söndag 13 februari 2011

Nya Palmeböcker

Jag har köpt fem nya böcker om Palmemordet, samtliga utgivna 2010 eller i år. Jag måste erkänna att jag tycker det är lite förvånande att efter 25 år så verkar utgivningstakten snarare öka än minska inom ämnet. En snabb titt på Libris visar att de fem titlarna de listar för 2010 passar året på en delad femte plats, efter toppåret 1987 med åtta titlar och 1988,1989 och 2006 med sex titlar. Bottenplatsen går till 2001 då Libris inte noterat någon titel om Palmemordet.

De fem böckerna är "Mordgåtan Olof Palme" av Gunnar Wall som tidigare skrivit standardverket "Mörkläggning" om mordet. "Affären Anti Avsan" av den mest aktive inom området Sven Anér. "Offret & gärningsmannen" av Hans Hederberg. Om jag inte misstar mig har han tidigare berört mordet i "Lögnen i Sverige". Jag har även hans "Svensk roulett" om svensk neutralitetspolitik som jag dock ej har läst. Slutligen två böcker utgivna på print-on-demand förlaget PaperTalk: "Den slutliga sanningen om Palmemordet" av Elving Gruvedal och "Jag sköt Palme" av Conny Engström. Jag återkommer när jag har haft tid att läsa lite.

lördag 12 februari 2011

Mer om Atlantis

Efter att ha sökt på nätet efter historien bakom de Atlantis-referenser jag hittade i en av Bertil Almqvists "Barna Hedenhös"-böcker (se Barna Hedenhös och Atlantis), kom turen till min bokhylla. Och där hittade jag mer information om René Malaises, och andras, teorier.

I Jan Brobergs "Ruinstäder och sagofolk" (1968) finns ett kapitel om Atlantis. Där presenteras René Malaises bok "Atlantis. En geologisk verklighet" på följande sätt:
I sitt verk [...] har Rene Malaise utgått från Odhners s.k. konstriktionsteori och därigenom åstadkommit nya tydningar av geologiska observationer. Om jag förstått Malaise rätt, menar han, att den enda kraft, som kan ge upphov till rörelser i jordskorpan, är temperaturkraften.När kroppar uppvärmes eller avkyles, får temperaturkraften kropparna att utvidgas eller sammandragas. Emedan en uppvärmning av jordskorpans utbuktningar med bara några få grader kan förorsaka en icke ringa höjning, om de valv, som bildats av utbuktningarna, är buktade uppåt, och en sänkning, om valven är buktade nedåt, kommer därmed hela frågan om Atlantis' undergång i ett annat läge, menar Malaise, som tror att Atlantis existerat långt in i förhistorisk tid.

Ivan Troëng skriver en hel del om Atlantis i sina böcker "Kulturer före istiden", "Hur månen föddes" och "Sfinxens hemlighet". Dock är för Troëng Atlantis förstörelse bara en del av ett mycket större skeende: samtidigt som Atlantis förstördes också kontinenten Mu, människans urhem. En stor del av jordskorpan slets loss efter en kollision med en stor meteor, flera världshav bildades och den försvunna delen bildade månen.

Troëng inkluderar René Malaises bok i litteraturförteckningarna till sina böcker men den enda referens till den som jag kan hitta är kommentaren: "Ett intressant inlägg i Atlantisfrågan". Troëngs huvudsakliga källor i böckerna är istället engelsmannen James Churchward, som menade att han i Indien fått tillgång till uråldriga stentavlor och andra urkunder där hela historien om Mu berättade, Immanuel Velikovsky, som skrivit flera böcker om globala katastrofer med tillhörande myter och Lobsang Rampa, en "tibetansk" "munk" som avslöjat fördolda hemligheter från Tibetanska kloster. Bland många andra källor märks också Hörbigers "Glazialkosmogonie"(världsislära). Denna teori hade annars sin höjdpunkt under det tredje riket i Tyskland.

Men detaljerna om hur månen skapades hämtar Troëng från svenske N. O. Bergqvists bok "The Moon Puzzle" som beskriver hur planetoiden "John" kolliderade med jorden och skapade månen. Bergqvist förlägger dock händelsen till för 60 millioner år sedan vilket Troëng förkastar till förmån för tidpunkten 12 000 år sedan. Bergqvist ska också ha skrvit boken "Ymdogat - Atlantis":
Förf. diskuterar möjligheten att Atlantis var Teneriffa. Tyngdpunkten i boken ligger kring våra nordiska förfäder på Doggerbank-området som påvisas haft kompasser och sjökort för ca. 5000 år sedan.

