Olof Palme som fredsmäklare

När Olof Palme 1980 åtog sig uppdraget som Förenta Nationernas mäklare i konflikten mellan Iran och Irak så var det många i hans samtid som häpnade: omöjligt, utsiktslöst och utan möjlighet att lyckas löd några kommentarer. Men Palme, änkans son, tvekade inte (Kungliga Guelfiska Ordens motto ”Nec Aspera Terrent”, ”Inte rädd för svårigheter”) eftersom han hade ett hemligt vapen som utomstående inte kunde ana: den stora konsten, magin.

Men, invänder några, skulle verkligen en logiskt resonerande ateistisk socialist som Olof Palme försöka använda, eller ens tro på, något sådant som magi? Genom denna invändning ger man exempel på hur framgångsrik socialismen varit i att dölja sitt rätta ursprung. Men redan från De Rättfärdigas Förbund och tidigare har de ockulta inslagen varit tydliga. Att en ny politisk rörelse väljer pentagrammet som en av sina främsta symboler är anmärkningsvärt om man tänker efter.

På samma sätt med firandet av Illuminatis 1 maj (Tarotkort nummer 15= 1/5 Djävulen). Den röda färgen är samma som på den röda skölden (Rothschild). Att Förenta Nationernas (Den nya världsordningens) generalsekreterare Dag Hammarskjöld använde magiska metoder i sitt arbete är idag allmänt accepterat (se till exempel bilden från det parallelltrapetsformade (på engelska trapezoid, som i  satanisten Anton LaVeys "Law of the Trapezoid") altarrum han skapade i FN högkvarteret). Kanske är det ingen slump att släktingen Palme försökte gå i hans fotspår?

Genom historien finns det gott om andra exempel där grupper eller personer försökt påverka utkomsten av krig eller andra betydelsefulla händelser genom magisk kraft. Under andra världskriget förekomma detta på båda sidor, på den ”ena” till exempel genom den häxcoven där Gerald Gardner blev invigd (Operation Cone of Power) och Aleister Crowlyes Operation Mistel, på den ”andra” organiserat genom Ahnenerbe. Möjligen gick på Palme i bräschen för en mer öppen användning av magisk påverkan som i våra dagar följts av försök att påverka USA:s president och Storbritanniens medlemskap i Europeiska Unionen.

Att det förekom magiska inslag i Iran-Irak konflikten behöver man inte tvivla på när Saddam Hussein låter skriva en helig bok i sitt eget blod. Hur betydelsefulla dessa händelser har uppfattats av Olof Palmes motståndare framgår kanske av att mordet på Palme(1) inte är en isolerad händelse utan följdes av andra mord. Krigsmaterialinspektör, och adept, Carl-Fredrik Algernon dödades under mycket mystiska omständigheter med tydliga rituella drag i tunnelbanan året efter mordet (av en "ren händelse" den 15 januari, dagen för den ockulta Carmentaliafesten, samma datum som det pentagramformade amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon invigs, man börjar fira Super Bowl i USA och Wikipedia grundas).

En av Palmes lärjungar vid tiden för fredsmäklandet var Bernt Carlsson (generalsekreterare för Socialistinternationalen som, mycket riktigt, pekats ut som en KGB-agent) som senare gick vidare till tjänstgöring vid Förenta Nationerna. För att komma åt honom var man beredd att också offra de övriga 258 personerna ombord på PanAm flight 103 ovanför Lockerbie. Att detta offer skedde på en av satanisternas traditionella dagar för människooffer, Vintersolståndet, sågs nog som en extra bonus.

(1)    Ja, det var ett mord. Den utbredda uppfattningen att Olof Palme tog livet av sig eller helt enkelt försvann är ytterligare ett bevis på den magiska aspekten hos denna händelse.

Det kärleksfulla riset

När man läser "Mi-Rakel i Creos hus" av Brita Sylvan (Insektens förlag 1997) får man flera saker på en gång: man får giftig samhällskritik och en analys över varför allting är så fel i vår tid (feminism, dagis, jämställdhet,...), man får en erotisk skildring av hur en äldre man öppnar och skapar en kvinna ur en femtonårig tjej (och en beskrivning av vad som händer när hon tar med sina småsystrar till mannen) men framför allt får man ett brinnande hyllningstal till Hans Scheike och den av honom upptäckta metoden "det kärleksfulla riset".

För den oinvigde är det lite svårt att förstå sig på "det kärleksfulla riset". Å ena sidan är den erotiska aspekten av mötet mellan den äldre, trygge, mannen Creo och den oskuldsfulla flickan Mi-Rakel påtaglig och beskrivs som central, å andra sidan får Mi-Rakel ris även av Creos andra kvinnor med betydligt mindre erotisk laddning och Mi-Rakel ger även själv sina småsystrar smisk utan erotiska inslag, så det är oklart hur viktigt det är.

När Mi-Rakel får  "det kärleksfulla riset" av Creo är den högtidliga stämningen och de rituella inslagen viktiga; hon går alltid med bar bak hemma hos Creo, hon "ställer upp sig" på korrekt sätt när hon blir tilltalad, hon niger för riset när hon hämtar det och så vidare. Men när Mi-Rakel risar upp tolvåriga lillasyster Mi-Randa ordentligt sker det under en städdag hemma som avbryts en gång i timmen för ris.  

En läsare så fast i denna tids tankebojor som undertecknad funderar också över hur det kommer sig att  "det kärleksfulla riset" fungerar så effektivt på alla kvinnor men överhuvudtaget inte går att tillämpa på män. Om riset garanterar att nioåriga flickor blir fria, starka och kreativa människor, vad ska vi då göra med pojkarna? Eftersom det dessutom är så att en man utan problem kan tukta många kvinnor riskerar vi inte allvarliga problem i samhällsuppbyggnaden när  "det kärleksfulla riset" tillämpas allmänt?

