tisdag 2 december 2014

Vem är rädd för fittkonst?

Nyligen invigdes en utställning med fittkonst vid Hornstull i Stockholm. Arrangörer var gruppen  Fittkonst Sthlm som beskriver sig som "ett konstnärssällskap i Stockholm med fittan i fokus". I en intervju innan vernissagen beskriver Josefine Surin gruppen som "en blandad skara av etablerade konstnärer och kreativa människor som jobbar med helt andra saker". Att utställningen skulle väcka viss debatt var inte oväntat, som Surin säger: "så fort något visas som kan tolkas som en fitta upplever vi att det blir tabu, hyssjas ner och blir jobbigt.". Utställningen väckte mycket riktigt också kritik.

Det var dock inte högern som protesterade, det var inga kristna som demonstrerade mot den ökande omoralen eller konservativa som vill hålla fittan borta från det offentliga ljuset. Istället kom kritiken från vänster. Fittkonst Sthlm fick be om ursäkt:
Hej!
Idag har vi uppmärksammats och fått kritik för att ha uttryckt oss transfobiskt. Vi har pratat jättemycket om just detta: Vi ska inte referera till fittan som enbart kvinnans kön eller lägga någon värdering i huruvida de medverkande har fitta eller ej och hur de definierar sitt kön eller sin könsidentitet.
Vi är jätteledsna över att vi missade detta idag, särskilt eftersom vi har transpersoner med i vår grupp. Vi vill att alla ska känna sig välkomna hos oss. Det här var ett misstag som vi jobbat hårt för att inte göra, och vi ska göra vårt absolut bästa för att det inte ska hända igen. Tack till er som har uppmärksammat detta, vi är öppna för kritik och hoppas att ni förstår att vi vill bara bli bättre.
Om man pratar om fittor måste man naturligtvis vara väldigt försiktig så att man inte blandar samman fittbärare och kvinnor. I ljuset av denna kritik  kan man naturligtvis ifrågasätta hela syftet med gruppen Fittkonst Sthlm. Vore det inte bättre att arbeta för att synliggöra en utsatt grupp i samhället som kvinnor istället för att arbeta med att synliggöra fittan?

Gruppen Fittkonst Sthlm är dock inte ovana vid att dra på sig kritik. Medverkande i gruppen är Jenny Wenhammar, känd som Femen-aktivist. Nu är det dock varken hennes bröst eller fittkonst som är problemet utan hennes tatuering i pannan. Fittkonst Sthlm förklarar:
Fittkonst Sthlm är medvetna om att Jenny har fått kritik för placeringen av sin tatuering. Vi tycker att det är jättebra att kulturell appropriering medvetandegörs, och vi vill härmed belysa att vi har haft en intern diskussion om detta. Vi välkomnar alla så länge de delar våra värderingar, och placeringen av Jennys tatuering inte är ett hinder för hennes medverkan i utställningen eller i gruppen. Om någon vill diskutera detta vidare är ni välkomna att göra det med Jenny när hon ger tillfälle.
Efter diskussion beslutades alltså att Wenhammar fick medverka i utställningen trots att det finns människor i andra länder som också har tatueringar i pannan. Vi får hoppas att det i diskussionen inte refererades till huruvida Wenhammar har fitta eller ej.

Jag känner att jag inte kan avsluta detta inlägg utan en brasklapp: det kan vara så att Fittkonst Sthlm är ett troll och att allt detta är ett skämt. I så fall, gratulationer till alla inblandade, ni lurade i alla fall mig.

måndag 1 december 2014

Mina t-shirts: esoterika/udda

Möjligen var det en och annan som inte var så imponerad av mina musik t-shirts. Det kan jag förstå, musiknörderi har aldrig varit min starkaste sida. I kategorin esoterika/udda finns nog lite fler godbitar.

