Johanna och Patrik

Det var länge sedan vi på bloggen besökte Johanna och hennes profet Patrik. Den nytillkomne kan läsa de tidigare inläggen om dem med början här, annars kan vi låta Johanna sammanfatta historien:

Nästa månad har det gått 1 år sedan jag och Patrik träffades.
Som jag nämnt tidigare,
hittade han mig via min blogg (mirakeltjejen.blogg.se) och tog kontakt.
GUD sa åt honom att fortsätta kontakta mig, och när han ringde mig,
sjöng han och spelade keyboard för mig i tungor
(en gåva att tala alla språk, man får den från GUD) och fick profetiska budskap.
En dag fick han ett budskap som jag verkligen INTE tyckte om:
"Jag ser en vision där vi är i ett hus, du är på övervåningen och leker med VÅRA barn,
och jag är på nedrevåningen och sover på soffan"

Jag hade inget intresse av att bli ett par med en så pass äldre man

och som jag utefter bilderna jag sett på nätet inte enligt mig såg attraktiv ut.
(man ska inte gå efter utseendet, men det är ju en fördel om man tycker den andre är fin)

Men Mars 2013,  träffade jag honom i verkligheten och pannkakan blev vänd på en gång.
Han var den absolut underbaraste, kärleksfullaste, vackraste man jag mött.

Vi har nu under ett års tid, utvecklats till att passa varandra mer och mer.
Och jag börjar se min dröm-man i honom, den man jag verkligen inte vill vara utan.

Vid mitt senaste inlägg gick deras relation upp och ner. Johanna kommenterar läget:

Livet rullar på, Patrik och jag är inte gifta än, det blev ingen resa till Israel, GUD lät oss välja mellan resan och en annan sak, och det var mer frid över den andra saken.

Men deras relation fortsätter att drabbas av problem. Som vanligt är det Johannas motvilja mot att underordna sig som är roten till det onda. I ett numer borttaget inlägg (återpostat här) skriver Johanna:

Jag personligen är just nu under andliga attacker för att jag har så svårt att underordna mig Patrik.
Han är storebrors-typen som gärna säger till vad jag får och inte, och vissa gånger är det han säger (enl mig) alldeles "tokiga" saker. 
Och jag är storasystern-typen som försöker vara den smartaste hela tiden.
"Varför ska jag behöver göra så?" "Det är bättre att göra såhär" "Vill inte"

Kvinnor som går emot sin man, går emot Yahwe själv!
Det är mycket allvarligt.

Dels det att det är GUDS ordning, men även att om en kvinna underordnar sig GUD genom detta så kommer GUD förändra mannen så att kvinnan får det hon behöver av sin man.
Om mannen gör fel, är det Han som får bestraffningen av Yahwe.

Jag vill bli en omodern biblisk kvinna, en sådan som ser upp till sin man som Sara gjorde, som t.o.m kallade henne för sin herre.
Jag vill bli min mans tjänarinna och njuta av att få vara till behag för honom.
Men oj vad lätt det är att ist säga: "gör det själv!"

Det är ganska stora ord jag använder, men om du fantiserar två olika kvinnor framför dig, en gudsfruktig som underordnar sig sin man, hoppas i sin stillhet, eller en kvinna som har näsan upp i vädret och skriker, gnäller och ställer krav, hon är aldrig nöjd.

Vilket känner du mest glädje över?

Moderna kvinnor är ouppfostrade stora barn.
Som stinker inför Yahwes näsa.

Be för mig, jag vill vara Patrik och GUD till behag.
Det krävs ett mirakel som det ser ut nu.
Men mitt hjärta sörjer jag skäms, men jag sätter mitt hopp till att Yeshua hjälper mig under processen.

Att det var en allvarlig kris vittnar inlägget "Tappade frälsningen idag" om:

Idag miste jag min frälsning,
om Yeshua hade kommit för att hämta sina idag,
så hade jag inte varit en du hade få se i himmelriket.

Men jag har fått förståelse vad jag gjorde och hur jag hamnade där,
jag vill dela med mig för att andra kan ta lärdom utav detta.
Det är så att jag är en person som endast bara vill väl, jag vill inget annat än GUDS vilja i allt.
Men i min strävan efter att GUDS vilja ska ske, använde jag djävulens vapen istället för att använda GUDS kärleks vapen.