Ny rå och pervers svensk litteratur

Det är sällan man får tillfälle att tipsa om svensk litteratur som är så rå och pervers som K. Svenssons "Sinfonia"-trilogi. Över mer än 1000 sidor får man här följa vad som hände när sex familjer tegelbrännare övertalas att lämna Spanien för att bege sig till Florida, mötet med Almrot och "De Holländska Gudarna", maktkampen bland de perversa inom och utom The Wintermen, det militärstrategiska geniet John Duncan Stevenson, Las Normales, The Philosopher's Club, problemet med gåvor såsom det behandlas inom psykoanalysen och så vidare, och så vidare.      

Stora delar av Sinfonia utkom först som podd. Som sådan måste man säga att den bryter mot många av förväntningarna på inläst litteratur: det är inte action-orienterat och avsett för personer med dålig uppmärksamhet, utan tvärtom den sorts litteratur där en fotnot får tillåtelse att breda ut sig över tiotals sidor och där författaren utan tvekan refererar tillbaka till händelser flera hundra sidor tidigare. 

Alla vi som inte sköt Olof Palme

Ok, ska vi se om det finns något roligt på Facebook.

Ja, jag mördade ju inte Olof Palme så det där är väl en grupp för mig.

Eller, jag sköt i alla fall inte Palme 1986.

Fast, nu blir jag lite osäker, jag kan nog ha skjutit Palme.

Nu börjar jag minnas, vi sköt Palme.

Så var det, vi mördade Palme.

En grupp för alla oss som dödade Olof Palme.

Det var vi som gjorde det, vi MÖRDADE honom.

Courtney Brown "Cosmic Voyage" och "Cosmic Explorers"

 Det är inte så många som har hört talas om Courtney Brown och det är konstigt. Brown har nämligen gjort den mest betydelsefulla upptäckten någonsin. En vetenskaplig metod för att ta reda på allting, få svar på alla frågor: Scientific Remote Viewing (SRV).
Hur fungerar den, kanske du frågar? Enkelt. Först måste du träna meditation en massa och gå på kurser. Sen när du är färdigutbildad sitter du hemma vid ditt skrivbord. En vän är med som 'monitor'. Ni bestämmer vilka frågor du vill ha svar på. 'Monitorn' ger varje fråga ett nummer okänt för dig. Sen ger 'monitorn' dig ett nummer, du mediterar över det och sen bär det iväg. Du transporteras till en lämplig plats och får där svar på din fråga. Observera att metoden fungerar även på icke-konkreta frågor, dina svar blir då mer symboliska. Hemligheten i hela metoden, det man lär sig på kurserna, är att inte tänka.
Vad använder Brown metoden till? Han är sociolog, så han studerar de två utomjordiska civilisationerna på jorden: 'greys' och marsianer. Dessutom är Brown personlig vän med Jesus och jordens representant till 'The Federation', det interplanetariska FN. Mycket rakt och enkelt skriven, mycket underhållande bok.

David Liljemark "David Liljemarks underbara värld"

Att säga att David Liljemark är mångsidig är en underdrift. Kanske nästan en motsägelse, för mångsidighet är en av Liljemarks främsta kvalitéer. Och i den 500-sidiga volymen "David Liljemarks underbara värld" (Adlibris, Bokus) från Galago speglas bredden i hans produktion utmärkt. Att författaren har en närmast autistisk dragning till det anala samlandet, i detta fall rörande sin eget skapande, framgår tydligt.

Liljemark kommer ursprungligen från fanzine-sfären och serie-fandom, samma mylla som Mats Jonsson och Simon Gärdenfors. I boken finns det mängder av exempel på serier, bland annat rikliga utdrag ur fanzinet Laban, för mig bokens höjdpunkt, och utförlig rapportering kring utställningen "Åratal av övergrepp". Vi bjuds också på en hel del DJ:Röv. Därifrån vidare till de mer rumsrena serierna om Ritman Katz och Susanna och Bo, och om Liljemarks avlägsna släkting F. A Boltzius, den värmländske predikanten och helbrägdagöraren, som leder in på Liljemarks produktion av värmlandiana.

Bland filmerna bör naturligtvis "Jakten på Bernhard", visade på SVT och skapad i samarbete med Lucas Moodysson, lyftas fram, även om "Ett litet barn", kallad "världens bästa kortfilm" av Moodysson naturligtvis måste nämnas. I musikproduktionen känns "The Wonder Boys", "Slöphead" och "Sugar Daddy" som de mest spännande punkterna, även om det är svårt att inte också nämna "Felched By The Goat". Om jag till sist också nämner samlingen av Space-bilder, barnboksproduktionen,  konstsamlandet och en hel del annat så hoppas jag att jag gett viss täckning för det inledandet pratet om mångsidighet.

Tankar om Christchurch

Efter att har tittat på bakgrunden till Christchurch-attacken och försökt reda ut om det var en false flag, så samlar detta inlägg några andra funderingar kring händelsen från sociala media.

Namnet "Christchurch" är ju en misstänkt placering för en moské? 

Eller så är attacken förutbestämd av högre makt.

Blir det Sveriges tur nästa gång, som hämnd för hämnden Ebba Åkerlund?

Och hur är det med uppmärksamheten i media, märker någon om en synagoga attackeras?

Och varför använder man  skjutvapen överhuvudtaget?