Guldmyntfot förklarar Libyen?

Jag har förut i denna blogg pekat på hur nära en radikal kritik av vårt ekonomiska system ligger konspirationsteoriernas område. Man kan undra över hur kausaliteten mellan dessa två områden ser ut (om den finns)? Om man tror på en stor konspiration som styr världen så är det väl naturligt att man tror att det ekonomiska området också påverkas av denna. Å andra sidan har jag intrycket av att det ofta kan vara tvärtom: en oro över det ekonomiska systemet och ett intresse för alternativen kan leda till en "radikalisering" där man ser att även andra områden styrs av intressen bakom kulisserna. Det finns en skola där man ser i princip all radikal kritik av det ekonomiska systemet och konspirationsteorier kring det som förklädd antisemitism. När de säger "bankirer" menar de "judar" och så vidare. Det kan säkert vara sant i vissa fall men jag tror att fenomenet är betydligt djupare än så.


Nåväl, här kommer ytterligare en teori kring ekonomi och världshändelserna: kan det vara så att Libyen bombas av NATO just nu därför att Khaddafi ville införa en ny valuta på guldmyntfot (kallad guld-dinaren)? Vissa tror det.

"Million Dollar Gold Certificate"

En återkommande detalj i James Shelby Downards berättelser om sitt liv är att han vid en tidpunkt innehade ett "Million Dollar Gold Certificate" som han senare överlämnade till någon president. Utan några speciella efterforskningar har jag avfärdat detta som en av de mer orealistiska punkterna i hans historia men blev påmind om det när jag såg följande artikel på Wikipedia: Chiasso financial smuggling case. Där pratas det till och med om "billion dollar bonds" som något som existerar. En snabb googling verkar också ge vid handen att detta faktiskt är något verkligt. Nyttan är dock fortfarande mycket oklar för mig: en papperslapp värd en million eller miljard dollar?

"Frimicklarrasisterna på Expressen"

Nu har jag läst ut "De ska ju ändå dö: tio år i svensk underrättelsetjänst" av Gunnar Ekberg. Lättläst, innehållsrik och bitvis nästan spännande. Boken kan speciellt rekommenderas till dem som vill komplimentera sin bild av det politiska läget i slutet av sextio- och början av sjuttiotalet. Händelserna då hade ju utan tvekan en stark påverkan på de inblandade som satt i decennier senare. Det är först när jag läser denna bok som jag kan förstå hur Hans Holmér i sin bok "Olof Palme är skjuten!" kan spekulera i att den Japanska Röda Armen ligger bakom mordet på Palme och kopplingarna mellan den svenska rättshaveristen Lars Tingström och den palestinska terrororganisationen PFLP framstår som mer logiska (även om dessa inte alls berörs direkt i boken).

I mitt förra inlägg om boken skrev jag att den handlar om en annorlunda tid. Jag kan tänka mig att vissa människor skulle vilja protestera mot detta och mena att till exempel våldsromantik och besynnerliga världsuppfattningar fortfarande är vanligt förekommande inom den yttersta vänstern. Just PFLP var ju aktuella i Sverige i år efter att flygplanskaperskan Leila Khaleds (numer i PFLPs högsta råd) besök och deltagande i flera 1 Maj-evenemang (Gudmundson, Proletären, NewsMill, Expressen). Som belägg för min uppfattning skulle jag dock vilja föra fram följande citat som återges i boken. Det är hämtat ur FFAGs (Folkfrontens Arbetsgrupper) informationsblad nr.7, 1972, och handlar om attentat mot den Israeliska truppen vid OS i Munchen 1972:

Sedan Hitler, Krupp & Co.genomförde sitt folkmord på judar, och Per-Albin Hansson och Frankie Roosvelt hjälpte till att med att från Sverige och USA utvisa de judar som var på flykt, har det utvecklats därhän att den imperialistiska borgarklassen älskar judar. Maffian älskar judar och vill samarbeta med Judiska Försvarsförbundet (som förtjust tackar ja); Olof Palme sitter och gottar sig i en judisk kalott i synagogan i Stockholm; den västtyska polisen tindrar med davidsstjärnor i ögonen och 'skyddar' vad man uppfattar som 'judiska idrottsmän', och förföljer araber; frimicklarrasisterna på Expressen kräver folkmord på palestinier för att skydda judar; och Fib-aktuellt fyller tretton sidor med israeliska lår, fittor och bröstvårtor för alla judeälskare att runka till

Om det finns någon vänsterorganisation idag som skulle välja att kommentera ett terroristdåd på motsvarande sätt är jag intresserad av att få ett tips.

Ett presenttips för alla

Bloggen Gyllene Gryningen presenterar den nyuppfunna magiska slipsen, en lämplig present för alla:

According to this protocol, developed in one of the finest magical schools that occult history ever have encountered, the instructions as for the tail of the Nemyss was to make it long enough sufficient for it to protect the entire spine from the head down to the base of the spine. Some Adepts supposedly also inserted a Talisman into the tail of the Nemyss to enhance its protective powers against the evil mischief making of Oomo-Shatan-Apophis.