Sådana onda vapen är t.ex att man vill hämnas -om den ena sårar, ger man genast igen.
Man blir arg och irriterad när en person gång efter gång gör någonting man sagt att man inte vill att de ska göra och pratar inte ut utan snarare blir kärlekslös.
Manipulation, man kanske inte känner sig älskad o kommer med hot "om inte du gör såhär så gör jag si eller så"

Såhär tappade jag min frälsning,
men jag har omvänt mig och blivit skriven i livets bok igen.
Det är inte lätt alla gånger, men jag behövde förmodligen komma till denna punkt för att förstå allvaret.
GUDS ord gäller, utan kompromiss!

Dock verkar relationen ha överlevt dessa andliga attacker för i december återkommer Johanna till Guds plan:

GUD ledde min blivande man profet Patrik (kallar han så för att GUD kallar honom för det) att hitta mig genom min blogg då han tittade runt på nätet.
Han är 17 år äldre en mig, men GUD såg att jag behövde en äldre hubbe :)
o han behövde någon lite yngre.
Han är halvitalienare och jag har rötter från Finland.
Om vår första tid och hur det var när vi träffades kan man läsa på första sidorna av denna blogg :)
Jag fick verkligen inte "vem som helst" utan jag fick den som GUD skapat för mig,
GUD har inte bara utvalt oss till varandra utan när vi skapades tänkte han att vi skulle höra samman.
Det är inte en dans på rosor alla gånger, för vi har inte riktigt utvecklats klart till de vi är i YHWH.
Men vi har det bra och har en spännande lycklig framtid tillsammans.
Vi är inte gifta än, och har inte blivit ett fysiskt.
Det kommer när det är tid för det.

[…]

Vi tror på en relation där båda har samma värde, men mannen är huvudet och har större ansvar inför GUD att leda familjen rätt. Jag har inte alltid lätt att underordna mig för jag har så stark vilja, men försöker.

Vi har uppdelade uppgifter i hemmet, tror jag kommer bli en lycklig hemmafru, men nu när jag jobbar hjälper han till med mycket.

Från denna blogg önskar vi lycka till!
Mer om Johanna och Patrik.

En helig kvinna

Här återpostas ett borttaget inlägg från den 28 juni 2014 på bloggen walking with the LORD. För en bakgrund börja läsa här.

Precis som YHVH skapade (Isch-mannen) Adam ur stoftet, kunde YHVH valt att skapa kvinnan likadant. Varför tog Han ist ett revben för att skapa (Ischa=) kvinnan?
Jo för att mannen inte ska vara hel utan en kvinna, mannen ska ha ett beroende till kvinnan som ska vara till hjälp för honom.

Yahwe är ordningens GUD, och har valt att orningen i en familj ska vara:
1.) Yeshua
2.) Mannen

3.) Kvinnan
4.) Barnen.

Inte för att den ena skulle vara mindre värd, men för att GUD inte planerat att alla ska vara självständiga, vi behöver varandra och blir lyckliga när vi känner att vi har en egen plats och uppgift att uppfylla. Den enes plats är inte mindre värd en den andras, utan den gemensamma samverkan ger det slutgiltiga resultatet som Yahwe vill ha.

Kvinnor som växer upp under denna tidsperiod, lär sig inte respekt och Gudsfruktan genom att de inte växer upp i en familj där det finns den gudomliga ordningen.
Vi lär oss att vi ska bara göra det vi själva vill, inte vad någon annan vill.
Föräldrarna har inte makten över barnen längre, utan har snarare barn nästan som en hobby, en tradiotion att skaffa barn. Sen får varje förälder välja själv hur man ska uppfostra sina barn,
vissa väljer fri uppfostran, d.v.s att barnet är fritt att göra vad det vill utan att den vuxna lägger sig i, kankse t.o.m att den vuxne uppmuntrar barnet i det den gör.
Jag hörde om en familj där barnen kröp på bordet och hällde salt överallt.
Utan att föräldrarna sa till.

