Kampen om Googles resultlistor går vidare

Är det sökresultat Google presenterar för ett sökord resultatet av en objektiv algoritmisk uträkning eller är det ett redaktionellt material som Google tillhandahåller? Från Googles sida har man allt sedan starten benhårt hävdat det första: en Google sökning är en automatiserad algoritmisk process (i första hand baserad på PageRank, mer om detta en annan gång). Därför bär Google inget ansvar för resultaten av den, kanske på samma sätt som ett gallup-företag som undersökt rasistiska fördomar inte bär något ansvar för de fördomar deras intervju-personer framfört. Att den främsta anledningen till denna hållning varit juridisk illustreras av detta fall där en Australiensisk domstol underkänt algoritm-försvaret och därför fällt Google för förtal på grund av de resultat sökningar på ett personnamn gett upphov till.

Det område där Googles attityd till algoritmiska eller redaktionella sökresultat verkligen prövats är de så kallad "Google-bomber" ("Google bombs"). En Google-bomb är när en mindre grupp människor gått samman för att medvetet påverka resultatet för en negativ sökterm på Google. Kända exempel är när första resultatet för termen "miserable failure" var en officiell biografi-webbsida för George W. Bush eller att "more evil than Satan himself" gav Microsofts hemsida som första resultat. Metoden som används för att skapa en Google-bomb är oftast att länka till en sida med länktexten exakt lika med den eftersträvade söktermen. Googles reaktion på Google-bomber var inledningsvis att förneka allt ansvar för dem. Eftersom de var resultat av sökalgoritmen var de korrekta. Denna inställning ändrades dock efter några år och Google vidtog ändringar i algoritmen för att försvåra Google-bomber. Även denna ändring motiverades dock utifrån den algoritmiska naturen hos sökresultaten: eftersom många människor verkade uppfatta det som att Google själva aktivt (redaktionellt) skapade dessa resultat, skadade de tilltron till Google. 

Att googla som subversiv handling

Att googla kan vara ett sätt att kämpa mot makten, i alla fall mot Google. Det vill säga, att säga "att googla" kan vara det eftersom detta uttryckssätt är något som Google kämpar mot med näbbar och klor. Anledning är att ordet "googla" riskerar att bli ett så kallat varumärkesord (på engelska generic trademark).  Ett varumärkesord är ett namn på ett varumärke som har kommit att bli en del av språket och därmed förlorar sitt varumärkesrättsligt skydd, man säger att varumärket har degenererat. För Google skulle detta alltså innebär att det skulle bli fritt fram för vem som helst (t.ex. Microsoft, Yahoo) att lansera tjänster där man kan googla på nätet. Kända exempel på degenererade varumärken är mack, termos och nylon.

Vad betyder "+1" och "Like"?

Rekommendationstjänster för länkar ("social bookmarking") har funnits under lång tid (Delicious 2003, StumbleUpon 2004 och så vidare). Så när Facebook introducerade sitt öppna API för "Like" (som gör att alla sidor kan ha en "Like"-knapp) och Google "+1" så kan det verka som en naturlig fortsättning. Och visst, ett syfte bakom tjänsterna är säkert att förbättra användarupplevelsen för användare av Facebook och (kanske) Google+ (mer om Google+ på ComputerSweden, DN, SvD. Att hålla kvar människor på sina sidor har ett egenvärde för företagen (ökad exponering för reklam). Men det finns en annan sida av dessa rekommendationstjänster som kan vara värd att peka ut.

Sedan Google exploderade på sökmotorsmarknaden så har det huvudsakliga datamaterialet som de olika sökmotorerna analyserat varit länkar (mer om detta i det inlägg om PageRank som jag kommer att skriva någon gång). Och länkar är ett "öppet" datamaterial, det vill säga alla sökmotorer har haft samma möjlighet att skaffa sig data genom att "spindla" nätet. Utan att ta till överord som "demokratiskt" eller "rättvist" så kan vi konstatera att alla seriösa sökmotorer i princip haft tillgång till samma datamaterial och att det varit kvalitén hos de algoritmer de använt för att organisera materialet som varit avgörande för tjänstens användbarhet.

Det är detta grundläggande tillstånd som "Like" och "+1" ändrar eftersom det datamaterial som dessa funktioner genererar är "slutet", ägs av företagen. Google kan inte använda ditt mönster av "Like"-tryckningar för att förbättra sina sökresultat och om "+1" blir populärt som kommer det att ytterligare stärka Googles grepp över sökmarknaden. Detta gäller alltså inte bara frågan om att göra sökresultaten mer personliga utan datamaterialet kan också användas för att förbättra resultaten för användare som aldrig använt Facebook eller Google+. Förutom enkla popularitetsmätningar (användare som har angivit intresset hundar tycker att sida 1 är tre gånger bättre än sida 2) kan man också hitta mönster i preferenser (användare som gillar sida 1, 2 och 3 gillar oftast också sida 4) med mera.

Detta är inte huvudsakligen en appell mot användandet av "Like" och "+1" men om det blir populärt kommer det att få konsekvenser för hur nätet kommer att se ut i framtiden.