Disinformation, "Fuck consensus reality", inköpt via nätet i USA

 www.disinfo.com
Aleister Crowley, The Beast, 666, inköpt på loppmarknad i London
Fortean Times, The world of strange phenomena, prenumerationsgåva
"You are being lied to", Disinformation, inköp via nätet i USA
Nostradamus quatrain om jordens undergång:
L'an mil neuf cens nonante neuf sept mois,
Du ciel viendra un gran Roy d'effrayeur.
Resusciter le grand Roy d'Angolmois.
Avant apres Mars regner par bon heur
inköpt i Tokyo 1999
"AREA 51, Secret UFO facility, Groom Lake, Nevada", inköp Rachel, Nevada 2003
Little A'le 'Inn, Rachel, Nevada

fredag 28 november 2014

Mer franska erfarenheter från Mali

Fortsättning på inlägget om franska erfarenheter från Mali.

PANTHERE 3(Feb 22nd –March 11th 2013)


BDA (= Battle Damage Assesment)
MK82 DSU-33 airburst : great results Vs PERS
Fusing Vs sand
Straffing runs by Mirage F1 Vs BRDM-ZSU
Tng or simulation ?

DIABALY

Bomber som exploderar i luften fungerade alltså bra mot människor på marken, däremot ställde sanden till problem med andra bomber.

Coordination with HELI TF
Tight coord to be achieved prior OPS
Supporting arms or fighting on its own ?
Choppers vulnerable to SAF (8 AH hit, 1 crew KIA)
JAAT Rafale w/ TIGER AH Vs Pick up



Vulnerability AAA
1 KIA + 1 Tigre U/S
Helikoptrarna var de sårbaraste delarna av de franska styrkorna. Åtta nedskjutna helikoptrar, en person död. Fienden använde artilleri för att bekämpa helikoptrar, de hade även tillgång till mer avancerade missiler men verkar inte klarat av att använda dessa. 


COOPERATION W/ ARTYARMY comms network not workable
ARTY rqted to use FAC TACSAT network
ROZ Vs Keypads
Lat-Long Vs MGRS


120mm Mortar
- 24 fires
- 143 Explosive shells
- 13 Light Shells
- 15 Smoke Shells


155 mm CAESAR
- 23 fires
- 140 Explosive Shells
- 21 Smoke fires

Freedom price : 6 KIA
• 4 x Direct Fire
• 2 x IED




torsdag 27 november 2014

Den franska erfarenhet från Mali

Att Sverige ska skicka mer trupp till Mali för att stödja den fredsbevarande styrkan Minusma har uppmärksammats (svt, sr). Jag tänkte därför dela med mig av några tankar om de franska insatserna i Mali tagna från en presentation vid en konferens jag besökte förra året.
 
Den franska insatsen med namnet Operation Seval pågick under i stort sett hela 2013 och syftade till att bekämpa islamistiska separatister i norra Mali. Nedan följer delar av texten på engelska och bilderna från presentation given av en hög fransk militär. Vissa kommentarer av mig på svenska. Presentationen gavs under Chatham House-regler: det är fritt för åhörarna att använda information om man inte anger källa.

Long rang recon in NW of Mali end of april 13
Mali är stort land med skiftande terräng.

MALI AO



Long range strike from FR
4 Rafale from SDI
9H35 TOF / 26 DMPIs
5 AAR / 2 H playtime
Landed in Chad
Fransmännen utförde alltså stridsuppdrag i Mali med plan som startade i Frankrike, släppte bomber över Mali och sedan landade i Tchad. 


De använde också lokalt stationerade flygplan. Totalt släppte fransmännen 300 bomber under kampanjen.

8 Rafale (N’Djamena)
‐ 6 bombs per a/c
‐ GBU12
‐ A2SM/SDU38
‐ 30 mm Gun
‐ Pod : Damoclès
‐ ROVER
‐ RECCE pod NG/Video DL

6 Mirage 2000D (Bamako)
‐ 2 GBU12 or 3MK82 per a/c
‐ 1 Pod (ATLIS, PDLCTS or Damoclès)
‐ ROVER


AIRBORNE OPS
TIMBUKTU
Op ORYX
23‐28 JAN


FIGHTING AND FIELD CONDITIONS Not a «Afghan war »!
First in = harsh cond
Minimum support
Heat (60°) on sand/rock
Beating hardware
No FOB to regen
Not a walk in the park.
Soldaterna lämnade tydligen mycket av sin hög moderna utrustning hemma på basen för att istället kunna bära med sig extra vatten. En fördel med den extrema miljön beskrevs som att man kunde anta att all mänsklig okänd aktivitet var fientlig eftersom inga civila rörde sig i området.



