Att jobba gratis

Det förs en livlig debatt om den arbetsmarknadsåtgärd som kallas "Fas 3" (se till exempel SR, DN och SvD). En del av kritiken riktas mot att arbetslösa utför riktiga arbeten utan att vara anställda, de arbetslösa "utnyttjas och arbetar utan ersättning" (Juholt och Johansson i DN).

Jag har aldrig deltagit i "Fas 3" men jag har som ett resultat av min långtidsarbetslöshet deltagit i äldre åtgärder där jag har "jobbat gratis" . Därför tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter. Bakgrunden var denna: jag hade tagit en doktorsexamen i matematik och sedan bott utomlands i ett år. När jag kom tillbaka till Sverige fann jag att jag, som doktor, var i princip oanställningsbar utanför den akademiska arbetsmarknaden. Inte bara så att jag inte automatiskt fick ett attraktivt högavlönat arbete utan jag fick ofta inte ens komma på intervju och erbjöds inget arbete alls. Jag sökte under några år flera hundra arbeten och nekades till exempel att arbeta som kringresande miniräknarförsäljare. Jag sökte också på allvar arbeten i hela landet. En minnesvärd höjdpunkt var en resa till Malmö där jag på intervjun fick reda på att jag kallats dit av personalavdelningen och att intervjuaren inte tyckte att jag borde blivit kallad. Min doktorsexamen betraktades med stor misstänksamhet; på en kvalificerad arbetsplats fick jag vet att det kanske vore bra om jag arbetade som lärarvikarie på gymnasiet några år för att få en arbetslivserfarenhet att åberopa.

Därför tog jag chansen att göra praktik "utan ersättning" på ett företag när möjligheten erbjöds mig. Precis som nu är frasen "utan ersättning" lite missvisande, jag behöll under praktiktiden den ersättning jag haft innan (till skillnad om jag skulle ordnat en praktikplats utan Arbetsförmedlingens godkännande, då skulle jag helt ha förlorat min ersättning eftersom jag inte längre skulle stå till arbetsmarknadens förfogande). De tre månaderna av gratis arbete ledde till att jag kunde visa att jag klarade av arbetet och innan praktiken tog slut erbjöds jag fast arbete hos arbetsgivaren. När jag sedan väl hade haft ett arbete inom den privata sektorn var mina problem som bortblåsta. Jag har inte varit arbetslös sedan dess och kommer heller aldrig att bli arbetslös igen.

Jag förstår att min bakgrund skiljer sig ganska mycket från de flesta inom "Fas 3" och att min erfarenhet därför inte är ett facit till frågan om "Fas 3" är bra eller inte. Jag jobbar också inom en bransch där ingen arbetsgivare är intresserad av att ersätta långsiktigt arbetande personal med kortsiktiga praktikanter. Det är också så att kritiken mot "Fas 3" inte bara gäller att de arbetslösa gör riktiga arbeten gratis utan också det omvända att sysselsättningen är ett meningslöst "vuxendagis". Men ändå, att arbeta "utan ersättning" var det som gjorde det möjligt för mig att komma in på arbetsmarknaden och utan den möjligheten är det tveksamt om jag hade klarat det.