utrustning eller 91 passagerare. När flygplanet byggts om till ett "gunship" så har hela detta lastutrymme fyllts med vapen. I "Spooky"-konfigurationen innebär detta att man inne i flygplanskroppen monterat en 25 mm GAU-12 Equalizer Gatlingkanon, en Bofors 40mm automatkanon och en 105 mm M102 kanon. Inuti flygplanet monteras kanonerna med eldrören stickande ut från ena sidan av flygkroppen. När de används så flyger alltså en "Spooky" i cirklar kring målet med kanonerna riktad inåt. 

(Bilden lånad från The Brigade)

För att få perspektiv på beväpningen kan man konstateras att 105 mm kanoner sitter på lätta stridsvagnar som den svenska Stridsvagn S och att korvetterna i Visbyklassen är beväpnade med varsin 57 mm automatkanon. Faktum är att beväpningen i en "Spooky" har ansetts vara så överdriven att den senare "Ghostrider" (AC-130J) varianten har betydligt mindre kanoner.

Nedan en video som visar lite av innandömet på en AC-130

 

 

och här lite blandade stridsbilder:

 

 

Wikileaks har utlyst en belöning på 50.000 dollar till den som kan förse dem med mer information om attacken så kanske kommer det snart bilder på vad som faktiskt hände i Kunduz. 

 

Islamofobisk motion från V

Även inom Vänsterpartiet är vissa tydligen känsliga för de bruna vindar som blåser i landet och vill gärna dra nytta av dem. Dock kan man inte vara lika öppet fascistiska som de andra riksdagspartierna (Motion: Förbud mot böneutrop, Motion: Fredsprocessen i Mellanöstern) utan man väljer att linda in sina fördomar i en påstådd omsorg om Hbtq-personer. Detta visas av en motionen lagd av Christina Höj Larsen, med flera, med titeln Hbtq-frågor i asylprocessen. Efter några till intet förpliktigande fraser om Hbtq-personers rätt till skydd i Sverige så kommer slutklämmen:

Det finns ett behov av att inrätta särskilda boenden för asylsökande hbtq-personer. Det är inte ovanligt att konflikter som pågår i hemlandet kan följa med till Sverige och in i boendesituationen här. Homo- och transfobi är ett exempel på sådant som också kan förekomma i boendet.

Här slår alltså dessa V-politiker fast att homo- och transfobi förekommer på flyktingboenden och att det beror på flyktingarnas hemländer. Men vilka är dessa hemländer, varifrån kommer en överväldigande majoritet av flyktingarna? Jo, från muslimska länder. För oss antirasister torde det vara välbekant att raljerande över "flyktingar gör så" eller "flyktingar tycker så" i själva verket är islamofobi. Om Jimmy Åkesson står på ett torg och ropar i megafon att "alla muslimer hatar bögar" fördöms hen för islamofobi, samma sak bör gälla V-riksdagspersoner och deras motioner.

För övrigt kan man notera att det inte är första gången Christina Höj Larsen uttryckt tveksamma åsikter om Islam. I en debattartikel i Aftonbladet från i somras (Patriarkatet finns och ska bekämpas överallt) för hen fram uppfattningen om förorten att det är "självklart att hederskulturen finns och förtrycker kvinnor och hbtq-personer".

Snus är snus och strunt är strunt, om  än i vänsterpartistiska motioner.
  

Muslimska reaktioner på pilgrimsdöden

Förutom viss uppenbar sensationslystnad ("Muslimska resonemang om hädelse", "Några vågar försvara attacken i Kenya"), är mitt intresse för islam baserat på en fascination inför ett annat sätt att tänka. För mig är det uppenbart att det inom (vissa kretsar av) islam finns ett helt annat sätt att argumentera där till exempel kedjor av återberättande är viktigare än språkanalys:

