Antisemitism efter Gene Wilders död

Den judiske skådespelaren Jerome Silberman har gått bort. Fast du känner kanske inte igen namnet, det är klart, han fick ju använda det mindre judiska Gene Wilder för att kunna göra karriär i ett fientligt Hollywood.

Men även idag, i Sverige, i kommentarerna efter en firad filmstjärnas bortgång kan man se spåren av antisemitismen. Att Israel-fientliga Sveriges Radio skulle utmärka sig negativt är kanske inte så förvånande men att man år 2016 låter en Emma Engström beskriva en avliden med ord som "[h]an var alltid lite fel" och

Men samtidigt lurade alltid tvivlet: någon gång kommer det där obehagliga som vi anar hos honom fram

är nästan chockerande.

Tyvärr var det inte svårt att hitta fler exempel på en ringaktning som knappast skulle drabbat en gentil stjärna. I Aftonbladet väljer Stefan Hedmark ord som "misslyckad, vansinnesutbrott, gravt alkoholiserad och sjuk" för att beskriva Gene Wilder och Aino Oxblod i Expressen klarar inte av att få titeln rätt på hans mest kända film utan kallar den för "Willy Wonka och chokladfavoriten".  

Ny bok om Estonia

Stefan Torssell presenterade sin nya bok om Estonia-katastrofen i Stockholm förra veckan och jag närvarade för att köpa ett signerat exemplar.

Torssell arbetade på Sjöfartsverket och kom därigenom i kontakt med anhöriga till omkomna på Estonia. Han greps av deras öde och engagerade sig i en anhörig-förening. Boken "M/S Estonia: Svenska statens haveri" verkar, som titeln antyder, fokusera på svenska myndigheters dåliga hantering av Estonia-katastrofen: utredningen av vad som hände, beslutet att inte bärga fartyget, oredigheter på Sjöfartsverket.

Torssells historieskrivning verkar i princip gå att beskriva i följande punkter:

• Estonia borde aldrig ha fått klassats om för havstrafik, eftersom hon var byggd för kusttrafik. Detta är den åsikt som ligger bakom anhörigas stämning av Bureau Veritas i Paris.
• Estonia inspekterades före avfärd från Tallin och befanns icke-sjöduglig. Trots detta tilläts hon fortsätta till Stockholm med avsikten att tvinga henne att stanna i hamn där. När Estonia sedan sjönk hade flera ansvariga på Sjöfartsverket ett egenintresse av att dölja sanningen.
• Estonia fraktade militärmaterial, vilket också är en omständighet som makten försökt att dölja.

Som svar på frågor efteråt diskuterade Torssell gärna mer kontroversiella konspirationsteorier som om delar av besättningen i hemlighet överlevde, att Estonia avsiktligt sänktes och så vidare, men dessa ska inte finnas i boken.

Även utan denna bok om Estonia har Torssell lyckats bli en kontroversiell figur, bland annat genom sitt deltagande i "Folkets demonstration". Som ett resultat har han lämnat anhörig-gruppen. Han hade även svårt att hitta en förläggare för sin bok tills Vavra Suk och hans AlternaMedia klev in. Suk är ju naturligtvis ett minst lika kontroversiellt namn som utgivare av "Nya tider" och han fick i pausen en chans att prata lite om hans tidskrifts uteslutning från Bok- och biblioteksmässan i Göteborg (där det var meningen att Torssell skulle presentera sin bok). Att presentationen hölls hos en orgel-konsult och inte, till exempel, i en bokhandel bidrog till "underdog"-känslan.

Under dagen hade det även skett en presentation för journalister där stora svenska massmedia bjudits in. Att ingen kom förvånade inte arrangörerna som hade låtit detta symboliserats av tomma stolar med namnlappar för de inbjudna medierna.

Tyvärr hade presentationen en mycket strikt sluttid som hindrade mig från att ställa några frågor. Till exempel hade det varit väldigt intressant att höra Torssells åsikt om en annan företrädare för Estonia-anhöriga, Henning Witte, och om några andra skribenter i frågan, Sven Anér och Anders Björkman.

Spännande utveckling angående Birka-chiffret?