Ja, i sådana omständigheter är vissa av oss uppvuxna i.
Att Yahwe sedan kommer och har förväntingar och ställer krav på oss får oss att känna oss kränkta.
Vi vill höra att Yeshua älskar oss oavsett, och han förstår.

Vi behöver lära känna att Yeshua är god, men även sträng.
De 2 är inte varandras motsatser. Hans stränghet lär oss underordnad och vi blir dessa får istf getter som har pratar om.


En modern kvinna har mycket svårt att därför ställa om sig i Guds ordning när det gäller familjen,
denne ser snarare att ordningen är såhär:

1.) Barnen
2.) Kvinnan och mannen
3.) Gud

Jag personligen är just nu under andliga attacker för att jag har så svårt att underordna mig Patrik.
Han är storebrors-typen som gärna säger till vad jag får och inte, och vissa gånger är det han säger (enl mig) alldeles "tokiga" saker. 
Och jag är storasystern-typen som försöker vara den smartaste hela tiden.
"Varför ska jag behöver göra så?" "Det är bättre att göra såhär" "Vill inte"

Kvinnor som går emot sin man, går emot Yahwe själv!
Det är mycket allvarligt.

Dels det att det är GUDS ordning, men även att om en kvinna underordnar sig GUD genom detta så kommer GUD förändra mannen så att kvinnan får det hon behöver av sin man.
Om mannen gör fel, är det Han som får bestraffningen av Yahwe.

Jag vill bli en omodern biblisk kvinna, en sådan som ser upp till sin man som Sara gjorde, som t.o.m kallade henne för sin herre.
Jag vill bli min mans tjänarinna och njuta av att få vara till behag för honom.
Men oj vad lätt det är att ist säga: "gör det själv!"

Det är ganska stora ord jag använder, men om du fantiserar två olika kvinnor framför dig, en gudsfruktig som underordnar sig sin man, hoppas i sin stillhet, eller en kvinna som har näsan upp i vädret och skriker, gnäller och ställer krav, hon är aldrig nöjd.

Vilket känner du mest glädje över?

Moderna kvinnor är ouppfostrade stora barn.
Som stinker inför Yahwes näsa.


Be för mig, jag vill vara Patrik och GUD till behag.
Det krävs ett mirakel som det ser ut nu.
Men mitt hjärta sörjer jag skäms, men jag sätter mitt hopp till att Yeshua hjälper mig under processen.

:( < 3

// Johanna M

Muslimska resonemang om hädelse

I ett tidigare inlägg (De är inte Charlie) presenterade jag några kommentarer till attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Då hoppade jag över muslimska reaktioner, här följer istället några exempel på muslimska resonemang om hädelse. Observera att jag inte påstår att detta är ett typiskt eller vanligt sätt att resonera bland muslimer i Sverige. Tvärtom, det typiska och vanliga har ingen plats på denna blogg. När jag skriver om profeten Patrik är det inte för att det är typiskt eller vanligt för kristna i Sverige att tro på honom.
 
Här presenteras några av de frågor och svar angående teckningar av Muhammed och liknande som publicerats på hemsidan Maktabah Dâr-ul-Hadîth. Sidan presenterar sig själv på detta sätt:

Maktabah Dâr-ul-Hadîth är både bokaffär, hemsida och studiecirkel och är helt befriad från sektväsen och främmande ideologier. Istället är den fullständigt grundad på Qur’ânen och Sunnah.

Om innehållet sägs detta:

Hemsidan är avsedd att främst fungera som de lärdas språkrör. Artiklar till hemsidan översätts kontinuerligt från arabiska böcker, kassettband och muntliga intervjuer med lärda. Dessa publiceras sedan i ocensurerat format på hemsidan.

Vi börjar från början: menar de lärda som medverkar på sidan att man får rita karikatyrer av Allah?

Fråga: Vad anser ni om personen som ritar Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) som en karikatyr och lägger upp bilden i en tidskrift eller en tidning?

Svar: Det är en klar villfarelse. Allâh är för väldig och för ädel för att ritas som något. Ingen liknar Honom och Han är den Hörande och den Seende. Hur mycket man än föreställer sig, klarar man aldrig av att föreställa sig Allâh (´azza wa djall).

