Så har ska en konspirationsteori se ut

Bara en detalj ur detta inlägg om hur tyrannen Obama påminner om tyrannen Lincoln. Om mordet på Lincoln:

Mannen som skjöt honom var frimuraren John Wilkes Booth. Må jag påminna er här och nu att Booth tillhörande Boothsläkten, är släkt med Knight of Malta Tony Blairs fru (detta är ingen slump).

Robot-trollande på Twitter

Som kanske märks är jag intresserad av "trollande" ( i betydelsen att bete sig som ett troll, d.v.s. att vara provocerande) på nätet och utanför. Här är ett intressant exempel på att använda en robot (ett datorprogram) för att trolla människor på Twitter. Kontot Stealth Mountain drivs alltså av en robot som skickar ett meddelande till varje personer som skriver "sneak peak" på Twitter och föreslår att de nog menar "sneak peek" (ett enkelt stavningsmisstag att göra på engelska). Här finns en sammanställning av det "arbete" roboten utför. Detta kan ju verka helt meningslöst om det inte vore för de frukter arbetet skördar som finns här. En fin illustration av roligt trollande.

Tycker du illa om kriminella invandrare?

När man läser nyheterna på alternativa nyhetsplatser som Avpixlat, Exponerat och så vidare är det lätt att bli upprörd över de brott (till exempel våldtäkter) begångna av invandrare som rapporteras där. Hos en och annan kan det då väckas en oro över att man kanske är främlingsfientlig när man blir så arg. Därför har jag satt ihop ett enkelt test för att avgöra om du är främlingsfientlig eller ej.

Testet: För bästa effekt av testet bör du vara en person som upprörs av våldtäkter utförda av invandrare. Testet består av två påståenden. Avgör om du instämmer i dessa eller inte, räkna ihop dina poäng och läs av resultatet i tabellen nedan.

Påstående 1: Jag tycker illa om våldtäkter som begås av personer som inte är invandrare.

Reaktion: Ja (1 poäng) Nej (2 poäng)

Påstående 2: Jag tycker illa om invandrare som inte begår våldtäkter.

Reaktion: Ja (2 poäng) Nej (1 poäng)

Nu är det dags att läsa av om du är främlingsfientlig:

4 poäng: Ja, du är utan tvekan främlingsfientlig, möjligen rasist och ett svin.

3 poäng: Det är utan tvekan något allvarligt fel på dig. Du är säkert främlingsfientlig och ett svin.

2 poäng: Nej, du är inte främlingsfientlig. Faktum är att du inte borde säga att du är upprörd över våldtäkter begångna av invandrare, du är upprörd över våldtäkter, punkt.

Om Omars opieätande

Jag kände inte till Mohamed Omar när han var en hyllad poet. Jag uppmärksammad honom aldrig i några TV-soffor eller kultursidor. Därför noterade jag heller aldrig hans "avfall" från parnassen, även om jag hade en diffus aning om en galning i Uppsala som försvarade islamismen. Jag har därför aldrig tagit del av av några hätska utfall mot kvinnor eller homosexuella från Omars sida. Däremot har jag under en längre tid varit en trogen läsare av Omars blogg och därför är innehållet i hans småskriften "En opieätares bekännelse" (hos Adlibris) inte förvånande för mig. Omar förefaller mig allt för mycket av en sökare för att passa in i en strikt politiska eller religiös rörelse. Att han vid någon tidpunkt skulle ha förespråkat en strikt ortodoxi med skygglappar mot omvärlden har jag nästan svårt att tro. Kanske tillhör jag inte riktigt skriftens tänkta målgrupp.

Egentligen var det först när Omar närmade sig antisemitismen som han dök upp på min radar. Hans Studiegrupp Augeli i Uppsala erbjöd en fascinerande samling föreläsare, en veritabel "Vem är vem" från den svenska alternativvärlden. Gruppen gav också en påminnelse om att ett krav på en "oortodox" syn på judendomen inte är en stor begränsning om man vill bjuda in talare med alternativa idéer om politik, religion, vetenskap eller konst. Jag förhåller mig skeptisk till folk som skriker "antisemit" i alla möjliga och omöjliga sammanhang men kunde ändå notera hur lätt det verkade vara för Omar att hitta personer som tangerade eller överskred gränsen till antisemitismen.

Att Omar även skulle bryta med antisemitismen förvånade mig inte. Han bekräftar nämligen en av mina gamla käpphästar: det är svårt att vara antisemit. Detta gäller i alla fall om man har lite striktare krav på vad som ska räknas som antisemitism. Att hitta enskilda judiska makthavare, öppna eller dolda, som man tycker illa om är inte svårt. Men att säga om någon amerikansk neo-con att "han är ond och jude" är inte antisemitism, för att passera gränsen krävs "han är ond för att han är jude". Jag menar att Omar skildrar det svåra, nästan omöjliga, i en sådan hållning när han beskriver ett möte med en ung judisk kvinna i Uppsala. Han märker att hon känner olust inför mötet med honom, hon vet vem han är och vilka åsikter han har framfört. Men, tänker Omar, "[j]ag är väl ingen man behöver vara rädd för".