 Al-Bayhaqi återberättar i sin Sunan med en beprövad autentisk kedja vars återberättare är thiqa, från Abu Bakr bin al-Hârith al-Faqîh, som sade: ”Abu Muhammad bin Hayyân återberättade till oss från Abu Ishâq Ibrahim bin Muhammad bin al-Hasan från Abu ’Âmir Musa bin ’Âmir från al-Walid ibn Muslim, som sade: ”’Umar ibn Muhammad berättade för mig, från Nâfi’, som sade att ’Abdullah ibn ’Umar i månaden Ramadan utförde tarawîh-bönen i sitt hem, och först när folket lämnade moskén så tog han en behållare med vatten och gick till Allahs Sändebuds ﷺ moské och lämnade inte den förrän han utfört gryningsbönen där”.(Förträffligheten i att utföra tarawîh-bönen i ensamhet)

Inom islam verkar den kristna skolastikens ämnen fortfarande vara närvarande med levande diskussioner om hur man ska sitta under bön

Ett av maliki-rättsskolans särdrag i bönen är att den bedjande alltid sitter i tawarruk-positionen under bönens sittmoment, dvs. mellan de två nedfallandena och under alla tashahhud. Tawarruk innebär att den bedjande sitter med den högra foten vertikalt och den vänstra höften på marken (och inte sittande på den vänstra foten) (Bevis för sättet att sitta under bönens sittmoment),

om hur många högerhänder Gud har och hur länge en kvinna har mens ("De lärda har sex eller sju åsikter om månadscykelns varaktighet.").

Inom islam utövas också religion på ett annat sätt än vad jag är van vid med ett fokus på utförande av handlingar, helt frikopplat från intention och sinnelag, där fastande en viss dag kan ge förlåtelse för två års synder

Att detta kan ge en helt annan syn på döden är inte ägnat att förvåna. Att denna syn kan även manifestera sig utanför snäva resonemang om jihad eller självmordsbombare illustreras av denna kommentaren om de döda vid katastrofen  i Mecka från den muslimske predikanten Anas Khalifa:

eller denna om betydelsen att dö under hajj:

Farligt tala om nyttan med flyktingar

Intresset för migration-och integrationsfrågor är ständigt ökande i valmanskåren. Då väljer många debattörer att prata om vilken nytta flyktingmottagandet gör Sverige, hur välutbildade flyktingar ska trygga skattebasen och lösa den demografiska utmaningen. Även om det är bra att bemöta oseriösa argument om migrationspolitikens kostnader så finns det en stor risk i att prata om Sveriges vinster, nämligen att man göra situationen till bara en ekonomisk fråga, man väljer att spela på flyktingmotståndarnas planhalva,. Detta har negativa konsekvenser för människor på flykt.

Om syftet med flyktingmottagandet är att lösa Sveriges behov av framtida arbetskraft så är det enkelt att inse att den nuvarande politiken bör förändras på många sätt. Det går att göra goda prognoser för hur lönsamma flyktingar kommer att vara för Sverige. Lågutbildade och analfabeter, gamla och sjuka skulle väljas bort oavsett hur goda asylskäl de har. När migrationsminister Morgan Johansson säger att

Andelen asylsökande med hög utbildning fortsätter att öka. Det är läkare, lärare, sjuksköterskor och ingenjörer. Det handlar om att snabbt lära dem svenska och sen få in dem på arbetsmarknaden. Många av de här yrkena är bristyrken i Sverige

så är det naturligt att fråga sig varför vi då tar emot syriska pensionärer som aldrig kommer att arbeta i Sverige?

Alternativet är att argumentera utifrån skyddsbehovet hos de flyende. Alla människor i Sverige har nog någon grupp flyktingar de speciellt värnar om. Rasister skulle gärna ge asyl åt vita sydafrikanska bönder som terroriseras av en svart regim, hos klassiska högerspöken kan människor på flykt över järnridån väcka varma känslor, hos den med en gnutta mänsklig anständighet kan enskilda flyktingöden beröra. Flyktingmotståndaren kommer då att säga att "men alla är inte som dessa", "de som flyr nu är bara ekonomiska flyktingar" och så vidare, men då har debatten flyttat till flyktingförespråkarnas planhalva och handlar nu, istället för om ekonomi, om definitionen av flykting, de faktiska förhållandena i Syrien och Turkiet och liknande. Bara detta är en seger.

