Lars Ståhl aka Ibn Jaber aka Hamza Yusef

Jag ser att regimmedia försöker hänga ut min gamle bekante Lars Ståhl, också känd som Ibn Jaber eller Hamza Yusef eller Peacetrain Dawah.Vi har haft många givande diskussioner på nätet genom åren.

Oron för spioner och angivare har funnits länge hos Hamza.

Men tron på Kalifatets seger var stark.

Ibland frestades Hamza att vika från den rätta vägen och till exempel rösta på SD i riksdagsvalet.

Men Hamza hittade ändå tillbaka till den rätta vägen.

Att muslimer inte borde bidrag av staten var en av de frågor där Hamza såg att SD stod för den bästa politiken.

Hans övertygelse var alltid stark.

Hamza visste vad som var bäst för Sverige.

 IS skulle segra.

Men kampen har sitt pris.

Shahid/Skärvor

När IS slog igenom på den internationella scenen 2014 var vi många som fascinerades. Den utstuderade, nästan obegripliga, ondskan. Deras dåd och de intrikata, skolastiska, resonemangen bakom. Att en sådan rörelse kunde locka krigare från Sverige och till råga på allt, konvertiter: vanliga svenskar uppvuxna i vanliga svenska familjer som var beredda att offra sina liv för något så obegripligt. Vi tog del av IS propaganda, vi sökte upp sympatisörer i sociala medier, vi lästa blogginlägg om IS och vi skrev några egna inlägg.

En av dem som fascinerades var Henrik Bromander. Och för honom stod det ganska snart klart att han var tvungen att skriva om det. Under lång tid har Bromander gjort det till sin uppgift att skildra förlorarna i Sverige. I böcker och serier har han med stor noggrannhet och medkänslan skildrat dem som står utanför. Just medkänsla är centralt här. För Bromander skildrar inte bara oskyldiga offer som naturligt väcker allas sympati. Hans förlorare dras till fascism och rasism eller är besvärliga människor med inbillade diagnoser som ställer till det för sig själva. En svensk konvertit som reser till Syrien för att slåss med IS passar in perfekt.

Enligt egen uppgift hade Bromander tidigt iden att balansera berättelsen om Håkans resa till Syrien för att bli martyr/"shahid" med en annan men det tog tid innan han hittade den andra delen.  I den färdiga boken "Shahid/Skärvor" (AdLibris, Bokus) från Galago får vi i "Skärvor" följa Lovisas resa från uppväxten i Hässleholm genom konstvärlden i Stockholm fram till mötet med Håkan. Parallellerna som går att se mellan de båda historierna går också igen i nästan allt Bromander skrivit: uppväxten med föräldrar som inte klarar av att stötta sina barn, det ständiga underläget i ett stenhårt klassamhälle där man trots alla sina förtjänster ändå inte passar in, bara får vara med på nåd. I en tid när det självbiografiska, den egna erfarenheten, står i centrum, i sociala medier men även i böcker och serier så använder Bromander det gammaldags greppet grundlig research för att göra sina karaktärer trovärdiga och levande. Rekommenderas.

Tankar om Christchurch

Efter att har tittat på bakgrunden till Christchurch-attacken och försökt reda ut om det var en false flag, så samlar detta inlägg några andra funderingar kring händelsen från sociala media.

Namnet "Christchurch" är ju en misstänkt placering för en moské? 

Eller så är attacken förutbestämd av högre makt.

Blir det Sveriges tur nästa gång, som hämnd för hämnden Ebba Åkerlund?

Och hur är det med uppmärksamheten i media, märker någon om en synagoga attackeras?

Och varför använder man  skjutvapen överhuvudtaget?

Christchurch false flag?

Att händelser med stort medialt genomslag beskylls för att vara "false flag", i allmänhet använt som en synonym för "falskt" men ursprungligen syftande på att man försökt lägga på skulden på någon annan, förvånar väl kanske ingen längre. Ändå kommer här en samling sådana kommentarer ihopsamlade dygnet efter attacken mot en moské i Christchurch, Nya Zeeland.

Att analysera bildmaterial är ju en given startpunkt.

 Om man börjar med att vara överens om att det är en "false flag" kan man spinna vidare från det. 