However, these good Adepts missed the important point that the Chakras in fact are predominately directed and thus most vulnerable to the front of the body. Therefore the Chakras emit as well as receive energy for the most part through their opened up flowers or funnels. Thus the back is actually not that particularly vulnerable; alas they left their Chakras unprotected through this grave error!

But let us not be alarmed my good and dear readers; I have finally solved this problem today.

Therefore, Fratres and Sorores, here ye all that I, Frater Sincerus Renatus, and on this important day in the history of the Magic of Light, introduce to you the… Magical Tie!

Bilder i bloggen.

De sammansvurna

Den till synes outtröttlige Sven Anér har utkommit med ytterligare en bok om Palmemordet. Denna gång under titeln "Palmemordet: DE SAMMANSVURNA":

Boken skildrar olika grupper av sammansvurna. Där finns kotterier av höga militärer, en gång avslöjade av Sigvard Marjasin – var det därför han inte fick fortsätta som ledare av granskningskommissionen? Där finns höga samhällsrepresentanter inom en konspiration, vars illavarslande existens nyligen bekräftades av Leif GW Persson, och där finns den famösa baseballigan inom Klarapolisen, samt Stockholms försvarsskytteförening, med, i båda fallen, den av Sven Anér utpekade rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan som första och mest aktiva namn.

Fler detaljer på hans blogg.

Ett litet boktips

Det var naturligtvis inte huvudpoängen i inlägget men jag hajade till lite inför den utförliga beskrivningen av den svenska barnboken "I Zigenarhänder" av Tor Svenske:

Den handlar om Hans ”Guldlock”, en blond liten pojke, som blev bortrövad av zigenare till en hemlig grotta i skogen i trakten kring Bråviken. Till hjälp och vägvisare hade zigenarna den ökände landsvägsrånaren Korp-Erker som förälskat sig i zigenarhövdingen Vargs dotter. För att vinna hennes gunst måste han hjälpa zigenarna att röva bort kristna barn till zigenargrottan för att senare bli bortförda till Trynturken långt borta i Konstantinopel.

Läs mer på Mohamed Omars blogg.

Att jobba gratis

Det förs en livlig debatt om den arbetsmarknadsåtgärd som kallas "Fas 3" (se till exempel SR, DN och SvD). En del av kritiken riktas mot att arbetslösa utför riktiga arbeten utan att vara anställda, de arbetslösa "utnyttjas och arbetar utan ersättning" (Juholt och Johansson i DN).

Jag har aldrig deltagit i "Fas 3" men jag har som ett resultat av min långtidsarbetslöshet deltagit i äldre åtgärder där jag har "jobbat gratis" . Därför tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter. Bakgrunden var denna: jag hade tagit en doktorsexamen i matematik och sedan bott utomlands i ett år. När jag kom tillbaka till Sverige fann jag att jag, som doktor, var i princip oanställningsbar utanför den akademiska arbetsmarknaden. Inte bara så att jag inte automatiskt fick ett attraktivt högavlönat arbete utan jag fick ofta inte ens komma på intervju och erbjöds inget arbete alls. Jag sökte under några år flera hundra arbeten och nekades till exempel att arbeta som kringresande miniräknarförsäljare. Jag sökte också på allvar arbeten i hela landet. En minnesvärd höjdpunkt var en resa till Malmö där jag på intervjun fick reda på att jag kallats dit av personalavdelningen och att intervjuaren inte tyckte att jag borde blivit kallad. Min doktorsexamen betraktades med stor misstänksamhet; på en kvalificerad arbetsplats fick jag vet att det kanske vore bra om jag arbetade som lärarvikarie på gymnasiet några år för att få en arbetslivserfarenhet att åberopa.

Därför tog jag chansen att göra praktik "utan ersättning" på ett företag när möjligheten erbjöds mig. Precis som nu är frasen "utan ersättning" lite missvisande, jag behöll under praktiktiden den ersättning jag haft innan (till skillnad om jag skulle ordnat en praktikplats utan Arbetsförmedlingens godkännande, då skulle jag helt ha förlorat min ersättning eftersom jag inte längre skulle stå till arbetsmarknadens förfogande). De tre månaderna av gratis arbete ledde till att jag kunde visa att jag klarade av arbetet och innan praktiken tog slut erbjöds jag fast arbete hos arbetsgivaren. När jag sedan väl hade haft ett arbete inom den privata sektorn var mina problem som bortblåsta. Jag har inte varit arbetslös sedan dess och kommer heller aldrig att bli arbetslös igen.

Jag förstår att min bakgrund skiljer sig ganska mycket från de flesta inom "Fas 3" och att min erfarenhet därför inte är ett facit till frågan om "Fas 3" är bra eller inte. Jag jobbar också inom en bransch där ingen arbetsgivare är intresserad av att ersätta långsiktigt arbetande personal med kortsiktiga praktikanter. Det är också så att kritiken mot "Fas 3" inte bara gäller att de arbetslösa gör riktiga arbeten gratis utan också det omvända att sysselsättningen är ett meningslöst "vuxendagis". Men ändå, att arbeta "utan ersättning" var det som gjorde det möjligt för mig att komma in på arbetsmarknaden och utan den möjligheten är det tveksamt om jag hade klarat det.