Den hungerstrejkande maskiningenjören Tomas Blom rapporterar att han haft framgång i sin forskning om lantmätaren Jean de Rogier och dennes Birka-chiffer som via gömda ledtrådar i kartor avslöjar att Birka egentligen låg i Östergötland. Eftersom hans meddelande publicerades på en blogg som sedan låstes för allmänheten återger jag det här:

Eftersom min forskning nått “skarpt läge”, har jag beslutat att tills vidare plocka bort mitt arbete från nätet. Av hänsyn till fynden och för att inte riskera att bryta mot kulturminneslagen. Är du intresserad av och har insikt i Sveriges tidiga kristna historia är du välkommen att kontakta mig på tomas.bl.blom(at)live.se.
Tomas

  

Erbjudande att bli rik och framgångsrik

Som en kommentar på ett tidigare inlägg fick jag detta utmärkta erbjudande som jag känner att jag måste dela med alla läsare:

Enkelt sätt att ansluta sig till Illuminati broderskap i värld. Vänligen kontakta Illuminati nätet registreringar officer i USA genom sin e-post nu: Joinilluminatiorganisation@outlook.com   och du ska ges perfekt chans att besöka Satan och dennes företrädare efter registreringar kompletteras med dig, ingen uppoffring eller mänskligt liv behövs, ger Illuminati brödraskap längs rikedom och berömda i livet, har du en fullständig tillgång till utrota fattigdomen borta från ditt liv nu. Så kontakta online registrator på: Joinilluminatiorganisation@outlook.com brödraskap Illuminati ...     OBS! Nedan ... DU kommer att få summan av 2 miljoner dollar och ett hus NÅGON DEL AV VÄRLDEN... Telefon: +2348189668803

Epost som arbetsverktyg

Igår hörde jag på radio en diskussion om man bör eller förväntas läsa epost när man inte är på jobbet (föranlett av denna debattartikel). Jag läser nästan aldrig epost hemma. Anledningen är inte bara att jag värnar min fritid utan också att i stort sett ingenting viktig för mitt arbete förmedlas via epost. Eftersom vi de senaste dagarna har haft stora problem på jobbet med vår nätverk efter ett omfattande strömavbrott, har jag haft anledning att fundera på vilka verktyg jag behöver för mitt arbete. Epost kommer inte högt upp på listan. Mest saknad är naturligtvis Subversion, för att kunna få tillgång till koden. Där jag sitter just nu, så är min virtuella utvecklingsmaskin lika oumbärlig. Dessa dagar skulle jag huvudsakligen arbetat i Jira med att organisera arbetsuppgifter, vilket alltså inte heller går. Våra kravhanteringsverktyg, som dessutom bara är åtkomliga från virtuella maskiner, är också nere.

När jag vill ha kontakt med arbetskamrater så återfinns epost långt ner på listan över verktyg. I första hand pratar jag med dem. Om de inte är fysiskt närvarande använder vi Skype/Lync. För kunskapsdelning och förmedling asynkront används något samarbetsverktyg, i vårt fall OneNote och Wikis. Epost används nästan bara av mina chefer ovanför produktionsteamet eller för att utannonsera insamlingar till diverse personers pensionsavgångar.    

Mer om attacken i Kunduz

New York Times har en lång och läsvärd artikel om den amerikanska attacken mot "Läkare utan gränser":s sjukhus i Kunduz i Afghanistan. Jag har skrivit om denna tidigare, bland annat om att AC-130U är beväpnad med Boforskanoner vilket vissa nu försöker lyfta som en intressant svensk vinkling. En annan intressant sak i artikeln är frågan om vad det betyder när militära styrkor har till uppgift att "advise and assist", något jag diskuterat tidigare angående Irak. 

Ryssarna tänker på den svenska familjen

Nyligen presenterades nyheten att ryssar fortfarande tänker på den svenska familjen. Den svenska ambassaden i Moskva genomför regelbundet opionionsundersökningar om den ryska attityden till Sverige. Bland annat tillfrågas de svarande om vad de först tänker på när de hör ordet "Sverige". Bland de förväntade svaren IKEA och Karlsson på taket återfinns också "svensk familj", Шведская семья (Shvedskaya sem'ya), vilket i artikeln ovan förklaras som

en friare familjebildning än den traditionella mamma-pappa-barn.

Vad betyder då "friare familjebildning"? En ledtråd ges kanske av att den ryska wikipedia-sidan för Шведская семья på svenska länkas till Ménage à trois, en sexuell eller romantisk relation  med tre personer.Om man bildgooglar Шведская семья så får man klart för sig att det inte är viktigt att man är tre i relationen 

Inte heller könsfördelningen verkar vara central

Ryska vänner förklarar "Svensk familj" som ett gammaldags kollektiv där barnen uppfostras gemensamt utan att veta vilka deras föräldrar är, och alla vuxna har fria sexuella relationer med varandra. Och det är det ryssar tänker på när de tänker på Sverige.