 Fortsättning följer här.

onsdag 26 november 2014

Mina t-shirts: musik

Några musik t-shirts jag råkar äga:

Morrisey, "Maladjusted"-turnén, Solnahallen, Stockholm 3 december 1997. Framsida "On this glorious occasion of this splendid defeat"

 Baksida: "Satan Rejected My Soul"
 Foetus (JG Thirlwell), inköpt efter spelning i Stockholm, troligen 29/2 1996.
 Lollipop: t-shirt erhållen som del av ersättning för att ha rivit staket dagen efter festivalen 1996.
 Orup slår Nick Cave och Robyn på lineup:en.
 The Cure: t-shirt med omslaget till skivan "Concert: The Cure Live". Inköpsdatum okänt.
"God is my co-pilot", "Fight! Fury! Faith", inköpt i samband med spelning på Roskilde-festivalen eller i Stockholm 1996.
 Baksida med japansk text.
 

måndag 24 november 2014

Knark är bajs

En bok som jag under lång tid sökt (för ett överkomligt pris) är Allan Rubins "Hasch - himmel och helvete" (Sober förlag 1986). Detta är en klassiker bland udda svenska böcker med sin djupt kända varning för knarkets faror. Och visst, när Rubin är bra så är han mycket bra. Ta till exempel detta avsnitt när Rubin just  pratat om de uråldriga aztekerna och deras människooffer:
Allt detta skedde inte långt från den amerikanska västkusten där intresse för såväl droger som blod och rituell död åter har vaknat. När kommer vi att tolka den lockelse till Satan och till blodsoffer som kantar de hallucinationsframkallande drogernas spridningsväg - i förgången tid och här och nu - som en konsekvens av just samma droger?
Men på det hela taget måste jag säga att jag är lite besviken på Rubins bok. Många gånger närmar han sig gränsen för det uppenbart och komiskt omöjliga men varje gång backar han. Rubin varnar misstänkt ofta för farorna i de österländska religionerna, men påpekar också att det inte är just det österländska som är problemet. Han följer efter och fotograferar ungdomar med suspekta frisyrer på stan men inser att man inte kan se utanpå vem som är satanistisk massmördare. Han kritiserar utagerande hårdrocksband men i första hand för att deras utspel drivs av en önskan om en större marknadsandel.

Kärnan i Rubins budskap är att den dåvarande droglavinen och dess manifestationer inte i första hand ska förstås som en reaktion på sociala missförhållanden utan har betydligt mer grundläggande orsaker. Följande sammanfattning från bokens sista kapitel kan möjligen ses som en spoiler men jag är säker på att ingen misstycker. Rubin uttrycker sin misströstan över att hans budskap inte kommer att tas väl emot i de professionella hjälparnas krets och uppmanar därför sina läsare att ta saken i egna händer: ordna diskussioner, studiedagar och kursverksamhet med bland annat följande innehåll:  
Beskriv hur cannabis kan öppna medvetandets portar så att hallucinationens och psykosens magiska föreställningsvärld kan uppenbaras, och redovisa hur shamaner, medicinmän och fetischmän därför tänt på med just hasch och liknande droger i samband med magiska riter och besvärjelser.
Redogör för hur dessa exotiska magiker hävdat att ruset gett kontakt med kosmos och dess andemakter - goda som onda - och varna för att motsvarande upplevelser kan utlösas även bland dem som prövar samma typ av droger, här och nu.
I boken kopplar Rubin denna magiska föreställningsvärld till Jungs kollektiva undermedvetna. Det är samma ormar och vingar på hårdrocksskivornas omslag som i de klassiska folksagorna och katedralens gargoyles (som tydligen, löjligt nog, ska heta vattenkastare på svenska). Rubin tar de mest entusiastiska drogflummarna på allvar: hallucinogena droger öppnar porten till en annan värld. Men hans slutsats blir en helt annan; istället för att rekommendera en psykedelisk upptäcktsfärd varnar han för de faror som finns och vill försegla porten för alltid. Vilken av dessa två attityder som är mest irriterande lämnar jag till läsaren att avgöra.