Att attacken i Christchurch inspirerats av en attack i Stockholm som, tydligen, också var en "false flag" kanske kan upplevas som underligt.

Något helt nytt i kommentarerna är att hänvisningar till Q snart dyker upp. John Podesta är en central figur i denna härva.

Och om man postar en bild som detta på sociala medier så kanske det inte är så konstigt om det blir spekulationer.

Varför skedde en attack i Christchurch?
   

Varför skedde en attack i Christchurch?

Efter diverse händelser med stort genomslag på sociala media så har det blivit något av en tradition att denna blogg följer upp med diverse spridda kommentarer. Så även för attacken mot två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland.

Att ett terroristdåd riktat mot muslimer får uppskattning i vissa kretsar är naturligt. 

Att det även spekulerats om en judiska anknytning kan knappast förvåna någon läsare av denna blogg.

Och bara för att mördaren kanske är jude, så hindrar det naturligtvis inte att han är frimurare, eller britt som arbetar på uppdrag av City of London.

En lite mer oväntad utpekning är kanske Stalin. Är det kanske den Kremlstyrda kommunistiska dolda staten som ligger bakom?

Eller är det något på högre nivå, en kosmisk maktkamp?

Eller var Christchurch en false flag?

IS-propaganda på Telegram

Under lång tid har programmet Telegram pekats ut som en favorit bland militanta islamister och andra grupper som har svårt att klara sig på öppna sociala medier (den dök också upp i en pågående terroristrättegång (Sveriges Radio, Svenska Dagbladet). Därför testade jag för en tid sedan att själv hitta IS-propaganda på Telegram. Det var inte så svårt. Med några lämpliga sökord fanns det gott om öppna kanaler med påstådda bilder och nyheter inifrån IS-kontrollerat område, hyllningar av martyrer, uppmaningar till jihad och instruktioner för hur man tar sig till Syrien för att hjälpa till i kampen. Ett av dessa konton var svenskt.  

I kanalen Ghuraba Ghuraba ("ghuraba" betyder på arabiska "främling" och används om de utlänningar som anslutit sig till IS i Syrien) påstod sig en svenskspråkig broder rapportera från Islamiska Staten. En "stat" som redan då befann sig på nedgång. 

Livet var inte lätt med ryska attackflygplan och drönare ("duaa" är en bön i Islam).

Men hoppet är det sista som överger människan. Goda nyheter kan komma från drömmar.

Även i Sverige kan man hoppas på ett lejon som gör skillnad ("amaliyah" betyder på arabiska "operation", som i "utföra [en (militär) operation] i riksdagen).

Uppmaningar till läsarna att ansluta sig till IS är många.

Livet i väst är inget att sträva efter ("shirk" betyder avgudadyrkan, "darul kufr" de otrognas land).

Du kan inte lita på icke-muslimer ("kuffar").

Islam förnedras ständigt ("Al-Quds" = Jerusalem, "ummah" är alla muslimer tillsammans).

För tydlighets skull ska jag påpeka att inte bara IS använder Telegram, programmet är också mycket populärt hos till exempel Al-Qaida.

Trumps misslyckade inreseförbud

Jag kan förstå att man är upprörd över den US-amerikanske presidenten Donald Trumps införda inreseförbud för medborgare i vissa länder men många verkar missa den intressantaste aspekten på förbudet: det är ett stort svek och misslyckande från Trump.

Under valkampanjen lovade Donald Trump att införa ett tillfälligt stopp för alla muslimer att resa in i USA. Många kritiker sa då att ett sådant förbud är omöjligt att genomföra i USA och Trumps exekutiva order verkar ge dessa kritiker rätt. Trump har inte infört ett förbud baserat på religion eller etnicitet utan på medborgarskap.

Det utfärdade inreseförbudet är inte heller ett speciellt effektivt sätt att hindra muslimer från att resa till USA. En klar majoritet av världens muslimer påverkas inte av förbudet. De fem länder i världen med störst muslimsk befolkning (Indonesien, Pakistan, Indien, Bangladesh och Nigeria) omfattas inte av beslutet. Även om man tar det uttalade syftet med inreseförbudet på allvar framstår utformningen som ett misslyckande: de två länder som bidrog med flest medborgare till 11 september-attackerna (Saudiarabien och Förenade Arabemiraten) finns inte heller med på listan över länder vars medborgare nekas inresa.