Andra svenskar som förekommer i Troëngs böcker är oceanografen Hans Pettersson som i sin "Atlantis och Atlanten" presenterar oceanografiska fakta som talar för att Atlantis har funnits. En viss R. W. Kolbe vid Riksmuseet i Stockholm ska ha tagit del av prov gjorda av den svenska Albatross-expeditionen och då upptäckt vissa sötvattensalger som han ansåg, precis som Malaise, härstammade från en insjö på Atlantis. Heribert Nilsson, botaniker och professor i Lund, ska vara övertygad om att koncentrationen av fossil till vissa platser tyder på att en enorm flodvåg svept över jorden. Dessutom nämns av Troëng och på andra ställen flera av Henry Kjellsons böcker.

På förlaget Lindqvist har Bertil Falk gett ut "Atlantis och svenskarna", en bok som verkar passa perfekt för denna artikel:
En både rolig och fantasieggande genomgång av olika teorier om det sjunkna Atlantis. Författaren, som gjort ett jättelikt forskningsarbete, tror på existensen av någon form av Atlantis och koncentrerar sig på de svenska eventuella kontakterna med det folk som bebott Atlantis.

fredag 11 februari 2011

Blogginlägg om Catalinaaffären

Anders Jallai (författare med mera) skriver på sin blogg mer om den så kallade Catalinaaffären. Eller rättare sagt om den härva som borde kallas DC-3-affären.

En kort bakgrund: sommaren 1952 försvann ett svenskt militärt flygplan ("DC-3:an") som genomförde signalspaning för FRA över Östersjön. Genast fattas misstankar, som senare har bekräftats, om att planet skjutits ner av Sovjetunionen (över internationellt vatten). Under de efterföljande spaningarna efter det försvunna planet blir ett annat militärflygplan ("Catalinan") också nedskjutet av Sovjetiskt stridsflyg. Incidenterna ger upphov till en diplomatisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen, där de senare förnekar nedskjutningen av "DC-3:an" och menar att "Catalinan" kränkt sovjetiskt luftrum. I den nutida debatten kring Catalinaaffären är det speciellt två frågor som diskuterats: hur undfallande var egentligen den svenska regeringen mot Sovjetunionen och exakt vilken typ av uppdrag utförde "DC-3:an".

Det är rörande den andra frågan Jallai nu publicerar ny spännande information om USAs inblandning i tre inlägg: En liten amerikan som gäckat oss sen 1952, Fyra svenskar i Gulag och Vem använde DC-3:ans nionde fallskärm?.

Man kan naturligtvis fråga sig varför det är intressant hur svenska myndigheter agerade för snart 60 år sedan. Jag kan har två argument för detta:

För det första finns det ett värde i att historieskrivningen är korrekt. Den officiella historieskrivningen är en viktig del i den stora berättelsen om Sverige. Vem som varit skurk och vem som varit hjälte i vår historia påverkar också hur nutida aktörer och agerande bedöms. Om neutralitetens hjältar lyckades med att balansera på slak lina under kalla kriget och på så sätt rädda Sverige från kriser och elände, så kanske nutida politiker bör försöka göra något liknande. Om istället självutnämnda maktmänniskor i hemlighet konspirerade mot vår demokrati och frihet, kanske nutida politiker bör akta sig för det.

För det andra så dör inte hemliga nätverk bara för att hemligheterna dör. Om man bygger upp hemliga organisationer och kopplingar för att agera till exempel i ett kallt krig så försvinner inte dessa kopplingar bara för att kriget tar slut. Man känner den man känner. Om det har fungerat bra att ta hemliga beslut utan att behöva blanda in utomstående (som till exempel politiker) så fortsätter man med det. Det hemliga nätverket kan alltid skapa sig ny hemligheter att bevara om de första tagit slut.

tisdag 8 februari 2011

Mycket läsvärt om "robotförlag"

Om man samlar på böcker om något ämne så händer det då och då att man ramlar över böcker som denna: People Murdered in Sweden: Olof Palme, Gustav III of Sweden, Count Axel Von Fersen the Younger, Anna Lindh, Catrine Da Costa, Fuat Deniz (till exempel hos AdLibris). Vad är detta tänker man? Vem har brytt sig om att skriva en bok på engelska om olika svenska mordfall genom historien? Svaret är: ingen. Ingen har skrivit denna bok, det är bara en utskrift av samtliga artiklar från Wikipedia under temat "personer mördade i Sverige".

I bloggen Copyriot har Rasmus Fleischer skrivit en mycket läsvärd serie artiklar om denna typ av "robotförlag" eller "robotförfattare". Börja med att läsa den första inlägget Universalgeniet Heinz Duthel gör kaos med marknaden för e-böcker och de sex efterföljande eller hoppa direkt till det senaste Åter till Heinz Duthel.

Nu är det ännu enklare att starta ett eget robotförlag: nytt verktyg i Wikipedia.

måndag 7 februari 2011

Jag heter " "

När man får barn i Sverige kommer det ganska snart en blankett från Skatteverket där man ska anmäla vilka namn man vill att barnet ska få. På blanketten anges det tydligt att den måste skickas in inom tre månader, annars får man betala en straffavgift. Många föräldrar har dock undrat vad som händer om man helt låter bli att skicka in blanketten. Efter visst letande kan man få svar från Skatteverket via broschyren "Upplysningar om barns namn":
Observera: Om man inte anmäler förnamn för sitt barn kommer barnet att sakna förnamn i alla officiella register, t.ex. hos skolan och försäkringskassan.