Dessutom, om planen för att trygga svensk sjukvård i framtiden är att ge permanenta uppehållstillstånd till syriska läkare så borde de ansvariga skämmas. Syriska läkare gör bäst nytta i Syrien och bör uppmuntras att återvända dit så snart förhållanden blivit bättre. 

Arbete åt alla

Jag åker buss med min femårige son. "Titta pappa", säger han och vinkar ut genom fönstret, "det är han som jobbar på ICA". Jag tittar. "Ja", säger jag, "det är det". Det är vår lokale tiggare på väg till sin plats utanför butiken där han tålmodigt sitter varje dag med en filt omkring sig och en pappersmugg framför sig. "Det är han som jobbar på ICA".

Att det vore bättre om EU-migranterna i Sverige arbetade istället för att tigga är naturligtvis en vitt spridd åsikt. Det vore väl bättre för dem, att slippa förnedringen i att vara utlämnad åt andras godtycke, att göra något med bättre framtidsutsikter, som kan fungera även på längre sikt. Det vore nog också bättre för oss andra, att slippa ställas inför frågan om att ge eller inte ge. Och det görs försök att ge EU-migranter arbete, i vissa kommuner ordnas speciella jobb ("Mariefredsmodellen"), de hjälper till att sortera skräp på avfallsstationer, de säljer tidningar. Men det finns två stora problem med detta.

För det första är det inte "riktiga arbeten" vi pratar om. I Sverige har vi sedan lång tid kommit att förknippa riktiga arbeten med vissa förmåner. Om man har arbetar ska man få pension. Människor som arbetar har rätt till sjukförsäkring och till semester. Arbetstiden ska vara reglerad och helst av allt ska man kunna förutse vilka inkomster arbetet kommer att inbringa i framtiden. Vad som är och inte är riktiga arbeten är inte en liten fråga. Avreglering av arbetsmarknaden, kollektivavtal, ändringar i LAS, introduktionsjobb, praktikplatser, visstidsanställningar, är exempel på heta politiska frågor där det ofta blir konflikter och hårda ord. Att säga att ingen av dessa etablerade rättigheter ska gälla för arbetande EU-migranter är verkligen att skapa ett A-och ett B-lag på arbetsmarknaden. Är det arbete du vill ha utfört för osäkert eller dåligt betalt för att du ska kunna anställa en riktig arbetare, skaffa en EU-migrant.

För det andra är det säkert fler än jag som inte vill ha vissa arbeten utförda. Jag är glad över att jag inte bor i ett land med en stor lågavlönad tjänstesektor som till exempel i USA. Jag är glad att jag behöver tanka bilen själv och packa mina egna matvaror i butiken. Som debatten om "pigjobb" har lärt oss så finns det många svenskar som instinktivt reagerar negativt på vissa typer av personliga tjänster. Jag tror inte att det i första hand beror på att man inte kan acceptera att städning kan vara riktigt arbete utan på den över- och underordning som synliggörs när man betalar någon för att göra något som man lika gärna skulle kunna göra själv. Om tjänsterna dessutom utförs av socialt utsatt grupp blir saken inte bättre.

Att låta EU-migranter utföra de arbeten som inte är tillräckligt värdefulla för att göras av riktiga arbetare är inte en lösning på någonting.

Helmuth Ternberg efter andra världskriget

Om  Helmuth Ternbergs liv efter andra världskriget (läs första delen).

Efter andra världskriget uppmärksammades C-byrån i ett flertal utredningar och även rättegångar. Dessa gällde dels byråns relationer till Axelmakterna under kriget, dels misstankar om ekonomiska oegentligheter. Bland annat gällde det den så kallade Skandistål-affären där ett privat bolag startat av Ternberg och andra ledande personer på C-byrån misstänktes ha tjänat stora pengar på bland annat vapenhandel under kriget. En annan skandal gällde den tyska krigskassan i Norge som ska ha förts till Stockholm från Lillehammer av C-byrån och därefter försvunnit.