Slutsatsen är enkel: även Donald Trump viker ner sig när hans löften kolliderar med verkligheten. I detta fall var det han lovade i valrörelsen ogenomförbart och då ändrar han sig och genomför något annat istället.     

Stödet för Mehmet Kaplan

Bostadsminister Mehmet Kaplan har valt att (alternativt tvingats) lämna sin post i regeringen. Naturligtvis är det många som framfört kritik mot Kaplan men det finns också de som stött honom. Att han har stort stöd inom Miljöpartiet har tydligt framgått i debatten men här samlas några andra röster.

Omar Mustafa, en annan muslimsk politiker som tvingades avgå efter en kontrovers, manar sanna demokrater att forsätta kampen efter att Kaplan fallit:

Rashid Musa, ordförande i Sveriges Unga Muslimer, håller med. Omar Mustafa återgälldar gillandet på Sveriges Unga Muslimers uttalande där islamofobi pekas ut som ett av våra största samhällsutmaningar:

I Facebook-gruppen "Vi som ställer oss bakom Mehmet Kaplan", som faktiskt funnits sedan oktober 2014, är många upprörda:

Förutom varningar för islamofobi finns det ett annat tema som går igen i flera kommentarer: muslimer kanske inte borde ägna sig åt politik.
Om politik är djävulens verktyg kanske man som muslim bör avstå från att försöka använda det:

Att arbeta politiskt för en muslim är som att dricka alkohol så kanske är Kaplans avgång ingen förlust:

Kan en muslim verkligen tillämpa kufr-lagar om Allah är den ende lagstiftaren:

Sen finns det ju dem som valt att kommentera sakfrågan, Kaplans liknelse mellan Israel och Tyskland på 30-talet. Även där har vissa uttalat sitt fulla stöd:

Men det är klart att vissa av dem som sympatiserar med hans uttalanden om Israel ändå kan känna sig lite förvirrade. Jobbar Kaplan egentligen för Isaraehell, var han inblandad i mordet på Henning Mankell och ska han bli ambassadör i Israel nu?

Muslimska reaktioner på Paris

Efter attacken mot Charlie Hedbo i Paris i början av året publicerade jag ett inlägg med några muslimska resonemang om hädelse rörande det eventuellt olämpliga i att mörda satirtecknare. Tidigare har jag delat en del exempel från Facebook på människor som försvarade attacken mot ett köpcentrum i Kenya, erfarenheter från Syrien och tankar kring pilgrimsdöden i Mecka. Efter att jag numer har en mer permanent närvaro på Facebook så har jag publicerat ett inlägg om islamister på Facebook.
I media har det rapporterats om svenska islamister som hyllat attackerna i Paris (SVT, Aftonbladet, Nyheter Idag). Några sådana hyllningar har jag inte sett, men ändå en del annat jag tycker är värt att dela.  

En vinkling som varit ganska populär är att Frankrike kanske inte förtjänar så mycket sympati eftersom det är ett land som inte gillar muslimer.

Frankrike kanske till och med är en fiende till muslimer.

Eller så påpekas att Frankrike faktiskt också begått en mängd illdåd genom historien.

En diskussion om det lämpliga i att hylla franska offer mer än till exempel döda i Libanon, Syrien eller någon annanstans har skett även i massmedia men att gå så långt som att säga att man kastar ut alla vänner med en fransk flagga i profilbilden känns ändå ganska radikalt.

Ett annat givet spår är konspirationsteorierna. Att det i själva verket är USA och Israel som ligger bakom IS verkar vara självklart i vissa kretsar.

Dessa teorier illustreras också lätt med en bild.

Oförstörbara pass har varit populärt att spekulera kring och om vi pratar konspirationsteorier så är naturligtvis 9/11 inte långt borta.

Ett annat tema som gått igen i kommentarer har varit att muslimer har viktigare plikter att oroa sig för än att sörja de döda i Paris.

Om vi lämnar det svenskspråkiga Facebook så är det lätt att hitta mer rättframma hyllningar av dåden som denna förklaring av vad #PrayForParis egentligen syftar på.