Enligt Fossmo förändrades församlingen i Knutby bort från en vanlig pingstförsamlingen. Organisatoriskt fanns istället för ett äldsteråd den tydligt hierarkiska "plogen" med pastorerna i spetsen som församlingens ledare. Religiöst lämnade man den gamla tanken om att tilltal (från Gud, det vill säga profetior) måste prövas (det vill säga alla personer måste ta ställning till om de tror att profetian verkligen kommer från Gud). I Knutby trodde man att vissa människor hade en direkt kontakt med Gud och att dessa tilltal därför måste accepteras. Speciellt gällde detta naturligtvis Tirsa.
Tirsa-profetian (eller profetiorna) är det mest speciella med Knutbyförsamlingen, det är nämligen där den nya läran om Kristi brud läggs fram. Profetian består av ett antal kärleksbrev författade av Jesus (eller Dodjadid) till sin älskade Tirsa. I den traditionella läsningen av bibelpassager om brud, brudgum och Jesus bröllop ses bruden som kyrkan på jorden eller hela kristenheten. Ett bröllop mellan Jesus och hans brud är då föreningen mellan Gud och de som tror på honom. I Knutbys tolkning blir istället bruden en fysisk person, Åsa Waldau, som ska färdas till himmelen för att gifta sig med sin man Jesus.
Läran om Tirsa och bröllopet ska ha förståtts helt bokstavligt i Knutbyförsamlingen (till exempel undertecknar Åsa Waldau sms till sin syster Alexandra med "Din syster o Drottning") och hade flera genomgående effekter. Eftersom Åsa ska gifta sig med Jesus är hennes dåvarande äktenskap inte giltigt och hennes man Patrik kan börja leva öppet med en ny kvinna. I väntan på Jesus kan Åsa fullborda sitt äktenskap sexuellt i förväg med olika män som agerat som ställföreträdare för Jesus på jorden. Helge Fossmo beskriver i sina samtal med Eva Lundgren det som att han varit en "sexslav" till Åsa Waldau. Genom sin nära kontakt med Jesus fick också Åsa direkt insyn i Guds vilja. Till exempel kunde hon i visioner se sitt liv i himmelen och då notera vilka som finns och, framförallt, inte fanns med och därigenom avgöra vilka som är fulla av synd.
Enligt Eva Lundgren är nyckeln till att förstå Knutby (alltså själva "Knutbykoden") kombinationen av sexualitet och död. Enligt Fossmo var kapitel 1 vers 15 av Paulus brev till Titus centralt i församlingens förkunnelse:
För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent.Detta ska ha förståtts som att den av Gud utvalde står över de regler och lagar som gäller för andra; i slutändan till och med gällande mord.
I Åsa Waldaus skrift "Vad är manlighet & vad är kvinnlighet" från 2002 beskrivs typiska konservativa könsroller. Typiska positiva manliga karaktärsdrag är "Fast i sitt sinne", "Beslutsfattande" och "Manligt stark". För en kvinna blir motsvarande positiva karaktärsdrag "Ödmjuk", "Lydig" och "Underordnad". Men när skriften ska beskriva typiska kvinnliga karaktärsdrag i äktenskapet blir det lite mindre konservativt. Bland de positiva egenskaperna finns:
Vet att hon är hans lust och ger sig för att älskas. Låter honom njuta av hennes kropp. Njuter av att han njuter av henne. Vågar ge sig hän åt den "kärleken", av ren åtrå och sexuell njutning. Vet att han tillfredsställs och låter sig tillfredsställas.Motsvarande negativa karaktärsdrag är då:
Gör sig svåråtkomlig, vill inte bli åtrådd. Får lätt "huvudvärk"... Förstår inte det fina och heliga med det sexuella, vill ha det fort överstökat. Lockar inte fram hans lust och längtan. Får skamkänslor av sex.Alltihop motiverat med att "i äktenskapet är kvinnan skapad för att vara till för sin man". Fossmo menar också att Waldau haft "tärnkvällor" med kvinnorna i församlingen där man sett på porrfilm för att bättre lära sig att behaga sina män.
Den så kallade Barnflickan (Sara) ska ha tagit denna fixering vid sexualitet och död till sin extrem. När hon och Fossmo inledde ett förhållande förvånades han över hennes gränsöverskridande (senare nästan våldsamma) inställning till sex som var annorlunda än hos andra i kyrkan. Varifrån kom hennes erfarenhet?
Sara sa till mig att hon var oskuld tills hon gifte sig med Jonathan, men att Jesus hade lärt henne allt hon behövde veta. "Jesus har förklarat allt som har med sex att göra för mig och lärt mig hur jag ska vara till glädje för min man"Enligt Fossmo så försköts Sara av församlingen på order av Åsa Waldau. Kristi Brud kunde inte se Sara i himmelen så hon var tydligen inte ren nog för att komma dit. Detta gav upphov till den desperation som resulterade i hennes handlingar. I sina religiösa grubblerier ska Sara ha fascinerats av historien om Pinehas i 25 kapitlet i 4 Mosebok. Gud är arg på israelerna för att de beblandar sig med Moabs döttrar i Sittim. Gud befaller att det ska upphöra men en israelitisk man bryter mot detta:
När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.Pinehas handlande sågs av Gud som gott:
Herren talade till Mose. Han sade: "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."Eva Lundgren spekulerar i boken om inte de skador Sara orsakade på Alexandra var modellerade efter Pinehas handlande. Lundgrens uppfattning om Sara är långt ifrån den offerroll hon fått i media. Enligt henne har Sara:
en religiös, fascistoid självbild i en ohygglig sexualiserad lek och målinriktad underordning inför döden och mord.Det stora problemet i boken, och kanske i hela intervjuserien, är att den är fokuserade på klimaxen när Helge Fossmo erkänner att det inte är han utan Åsa Waldau som skrivit de sms som fick Sara att döda. Fossmo ska bara ha vidarebefordrat dem från sin telefon. Även om detta för Fossmo säkert kan ha varit ett känslomässigt svårt steg, att vända sig emot en av Guds utvalda på jorden som också, enligt Fossmo, hotat med att ta hans barn ifrån honom, så är det för läsaren ett totalt antiklimax. Den dömde brottslingen säger att han inte är skyldig och skyller på någon annan. Så vitt jag kan förstå finns det inga skäl att tro på hans påståenden. Fossmo säger inte heller att han är helt oskyldig, han vänder sig bara emot att han pekats ut som ensam anstiftare. I efterhand ser Fossmo att det fanns flera tillfällen när han fick kännedom om att Sara planerade att döda någon, till exempel när hon berättade om sina problem med köpa ett skjutvapen, när hon försökte döda hans fru med en hammare eller när han på mordnatten rådde henne hur hon skulle ta sig in i offret Daniels hus. Men menar Fossmo, han försökte att inte veta, att trycka undan insikter med hänvisning till att det blir som Gud vill. Om detta är sant vet, på sin höjd, han själv.