Efter händelsen tänkte jag att jag kanske inte bara var ett offer, en som blivit mobbad och utfryst på orättfärdiga grunder. Jag kanske också var en förövare. Jag försökte sätta mig in i hur andra upplevde det jag gjorde och sade. I den här tjejens ögon var det kanske jag som var mobbaren.

Det är denna vilja att sätta sig in i och förstå andra människor som gör Omar direkt olämplig som religiös eller politisk fanatiker. På ett annat ställe i boken beskriver han hur en bekant, en konvertit intresserad av Omars radikalisering, kommenterat ett videoklipp av en kvinna som piskas med att det inte var något att förfäras över, att det var helt i sin ordning. Men, menar Omar:

För mig finns det inga omständigheter i världen som kan rättfärdiga att en människa stenas, stympas eller piskas

I sin (gamla) blogg skrev Omar en del om judar men ännu mer om wahhabismen och andra avarter inom islam. Efter avståndstagandet från antisemitismen verkar kritiken av wahhabismen blivit Omars överskuggande mål. Detta är i min mening mycket välbehövligt. Första steget mot en relevant diskussion kring islam är att ta insikten "det finns inte en islam" på allvar och skilja ut olika delar inom islam. Precis som det för varje upplyst västerlänning är självklart att det finns delar inom kristendomen som förtjänar att kritiseras och bekämpas gäller naturligtvis samma sak för islam. Här hoppas jag att Omar har en roll att fylla. När han pekar ut företeelser som förtjänat kritik kan det kanske, med Omars bakgrund som muslim och före detta "insider", få en annan tyngd än när Per Gudmundsson gör det (även om nu till och med Expo lyft upp ett av Gudmundssons avslöjanden). "En opieätares bekännelse" är tunn på denna typ av inblickar men de finns på Omars blogg.

Efter att ha läst småskriften fanns det två frågor hos mig. Sedan dess har en av dem fått svar. Frågorna var:

Omar verkar fortfarande ha något av en blind fläck för avarter inom shia-islam och Iran. I ljuset av resonemanget om den piskande kvinnan ovan vore det intressant att höra Omar kommentera till exempel fatwan mot Salman Rushdie, finns det några omständigheter när författare förtjänar att dö?

Vad händer med relationen mellan Omar och de av hans kontakter som inte tar avstånd från antisemitismen? Här verkar Omar svara i ett blogginlägg angående Lasse Wilhelmson. Utan tvekan med sorg i rösten tar Omar parti för kritkerna och fördömer antisemitismen.  

Den stora besvikelsen

Vad som händer i en grupp som väntar på infriandet av en profetia när det förutspådda inte inträffar är väl känt. En del misströstar och lämnar besvikna gruppen men många stannar kvar, nästan stärkta av misslyckandet, prövade i sin tro. Det är nog många med mig som ser fram emot den 22 december i år, när världen fortfarande kommer att finnas kvar, komplett med de människor som fanns kvällen den 21. För det är ju den 21 december som världen kommer att gå under, eller tvärtom lyftas upp. Det är då Maya-kalendern tar slut, alla tidslinjer konvergerar, uppryckandet sker, den fjärde dimensionen tar plats ibland oss. Fast inte.

Nu vill jag dock varna för att nytt knep hos en del av dem som tror på den nya tidsåldern. Eftersom så många är fast i sin förtvivlade materialism, säger de, kommer de goda utomjordingarna inte att tvinga dessa själar in i den underbara nya världen. Istället kommer de att skapa speciella holografiska tredimensionella virtuella världar där dessa förtappad själar kan leva klart sina dagar (för att kanske i nästa inkarnation komma vidare). Det vill säga, tvivlarna kommer inte att märka att något har hänt. Kommer inte att se att vissa saknas, kommer inte att förstå att behovet av egendom, arbete eller mat har försvunnit. Så när någon triumferande för en troende påpekar "där ser du, världen finns kvar, inget hände" kommer denne med ett överlägset småleende kunna säga "nej, inte för dig".       

Den syriska tragedin

Jag läser regelbundet det Mohamed Omar skriver på sin blogg och har verkligen uppskattats hans försök att presentera en komplettare bild av det som händer i Syrien än den "frihetsälskande folk störtar ond diktator"-vinkling som länge var så populär i svenska media. Nu kommer Omar ut med en bok om Syrien (möjligen med samlade texter från bloggen?). Ett exempel på Omars tankar från hans blogg: Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen där Omar speglar den syriska oppositionen i Sverige genom sina egna erfarenheter från moskén i Uppsala.
En recension av Omars förra småskrift "En opieätares bekännelser" kommer snart.

Röd död

Efter att under tid tagit del av diskussionen kring Olof Flodæus bok "Röd död - kulturmarxismens rötter och strävan" börjar jag bli lite sugen på ett inköp. För den som själv vill förkovra sig i hur det låter när svenska nationalsocialister diskuterar intellektuellt en påminnelse: i detta sammanhang är "du får Hitler att verka dum" en anklagelse, inte ett beröm. Svenska motståndsrörelsens ledare Klas Lund angriper "Röd död" för dess positiva framställning av kristendomens roll inom nationalsocialismen. Författarens svar.