Om vi vet att tecknaren avser att nedvärdera Allâh (´azza wa djall), är han en otrogen avfälling. Han måste krävas på ånger. Antingen ångrar han sig eller också avrättas han. Vissa lärda sade till och med att man inte behöver kräva honom på ånger. Det är upp till den religiöse domaren. Om han anser det vara bättre att han krävs på ånger, gör han det. Annars avrättar han honom direkt.

Det råder inga tvivel om att den som ritar Allâh som en karikatyr utav gäck är en avfälling som måste avrättas direkt. Han behöver inte krävas på ånger då han är en av de vidrigaste skapelserna.

Svaret är entydigt nej, man får inte rita karikatyrer av Allah. Straffet är döden, möjligen med en chans att få ångra sig innan. Men vad ska då en god muslim göra om Allah eller profeten förtalas? En möjlighet är att lämna landet:

Fråga: Hur råder ni en muslim som bor i Europa och hör hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förtalas?

Svar: Hur lever han i Europa? Han skall inte leva i ett land i vilket han hör hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förtalas. Han får flytta till ett annat land i vilket sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte förtalas.

Om man inte kan lämna landet så är jihad ett alternativ:

Fråga: Hur skall vi fördöma och avvisa den som misshandlar profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Muntligt eller praktiskt? Vad är domen för att försvara profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?

Svar: Praktiskt försvar är i form av Djihâd som i sig har regler och villkor. Det är inget försvar du skall göra på egen hand. Det har sina villkor. Om en muslimsk armé mobiliseras under en islamisk ledning sluter du dig till den. Individer skall alltså inte agera självmant. Det medför nackdelar, kaos och blodgjutning. Därtill bidrar det inte med något annat än skada och ondska.

Vad muntligt försvar beträffar, så skall du försvara sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om du förmår att tala väl med bevis. Det är din skyldighet.

Men om man inte kan lämna landet och det inte finns någon jihad att ansluta sig till, är det då fritt fram att mörda avfällingen?

Fråga: En student framförde från er att ni sade under gårdagens lektion att den som förtalar sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skall dödas ehuru han ångrar sig och att han inte kan ångra sig…

Svar: Det är makthavaren som dödar honom. Det är inte du som skall döda honom. Det är makthavaren som skall döda honom. Det är han som dödar honom efter en dom från en Sharî´ah-baserad domstol. Det är ingen kaotisk fråga. Jag sade inte så. Jag sade inte att alla kan döda honom. Ljuger de om mig när jag är närvarande? Fri är Allâh från brister!

Man får alltså inte hämnas på egen hand, ordning och reda, dom i domstol och avrättning genom makthavare. Makthavare i Frankrike torde president Hollande vara. Kanske man kan be president Hollande om lov att få döda avfällingen?

Är det enda alternativet för den som bor i Frankrike att be Hollande om lov att få döda personen som förtalar profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?

Personen som lever i ett islamiskt land och förtalar sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) får inte avrättas förrän fallet har tagits med makthavaren.

Om du befinner dig i ett otroget land så skall du inte göra något. Istället skall du snabbt se till att utvandra från det landet. Lev inte med dem om du kan lämna landet. Den otron som de praktiserar är allvarligare. Du måste uppfylla villkoren och avtalen. Inget riskfyllt beslut skall således tagas.

Därför skall du varken be Hollande eller någon annan om tillstånd. Flytta eller ligg lågt. Orsaka inte förstörelse för muslimerna i det landet.

Slutsatsen är tydlig. Även om karikatyrtecknare förtjänar att dö så är det viktigt hur det går till. Inga oauktoriserade, kaotiska attacker. Således ett avståndstagande från attackerna i Paris och Köpenhamn, även om man kanske kunde önskat sig en annan motivering.