Det bästa med boken är baksidestexten där författaren, eller förlaget, inkluderat en mängd omdömen om Rubins tidigare bok "Inget är som drogen". Bland annat dessa omdömen:
Politiskt farlig ... en riktigt usel bok
 Mischmasch, besynnerliga resonemang... - Ett misslyckande
Man hoppas att ingen tar hans bok på allvar
Det är farliga åsikter som förs fram
Personligen kan jag inte låta bli att känna respekt för den som marknadsför sin bok på detta sätt.

     

måndag 17 november 2014

Svenskarna och deras konstiga idéer

I vissa kretsar är det populärt att tala om den moderna vetenskapen som en religion; en kyrka eller kanske en sekt. Andemeningen är klar: vetenskapen är inte ett fritt sökande efter kunskap utan en toppstyrd dogmatisk organisation, snabb att kasta ut och brännmärka tvivlare. För mig framstår dessa idéer, i första hand, som bevis för att innehavaren är dåligt insatt i modern vetenskapshistoria. Tvärtom så är vetenskapen, i många fall, anmärkningsvärt tolerant mot personer som ifrågasätter även de mest grundläggande "sanningar". En snabb genomgång av några framstående svenska vetenskapsmän efter andra världskriget illustrerar tydligt detta.

Vad ifrågasattes: "Big Bang"-teorin. Grunden till teorin lades av Aleksandr Fridman 1922, den blev allmänt accepterad i vetenskapliga kretsar från i alla fall 1965.

Vem tvivlade: Hannes Alfvén, nobelpristagare i fysik 1970, professor i elektronik och fysik, ledamot i Kungliga vetenskapsakademien.

Hur argumenterades det: Alfvén förde från 1966 fram sin (och Oskar Kleins) teori om ambiplasma, den så kallade Klein-Alfvéns kosmologi, som är ett alternativ till Big Bang. Teorin bygger på antaganden om att fullständig symmetri råder mellan antimateria och koinomateria (det vill säga vanlig materia) i en ”metagalax”. Universums observerade expansion uppkommer genom en återstuds i ett från början långsamt kollapsande moln av koinomateria och antimateria. Studsen orsakas av det höga strålningstryck som alstrades när materian och antimaterian började annihileras.

Vad: Evolutionsteorin. Lanserad av  Charles Darwin 1858, allmänt accepterad i vetenskapliga kretsar från 1930-talet.

Vem: Nils Heribert-Nilsson, professor i botanik, ledamot i Kungliga vetenskapsakademien.

Hur: Heribert-Nilsson lanserade 1953 teorin om ”emikation” som ett alternativ till evolutionsteorin. Enligt denna förekommer inte någon utveckling av djurarter. Istället sker regelbundet stora katastrofer orsakade av att månen kommer för nära jorden och ger upphov till jättelika tsunamis. Resultatet blir att nästan allt liv på jorden utsläcks, medan de substanser som ingår i arvsmassan rekombineras så att en helt ny fauna och flora bildas. Denna rekombination och tillblivelse av nya arter ska ha skett närmast momentant, eller inom en halvtimme.

Vad: Kontinentaldriften, teorin lanserades av Alfred Wegener 1912 men nådde allmän acceptans i forskarvärlden från 1950-talet.
      
Vem: Nils Odhner, professor vid Naturhistoriska riksmuseet, ledamot av Vetenskapsakademien.
      
Hur: Odhners konstriktionsteori motsäger kontinentaldriften och menar att den enda kraft, som kan ge upphov till rörelser i jordskorpan, är förändringar i temperatur. När kroppar värms upp eller kyls ner, får temperaturkraften kropparna att utvidgas eller sammandragas. På detta sätt flyttas kontinenter och nya berg och hav skapas.



 Det som kan sägas saknas i denna genomgång är moderna exempel. Någon som har tips på nu verksamma svenska professorer med egna avvikande idéer?