Skatteverket påstår alltså att om föräldrarna inte anger något förnamn så kommer barnet att officiellt inte få något förnamn utan heta: " ". Personligen tror jag nästan inte att det är sant. I dagens samhälle skulle det nog ställa till alltför stora problem om man tillät medborgare att inte ha förnamn. Å andra sidan skulle väl inte Skatteverket hitta på en sådan sak? Jag har inte kunnat hitta något grund för påstående i den underliggande namnlagen.

Lite relaterat: vissa människor verkar tro att det är samma sak att döpa ett barn som att ge barnet ett namn. Detta är naturligtvis inte sant: alla barn i Sverige ges namn oavsett föräldrarnas religiösa övertygelse. Ett dop, å andra sidan, är en specifikt kristen välsignelseritual som vissa kristna kyrkor genomför för nyfödda.

Helt orelaterat: medan jag letade efter en källa för namnlagen snubblade jag efter följande i folkbokföringslagen:
För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Personnumret innehåller födelsetid, födelsenummer och kontrollsiffra.

Om det för en viss födelsetid inte finns fler födelsenummer att tilldela, får födelsedagen i stället anges med en närliggande dag i månaden.

Det vill säga, det är inte säkert att ditt personnummer innehåller din födelsedag.

lördag 29 januari 2011

Svea hovrätt tror på magi

Igår kom domen i barnporrättegången mot en seriesamlare i Uppsala (läs mer här, här eller här). Svea hovrätt förklarar i sitt pressmeddelande domen med att

Skälet till att det straffbara området har utsträckts till att gälla även tecknade bilder är att sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget och inte bara för det barn som kan ha använts som modell.

Innehav av tecknade pornografiska bilder av barn är alltså olagligt eftersom "sådana bilder anses kränkande för barn över huvud taget". För att förtydliga, så tror Svea hovrätt att, till exempel, mina barn påverkas av att en för dem okänd person, utan deras vetskap innehar bilder som de aldrig har sett eller hört talats om. Går det att överhuvudtaget förstå hur en sådan påverkan är tänkt att fungera?

Det finns faktiskt en föreställningsvärld där man pratar om precis en sådan påverkan, nämligen inom magin. I sitt klassisk verk "Den gyllene grenen" definierar James G. Frazer sympatetisk magi som
att föremål påverka varandra på avstånd genom en hemlig sympati, så att en impuls överföres från det ena föremålet till det andra med hjälp av vad vi kunna föreställa oss som ett slags osynlig eter

Möjligen något ovanligt använder här Frazer (eller översättaren) "föremål" för att även beteckna människor. I detta fall pratar vi närmare bestämt om homeopatisk magi, magi som verkar enligt principen lika påverkar lika. Det vill säga eftersom det är barn på de pornografiska bilderna så påverkas alla barn av bilderna. Det är kanske onödigt att lägga till men redan 1925 när "Den gyllene grenen" skrevs så stod magin inte så högt i kurs. Frazer sammanfattar:
Magien är, för att uttrycka det kort, en felaktig uppfattning av naturlagarna likaväl som en bedräglig vägvisare när det gäller praktiskt handlande; den är en falsk vetenskap och en fåfäng konst.

Därför är det förvånande att idag se en svensk domstol (eller svenska lagstiftare) så tydligt åberopa magiska principer som stöd för sitt resonemang.

fredag 21 januari 2011

Mohamed Omar

Eftersom jag bestämt mig för att organisera mitt blogg-läsande med hjälp av ett verktyg så har jag ramlat över en del intressanta inlägg som jag gärna vill tipsa om. På Mohamed Omars blogg finns en lång och mycket läsvärd artikel om den svenske målaren och islamisten Ivan Aguéli. Att Aguéli konverterade till islam kände jag till men jag har aldrig intresserat mig för det. Artikeln är dock späckad med referenser till sådant som intresserar mig: René Guénon, Swedenborg, teosofi och så vidare. En annan artikel inleds med
I mitten av 90-talet hade jag privilegiet att presenteras för en äldre herre vid namn Tage Lindbom. Vi befann oss i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm hos en gemensam bekant – Jonas De Geer.

Både Lindbom och De Geer har funnits på min radar länge.

Från Omars blogg går jag vidare till hans förlag Islamiska förlaget. Här återfinns ännu fler bekanta. Förlaget verkar ha gett ut/sälja fyra böcker. Två av dessa av Ahmed Rami (känd från Radio Islam). Och listat under Författare på hemsidan återfinns också Lars Adelskogh (som jag skrivit om förut), även om han bara verkar ha bidragit med ett efterord till Omars egen bok. Jag kommer säkert få anledning att återkomma till Mohamed Omar i framtiden.