På grund av all denna negativa uppmärksamhet beordrade försvarsminister Allan Vougt försvarsstabschefen C. A. Ehrensvärd att upplösa C-byrån och avskeda dess chef Petersén. Ternberg fick följa med sin chef. Ehrensvärd skriver i sin dagbok [7]:

Vougt har meddelat mig att han önskat att major Peterséns tjänstgöring på C-byrån omedelbart upphör. Motivet var främst att regeringen, om frågor uppkommer rörande samarbetet med andra länders underrättelsetjänst under kriget, önskar att kunna meddela att CP inte längre var i svenska underrättelseväsendets tjänst (…) Jag bestämde att en av CP:s närmaste män skulle avsluta sin tjänst samtidigt som CP.

C-byrån ersattes av T-kontoret under ledning av Thede Palm. Eftersom Ternbergs kontaktnät huvudsakligen fanns på den förlorande sidan i kriget kan man ju tro att han skulle vara av föga nytta för den nya organisationen. Men så ser inte spelreglerna ut i underrättelsevärlden. Den nazi-tyska underrättelsetjänsten (i alla fall öst-spionaget) fortsatte verka utan avbrott efter kriget, först i den halvofficiella Gehlen-organisationen som 1956 blev Västtysklands officiella underrättelsetjänst. Så Ternbergs kontaktnät var av stor nytta även under de första åren efter kriget, och han var knuten på konsultbasis till T-kontoret.

Så kallat Trekantsmöte med de svenska, norska och danska underrättelsetjänsterna.

Thede Palm kommenterade [5]:

HT var en komplicerad människa. Han var också en charmerande människa, och de första åren var han i sig en upplevelse, som man gladde sig åt att få möta. Hans sämre egenskaper kom fram, åtminstone för mig, först senare, efter kriget. Han kände sig illa behandlad - av mig vill jag hoppas endast undantagsvis. Men han blev, objektivt sett, mer besvärlig efter hand. Det sammanföll med att han drack för mycket och vid högre ålder gick det inte bra. Sista gången jag såg honom var i Tyskland, där han funnit en dam som underhöll honom.

Thede Palm

1952 emigrerade Ternberg till Tyskland och började arbeta direkt för Gehlen-organisationen. Han fortsatte att stödja T-kontoret med kontakter i Tyskland och även med spionaget mot Baltikum. Ternberg ska även ha haft kontakter med T-kontorets efterträdare IB och bland annat 1966 tagit initiativ till ett samarbete mellan IB och Jesuitorden om underrättelseutbyte rörande öststaterna [2].

Enligt Jan Bergman [1] var Ternberg djupt engagerad i uppbyggnaden av en ”motståndsrörelse mot kommunismen”. Chefen för ”Stay Behind” i Sverige Alvar Lindencrona ska ha varit en medarbetare till Ternberg. En personakt över Ternberg ska ha upprättats av östtyska Stasi i början av 50-talet. Den innehöll flera övervakningsrapporter från Ternbergs resor och hans kontakter med Organisation Gehlen. Enligt akten var Ternberg aktiv i underrättelsekretsar till i alla fall 1964.

De sista åren ska Ternberg varit sambo med frau Ruth Kraff i Worms i Tyskland och han dog den 24 maj 1971 i Tyskland. Ternberg är begravd på Galärvarvets kyrkogård och på minnesstenen står det "Fäderneslandets öga och öra 1940-1945".

Källor:
[1] Jan Bergman ”Sekreterarklubben” Nordstedts 2014 
[2] Peter Bratt "IB och hotet mot vår säkerhet" Gidlunds 1973
[3] Lennart W. Frick & Lars Rosander ”Bakom hemligstämpeln” Historiska Media 2004
[4] Thomas Jonter "Rikets ögon och öron", till utställningen "Spionen" på Nordiska museet 1999.
[5] Thede Palm ”Några studier till T-kontorets historia”
[6] Erika Schwarze "Kodnamn Onkel" (för- och efterord Lena Svanberg) Bonniers 1993
[7] Maj Wechselman "De bruna förbindelserna" Ordfront 1995