Kodnamn Onkel

Förra veckan lyssnade på Nordegren & Epstein i P1 som talade med Jan Bergman om hans bok "Sekreterarklubben" som handlar om Bergmans mor och andra kvinnor som värvades av Helmuth Ternberg för att arbeta som spioner för C-byrån under andra världskriget. Som av en slump hade jag samma dag lästa klart en annan bok om en kvinnlig sekreterare som värvades som spion av Ternberg under andra världskriget. I detta fall var dock kvinnan tyska, hette efter kriget Erika Schwarze (under kriget Wendt) och hon berättade sin historia i boken "Kodnamn Onkel" (Bonniers 1993).

I förordet skriver Lena Svanberg att "exaktheten i hennes skildring får oss att tro att hon fört dagbok" vilket beskriver boken väl. I boken får man en känsla för Stockholm under andra världskriget, en neutral stad där spionkriget går på högsta varv. Men också en stad med ett överflöd av lyx och trygghet i ett krigsdrabbat Europa. Författarinnan undviker noggrant efterhandskonstruktioner, hennes karaktär i boken har ingen översikt och vet inte hur historien kommer att utvecklas vilket bidrar till en realism i boken. På det hela taget ger Schwarze en inte så positiv bild av sig själv. Att hon var vacker påpekas flera gånger, hennes största intressen tycks ha varit kläder och attraktiva män. Innan kriget har hon varit gift i några år, inte av kärlek utan ihop om att bli en försörjd hemmafru med tid för sin konst.

Inte heller hennes motiv för att arbeta för den svenska säkerhetstjänsten framställs som heroiska eller nobla. "Teddy" Ternbergs personliga charm verkar ha varit den mest avgörande faktorn, utöver detta är det en serie små oskyldiga steg som till slut resulterar i att hennes förräderi är ett faktum. Å andra sidan är väl detta, så vitt jag kan begripa, en realistisk bild av hur man värvar spioner, försiktigt, försiktigt. Om det är på någon punkt där hennes berättelse känns lite underlig är det i beskrivningen av nazismen. Enligt Schwarze verkar det funnits en minoritet tyskar som var övertygade nazister medan majoriteten, mer eller mindre aktivt, är motståndare till nationalsocialismen. Detta ska alltså även gälla för personal i den militära underrättelsetjänsten som är placerade utomlands, till exempel i Stockholm eller ockuperade Norge. Jag vet inte hur många gånger i boken författarinnan känner ett tyst samförstånd med en annan tysk om att Hitler egentligen är en katastrof för landet. Kanske var det så, kanske inte. Samma tanke återkommer i synen på Helmuth Ternberg. Att han har mycket goda relationer med den tyska försvarsledningen är för Schwarze uppenbart (han kallas ständigt för "unser schwedischer Freund" där). Ändå tar hon för givet att han arbetar för att besegra Tyskland och nazismen. Jag kan här nöja mig med att konstaterar att alla inte håller med om denna bedömning.

När man talar om kvinnor som spioner så tilldrar sig frågan som sex naturligtvis ett extra intresse. Schwarze blir utbjuden på middag av en överordnad som vill ha henne som älskarinna. När hennes kontaktman Börje Brattberg får höra detta blir han intresserad och vill att hon ska tacka ja:

- Och så tjatar han att jag ska komma hem till honom på middag.
- Och det har du ingen lust med?
- Nej, verkligen inte. Jag vet mycket väl vad han vill. Och det vill inte jag.
- Men kan du inte acceptera en inbjudan i alla fall?
- Och gå i säng med honom? Aldrig.
- Det är du tillräcklig smart för att undvika.

Kontaktmannen får som han vill och det blir en serie middagar hos den överordnade.

I sitt efterord försöker Lena Svanberg placera Schwarzes historia i ett sammanhang och motivera varför man ska tar på den överhuvudtaget. Mycket handlar om Helmuth Ternberg (eller kanske Hellmuth, som Svanberg menar att han står som i de militära pappren) och hon ger på det hela taget en positiv bild av honom och hans insats. Kanske lite väl positiv. Till exempel tas rättegången efter kriget mot Robert Paulsson upp tämligen utförligt. Paulsson var byråinspektör på Statens Utlänningskommission och dömdes för samarbete med tyskarna, bland annat för att ha lämnat vidare information om Schwarzes spionage. Dock nämner Svanberg ingenstans att även Ternberg dömdes efter kriget för sina relationer till Tyskland (se här).